fredag 21 oktober 2016

de oroliga - en fantastisk läsning!


De oroliga - vilken roman! Som alla vet som följer den här bloggen så är jag mycket imponerad av Linn Ullmans författarskap och i sin senaste bok har hon överträffat sig själv. En otroligt ömsint, naken och samtidigt osentimental skildring över flickan, modern och fadern. Flickan som inget hellre vill än att bli vuxen och modern och fadern som helst av allt vill vara barn. Så ska den lilla flickan som växer upp i offentligheten, så är det när man har två världsberömda föräldrar, kunna hitta sig en väg till vuxenskapet utan att egentligen ha någon vuxen kring sig som helt och fullt går att lita på. 

På omslaget ser vi en liten Linn med sin fader Ingmar på Hammars på Fårö och det är sommarmånaderna med fadern, miljöerna på Gotland och rutinerna som styrde livet där som skapar ramverket i den här romanen. När Linn som vuxen hälsar på sin far och de ska se en film i den privata biografen så är han 17 minuter sen. Då vet hon att inget längre kommer att bli sig likt, faderns hälsa sviktar och hur ska det nu gå med det där "bokprojektet" som de planerat i många år? Finns där ännu tid?

Romanen rör sig i tiden, alltifrån kärlekshistorien som leder till att Linn en gång föds (som det nionde barnet i Ingmar Bergmans barnaskara) fram till att Bergsmancentret står klart flera år efter faderns död och en del av romanen bygger på de intervjuer som hon gjorde med sin far under hans sista levnadsår. Just den delen är så otroligt fint gestaltad och man kan som läsare följa det allt snabbare sjukdomsförloppet där klara stunder blandas med ångest och förtröstan. 

Sen kommer förstås den eviga frågan för ett kändisbarn som Linn Ullman - hade hennes bok varit lika bra om det inte var två världskända kulturpersonligheter som var hennes föräldrar? Absolut. Svar ja. Det här är en roman som står på helt egna ben, språket och berättelsen fångar in, berör och har alla element som en riktigt fin roman skall ha. Jag skulle inte alls bli förvånad om hon tilldelas Nordiska Rådets litteraturpris den 1 november, det skulle vara en värdig vinnare!

Jag lyssnade på henne på Louisiana Literature och mina tankar om det hittar man här.

10 kommentarer:

  1. Den här hamnar direkt på min Vill-läsa-lista!

    SvaraRadera
  2. Jag vill så gärna känna att jag vill läsa den här boken, för jag älskar ju Linn Ullmanns böcker, men ... Hela den här "kändis-barn-berättar-om-uppväxten-och-livet-med-kända-föräldrar"-grejen" är helt ointressant för mig och även om Ullmann säkert gör detta med bravur finns inget intresse alls hos mig för denna bok. Jag inväntar nästa Ullmann istället och hoppas då på ren fiktion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk om. Du kan läsa den här som vilken roman som helst och låtsas att de inte är kända. Boken står utmärkt på helt egna ben. Väntar du på ren fiktion från Ullman får du nog vänta. Hon har hittills inte skrivit ngn roman som inte bottnar i hennes eget liv. Enligt intervjun i DN då.

      Radera
    2. Ja, förvisso finns väl självbiografiska drag i många författares verk, men denna är ju uttalat en skildring av uppväxt med kända föräldrar. Det är säkert en bra bok på många sätt, men jag, som helt ärligt är ointresserad av författare rent generellt och av deras uppväxt och liv, har svårt att hitta lusten att läsa denna.

      Radera
    3. Var och en väljer fritt :-) Det är bara det att kändisuppväxten inte är temat, det är relationerna, väntan på döden och en flickas väg till vuxenheten som är det centrala.

      Radera
    4. Hmmm ... Kanske, kanske får den en chans trots allt. :)

      Radera
  3. Äntligen har du läst den! :-)
    Fortfarande är den en av det här årets allra största läsupplevelser!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det förstår jag. Håller med dig helt!

      Radera
  4. Jag blev oerhört tagen. Väldigt fin läsning.

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!