torsdag 24 maj 2018

en novell till mor ...


Vad kan passa bättre som gåva till mamma på söndag än en fin presentask med noveller från fyra fantastiska författare? Jag har läst Malmsten, Thorvall, Stenberg och Brögger i novellix-tappning och de valda novellerna har åtrå och erotik som ett gemensamt tema. Så där vidare upphetsande kan man väl inte säga att någon av texterna är och det är för mig det gemensamma temat kring hur förväntningar på hur kvinnan ska upprätthålla eller utmana den roll som hon tilldelats som är den spännande läsningen. De kvinnor som försöker ifrågasätta, eller handla utifrån sina behov och önskningar är obekväma, blir obekväma för omgivningen och börjar ifrågasätta sig själva. Vem är jag som har anspråk? Skuld och skam följer huvudkaraktärerna och ett sätt att hantera det på är att bli likgiltig, ett annat är att göra revolt, ett tredje är att kompromissa och så kan man förstås handla förnuftigt och rationellt. Läsningen väcker många tankar om kvinnans förväntade roll, hur mycket kan man egentligen välja sitt liv?

Stort tack till Bokomaten som skickade de snyggt formgivna novellerna i sin vackra ask i present. Tack!

PS. Det är i Thorvalls novell Olle som man hittar ett av hennes mest kända och omskriven citat:

"Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig.
Jag minns alla mina älskare och hur det kändes att ta på dem."

PPS. Vad tycker ni om att det är nakna män på omslagen? Bu eller bä? 

onsdag 23 maj 2018

Chiharu Shiota på konstmuseet

Just nu pågår en utställning av den japanska konstnären Chiharu Shiota på Göteborgs konstmuseum  och den väcker starka känslor. Hon arbetar i många olika material men mest spektakulärt är förstås hennes skulpturer som hon gjort med garn. Som en slags tredimensionella teckningar bygger hon miljöer som man kan varandra i och båtarna som hänger från talet i det vita rummet får mig att tänka på människors behov av att resa någon annan stans. Oavsett hur bräcklig farkosten är så kliver man i, och här finns bara tomma skal kvar. Var människorna finns vet man inte. 


I den röda utställningshallen förstärks känslan. Som i en katedral eller i en vänthall står stolarna och de har varit tomma så länge att spindelväven, eller blodådrorna  helt snärjt in dem. Människorna är saknade och försvunna. Mycket sevärd utställning! 






tisdag 22 maj 2018

dags för Crimetime Specsavers Award igen


Nomineringarna för årets Crimetime Specsavers Award kom idag och som tidigare år så kan man rösta på deras hemsida. Crimetime har i år flyttat från Gotland i augusti till Göteborg i september och det återstår att se om Crimetime blir ett spännande tillskott till bokmässehelgen eller bara drunknar i all det andra bruset. Ett särskilt Crimetimepass har introducerats och kostar 600 kr för hela helgen så hoppas nu att deckarfantasterna hitta dit! 

ÅRETS NOMINERADE TILL ÅRETS DECKARDEBUT:
Priset delas ut till en ny stjärna på deckarhimlen. Förutom berättelsens fängslande kraft bedömer juryn hur författaren har lyckats hitta sin publik och ser gärna att boken tillför något nytt till spänningsgenren. Och de nominerade är:

Niklas Natt och Dag1793, Forum

Elisabeth NorebäckSäg att du är min, Polaris
Pascal EngmanPatrioterna, Piratförlaget
Bettina Bieberstein LeeKorpsystrar, Blad by Bladh
Stina JacksonSilvervägen, Albert Bonnier förlag

Förra årets vinnare var: 

Annabelle - Lina Bengtsdotter


Annabelle av Lina Bengtsdotter är en riktigt lovande deckardebut som ger läsaren så mycket mer än en kriminalgåta att lösa. I Gullspång bor den unga flickan Annabelle, hon är sjutton och på väg mot vuxenlivet. Hon räknar ned till studenten då hon äntligen skall kunna lämna den lilla instängda håla som hon bor i. Hon pluggar för framtiden och festar hårt med kompisar däremellan och en juninatt kommer hon inte hem. Snart förstår hennes föräldrar att något hänt henne. Den lokala polisen får hjälp av Missing People och specialstyrkan NOA från Stockholm kallas in. Har Annabelle blivit mördad? 

Till Gullspång kommer så kommisarie Charlie Lager, och för henne är det inte lätt att ta sig an just det här fallet. Hon lämnade själv orten som tonåring och har aldrig återvänt. När hon nu tvingas göra det så måste hon också konfrontera sina minnen av en barndom som hon i många år försökt att förtränga. Trots alkohol, tabletter och för mycket hårt arbete har hon inte lyckats glömma och resan tillbaka blir också en resa tillbaka i tiden. Till Lyckebo, med körsbärsskogen, sjön och mamma Betty. 

Lina Bengtsdotter skildrar det lilla samhällets psykologi så förtvivlat väl, det gör ont i mig att läsa. Troligen för att jag på många sätt känner väl igen mig både i Charlies och Annabelles situation, i små samhällen runt om i landet står ungdomarna samlade kring kiosken och tristessen dämpas med alkohol, hierarkierna är tydliga och drömmarna leder alltid, alltid bort. Ibland ger skola och litteratur en utväg men viktigast av allt är att jobba och tjäna pengar så snart som möjligt. I min egen klass 9 var det fler än hälften som slutade att skolan efter nian, det fanns jobb för alla. Jag själv var en av de få som läste en treårig teoretisk linje och tog studenten. Gullspång är i all statistik en av de fattigaste kommunerna i södra Sverige, låg utbildningsnivå, höga ohälsotal och inte oväntat ett stort stöd för SD. En flyktingförläggning skymtar förbi i den här romanen, kanske kan man gissa att det dyker upp fler brott i trakten som behöver förstärkning från Stockholm?

Likt Ninni Schulmanns reporter Magdalena Hansson som återvänder till sin hembygd efter jobb och utbildning i Stockholm kan Charlie Lager i framtiden ta sig an ett antal brott, om det är tänkt att bli en serie vill säga. Hoppas det, jag kommer att läsa nästa del! 

måndag 21 maj 2018

sveas son - en bitande och underhållande analys av folkhemmet

Med risk för att få halva Kulturkollo på halsen så ska jag nu skriva att jag tyckte förfärligt mycket om Sveas son av Lena Andersson. Andersson har ett sätt att på största allvar och med obeskrivligt gott humör beskriva det 1900-tal som börjar med att Svea som fyraåring säger adjö till sin far som reser till Amerika och slutar med att Sveas barnbarn Elsa doktorerar i humaniora. Jämnårig med folkhemmet, 1932, är Ragnar. Sveas son och Elsas far, som är mannen som av samhället fostras in i tron på moderniteten, ordning och reda och staten som en institution som vet medborgarnas bästa. Ragnar arbetar hårt, vill inte ligga någon till last och uppskattar precision och räta vinklar. I en sund kropp bor en sund själ och han lever för rutiner och disciplin. Han tränar sina två barn (en pojke och en flicka som normen föreskriver), strukturerar upp i föreningarna han sitter i styrelsen för och fruktar mest av allt att avslöjas som obildad.

Så kommer 80-talet, Palme mördas och de nyliberala vindarna blåser i kungadömet Sverige. Inget är sig längre likt och inte ens barnen vill hålla på med sport längre. De vill studera. De vill ta sig in i den där världen dit Ragnar aldrig känt sig välkommen. Sveas, Ragnars och Elsas livsresor liknar mångas som jag känner och det är säkert därför som jag roas mycket av den fenomenala tonträffen i de olika genrationernas livsvärldar. Man kan, om man är lite kritiskt lagd, se den här texten som allt för mycket idé och allt för lite roman men jag köper det.

Precis som med Ester Nilsson så har Andersson hittat en människa som kan personifiera något som behöver belysas och som faktiskt behöver diskuteras. Det här är en bok som landar väldigt bra ett valår och när jag läser i tidningen att SD nu har lika många väljare som socialdemokraterna så tänker jag att det någonstans handlar om att många väljare är besviken på det folkhem som blev, det som de trodde de varit med och byggt upp finns inte längre. Lyssna gärna på Lena Andersson när hon var i babel. Det var en intressant intervju! Den gjorde så att jag läste boken, det tycker jag att många ska göra!

söndag 20 maj 2018

Skulptur i Pilane 2018

Så har jag då gjort premiärturen till Skulptur i Pilane. Utställning öppnade igår och jag ska erkänna att jag var rejält nyfiken på årets innehåll. Det är alltid något extra att komma tidigt på säsongen när träd och buskar ännu inte riktigt kommit igång, sedan förändras upplevelsen i takt med att naturen slår ut och när ljungen sedan blommar i augusti så är det en mycket annorlunda omgivning som konsten befinner sig i. Något alldeles extra är det också att komma precis i öppnings- (eller stängnings) tid. Då han man parken nästan för sig själv och lugnet är stort och skönt på de forna gravfälten. Ett tips från coachen alltså, kom klockan 9 när det öppnar :-)

För att ni ska planera in ett besök under sommaren är givet. Årets skulpturutställning är något extra, jag tycker det var så fint att skulpturerna i år inte bara samspelar med naturen och oss som tittar utan också med varandra. Former, färger och material kommer igen och placeringen är på flera ställen gjord så exakt att skulpturerna på en gång kommer i samspråk med varandra. Jag visar här ett urval:



The Egg av Hedvig Bergman och Anna av Jaume Plensa.



Olika leka bäst av Kent Karlsson



Connected - Disconnected av Hanneke Beaumont och Anna av Jaume Plensa



Observant och Stepping forward av Hanneke Beaumont



Stepping Forward av Hanneke Beaumont



Holding On och Change of Direction av Maria Miesenberger



Björnarna av Laura Ford (notera automatvapnet hos ledarbjörnen ...)



Pool av Tony Craig



Earth av Ida Koitila



Universum i Människans Tanke av Helgi Gislason

Peter Lennby har under vinterstängningen arbetat hårt och gjort parken mer tillgänglig med ordentliga trappor och spänger, anlagda grusvägar och räcken att hålla sig i. Gott så för alla som behöver en mer anpassad park men lite av känslan - den där att man hittar otrolig konst i en fårhage och mitt uppe i ingenstans i en skreva i berget - har gått förlorad. Just nu, när det är nygjort så sticker det ut och påverkar upplevelsen men när virket grånat och ogräset börjar spira i gruset så försvinner nog den känslan. Jag ska, som alltid åka ett par gånger till i sommar till Pilane som ligger bara några kilometer från sommarstugan på Tjörn. Hoppas ni tar en tur, och hojta då så att det blir fikastopp hos mig på vägen! 

rich boy - Caroline Ringskog Ferrada-Noli



Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli är en sån där roman där jag pendlar rejält under läsningen. Åååå så totalbra och nja, lite för pretto, lite för konstruerat. Där finns meningar som man bara vill gömma och lägga i en liten ask och språket är osentimentalt och granskande på ett sätt som både skapar distans och ruggig närhet.

Romanen börjar i efterkrigstid med att den unga Gully, begåvad dotter till en korgmakare, gifter sig med den besuttne och välutbildade bondsonen och de bosätter sig på Lidingö. Villan har pool och barnen kommer planenligt. Så dör maken och Gully får fullt upp med att överleva, barnen får klara sig själva. Orken för omsorg och kärlek finns inte längre kvar. Så växer Marianne upp, hon söker sig till psykologistudier där hon träffar den karismatiske Kaj. Tiden är slutet av 60-talet och Kaj tror på fri kärlek och lever livet så som han önskar, vad Marianne och den lilla familjen behöver är inte särdeles intressant. Det trauma som drabbar dem påverkar Marianne i grunden och när paret får en dotter Annika, så växer hon upp som ett maskrosbarn med två föräldrar som inte förmår vara vuxna. Romanens tredje tidsplan är nutid. Annikas liv i Stockholm är komplicerat, hon lever med en man som ger trygghet och stabilitet och när han lämnar henne så blir hon helt vilsen. Mönstret som grundlagts under flera generationer kommer igen, oro, ångest och rastlöshet blir den dominerande känslan. Tre hyperbegåvade kvinnor som inte klarar av att hantera livet, och det är emellannåt mycket jobbig läsning. Man vill bara skaka om dem, önska att de ska välja vägar som är bra för dem. De skaffar sig strategier för att kunna hantera livet men de innefattar inte att ta hand om varandra, hjälpa varandra vilket smärtar.

Karaktärerna och språket, miljöerna och drivet i berättandet är helt i min smak men så är det helheten då. Jag kan lite genomskåda tanken med att man följer de tre generationernas kvinnor - som alla träffar eller gifter sig med en man som är från en annan klass än de själva - och deras känsla av utanförskap när de inte klara av de förväntningar och outtalade koder som de möter. Klassresenären behöver ha en extra styrka för att kunna finna sin plats och den har ju alla de här kvinnorna på sätt och vis. De utbildar sig, de fyller sina dagar med arbete och prestationer, söker bekräftelse i män som de beundrar, men har tappat bort varandra på vägen. Kanske blir det spåret lite för mycket för mig.

På babel i söndags så hade de ett temaavsnitt om 1968 och det rekommenderar jag alla att se. Samtalet mellan CRFN, Åsa Moberg och Henrik Berggren var både spännande och intressant.

lördag 19 maj 2018

i äppelblommens tid - mellan himmel och hav



Äppelträdet på landet blommar som aldrig förr och att sitta och läsa under det har idag varit som att vistas i en väldoftande humlesurr med äppelblomskonfetti som bonus. Passande nog så var boken jag läste en feelgood som utspelar sig i äppelmiljöer i Kivik på Österlen. Mellan himmel och hav  av Anna Fredriksson är enligt säljtexten den första delen i en trilogi med samlingsnamnet Pensionat Pomona. Den skildrar tre generationer kvinnor i en familj som av olika anledningar tappat kontakten med varandra. Så dör en äldre släkting och farbror Åke har meddelat sin sista vilja i ett ljusblått kuvert. Så förs då de tre kvinnorna samman och tvingas att mötas. Det blir inte enkelt och scenen när de ses för första gången på Åken begravning är riktigt bra. Magvärken är total när man läser. Anna Fredriksson är en av de skickligaste svenska författarna i genren lättsamma och samtidigt allvarliga relationsromaner och hon har ofta familjen och familjehemligheter i fokus. (Minns Sommarhuset till exempel som också börjar med en begravning btw)

Miljöerna på Österlen gör att man charmas lite extra och man får lära känna både konstnären Vanja, hennes dotter Sally och dotterdottern Josefin på ett sätt som ger mersmak. De är alla kvinnor av sin tid och bär alla med sig en känsla av att bli övergivna och lämnade. Kan de bryta det som präglat dem i generationer, finns det möjlighet att börja om?

Vilken tur att det här verkar bli en serie, jag ser fram emot att läsa mer om Pensionat Pomona.




varvet idag


Idag invaderas Göteborg av löpare och folkfesten brukar vara riktigt härlig. Vädret ser ut att bli perfekt men för mig är varvet förstås väldigt mycket Magnus. Han har sprungit många, många gånger och den röda vattenflaskan var hans sällskap under hela sjukdomstiden. Färskt vatten i den fylldes varje kväll inför natten och det var standardrutin. Nu ska jag inte hänge mig åt ältande men man kan undra varför den där lömska sjukdomen inte för ett år sedan berättade för kroppen och oss att M inte mådde bra. Förslagsvis genom att inte orka varvet på vanlig tid ... 

För ett år sedan sprang alltså Magnus en halvmara på en av sina bästa tider. Hur är det ens möjligt? Med tanke på hur värdefull tiden blev så hade fem månaders tidigare upptäckt troligen gjort skillnad. Så var det sagt.

Hoppas nu alla löpare idag får en fin runda, jag själv skall åka till landet och titta på äppelblommen. 

fredag 18 maj 2018

Patrick Melrose - nu på HBO


På HBO kan man just nu se den tokhyllade serien Patrick Melrose med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Jag ska absolut se den - kanske redan i helgen om inte vädret är allt för strålande. Passar på att påminna om mina texter om böckerna - min favoritdel är nog så här i retrospektiv den första Glöm det. Dåliga nyheter. Visst hoppModersmjölk och Till slut  fullbordar den mycket läsvärda kvintetten. Nu får vi se om TV-serien funkar, någon av er andra som sett?