onsdag 8 juli 2020

sovsågott - Anders Roslund



Gårdagens sällskap var Anders Roslunds Sovsågott, den femte delen om kommissarie Ewert Grens och hans arbete för att få fatt i grova brottslingar. Den här spänningsromanen börjar i det mest personliga, Ewert ska sätta sig på bänken på kyrkogården för att prata lite med sin döda fru Annie. Då är platsen upptagen, där sitter en sörjande mor som han aldrig sett förut och det framkommer att hon besöker en liten barngrav. I graven ligger bara en kista, dottern försvann när hon var fyra och nu när hon skulle varit sju så är barnet dödförklarat, begravningen hållen och ett vitt kors uppsatt. Ewert kan inte sluta tänka på den lilla flickan, han påminns också om det barn som han och Annie väntade när hustrun var med om olyckan som gjorde henne institutionaliserad. Deras lilla flicka som de aldrig fick.

Han bestämmer sig för att börja undersöka det gamla fallet och då stöter han på akten för en annan flicka som försvann samma dag och som också var fyra. Så drar jakten på vad som hänt igång och som alltid är Roslunds (och Roslund/Hellström) böcker riktigt otäcka. Det är emellanåt så läskigt att jag nästan blundar med öronen, det är utsatta barn med i den här utredningen och när till och med den luttrade infiltratören Piet Hoffmann tvekar så förstår ni att det är både farligt och riktigt otäckt.  

Vill man ha en deckare som har snabbt tempo och som skildrar de riktigt mörka sidorna av samhället så ska man absolut plocka upp hela serien om Ewert Grens. Eftersom man får följa polisgruppens privatliv så tänker jag att det här är böcker man ska läsa i ordning. Vill man inte läsa alla fem så tycker jag i alla fall att man ska ta sig av Jamåhonleva innan man läser Sovsågott.

Nu behöver jag lyssna på något helt annat, ingen deckare i mina lurar idag!

vi är Orlando - Johan Hilton

Johan Hiltons Vi är Orlando - En amerikansk tragedi  är ett välkomponerat körverk av röster från människor som på olika sätt blev berörda av massaker på nattklubben Pulse i Orlando. Hilton bygger sin reportagebok på ett stort antal intervjuer och han har ordnat dem i ett före, under och efter dödskjutningen då 49 människor mördas och ett stort antal klubbesökare skadas.

Många får trauman som leder till psykisk ohälsa och andra får stora fysiska skador och särskilt berör mig den anslutande delen som handlar om efteråt. Solidariteten med de drabbade tar snabbt en vändning där en del av de som skadas eller de dödas familjer inte riktigt känner igen sig. Många av de som besöker klubben den här kvällen - det är Latino Night - är homosexuella, gästarbetare från spansktalande länder och deras ställning i samhället är svag. I Orlando adopteras händelsen av hbtq-rörelsen och stora summor samlas in, varor och tjänster skänks och diskussioner förs om hur medlen skall fördelas och vem det är som äger berättelsen. Jag läste nyligen Betlehem Isaaks roman om hur hennes pappa delvis tagits ifrån henne när han blivit en symbol för åsiktsfrihet och man kan dra paralleller till händelsen i Orlando. Särskilt då det framkommer att förövaren i Orlando inte primärt hade planerat att attackera en gay-klubb, han hade rekat flera klubbar och oklart är varför han bestämde sig för just Pulse.

Hilton skriver redan i början av sin bok att han inte kommer att ägna sig åt förövaren, och lite är det synd. Jag hade gärna hört röster från hans anhöriga osv som kunde gett en bild av honom, likt alla de bilder vi får av de som drabbades, hur staden drabbas och hur landet USA hanterar händelsen. Genom många olika röster har Hilton skapat linjer och likt Svetlana Aleksijevitj så använder Hilton de olika rösterna för att skapa en större bild än vad de enskilda vittnesmålen var och en kan skapa. Det är mycket skickligt gjort och jag tror att det här kommer vara en av de böcker som nomineras till Augustpriset här fram i höst. 

måndag 6 juli 2020

hur blir det nu, vilken bok röstar jag på?


Jamen, nu har jag läst alla de nominerade böckerna till Årets bok 2020 och jag är lite för lat för att länka till alla de texter jag skrivit om dem, men jag har skrivit här på bloggen och man kan lätt söka om man vill läsa mer. Nästa alla böckerna har jag läst med både intresse och lust (Jägarinnan är väl den som inte passade just mig) och det är verkligt svårt att välja vad jag ska rösta på.

 Det blir en topp tre som jag kommer att rösta på några gånger var och mina favoriter är:

Ödesmark - Stina Jackson
Nästa! - Nina Lykke
Terapeuten - Helene Flood

Vilken/vilka röstar ni andra på? 

söndag 5 juli 2020

brevvännerna - Eli Åhman Owetz

Brevvännerna av Eli Åhman Owetz är en charmig feelgoodare som passar extra bra för alla oss som är runt de femtio. Det handlar om bondmoran Malin som är i ett långt äktenskap sm tappat gnistan. Malin saknar närhet och sex i sitt liv och hon bestämmer sig för att skriva ner sin frustration för att sortera sina tankar. Veckans höjdpunkt är när bokbussen dyker upp i byn och lappen med hennes innersta tankar hamnar i en av låneböckerna. Så  börjar en brevväxling mellan E och M och i sann You've Got Mail-anda så blir det klart enklare att uttrycka sig i breven än i verkliga livet.

Det är charmigt och inte tramsigt, fint att helt vanliga människor får drabbas av förälskelsen och E som är en helt vanlig kommuntjänsteman är långt från den där spännande mannen som dyker upp i många liknande historier. Han är trygg och lugn, han har ett nördigt intresse och han bryr sig väldigt lite om yta. Så skönt. Jag är inte så förtjust i böcker med infogade brev så jag valde bort den här boken i det längsta men det var ju dumt. Den var riktigt mysig läsning!

Check! Då är alla böckerna som är nominerade till årets bok lästa. Nu ska jag fundera lite och sedan ska jag rösta på en eller flera. Man kan ju rösta varje dag så inga problem att sprida sina gracer. Häromdagen kom meddelandet att prisutdelningen kommer på nätet den 9 oktober så alla som vill kan vara med.

Har du läst några? Har du någon favorit?

lördag 4 juli 2020

tatueraren i Auschwitz - Heather Morris



I våras var jag på en utställning på kulturhuset Kåken som handlade om hur kvinnor hade det i arbetslägret Ravensbrück och när jag sedan talade med en arbetskamrat om besöket kom livet i lägren mycket nära. Mina fina kollegas mamma var en av de sömmerskor som i Ravensbrück sydde uniformer till den tyska armén och så överlevde hon kriget, kom småningom till Borås och annan sömnad. Historien är nära och det finns så många berättelser att lyssna till. Lyssnade gjorde Heather Morris, till Lale Sokolov som berättade om sin tid som tatuerare i Birkenau/Auschwitz.

Hans berättelse är en gripande skildring av en vansinnig tid då överlevnad var det primära. Lales sätt att hålla sig vid liv i det inferno som utrotningslägren var var att arbeta som tatuerare. Alla som anlände i boskapsvagnarna skulle märkas med ett nummer och som tatuerare gick Lale tyskarnas ärenden samtidigt som han utnyttjade sin förmåner till att byta till sig mat från lokalbefolkningen. Han mötte också en flicka som blev ännu en anledning till att kämpa för att överleva. Gita arbetade på kontoret och deras kärlek blev livslång.

Själva boken är kanske inte det mest välskrivna men den autentiska tonen och alla de detaljer som finns insprängda i texten gör att man bara vill lyssna vidare, läsa vittnesmålet som Lale ger. Hans väg för att överleva var att arbeta för tyskarna och sedan för ryssarna och man förstår att livet präglades av det hela hans liv. Om jag förstår rätt så var det från början meningen att det skulle bli en film och jag skulle gärna vilja se den.



fredag 3 juli 2020

terapeuten - Helene Flood

Läsningen av åretsbok-kandidaterna fortsätter och Terapeuten av Helene Flood ska man då inte läsa ensam på natten i ett hotellrum vid Frykens strand. Nu gjorde jag just det och jädrar vad rädd jag var. Det här är en psykologisk spänningsroman som kan göra den kaxigaste mörkrädd. Och jag är mörkrädd från början, ni fattar.

Det handlar om Sara som bor i en stor villa i utkanten av Oslo. Villan håller hon och hennes man Sigurd på att renovera och det är ett omfattande projekt de tagit sig an, det mesta är halvklart och Sigurd, som är arkitekt, vill att allt ska bli perfekt. Det är hans morfars hus och för Sara finns känslan hela tiden att morfadern fortfarande finns där. Det enda som egentligen är helt klart är Saras mottagning, hon arbetar hemma som terapeut och tar emot trasiga ungdomar. När så Sigurd försvinner utan spår så blir livet i villan allt mer klaustrofobiskt, Sara försöker ta reda på vad som hänt och poliserna som hon söker upp tar inte händelsen på allvar. Konstiga saker händer i villan, Sigurd hittas död och spänningen skruvas upp.

Jag hade väldigt få förväntningar på den här romanen, den är nominerad till Årets bok och därför hamnade den i min spellista. Det ångrar jag inte. Det enda jag kan invända mot är omslaget, det förvillar och har inget att göra med handlingen alls. Det är den instängda känslan, livet i ett byggkaos, att inte bli trodd och händelserna i det lilla trånga terapirummet som gör den här boken så väldigt bra och visst hade man då kunnat hitta ett bättre omslag? 

torsdag 2 juli 2020

mot Mårbacka!



Vädret var inte med mig på besöket till Mårbacka idag. Det totalt öste ner och trots galonrock så blev promenaden i den vackra trädgården kort. Det är spännande att se hur de restaurerar odlingarna efter Ruth Brandbergs ritningar och särskilt köksträdgården var mycket fin. Växtval och färgställningar skall vara typiska för tidigt 1900-tal och det finns mycket att inspireras av. Visningen hade jag bokat in så timmen inomhus bjöd på både guide och tak över huvudet. Finast av allt var förstås att se Elkanrummet - ni som följt mig genom åren vet att jag läst och fördjupat mig i relationen mellan Selma och Sophie, särskilt då hur deras skrivande har påverkats av varandra. Deras brevväxling och deras romaner visar att de talade med varandra oavbrutet.  Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm kom förra året och i den fick jag mycket ny kunskap. Biblioteket som var Selma Lagerlöfs arbetsrum var också spännande att se, härligt grönt och fyllt av böcker. Fikat var gott och i påsen hade jag med mig en pelargon och ett vildvin som jag nu ska sätta här i min trädgård. Och två böcker i vacker pocketupplaga förstås. Både En herrgårdssägen och Kejsaren av Portugallien har jag skrivit universitetsuppsatser om, och de fanns inte hyllan så klart att jag köpte.











får jag följa med dig hem - Marie Aubert


Sån tur jag hade idag när jag skulle köra drygt fyra timmar hem från Mårbacka. Marie Auberts novellsamling Får jag följa med dig hem släpptes nämligen som ljudbok i inläsning av Lo Kauppi och det är klart att jag lyssnade på de nio novellerna på stört.

Marie Aubert har med sin roman Vuxna människor  mutat in sitt territorium, det är relationer i centrum. Ofta är det ganska vanliga människor som hon skriver om vars tankar och handlingar i förhållande till andra skaver och skrapar och det är något som stör i alla de relationer hon skildrar. I flera av den här novellsamlingens texter så skaver det så rejält att det bildas rejäla blåsor som hotar att spricka, det är smärtsamt att läsa om alla de här vilsna människorna. Vad är man villig att utsätta sig för för att känna sig trygg? Vad är man villig att offra för att livet skall förändras?

Precis som i romanen så handlar det om relationer som karaktärerna inte riktigt kan hantera. Aubert skriver korta texter och det funkar väldigt bra, hon använder ett så noggrant valt språk och så talade scener att det blir helt outhärdligt emellanåt. Inte muntert men väldigt bra!

Värmland nästa!


Första stopp Rottneros. Fantastiskt vackert och nästan folktomt. Särskilt Carl Eldhs statyer lockade mig. Trädgårdarna var magnifika!