onsdag 27 augusti 2014

Stockholm Literature

Programmet är kommet.  Mums för en som gillar världslitteratur.
Nu gäller det att fundera över vad jag vill höra och vad jag ska läsa för att förbereda mig.

Ses vi där?

louisiana literature: Michael Ondaatje

Home is where I can write - säger den kanadensiske författaren Michael Ondaatje som växte upp i Sri lanka, reste till England som tioåring och som nu skrivit en bok om just den resan. Kattens bord är delvis en självbiografisk bok men inte särskilt mycket så i den direkta handlingen. Ondaatje berättar att han minns väldigt lite av sin egen 21 dagar långa resa från barndomens ö till storstaden London, förutom att han spelande briljant bordtennis. Det är istället mer en slags känsla som han har velat utforska i boken och när han började skriva den så trodde han att det skulle bli en bok om ensamhet - det blev en äventyrsberättelse om en pojke på ett skepp. Han berättar att han alltid börjar med några karaktärer han vill skriva om, hittar en miljö och en tid. Sedan får boken leva sitt liv och han vet aldrig hur det ska gå. I Kattens bord blev det en blandning av en pojkes iakttagelser av livet på skeppet och en vuxens mans reflektioner. Ett skepp, vars ritningar han studerade noggrant för att få miljön rätt, plus att han reste över Atlanten som research, och tidigt femtiotal fick bli tiden.

För Michael Ondaatje är miljöerna väldigt viktiga i hans skapande, han bygger upp ett mentalt landskap som han vandrar igenom och i det fantiserar han kring en handling. Han uppfinner en verklighet som han sedan utforskar. Han skriver i collageform och när han sedan har ett antal fragment så börjar arbetet med att ordna till dem både till form och innehåll så att läsaren kan skapa sig en berättelse. Han menar att det är viktigt att ibland lämna trådar, mysterier olösta i en text. Allt behöver inte förklaras.

Om Ondaatje skulle gå emot sina principer och läsa om en av sina böcker så skulle han välja Anils skugga - just för att han i den experimenterade med formatet. Jag själv skulle gärna läsa Den engelska patienten igen, och gärna se filmen. Den tyckte jag var fin.
Louisana Literature 140822

tisdag 26 augusti 2014

louisiana literature: Roy Jacobsen

Historiska romaner ska helt enkelt vara riktigt goda samtidskommentarer. 

De usynlige är titlen på Roy Jacobsens nya bok som han berättade en hel del om i samtalet på Louisiana literature. Boken handlar om livet på en ö i Nordnorge och han menar att det är en fabel som han skrivit. Ett litterärt koncentrat av alla tappar nordnorska öar. En saga om vacker besjälad natur, helig och mystisk som också nödvändig för att överleva. Tiden är den när oljan kommer till landet, det är efter kriget och plötsligt ska alla barn göra något annat än sina föräldrar. De ska bli något mer.

På ön bor den lilla familjen och med några få personer och en avgränsad plats liknar den ett kammarspel om en tid som inte längre är. Jacobsen har skrivit en historisk roman utan ett enda årtal, omvärlden se man som genom ett dis vid horisonten och han liknar sitt författande vid en arkeologs arbete. Det handlar om att gräva upp en historia som inte längre finns kvar, det är bara resterna man kan skönja om man tittar riktigt noga.

Romanen handlar om att se, att synliggöra, att betrakta och upptäcka. Se ön utifrån, se människan inifrån, se fastlandet på avstånd och kikaren blir en symbol för rädslan att se för mycket. Kika genom kikaren och man hägnar in sig i sin egen begränsning och blindhet.

Jag har läst och skrivit om Jacobsens roman Underbarn 2012 och då löd mina ord:
Vidunderbarn är den norska titeln på Roy Jacobsens roman Underbarn och visst är det här en vidunderligt berättad historia. Året är 1961, Gagarin cirklar runt jorden i sin kapsel och Kennedy är president, det är årtiondet när hatt och rock förvandlas till ett vässat gitarrsolo, män bli pojkar, husmödrarna blir kvinnor och i förorten finns drömmen om  ett värdigt liv. 
Louisiana fredagen den 22 augusti 2014

måndag 25 augusti 2014

samtal från Sigtuna

Se samtalen från Sigtuna Litetraturfestival på nätet!

idag är det min dag - kulturkollo nästa, nästa stopp kulturkollo

Välkomna till kulturkollo.se
Just idag är det min dag!

systerland - ny Sittenfeld

Men hallå, ska mänskan aldrig skriva om Louisiana Literature då? Vi väntar otåligt ...

Jodå, men först kommer en reflektion kring Curtis Sittenfelds senaste roman Systerland.  Minnesgoda bloggläsare vet att jag inte är särdeles förtjust romaner om synska tvillingar (hej Niffenegger och Ljungqvist), faktiskt inte romaner om övernaturligt överhuvudtaget. Hur kommer det då sig att jag läser en bok om två synska systrar i St Louis som har förbannelsen eller är det gåvan, att kunna se och lägga märke till mer än vi vanliga dödliga?

Enkelt svar: Jag gillade Prep  (I en klass för sig) och jag älskade Presidentens hustru. Klart att jag skulle läsa Systerland också. Självklart.

Nu när jag läst klart de nästan 500 sidorna om Kate och Vi så är det inte riktigt lika självklart längre. Jag tyckte mycket om vissa delar av boken men inte alls allt. Ramberättelsen där Vi, som arbetar som medium, förutsäger en jordbävning och där Kate, hemmafru med två barn, försöker att hantera både den annalkande katastrofen och sin ostyriga oberäkneliga syster är spännande. Den undersöker hur människan reagerar när faran är påtaglig och hur de olika roller som man gömmer sig bakom utmanas. De delarna gillar jag, jag tycker också mycket om tillbakablickarna till flickornas barndom och hur uppväxten påverkar dem långt upp i vuxen ålder. Men jag gillar inte sida upp och sida ned med hemmafruprat och småbarnsliv. Missförstå mig rätt, jag gillar småbarn och jag gillar liv men livet med småbarn med utflykter till lekparken, bilbarnstolar, kräks och andra kroppsvätskor är alldeles för långdraget beskrivet. Pratigt och ganska trist blir det faktiskt. Att den ena systern, Kate, har en liten familj skiljer henne från Vi och det spelar en stor och viktig roll i berättelsen men måste det bli så stor del av boken? 350 sidor med vardagslivet bortstruket. Då hade jag varit överförtjust, nu blir det mest ett OK.

Ska du läsa Sittenfeld? Ja, men läs Presidentens hustru som förstaval.

Curtis är förresten en hängiven twittrare. Där håller hon sig föredömligt kort. Följ henne: https://twitter.com/csittenfeld

söndag 24 augusti 2014

louisiana literature: Herbjörg Wassmo

Det fanns en tid då jag totalt plöjde Herbjörg Wassmos böcker. Det var slutet av 80-talet och början av 90 som var min Wassmotid, trilogin om Tora (som börjar med Huset med den blinda glasverandan) och Dinas bok sträcklästes. Sedan har jag liksom glömt bort min favorit, vilken tur att jag blev påmind i fredags på Louisiana literature.

Det är vanskligt att skriva en god bok om idyllen. Jag skulle säga att det är omöjligt.

Det menar Herbjörg Wassmo och så berättar hon om sin senaste roman 100 år  som delvis är en självbiografisk släkthistoria. Den hämtar sitt stoff från Herbjörgs mamma, mormor och gammelmormors liv och berättar om åren 1842 - 1942. Romanen stoppar det år som Herbjörg föds och hon berättar att det var ett medvetet val. Att väva in sig själv som karaktär i historien skulle bli alltför smärtsamt, trots det så insåg hon under skrivandets gång att boken om hennes äldre kvinnliga släktingar också var boken om henne själv. Hon är i 100 år iakttagaren som observerar och befriar läsaren från personen Herbjörg, den som ser kärlek, falskhet och förtryck. För att skapa den nödvändiga distansen som, enligt Herbjörg, förvandlar släktberättelserna till fiktion har platser och personer i hennes roman inga namn, inte heller är tiden tydligt utsatt.

bild från Wikipedia
En författare är aldrig viktigare än sitt verk, de borde killarna också försöka att tänka på. Säger hon med glimten i ögat när intervjuaren undrar hur hon förhåller sig till den populära genren som vi kallar autofiktion. Samtidigt så är Wassmo en av de norska författare som skriver mycket självbiografiskt. Hon har några teman som återkommer i hennes böcker och det är berättelsen om det svikna barnet, den utsatta flickan. Man kan inte leka litteratur, den ska vara på liv och död, den måste beröra de svåra frågorna och undersöka människans livsvillkor och beröra det innersta.

Hon minns själv hur utsatt hon var som barn, hur hon antecknade faderns övergrepp med en snickarblyerts i en gul anteckningsbok och att hon då kunde skapa distans mellan sig och händelserna. Att skriva noteringarna blev ett sätt att skriva av sig förödmjukelsen och i slutänden skaffa sig makt. Hennes dokumentation blev i slutändan ett verkfullt vapen mot fadern. Orden fick makt. Orden var ett sätt att försvara sig och Herbjörg menar att alla människor behöver hitta sitt sätt att försvara sig, värna sig och sitt jag.

Intervjuaren frågar hur det är med männen egentligen, hon verkar ha ett komplicerat förhållande till dem? Männen i hennes böcker reducerar ofta kvinnorna till dockor eller små flickor. Herbjörg utbrister:

Oh, ja. De där männen är en verklig belastning på mänskligheten men det komplicerade faktumet är att jag älskar män. Jag älskar män och ingenting är för grymt för att bli god litteratur.


Anteckningar från fredag 22 augusti 2014

När jag nu försöker länka till några aktuella titlar i webbshopparna märker jag att det inte finns en enda bok att beställa på svenska av Wassmo. Inte en titel. Gå på bibblan eller antikvariat och köp. Läs om Tora - tyskungen. Eller se filmen om Dina. Så stark att det nästan skrämmer. Eller lyssna till Herbjörg hos Malou:



bokbloggarmingel på gång!



Klart att du vill komma och mingla med oss!

författare boktipsar och lottar ut böcker!

Ingen har väl missat vår nya kollektivblogg - kulturkollo. Den här helgen medverkar många av våra favoritförfattare med texter om sina favoritböcker. Dessutom lottar vi ut ett gäng böcker i samband med deras tips. Vill du läsa vad t ex Aino Trosell, Anna Lihammer, Mattias Edvardsson eller Kristoffer Leandoer rekommenderar så klicka dig genast in till vårt kollo.  

Välkommen att hänga med oss och våra gäster, har du tur vinner du dessutom en grymt bra bok!