onsdag 29 juli 2015

the Fall - otäckt bra!

Det här är en serie jag aldrig skulle våga se om jag var ensam hemma. Omgång 2 finns nu på Netflix och det är otäckt bra!

#skugga - bonusbild


Jomensåråatt - här är den: verandan!

Man Booker - den långa listan



The 2015 longlist, or Man Booker ‘Dozen’, of 13 novels, is:

Bill Clegg (US) - Did You Ever Have a Family (Jonathan Cape)            

Anne Enright (Ireland) - The Green Road (Jonathan Cape)

Marlon James (Jamaica) - A Brief History of Seven Killings (Oneworld Publications)

Laila Lalami (US) - The Moor's Account (Periscope, Garnet Publishing)

Tom McCarthy (UK) - Satin Island (Jonathan Cape)

Chigozie Obioma (Nigeria) - The Fishermen (ONE, Pushkin Press)

Andrew O’Hagan (UK) - The Illuminations (Faber & Faber)

Marilynne Robinson (US) - Lila (Virago)            

Anuradha Roy (India) - Sleeping on Jupiter (MacLehose Press, Quercus)

Sunjeev Sahota (UK) - The Year of the Runaways (Picador)

Anna Smaill (New Zealand) - The Chimes (Sceptre)

Anne Tyler (US) - A Spool of Blue Thread (Chatto & Windus)

Hanya Yanagihara (US) - A Little Life (Picador)

Av de på listan så har jag bara läst Anne Tylers Den blå tråden som jag tyckte var helt OK men inte en trolig prisvinnare. I pipen att läsa ligger Lila och troligen tar jag mig an några fler titlar. The Fishermen lockar och kanske The Green Road. 

Vad lockar dig på den långa listan?



mannen utan ansikte - Masha Gessen

Alltså. Ibland önskar jag att jag vore mer insatt i världspolitiken och hade lite mer koll sådär allmänt. Inför bokmässan läser jag Masha Gessens Mannen utan ansikte och jag blir förvånad, upprörd och ganska matt. Hur kommer det sig att mycket av det som Gessen berättar om Putins bakgrund, väg till makten och hans grundideologi inte diskuteras mer? I Rysslands grannland Sverige hör man då och då röster som vill förstärka försvaret av Gotland, när det var VM i friidrott gjorde Emma Green protest med regnbågsfärgade naglar och så faller sakernas tillstånd snabbt i glömska igen. Åtminstone i min värld.

Tur då att det finns modiga och intelligenta journalister som Masha Gessen som envisas med att påminna oss. Hennes bok om Vladimir Putin är en fantastiskt spännande läsupplevelse där hon pedagogiskt och med gedigen referensapparat lotsar läsaren genom sin version av Putins väg till makten. Stig Fredriksson skriver i sitt förord att "det är ett kontrollerat raseri som dominerar boken" och Gessen förskönar inte på något vis bilden av en man som med sina rötter i Sovjetunionens spionapparat och med starka traditionella värderingar nu styr ett av världens största länder. Masha Gessen var del av den intelligentian som satsade mycket när Sovjetunionen upplöstes och deras drömmar om demokrati och ett bättre samhälle har systematiskt krossats. Det är ett land där starka nationalistiska vindar, röjande av journalister och politiker som tycker annorlunda och där stora klyftor mellan rika och fattiga växer fram och Gessen blir allt mer frustrerad. För att kunna fortsätta verka i Ryssland tar hon arbete som chefredaktör på en geografisk tidskrift och när den uppmanas att skriva om hur Putin sätter sändare på utrotningshotade tigrar och skall lotsa vilseflugna tranor rätt med hjälp av ett litet propellerplan (som han naturligvis flyger själv) så bestämmer hon sig för att det är omöjligt att fortsätta skriva i Ryssland.

I ett efterord skrivet 2014 beskriver Gessen också hur Putin 2011 bestämde sig för att ena landet genom att utse de homosexuella som statsfiender och hon kan inte längre leva i Ryssland med sin partner och deras två barn. De flyttar till USA och därifrån har Gessen fortsatt att skriva om yttrandefrihet och möjligheten att göra sin röst hörd i ett allt hårdare hållet Ryssland.

I augusti kommer Marta Gessen till Sigtuna Litteraturfestival, sedan deltar hon också på Bokmässan i slutet av september. Läs hennes skarpa och välformulerade texter, de skakar om oss medelklass i mellanmjölken land.



#skugga och Sundsbyleden

Idag skriver jag en sväng om #skugga på Kulturkollo. 
Jag fortsätter mina vandringar i närmiljön och tipsar om Sundsbyleden: 

måndag 27 juli 2015

tematrio - sån't som är blött


Lyrans tematrio handlar om sån't som är blött och hon vill att det blöta ska finnas med i titeln. Jag väljer ur mina läslistor och tipsar karibiskt, norskt och senegalesiskt. Varsågod - tre mycket bra böcker:

Hon simmade i havet vid Guanagaspar

Jag förbannar tidens flod

Atlantens mage

Klickar man på titlarna så kommer man till mina texter om böckerna.

Kanada berättar: Minne av vatten

Jag är en ivrig läsare av noveller - särskilt skoj är det att läsa om man sedan får tillfälle att diskutera dem med andra. Genom åren har jag pratat noveller både från Kina och Brasilien på FB - nu också texter från Kanada. Najs!

Kanada berättar: Minne av vatten  är del av Tranans berättarserie och den är alldeles nytkommen. Jag hade tänkt att läsa den i samband med Kulturkollos temavecka om Kanada men tiden fanns bara inte och nu ska jag erkänna att inte heller mitt i sommaren var det här en novellsamling som jag riktigt fastnade för. Jag har mer eller mindre pressat mig igenom de 25 novellerna och jag tycker att samlingen var väldigt både ojämn och spretig. Kanske har jag blivit bortskämd med väl sammanhållna novellsamlingar som  t ex Vi behöver nya namn eller På fri fot för jag känner ganska ofta att det är småjobbigt att börja om med en ny författare, nya kulturella förutsättningar och nya miljöer. I förordet berättar Magdalena Sörensen att just den här samlingen är unik - franskspråkiga och engelskspråkiga författare från Kanada publiceras vanligen inte tillsammans och de överätts sällan  till respektive språk i hemlandet. Nåja, jag ska inte var överdrivet negativ.

Som alltid i Tranans novellsamlingar så är det här ett utmärkt sätt att pröva på många, många författares sätt att skriva och är man bara inställd på det så är Kanada berättar: Minne av vatten som en lösgodisdisk där man kan plocka till sig och provsmaka. En del faller man pladask för och andra väljer man bort. Jag tycker det är lite synd att Sörensen valt bort de etablerade novellförfattarna från Kanada från samlingen. Det hade funnits plats för Atwood, Munro och Ondaatje i den här samlingen - om inte annat som dragplåster så att fler hittar till den i bibliotekshyllan.