söndag 1 februari 2015

deckarfavorit i repris 7: Polis

Deckarvecka har vi på Kulturkollo och jag skulle kunna fylla hela utrymmet där. Det går ju inte an så därför kör jag lite parallellt här hos mig. Jag kommer att bjuda 7 deckarfavoriter i repris - en varje dag under temaveckan. 
18 miljoner sålda böcker senare och Jo Nesbös deckare håller fortfarande. Det är en bedrift att hålla liv i och intresse för sin superhjältepolis efter tio ofta både otäcka och våldsamma utredningar, än är det nämligen sprittande liv i den här serien och den senaste boken är en av de bästa deckarna på länge.

Jag pratade med en kollega om Jussi Adler Olsens deckare och jag tycker de är på gränsen till för råa, för skruvade. Jo Nesbös deckare är också råa och tillspetsade men jag upplever dem inte alls lika äckliga. Undrar varför? det är ju våldsamma och beräknande typer man möter också hos Nesbö. I Polis  jagar Oslopolisen "polisslaktaren", det är någon som systematiskt söker upp och mördar poliser på platser för ouppklarade brott. Samtidigt får jag följa det politiska spelet i makttoppen och ledtrådar förgrenar sig, förvillar mig och håller mig i spänning nästan 'til the bitter end. För visst skulle det här kunna vara en utmärkt storfilm eller varför inte en TV-serie? Intrigen håller till många avsnitt och funderingarna kring vad som är viktigt att fylla sitt liv med är ju ständigt aktuella. Mitt i prick!

För övrigt anser jag att Rödhake är den allra bästa delen, jag läste den strax efter Utöya och den händelsen påverkade säkert men upplevelse av boken. Mest av allt så rekommenderar jag såklart alla att läsa böckerna i ordning, Harry Hole är en superman med superhjältekrafter men han är också en allt mer mänsklig människa och den resan är spännande att följa. Häromdagen såg jag en ung flicka sitta på ett tåg och läsaFladdermusmannen och jag blev faktiskt avundsjuk. Tänk att ha alla de här deckarna framför sig. Vilken fest!

Jag lyssnade på boken på Storytel och det var en utmaning. Uppläsaren Jonas Malmsjö passade mig inte alls, alldeles för långsamt och entonigt. Synd på en bra bok.

- repris från 2013 - 

lördag 31 januari 2015

deckarfavorit i repris 6: Mörka platser

Deckarvecka har vi på Kulturkollo och jag skulle kunna fylla hela utrymmet där. Det går ju inte an så därför kör jag lite parallellt här hos mig. Jag kommer att bjuda 7 deckarfavoriter i repris - en varje dag under temaveckan. 
Mörka platser är en kriminalhistoria som jag hade svårt att läsa, den är skitig, solkig och oerhört drabbande. Jag lyssnade på flera radioprogram runt det amerikanska valet och det som dröjer kvar efter min läsning är tankar på tillståndet i landet USA. I apropå i P1 så pratar David Callahan om att det i världen rikaste land numer är helt accepterat med fattigdom. Fattigdom som är omöjligt att ta sig ur och med den sortens fattigdom i fonden utspelar sig Gillan Flynns roman.

Libby Day börjar närma sig 30-årstrecket och hon är lever närmast isolerad i sin lägenhet. Hon är pank, pengarna som vänliga människor samlade ihop när hennes mor och två systrar brutalt mördades, är slut. En dag kontaktas hon av en ung man som vill höra mer om hennes familjetragedi och Libby ser chansen att skaffa sig en födkrok. Libbys bror Ben sitter i fängelse, dömd för morden, delvis på grund av den sjuåriga lillasyster Libbys vittnesmål den gången. Allteftersom trasslas familjens historia ut och romanen berättas i nutid blandat med kapitel där mamma Patty och broder Ben får berätta sina historier. Det här är en bedrövlig och bedrövande historia skriven på ett totalt fängslande språk. När man börjar att läsa så kan man inte sluta.

- från 2012 -  

deckarveckan på kulturkollo fortsätter

Vilken deckarvecka vi haft på Kulturkollo - spännande intervjuer och boktips, quiz och tävlingar och nu kommer ännu en utlottning. Klart att alla vill vinna fyra deckarklassiker! In och tävla!

fredag 30 januari 2015

deckarfavorit i repris 5: Mercurium

Deckarvecka har vi på Kulturkollo och jag skulle kunna fylla hela utrymmet där. Det går ju inte an så därför kör jag lite parallellt här hos mig. Jag kommer att bjuda 7 deckarfavoriter i repris - en varje dag under temaveckan. 



Ann Rosmans böcker utspelar sig på den lilla ön Marstrand i södra Bohuslän och det är en plats med en rik historia; gränstrakt, frihandelsområde, sillmetropol och med en imponerande välbevarad fästning. Det är berättelsen om Carlstens enda kvinnliga fånge Metta Charlotta Riddarbielke Fock som fångar mig i MercuriumRosman har gjort ett stort researcharbete och levandegör hennes öde på ett spännande sätt. Fru Fock sitter på fästningen på bekännelse, som betyder att hon ska sitta fängslad tills hon antingen bekänner eller dör och att läsa hennes bevarade nådeansökan är gripande. Utan möjlighet att överklaga broderar hon en nådeansökan och linneduken finns bevarad på Nordiska museet. Nedbruten döms Metta slutligen till döden, halshuggs och bränns 1810 på bål i sin barndoms hemtrakt utanför Töreboda, Västergötland.

Berättelsen om Metta som utspelar sig i Trävattna, Floby, varvas med att jag får möta de nutida ägarna av Salaholm Säteri, den gamle greven har dött och arvet skall fördelas. På en maskerad på Carlstens fästning tar arvsfejden en blodig vändning och polisgruppen från Göteborg kopplas in. Just själva polisarbetet och storyn om Karin Adler är det som intresserar mig minst i den här boken. Hennes småproblem känns liksom futtiga i jämförelse även om den moderna delen av berättelsen ger ledtrådar till Mettas öde så känns den som en bisak. Snyggt sammanvävt är det och Rosmans styrka är att få samman alla trådar i slutänden utan att det känns krystat.

Rosman skriver om historien på ett sätt som gör den levande och visst kan jag invända mot en del missar i det historiska, ordval och mathållning t ex men det spelar liksom ingen roll när man får följa Mettas öde. Läs eller lyssna på ett gripande kvinnoöde i sommar och sedan måste man ju besöka ön och se cellen på riktigt. Vandra i de historiska miljöerna och uppleva på plats! Sedär, ett utflyktsmål i sommar.

- från 2012 - 

The One Plus One - ny Jojo Moyes

Då har min lyssnardebut på engelska gått av stapeln och helt klart var det bra att börja med något så lättsmält som The One Plus One. Det är en vana att lyssna på böcker och lyssnandet på engelska gjorde att jag var tvungen att koncentrera mig mer än vanligt.

Jojo Moyes är osedvanligt duktig på att skriva tänkvärd underhållning och favoritboken är förstås Livet efter dig. I en här nya romanen så är det en hel del poänger som känns igen. Det är den levnadsglada kvinnan från enkel bakgrund som med okonventionella medel får mannen med pengar att börja förstå vad som är viktigt i livet. Typ. Tänk er en ensamstående positiv mamma från arbetarklassen som arbetar hårt för att hennes barn ska få en bra framtid som möter den rike IT-miljonären vars sommarhus hon städar. Dottern har en unik talang för matematik och när hon blir erbjuden en plats på en privatskola så tar mamman till alla knep hon kan. Pengarna till skolavgiften ska dottern vinna genom att delta i en matematiktävling, det är bara ett problem. Tävlingen går i norra Skottland och själva bor de på sydkusten. Det gäller att ta sig dit i tid och IT-killen har en stor Audi. Familjen, som betår av den lillgamla matematikbegåvade tjejen, en trulig tonårskille, den stora dregglande hunden och mamma packas in i bilen och roadtripen tar sin början.

Som på alla resor så lär sig alla som deltar något om sig själva och som det sig bör så blir det trubbel på vägen som ska hanteras på diverse sätt. Det är här jag börjar tycka att det spårar ur en aning. Visst är det kul med roliga böcker som har snabba, kvicka repliker och dråpliga situationer men i den här boken gränsar det till slap-stick och man kan som läsare gissa klanterierna långt i förväg. Inte särskilt subtil humor alltså och inte heller särskilt utmanande karaktärer. Närmast karikatyrer faktiskt och det tycker jag är synd. Det hade varit mycket mer spännande om inte alla människorna betedde sig precis som förväntat.

Närmar mig faktiskt en sågning av den här boken nu märker jag. Det är inte heller rättvist, med tanke på att jag lyssnade på den så hade jag inte fixat någon alltför avancerad text. Den hade som extra krydda vid uppläsningen fyra olika berättarröster lästa av fyra olika skådespelare, alla med tydliga klassmarkörer i både uttal och diktion. Det var en utmärkt lyssningsövning om inte annat. Faktiskt helt OK, lättsam och underhållande (och onödigt full av schabloner både vad gäller kön och klass).

Lite småcharmig men absolut inte Moyes bästa.

One single mum.
One chaotic family. One handsome stranger. One unexpected love story.
- säljtexten från Adlibris säger kanske allt  - 

torsdag 29 januari 2015

nödsignal från horisonten

video
Jag har blivit allt mer sparsam med lärarinlägg på bloggen men idag har jag fått tillåtelse att dela ett inlägg från vår klassbokblogg också här. Tack till E som är tio år och som gjort tipset om Nödsignal från Horisonten av Tove Berggren. Att fröken sagt att man ska prata högt och tydligt skiner igenom och låt nu inte det störa det fina innehållet.

deckarfavorit i repris 4: Svart Himmel

Deckarvecka har vi på Kulturkollo och jag skulle kunna fylla hela utrymmet där. Det går ju inte an så därför kör jag lite parallellt här hos mig. Jag kommer att bjuda 7 deckarfavoriter i repris - en varje dag under temaveckan. 

Jag kastade mig över Arnaldur Indridasons Svart himmel på påskaftonskväll och det var en bok som var svår att släppa. Egentligen kan jag fråga mig varför eftersom huvudpersonen, polismannen Sigurdur Óli är en ganska otrevlig och osympatisk person. Han har det trassligt i sitt privatliv, engagerar sig i sitt arbete men har stängt av känslorna. Lite mjukas den hårda fasaden upp under bokens gång och måhända kommer Sigurdur att kunna skapa hållbara relationer om serien fortsätter ett par böcker till.

Jag tror mig ändå ha listat ut vad det är som gör att jag slukar den här boken, det är en spännande mordgåta med flera sidospår som också berättar om nutidshistoria. Det utspelar sig strax innan bankkrisen i Island och allt är möjligt, när bubblan hinner ikapp människorna och spricker så får det förödande följder. För mig var berättelsen om Dresi, uteliggaren ett spår i boken som drabbade mig hårt. Livet blir inte alltid som man tänkt, alla får inte samma chans och spillran av en människa har till slut inte ens en röst att göra sig hörd med. Om man inte lyssnar mycket noga förstås.

- 2012 - 

tematrio - transportmedel


Lyrans Noblesser är ute och åker bil. Hon tycker därför att vi ska berätta om tre böcker som på något sätt handlar om transportmedel!

Klart att jag hänger på, som vanligt så har jag svårt att begränsa mig. Det får bli:

Underjordiska Timmar av Delphine Vigan - tunnelbana

Pappersstäder av John Green - minibuss

Vi av David Nicholls - tåg

Det var min lilla trio. Jag skulle velat ha med Kattens bord också men är det en trio så är det.