onsdag 22 oktober 2014

utmaningsdags: jorden runt!


Berätta om:
en bok från en världsdel,
en film från en annan världsdel,
en TV-serie från en tredje och
musik från en fjärde världsdel.
Så lyder veckans tisdagsutmaning på kulturkollo. Jag ska försöka ge mig på att svara.
Boken får bli från Oceanien, jag vill tipsa om en ljudbok som tog mig med storm i somras. Det var Fyren mellan haven av M.L. Stedman. Mycket tänkvärd roman som utspelar sig i skuggan av första världskriget. Sedan blir det film. Det är en som jag vill se, som kommer från Afrika, En halv gul sol är baserad på Chimamanda Ngozi Adichies roman med samma namn och jag vill så gärna se den. Boken är fantastiskt bra! Sedan kommer vi till TV-serier. Jag är så dålig på TV. Urkass faktiskt. Kommer bara på typ danska som jag vill ta med och det känns ju inte vidare spännande. Borgen får det alltså bli. Musik är jag ju ännu sämre på men jag behöver lite värme och färgglatt så det får bli en låt av Bob Marley. Häng med till Karibien!

tisdag 21 oktober 2014

i kväll lyssnar jag på

den som törstar - pusseldeckare från Billingen

Den som törstar utspelar sig till stor del på Flämslätts stiftsgård. Det är trakter som jag känner väl och därför retar jag mig hela boken lång på att uppläsaren inte kollat upp betoningen. 'Flämslätt när det ska heta Fläm'slätt, störande som påverkar hela min upplevelse. Dessutom är inläsningen allmänt störig, entonig och oengagerad. Synd.

Själva boken då? Vi möter ännu en gång rektor för Västgöta Universitet, Emma. Hon ska deltaga i begravningen för en av sina professorer på Fläm'slätt och utan att avslöja för mycket så blir hon tillsammans med kyrkokören indragna i det som så småningom uppdagas vara ett mord. Utreder brottet gör poliskommissarien som Emma är mer än förtjust i. En operasångerska från bygden, kopplingar till romartiden och Emmas mormor arkeologen är också komponenter i det här pusslet. Och en törst, en längtan.

Harmlös pusseldeckare, perfekt underhållning a la Morden i Midsomer. Typ så.

måndag 20 oktober 2014

recensionshög


Alltså, två augustprisnominerade ligger och väntar på mig. 
Finnes: Recensionshög
Saknas: Tid

en mörk strimma ljus - årets översättning

Hos Kulturkollo reser vi jorden runt hela veckan och jag vill förstås haka på här också. På fredag öppnar Stockholm Literature och på invigningen ska Samar Yazbeks roman En mörk strimma ljus hyllas som årets översättning. Inte särskilt ofta som jag läser en roman från Syrien så jag passar på att köra en repris av min text från september 2013:
En mörk strimma av ljus är skriven av den syriska kvinnan Samar Yazbek. Hon fick Svenska PEN:s Tucholsky-pris 2012 med motiveringen ”för hennes rapporter från det syriska upproret – texter präglade av mod och sanningslidelse och med sin tyngdpunkt i ett försvar av värdigheten hos de enskilda medborgare som fångats mitt i konflikten” och jag tänkte mig nog att det skulle vara en bok om inbördeskriget. Det var det inte. (Har förstått att hon driver/drev en frispråkig blogg också - därav motiveringen.)

Det här är en bok som utspelar sig i fredstid, platsen är Damaskus där skillnaderna mellan mycket rika och mycket fattiga är avgrundsdjup och Yazbek gläntar på dörren till en värld som jag har mycket svårt att ta in. Inte på grund av språket, det är en fascinerande språkdräkt där arabiskan anas och bildspråket känns fräscht för en västerländsk läsare, utan för innehållet. 

Romanens budskap går inte att missa. Yazbek kastar ljus på en grym verklighet: oavsett rik eller fattig, är du kvinna i Syrien är du inte fri. Hierarkierna är benhårda och en kvinnas tillgång och hennes fördärv är hennes kön. I den här romanen beskrivs kärleken mellan kvinnor som en fristad, den plats där männen inte kan begränsa och förnedra. Ändå är den aldrig på samma villkor, där finns alltid ett element av dominans och underkastelse. Alya växer upp i slummen där sexuella övergrepp är legio, Hanan växer upp i en besutten familj där Allt omkring henne var reglerat in i minsta detalj och när Alya säljs av sin far som tjänarinna till Hanan så startar ett maktspel dem emellan. Hanan förgriper sig på den unga flickan och det är genom besöken i matmoderns säng som Alya blir bekräftad att hon duger något till. När Hanan en natt vaknar och ser en strimma av ljus leta sig ut från sin åldrige makes sovrum inser hon att Alya också betjänar herrn i huset. Alya blir körd på porten och Hanan ångrar sig djupt. Var det ett förhastat beslut?

En reflektion som jag gör att det här är den andra romanen någonsin jag läser från Syrien och i både Järngräshoppan av Barakat och den här romanen så är människorna så hänsynslöst råa mot varandra. Det handlar om förtryck och utnyttjande och just den sexuella makten är central i båda berättelserna. 

Om kvinnornas tillvaro i ”En mörk strimma av ljus” är normaltillståndet, går det knappast att förstå vad ett krig innebär. Så skriver Elisabeth Hjorth i SvD  och jag är böjd att hålla med. 

- repris från 2013 -

Nytt tema: Jorden runt!


Ni förstår kanske varför det varit lite tyst här inne hos mig - vi ska resa jorden runt på Kulturkollo!
Välkomna att hänga på!

söndag 19 oktober 2014

o la la, vad tiden går!

Jag hinner dåligt med just nu. Det blir bloggen här som får stå tillbaka en smula, hoppas att ni fortsätter att klicka er hit ändå. Jag lovar att det kommer bättre tider. Snart.



Imorgon är det måndag. Det betyder ny temavecka på Kulturkollo och så betyder det just den här måndagen avslöjandet av de nominerade till Augustpriset. Jag kan bara önska en sak och det är att Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam kommer med på listan. Då är jag nöjd.

12.15 imorgon direktsänder Augustpriset. Jag håller tummarna!

lördag 18 oktober 2014

Tusen dårar - Quim Monzó skriver noveller; motvilligt

Att skriva noveller. Är inte säker på att jag läst tillräckligt många för att kunna generalisera, men om Munro (i de fåtal jag läst av henne) beskriver hela livsöden fungerar den för mig okände katalanen Monzó annorlunda. Han tar en betraktelse, adderar en fundering och placerar dem i en novellkontext. En person besöker sin far på ålderdomshem. En miljö och situation värd att betrakta. Vad skulle hända om pappan var transvestit? Jo, man lägger en absurditet till betraktelsen och gör novellen vassare. Kanske är det publikfrieri, kanske är det ett sätt att stå ut med tristessen i att skriva noveller, för skall man tolka en del av texterna som återspeglande författarens åsikter så är det inte av egen vilja utan för att mätta en spirande novellmarknad han skrivit Tusen dårar.

Research är inte min starka sida så ni kommer inte här att få reda på Monzós avsikter med sin samling, men den är åtminstone väldigt underhållande. Jag inbillar mig att det inte är jättelångt till Hammarbyhunden (Redaktörn teaterviskar att han heter Jonas Karlsson; Redaktörn har dessutom läst honom till skillnad från mig). Ibland känns det kanske lite banalt, men han kommer tillbaka till åldrande föräldrar några gånger och då blir det starkt, liksom relationsanalyserna. Det balanserar iblande på gränsen till intellektualiserande, men klarar sig. Så, ni kollektivåkare därute, följ Gästbloggarns exempel och låt en katalan sticka fram lite nonchalant ur trenchcoatfickan i höst.

/Gästbloggare M

fredag 17 oktober 2014

världens viktigaste kyss - What a Difference a Day Made

Plötsligt är det fredag och jag har fortfarande inte skrivit om Världens viktigaste kyss av David Levithan. Kanske är det för att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva? Med de tidigare böckerna jag läst av honom: Jag, En och Love is the Higher Law så var min reaktion så omedelbar, så totaluppslukande. Riktigt så var det inte den här gången, kanske var det för att jag inte riktigt var i fas och faktiskt hade jag lite svårt att uppmana intresset för alla de här paren som jag får möta.

Berättarrösten är en man som tittar på nutiden och förundras över hur annorlunda livet är för unga homosexuella jämfört med hur det var för honom. Han såg en hel generation dö av Aids och nu så kan två unga män bestämma sig för att komma in i Guinness rekordbok - de ska genomföra världens längsta kyss. De förbereder sig väl och försöket sprider sig genom sociala medier - snart handlar kyssen inte längre om två människor som försöker slå ett rekord utan något helt annat.

Alla Levithans romaner som jag läst har en uttalad referensram i amerikanska värderingar och jag tror att det var det här som kändes lite smått tröttsamt den här gången. USA är långt från Göteborg och trots att många känslor som beskrivs är universella så var det något i den här boken som saknades. Den blir lite för mycket av en programskrift för att jag ska beröras på djupet. Hur som, livet blir aldrig sig likt igen för de två unga pojkarna. Kanske förändras också samhället lite genom världens viktigaste kyss.

What a Difference a Day Made