måndag 27 mars 2017

någonstans brister himlen - en fin debut!

Den spröda vårens skymningslugn hade sänkt sig över världen ...

den kvällen när jag skrev texten om Erika Olofsson Liljedahls debutroman Någonstans brister himlen. Det är meningar som den jag citerar ovan som gör den här romanen till något alldeles extra. Den handlar om de två syskonen Signe och Elis som växer upp i någonstans i Bohuslän. Signe är den nästanvuxna dottern som har livet i sig, Elis är den tonårige sonen som har tilliten. Så beskriver modern dem så fint i början av boken och hon är den som håller samman den lilla familjen och när livet blir hårt i fiskestugan. Det är hennes omsorger om allt och alla inklusive skadade smådjur och fåglar som skapar trygghet och ro.  Fadern har ett mörker i sig som är svårt för barnen att förstå och när Signe en dag plötsligt har försvunnit från stugan blir Elis mycket orolig, han söker efter henne i fiskeläget, han söker överallt och snart förstår han att det finns en anledning till att hon rest. Han beger sig ut på en resa för att finna henne och möter möjligheten att leva ett helt annat liv.

Romanen utspelar sig i ett Sverige som har stora klyftor mellan fattig och rik, mellan hur livet levs på landsbygden och i samhällena. De första världskriget är slut men moderniteter som elektricitet och sanitet har ännu inte blivit vanliga. Man transporterar sig med roddbåt eller till fots fram till tågstationen i Dingle och nyheter färdas från mun till mun. I den brytningstiden beger sig Elis ut på sin vandring. Jag tänkte en hel del på Harry Martinsons Nässlorna blomma och Vägen ut när jag följde Elis väg mot vuxenlivet och ett samhälle som erbjuder fler möjligheter än hemmavid. Det var förstås det självklara att tematiken liknar men också språkhanteringen som på något sätt krokade i Martinsons. Poetiskt och precist, meningar som man kan gömma och spara länge blandat med krassa beskrivningar av gruvan eller fabrikens instängdhet.

Jag tyckte mycket om att läsa och jag hoppas att många hittar till den, det är en allåldersbok som kan passa både unga och gamla och alla oss som är mittemellan. Låna, köp, läs!

söndag 26 mars 2017

grattis till ett eget exemplar av Tiden är inte än!

Grattis till C.R.M. Nilsson som vinner  mitt extraexemplar av
Elin Boardys fina roman Tiden är inte än. 
Kommer på posten! 

vårsalong i Eriksberg



Den lilla byn Eriksberg mitt i Västergötland är kanske mest känd för sin medeltida kyrka byggd på 1100-talet och att Eriksätten med Erik den helige som anfader skall stamma från bygden. När Arn-böckerna var riktigt i ropet så besökte busslaster kyrkan eftersom den omnämndes i Guillous romaner.  Numer är det nästan slut på arnturismen men den relativt nyöppnade pilgrimsleden genom Västergötland går förbi och en och annan besökare hittar fortfarande dit. Så gjorde vi idag, vi var av svärföräldrarna bjudna på vårsalong i Prästgården. Konstnärer och lokala utställare samsades om utrymmet och det som var utställningens höjdpunkt för mig var de uttrycksfulla kaninerna i keramik gjorda av Elenor Krantz och de fantastiskt fina granatäpplena av Erna Coskun. God hembakt fika serverades sedan av hembygdsföreningen. Nu hoppas vi att det blir en återkommande tradition med vårsalong i Eriksberg!


lördag 25 mars 2017

Utmaning: fem om da'n - klarar vi det?

Visst minns ni den där rekommendationen om att man skall äta minst fem grönsaker/frukter om da'n? Nu tycker jag att det vore roligt att utmana bloggkommunityn på en femomda'nare. Visst vore det kul med fler samtal här på bloggarna? Kan vi skapa lite aktivitet på varandras bloggar genom att kommentera hos fem bloggare varje dag? 

Kanske vill någon hänga på? Jag har börjat så smått redan denna veckan och hoppas att du också har lust att köra fem om da'n. 

Sprid ordet och kommentera hos en bloggare som du känner eller en som är alldeles ny. På bokbloggar.nu finns alltid fina inlägg att läsa. 


kropparnas själavandring - en mexikansk dystopi

Kropparnas själavandring borde inte vara en bok för mig. En dystopi med en oförklarlig pest som smittar urskillningslöst, maffialiknande uppgörelser mellan de två släkterna som styr i den lilla mexikanska staden och en berättelse utan tidsmarkörer - vanligen inte för mig.

Men. Så drabbar språket mig som en slägga rakt i skallen, för att nu vara lika drastisk som omslaget. Huvudpersonen i den här romanen är budbäraren. Han rör sig i staden för att medla i konflikter och hans vapen är ordet.

Budbäraren hjälpte den som lät sig hjälpas. Och därför måste man finjustera orden. Ordet är ergonomiskt, brukade han säga. Det gäller att anpassa det efter person. (...) Så lärde sig budbäraren att hans talang inte låg i att vara hård, utan i att förstå sig på vilken sorts djärvhet olika strider krävde.

Han har också till uppgift att hjälpa de döda att komma till ro, han återför dem till sina familjer och trots våldsamheterna som möter mig när jag läser är det ändå förtröstan på människans möjligheter, människans omsorg, lojalitet och kärlek som stannar kvar i mitt minne.

Att det är det det ambitiösa förlaget Nilsson förlag som ger ut den här boken borgar för kvalitet, jag har ännu inte läst en enda roman från dem som jag inte tyckt mycket, mycket om. Jag har hittills skrivit om Där uppe är det tyst, Resa i månljus, Åkern är världen  och Den tid då ljuset avtar - missa inte dem! Tack och bock för att de överätter och lyfter fram titlar som skapar större bredd i utgivningen!


PS. Jag läser sällan böcker från Mexiko, det gör boken extra spännande. Är man intresserad av att läsa mer från landet så kan jag tipsa om En bön för de stulna  som jag läste inför bokmässan i höstas.

fredag 24 mars 2017

Tiden är inte än - en roman om digerdöden?

Ja, i förstone är Tiden är inte än en roman om ett Europa som är statt i en total omvälvning, digerdöden härjar och hela byar kan plånas ut på några veckor. Sjukdomen drabbar urskiljningslöst och enda sättet att överleva är att hoppas på tur eller fly. Den unga kvinnan Sigrid beger sig ut på vandring på kontinenten när hela hennes familj dött. Hon väljer byta ut sin klänning mot hosor och håret klipps, allt för att hon skall kunna resa obehindrat i ett Europa som drabbats av något oförklarligt och skrämmande som kanske är ett straff från Gud? Sigrids förvandling mellan olika identiteter är en av bokens teman, hur människan förändrar sig och anpassar sig när de yttre förhållandena så kräver. Sättet att se på människan Sigrid förändras i grunden när hon reser som man och just det är lätt att relatera till nutid. Det råder fortfarande mycket stora skillnader på hur de olika könen blir behandlade av omvärlden och vilka förväntningar som ställs på en kvinna respektive en man. Sigrids glidande mellan könen gör att man ibland blir lite lagom förvirrad i läsningen, det är så snyggt gjort! 

Det och rädslan för det man inte kan förklara är lätta att dra paralleller till i nutiden i den här romanen. Redan på medeltiden var det judarna som var de som man kunde använda som förklaring till att pesten drabbade, och i berättelsen dyker då och då upp kommentarer från en röst som berättar om andra omvälvande tider i Europas historia. Idag har vi andra att skylla på om det går illa för oss som individ, land eller kontinent. Det är andra som är "de andra". Det här är en bok som handlar om människorna på medeltiden, den handlar om människorna nu. Den handlar om människorna på flykt och den handlar om människorna som mest av allt vill ha ett hem där de kan leva ett gott, tryggt liv. 

Jag är en sån som tycker om att läsa och tänka själv och kanske blev just greppet med kommentatorn lite övertydligt. Annars finns där lite att inte tycka om med den här boken. De medeltida miljöerna med både landsbygd och städer, människorna som Sigrid möter på sin vandring, känslan av utsatthet och längt efter en bättre och säker framtid är alla gestaltade på ett sätt som gör att man bara vill läsa vidare. Man vill att det ska få ett lyckligt slut så att man kan pusta ut, i fiktionens värld är det ju ganska lätt att få till just det. I verkligheten kan det vara en annan utmaning. Vi får ändå inte glömma att människorna det är vi. I oroliga tider och i trygga tider så är det mänskligheten som kan förändra. 

Elin Boardys första roman var en sådan där debut som bara knockade mig, det poetiska berättandet i Allt som återstår gjorde att jag vill läsa allt som Boardy skriver. Lyckost er som har hennes romaner kvar att upptäcka!
I mitt exemplar fanns en hälsning från Elin Boardy och
självklart blir det en bok som får en plats i min hylla!

torsdag 23 mars 2017

Tiden är inte än - vinn ett eget exemplar!

Tiden är inte än är en riktigt fin roman skriven av en av mina svenska favoriter. Elin Boardy berättar om ett Europa i förändringens tider och som alltid är det mycket läsvärt. Helena skriver så vackert om den på Kulturkollo idag och imorgon är mitt huvud förhoppningsvis såpass piggt att också jag kan skriva en rad eller två. 

Eftersom jag både har köpt ett eget exemplar av boken och fått ett recensionsex från förlaget så har jag en bok över här hemma i hyllan. Om någon skulle vilja ha mitt exemplar så ordnar jag en enkel liten tävling. 

Berätta här i kommentarerna om din bästa historiska roman så väljer jag ut en vinnare på söndag den 26/3 kl 12. 

Väl Mött!


tisdag 21 mars 2017

ett bräckligt liv - trilogin är all


Veckans tema på Kulturkollo är "Att förändra världen" och kanske är den tid som Göran Redin skildrar i sin Lövberga-trilogi en av de som i grunden förändrade världen. Stormaktstiden med det trettio-åriga kriget förändrade i vart fall Sverige på många sätt. I romanserien som avslutas med Ett bräckligt liv får vi följa tvillingarna Erik och Karin från Lövberga gård i Östergötland. Medan Erik drar till kriget så arbetar Karin med bokföring i hyttorna. Genom dem, och de som de möter på vägen, får den som läser en ganska vid bild av Sverige på 1600-talet. Jag har skrivit tidigare om hur staten Sverige byggts upp med ett skattesystem som finansierar krigen, kunniga yrkesmän som kommer till Sverige för att bygga städer, båtar och hantera gruvindustrin. Holländare, valloner och tyskar - alla kom de till landet i norr för att erbjuda sitt kunnande och sin arbetskraft. Med dem följde idéer om både hur företag skall skötas, undervisning skall bedrivas och staten skall styras. I Göteborg, där jag bor, pågår just nu en sprillans ny utställning som ska påminna om att staden snart fyller 400 år. 
Gustav II Adolf som grundade staden med Älvsborgs fästning som försvarsborg mot väster är en av huvudpersonerna i den tredje delen av Göran Redins romanserie. I tid närmar vi oss alltmer den ödesdigra dagen då kungen dödades i kaoset i Lützen, som alltid så kan man fundera över vad som skulle hänt om hären varit bättre organiserad, om dimman inte hade kommit rullande och om konungen skulle varit vid bättre vigör? Det finns många sådana tillfällen i historien som man kan fundera över, vad skulle hänt med världen om inte JFK blivit mördad eller varför inte vad som skulle hänt i Europa om ölhallsattentatet på Hitler 1939 hade lyckats? 

Stickspår, men vad skulle egentligen hänt om kungen hade överlevt och inte lämnat kronan till sin lilla dotter? Nu hamnar landet i händerna på Axel Oxenstierna som blir förmyndare. Ett syskonbarn till honom, Ture Gabrielsson Oxenstierna, är en av huvudpersonerna i den delen av romanen som handlar kriget. Ture och Erik bildar tillsammans med några Östgöta ryttare en specialstyrka som står mycket när kungen. De tar med sig förfärliga upplevelser och en rejäl vagn guld hem från kriget på kontinenten. Karin i sin tur arbetar på Lövstabruk med herr De Geer som beskyddare och hon visar sin duglighet på många vis. Så mycket mer om handlingen tycker jag inte skall avslöjas, mer än att det slutar ganska bra. Det tycker jag är bra. 

Genom sidorna har jag fattat tycke för de olika personerna i den här serien och man vill att det ska gå dem väl. Ett annat av av nöjena med att läsa de här spännande böckerna om stormaktstidens Sverige är att man inte kan hålla sig från att börja googla. Man googlar och letar, i arkiv och i adelslängder och jag gillar ju sånt! Riktigt mycket faktiskt. Jag får helt enkelt ta tag i och skriva ned lite mer om min egen släkt, där skulle finnas både en och två romaner ...

I väntan på min roman (hihi) så tycker jag att alla ska passa på att läsa om Karin, Erik, Anders, Ture och alla de andra. Börja med Ett fjärran krig, fortsätt med En skärva hopp och avsluta med Ett bräckligt liv. Underhållande och lärorikt på en och samma gång!