tisdag 16 september 2014

tematrio - personliga pronomen

Lyran har snöat in på grammatik och det ju underbart att de gamla hederliga ordklasserna får lite uppmärksamhet. Idag är det tematrio med personliga pronomen i titeln som gäller. Härlig utmaning! Här kommer:




Som vanligt så kan man klicka på mina titlar och komma till längre reflektioner om dem. 

en dröm för en Tovefantast!


grattis Chimamanda!


Idag har en fantastiskt bra författare födelsedag. 
Fira henne genom att läsa någon av hennes böcker eller noveller! 
Eller lyssna på We Should All be Feminists. 

måndag 15 september 2014

om inte nu så när?


Så var rubriken på mitt inlägg på kulturkollo i helgen. Idag vet vi att ett främlingsfientligt missnöjesparti är det tredje största partiet i vår riksdag. 

Jag saknar ord men jag tycker Mona Sahlin sa det bra under valkvällen när hon påminner oss om att "Vi måste lyssna på SD s väljare, men inte på SD.". Nu måste vi ta diskussionen. Ut och prata med grannar, arbetskamrater och släktingar. I de bygder jag växte upp så har SD 20 % av väljarnas röst. Jag är helt övertygad om att många röstar som en missnöjeshandling, de tycker att välfärden rustats ned och att landsbygden blivit lämnad åt sitt öde. Var är Centerpartiet som tidigare förde landsbygdens talan, var är de andra partierna?  

På kulturkollo så lottar vi ut ett ex av Jag heter inte Miriam - en av årets bästa romaner. Var med och tipsa om böcker för tolerans och mot främlingsfientlighet. Om du har läst den så var med och tipsa ändå. Och vinn en bok! 

Majgull kommer förstås till mässan. Hör henne där!

  • Timme Noll

    Datum & tid: torsdag 25 sep kl. 12:00 - 12:20
    Plats: J1
    Arrangör: Natur & Kultur och Brombergs
    Kod: To1200.5
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Majgull Axelsson och Lotta Lundberg har bägge skrivit gripande böcker om den svåraste skuldfrågan – livet efter andra världskriget. Lundbergs roman Timme noll skildrar krigsslutet 1945, men är också ett existentiellt tillstånd: att stå i sin egen ruin. En mor har gjort det allra värsta: lämnat bort sin dotter som hamnat i koncentrationsläger under kriget. Nu måste hon bära skulden. Axelssons roman Jag heter inte Miriam handlar om en kvinna som bär en livslögn: för att överleva i koncentrationslägret döljer hon sitt romska ursprung och utger sig för att vara judinna och tar namnet Miriam. Björn Linnell, senior advisor Natur & Kultur, leder ett samtal om förintelsen, skuld, svek, utanförskap, värdighet och identitet.
  • Majgull Axelsson

    Datum & tid: torsdag 25 sep kl. 13:00 - 13:30
    Plats: B02:28
    Arrangör: Eksjö Bokhandel, B02:28
    Språk: Svenska
    Kod: Mo14038
    Monterprogram, ingår i entrébiljetten.
    Kom och träffa Majgull Axelsson och köp ett signerat exemplar av hennes senaste roman "Jag heter inte Miriam".
  • Mitt rätta jag

    Datum & tid: fredag 26 sep kl. 14:00 - 14:45
    Plats: K1
    Arrangör: Brombergs Bokförlag
    Kod: Fr1400.1
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Majgull Axelssons roman Jag heter inte Miriam är en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som tar namnet Miriam och identiteten
    av en judinna för att överleva bland de övriga fångarna i koncentrationslägret Ravensbrück där romer var lägst i rang. När hon kommer till Sverige behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Majgull Axelsson talar här med
    Toleransprojektets skapare, läraren och författaren Christer Mattsson, vars morfar motvilligt avslöjade sin livslånga hemlighet för barnbarnet på dödsbädden: han var rom. Ett samtal om identitet, skam och livslögner.
    Moderator: Lena Sundström, journalist.
  • Att dölja sitt ursprung för att överleva

    Datum & tid: lördag 27 sep kl. 15:30 - 16:00
    Plats: Litteraturscenen, A01:60
    Arrangör: Författarcentrum och Sveriges författarförbund
    Språk: Svenska
    Kod: Sc12725
    Scenprogram, ingår i entrébiljetten.
  • Majgull Axelsson

    Datum & tid: söndag 28 sep kl. 10:30 - 11:00
    Plats: B04:22
    Arrangör: Storytel
    Kod: Mo14227
    Monterprogram, ingår i entrébiljetten.
    I samtal om sin bok "Jag heter inte Miriam".

låt mig ta din hand - från Jakobsberg till Buenos Aries

En av årets bästa spänningsromaner har jag just lyssnat på. Tove Alsterdal berättar en historia som börjar i ett fall från en balkong, fortsätter med en syster som inte vill tro på det som polisen säger är självmord och landar i en berättelse om en sargad och trasig familj.

I Låt mig ta din hand får vi följa den medelålders, duktiga Helene, som bestämmer sig för att försöka förstå vad som hänt sin syster. Storasyster Charlie har levt ett rotlöst liv med droger, arbetslöshet och olika män som tröst och Helene har inte riktigt orkat med att hålla kontakten med sin struliga syster. Pappan finns men lever på gatan, och för Helene och Helenes egna familj är han död. Det blir en jobbig undersökning på på flera sätt, Helene har lagt sin uppväxt i en stäng låda och  börjat på nytt och att återvända till mammans svek och pappans otillräcknerlighet är smärtsamt. Ledtrådarna förgrenas till Argentina och Helene förstår  så småningom att något hänt hennes syster när hon försökte ta reda på vad som hänt deras mamma då, en gång på sjuttiotalet. 

Några saker gör att jag andäktigt lyssnar vidare, det första är att nutidsbrotten är så trovärdigt sammanvävt med de historiska berättelserna och det andra är att jag länder en så stark sympati för Helene som riskerar att få sin noga uppbyggda fasad totalkvaddad genom sina handlingar. Det är en berättelse om mod och om att våga öppna både små och stora lådor som varit stängda sedan länge. Jag rekommenderar den här boken varmt.

Den är både en underhållande spänningsroman och en kommentar till samtiden. På sjuttiotalet kom de allra första politiska flyktingarna till Sverige från Sydamerika och de mötte ett helt annat samhälle än det som vi byggt upp idag. Ett historiskt perpektiv på saker och ting är aldrig dumt. Dessutom blir jag sugen på att läsa Ingrid Betancourts Även tystnaden har ett slut som stått i min hylla alltför länge övergiven. 

Du kan lyssna på Tove Alsterdal på bokmässan. Passa på:

  • Från Tornedalen till Argentina

    Datum & tid: torsdag 25 sep kl. 16:00 - 16:30
    Plats: Litteraturscenen, A01:60
    Arrangör: Författarcentrum och Sveriges författarförbund
    Språk: Svenska
    Kod: Sc12692
    Scenprogram, ingår i entrébiljetten.
  • Från Tornedalen till Sydamerika

    Datum & tid: fredag 26 sep kl. 15:30 - 15:50
    Plats: F3
    Arrangör: Lind & Co
    Kod: Fr1530.1
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Efter den hyllade I tystnaden begravd är Tove Alsterdal tillbaka med en ny kriminalroman. Nu skildrar hon den svenska förorten där hon växte upp och en dold historia som sträcker sig in i 1970-talets Sydamerika.
  • Tove Alsterdal

    Datum & tid: lördag 27 sep kl. 16:00 - 16:30
    Plats: B08:02
    Arrangör: Lind & Co
    Kod: Mo14441
    Monterprogram, ingår i entrébiljetten.
    Tove Alsterdal signerar sin senaste bok Låt mig ta din hand
  • Tove Alsterdal

    Datum & tid: söndag 28 sep kl. 15:00 - 15:20
    Plats: Biblioteks & berättarscenen, D-hallen
    Arrangör: Eskilstuna stadsbibliotek och Svenska Deckarbiblioteket i samarbete med Kultur i Väst
    Språk: Svenska
    Kod: Sc12678
    Scenprogram, ingår i entrébiljetten.
    Från 1970-talets Sydamerika till Sverige, Stockholm och förorten. I hennes nya kriminalroman Låt mig ta din hand skildrar Tove Alsterdal trådar som dras mellan Jakobsberg och Argentina, mellan föräldrar och barn, om svek, brott och försoning. ”Rasande skickligt” och ”årets bästa” tycker kritikerna. Moderator: Karin Zetterberg, bibliotekschef.

söndag 14 september 2014

det var det där om att gala högst ...

Nu ska vi besöka hönshuset. Där i inhägnaden bor Fyra hönor och en tupp. Tuppen har många viktiga projekt och han håller sig på sin kant bara hönorna inte kacklar för högt, hönorna i sin tur tycker nog att det är lite orättvist att tuppen har så stor plats i mathon. När hönorna försiktigt frågar tuppen om de kan dela lika så hämtar han genast sina kamrater från en annan gård och kuckelikuar så högt att hönorna trillar omkull. Tuppen glömmer plötsligt sitt viktiga projekt och sätter upp skyltar med PRIVAT vid hon. Hönorna får allt mindre mat och börjar sova illa på natten. Till slut bestämmer hönorna sig för att göra något åt saken, de åker på kurs och lär sig styrketräning, avslappning, djupandning och röstövning samt uppburrning och koncentration. De lär sig allt de behöver för att kunna säga: Vi vill dela rättvist!

Jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag läste Lena och Olof Landströms Fyra hönor och en tupp första gången. Tuppen med sina viktiga projekt och hönorna på kurs var bara så roliga! Så charmigt berättat och så roliga bilder, fulla med humor och uttryck som är obetalbara! Här finns många frågor som är viktiga för barn, vad är rättvist? Ska den som kuckelikuar högst alltid få sin vilja fram eller. Demokrati och genus i en störthärlig förening. Och hallå hönorna - vi behöver inte gå på kurs. Vi kan kackla till ändå: Vi vill dela rättvist!

-repris från maj 2010-

Gästbloggar-Modernista: Queer (William S. Burroughs)

Modernistas höstkatalog överväldigade Redaktör Anna, som i panik men samtidigt i god chefsanda delegerade rubbet till Gästbloggare M (som lämpligt nog behövde en rejäl litterär spark i baken).

William S. Burroughs och jag mindes först inte vad den hette - cut-upteknikens kultbok från min ungdom, hajpad av musikpressens hippie- och beatnikreliker. Naked Lunch var det som mitt tonåriga jag förundrat hackade mig igenom, med dess dröm- och hallucinations-sekvenser. Och i fel ordning då, antar jag; vet inte om jag riktigt förstod och tog till mig cut-upgrejen. Queer är ett tidigare verk, betydligt mer konventionellt till formen och bedrägligt avslappnat berättad. William Lee är homosexuell på den tiden det innebar att han är pervers, degenererad. Han bor i Mexiko där man kan leva billigt och gott som amerikan (ja, ni fattar - som amerikan från USA). Hans värld är barer och en krets av exilamerikaner där han trots ett initialt motstånd lyckas få en yngre man att bli hans älskare. Så småningom reser de bägge till Sydamerika för att leta efter en mystisk, sinnesutvidgande drog och i ett märkligt anti-klimax lämnar vi Lee där någonstans, jag minns inte var men eventuellt på väg hem till Mexiko.

Det här låter inte så märkvärdigt och det är en kort berättelse som rullar på och knappt får ett avslut. Dock är den väldigt gripande på ett subtilt sätt. Det är knappt man märker dem, krackeleringarna där Lees sönderfall skymtar. Om vi börjar med drogerna glimtar de bara förbi. När man följer hans dygnsschema förstår man att han lever ganska hårt men det finns inget av den traditionella yrselframkallande beskrivningen av en människa i upplösning. Vi får bara ana den, genom det logiskt sett vansinniga i hans jakt efter okända droger i indianland till exempel. Lee bär en revolver och man får några korta, i förbigående berättade, glimtar av vad han använt den till i berusat tillstånd. Queer skrevs när William S. Burroughs berbetade sorgen efter att ha vådaskjutit ihjäl sin hustru i en Wilhelm Tell-lek. I boken skjuter Lee en fångad mus genom huvudet. Och homosexualiteten beskrivs ur ett idag lyckligtvis nog föråldrat perspektiv. Samtidigt är det både en fin och krass kärleksskildring samt en naken beskrivning av sexuellt begär.

Queer är bedrägligt enkel och realistiskt komplex. På omslaget står Burroughs tillsammans med David Bowie och när vi kör hem genom den sista augustikvällen med Bowie i bilstereon slår det mig hur den här anglo-amerikanska kulturen där Burroughs via Warhol via Velvet Underground via Bowie via punken är min kultur. Och den leder bakåt till bebop och Steinbeck (Queer är Riddarna runt Dannys bord på knark) och jag blir nostalgiskt tårögd där i höjd med Partille sådär som man blir när man märker att man fortfarande kan tycka att ett gitarriff eller en bok är geniala i all sin enkelhet.

/Gästbloggare M

idag kom programmet i lådan - hög tid att detaljplanera!


Visst vet ni att man kan fixa till sitt program i datorn?
Mässplaneraren är praktisk!

lördag 13 september 2014

Gästbloggar-Modernista: Natt klockan tolv på dagen (Arthur Koestler)

Modernistas höstkatalog överväldigade Redaktör Anna, som i panik men samtidigt i god chefsanda delegerade rubbet till Gästbloggare M (som lämpligt nog behövde en rejäl litterär spark i baken).

Koestler beskrivs i förordet som en bortglömd författare, men mer allmänbildade personer än undertecknad påstår att han är i ropet. Återutgivningen av Natt klockan tolv på dagen, från 1941, ligger oavsett vilket helt rätt i tiden. Om den stalinism som beskrivs är marginaliserad idag, om alla politiska ismer från nittonhundratalet är det, finns det en allmängiltighet i analysen som kan tillämpas på andra typer av fundamentalism. Dessutom är det fascinerande att läsa en så klinisk beskrivning av samtiden. Historiska skeden av sådan omfattning som Stalins utrensningar blir ogreppbara i sin helhet och oförståeliga i sina enskilda människoöden. Koestler lyckas kombinera beskrivningen av mekanismerna bakom låtsasrättegångarna mot partidissidenter i slutet av trettiotalet med trovärdiga porträtt av offer och bödlar, bägge i lika hög utsträckning politiska djur.

Huvudpersonen Rubasjov är enligt förordet modellerad på Nikolaj Bucharin, den mest kände av revolutionsveteranerna som med förbluffande erkännanden i offentliga rättegångar rensades ut i den tredje Moskvarättegången 1938. Rubasjovs inre diskussion med sig själv och hans resa från revolutionär teoretiker och praktiker i rikning mot "liberalt tvivel" antar jag är Koestler själv som gick med i tyska kommunistpartiet -31 och lämnade det -38. Rubasjov får också formulera Koestlers bild av kommunismens inre kärna, dess målmedvetenhet och hänsynslöshet. Eftersom detta är en analys av Rubasjov/Koestler själv för bara några år sedan ges läsaren en förståelse för det tankegods som gör det logiskt att avrätta trettio tjänstemän på en enhet som föreslagit en alternativ gödslingsmetod till den som Stalin förordar. Det finns rätt och fel och gör man fel finns bara en konsekvens. Att blanda in uppsåt i ekvationen är liberal svaghet. Rätt och fel är dessutom subjektiva, tidsbestämda begrepp. Om det senare visar sig att den föreslagna gödslingsmetoden faktiskt visar sig vara bättre ändrar det ingenting. Rubasjov hinner formulera en teori om att proletarietats diktatur inte bara är en engångsfas utan en återkommande nödvändighet innan han under sina sista timmars grubblande kommer fram till att partiets krav på sitt folk är orimligt - att samtidigt frånta individen fri vilja och kräva att hen skall göra korrekta val. Inför döden är han fortfarande analytisk och ser klart på det kapsejsade försöket att "segla utan barlast", en metafor som han också tidigare använt. Att bara styra mot målet, förnuftsbaserat, hade lett fel.

Om Rubasjov genomskådar och erkänner sina och partiets misstag så är han hela tiden lojal med systemet. Här finns enligt Koestler förklaringen till de detaljerade redogörelser de anklagade gav till sina brott under skåderättegångarna. Även när förhören utvecklas till psykisk och (relativt mild) fysisk tortyr, bedrivs de inom för Rubasjov och förhörsledaren gemensamma spelregler. Förhören sköts till en början av en generationskamrat till Rubasjov men tas sedan över av en yngre som levt hela sitt vuxna liv i den moderna samhällsform som man förstår måste ha utgjort en lockelse i sig. När de två generationerna i utmattande dueller argumenterar sig fram till huruvida varje enskild skenanklagelse är logisk (och därmed logiskt sann även om den är faktiskt falsk) händer det vid ett tillfälle att anklagelsen ogillas i brist på bevis. Detta snabbt övergående ögonblick är romanens epicentrum, det absurda är logiskt och Koestler har lyckats dra en läsare sjuttiofem år fram i tiden in i en värld som annars varit - vad var det vi sade i början - ogreppbar och oförståelig.

/Gästbloggare M