fredag 31 oktober 2014

kvinnan i svart - en passande berättelse på en afton som i afton


Det finns en anledning till att jag inte läser läskiga historier. Jag är mörkrädd. Hysteriskt så, därför är det minsann inte varje dag är det som spökeri och skräckgenren skrivs om på den här bloggen. Närmast aldrig skulle jag vilja säga - enstaka novell, enstaka roman - men får man en av de mest omtalade spökromanerna i modern tid i sin hand så kan man ju ge den en chans. I dagsljus och med sällskap i rummet. Susan Hills klassiker Kvinnan i svart  är en riktigt engelsk historia, den börjar på julaftons kväll när spökhistoierna skall berättas runt den falnande brasan. Den medelålders advokaten herr Kipps står över när styvsönerna berättar, hans historia skall skrivas ned i lugn och ro. Det är berättelsen om när han som ung man fick uppdraget att reda ut en gammal dams efterlåtenskap. Det här är en kuslig spökis med massor av blinkningar till Great Expectations och det märks att Hill försökt att efterlikna det förra sekelskiftets språk. Tidsmarkörerna är många, gaslyktetändaren vandrar genom den lilla kuststaden och dimman ligger tät över marsklandet, kvinnan i svart dyker upp där du minst anar och följderna blir förfärliga. I förra hösten läste jag Huset Ushers undergång och jag minns att jag hanterade den historien precis likadant som den här, jag läser utan att känna efter vilket kanske inte direkt är meningen med genren ... Nåväl. Harry Potters första roll efter Harry Potter blev som Arthur Kipps: 

- repris från februari 2014 -

torsdag 30 oktober 2014

om någon undrat var jag håller hus ...

Så grejar jag med hus. Bloggtorkan är ganska total men barndomshemmet är färdigställt för försäljning. Nu hoppas jag att det flyttar in en stor barnfamilj med en ponny eller två så att det blir liv och rörelse på Myrhagen igen.

Jag kan inte räkna hur många gånger jag fått frågan: flyttar du inte hem nu då? Och nej, jag flyttade för trettio år sedan och bor så bra i stora staden. Men visst är det mysigt att vara del av en bygd, att ha en självklar plats.Vidunderligt vacker, på avstånd.

Vandringsleder i barndomens trakt

Mia har utmanat mig!


Mia har skickat en fin nominering och dessutom skickat mig frågor och jag har glömt att svara. Ursäkta, ursäkta. Bättre sent än aldrig osv osv 

1. Är du samlare av böcker eller ger du bort/annat alternativ, när du läst dem?
- Jag samlar på mig de som jag tror att jag vill läsa igen. Alla andra skänker jag bort.

2. Brukar du äta eller dricka något när du läser?
- Sällan. Ibland ett glas vin, ibland en kopp kaffe men oftast läser jag utan tillsatser.

3. Vilken är din favoritläsplats?
- På verandan på landet. Gärna under en filt och med sommarregn utanför.

4. Vad fastnar du för vid bokinköp?
- Oftast har andra tipsat mig, jag köper på rekommendation.

5. Vilken är din favoritgenre?
- Romaner som tar mig med till en annan plats.

6. Vad ska du läsa i jul?
- Oj, vet inte. Troligen någon maffig, tjock roman. De brukar bli stående under terminerna.

7. Vad önskar du för bok/böcker i julklapp?
- Jag önskar mig inte så ofta böcker, pass på den. 

8. Vilken årstid är bäst för läsning?
- Sommaren, helt klart!

9. Vad är skräplitteratur för dig?
- Jag gillar inte ordet skräp. Den mesta litteratur som läses fyller säkert en mening för sin läsare men ... Schabloner, stereotyper och förutsägbarhet i kombination med klyschigt språk och sunkiga könsroller är inte poppis här hos mig.

10. Vilken bok rekommenderar du att alla ska läsa?
- En halv gul sol av Chimamanda Ngozie Adichi

Fler som vill svara där ute i cyberrymden? Jag skickar inte vidare utan uppmanar alla att hänga på!

grattis Kjell!

Nordiska rådets litteraturpris till en av mina favoritförfattare. Jag älskar hans Helsingforskvartett och har skrivit om den senaste romanen Hägring 38 många gånger här på bloggen. Grattis Kjell Westö!

Har du ännu inte läst något av honom så finns chansen att lyssna på den senaste romanen som radioföljetong. Stina Ekblad läser.

Riktigt bra!

tisdag 28 oktober 2014

vi var alltid beredda - aktuell på kulturkollo

Veckans tema på kulturkollo är Döden, döden, döden. Idag bjuder vi ett samtal med författaren på kulturkollo. Välkomna dit!


Att göra det som på dig kommer an.

Tänk att människan är en så synnerligen både stark och anpassningsbar varelse. Man lever livet som det kommer mot en och hanterar de situationer som man hamnar i. Gör det bästa av de förutsättningar man har, man vill överleva. Älskar och kämpar gör den lille pojken Sam, det gör hans mamma Annika och hans pappa Jon. Trots det så dör Sam. Tio år gammal somnar han in och en ny sorts kamp tar sin början för familjen, den som handlar om sorgen, saknaden och tomrummet efter en älskad storebror.  

Sam är Jon och Annikas första barn och han föds med en lever som inte fungerar, snart blir den lille pojken allt sjukare. Familjen slutar inte att hoppas på bot, hoppas på förbättring. Samtidigt så finns den alltid där, känslan av en katastrof. Det som inte får, men kan hända. De var alltid beredda på en ny infektion, en ny komplikation. Ändå var de inte beredda på döden. 

Att utan att tveka göra det man måste för att rädda sitt barn är så grundläggande också i mitt liv och just det gör att den här boken blir en verkligt fin läsupplevelse. Vi var alltid beredda är en djupt personlig och samtidigt universell berättelse som börjar med det svåraste. Att ett älskat barn dör. 
Berättelserna om livet med Sam är gripande, berättelserna om de långa sjukhusvistelserna, vardagslivet, syskonens självklara sätt att anpassa sig till storebror är osentimentala och samtidigt nära. För mig så var det nödvändigt att distansera mig lite från de partier som handlar om sjukdomen men avsnitten om efteråt, om sorgen, kryper innanför mitt skinn ända in till hjärtat. Annika Koldenius skriver sin och familjens historia naket, ärligt och mycket modigt. 

Den här romanen visar så tydligt på hur livet rymmer både stark kärlek och stor sorg och visst är det praktiskt att försöka fastna i vardagssysslorna, ordnandet och fixandet, byggandet och logistiken när man inte orkar tänka på att döden är nära. Och i arbetet. Det är en överlevnadsstrategi när livet är svårt som jag tror att många tar till och kan känna igen sig i. För Annika blev tomheten efteråt, när livet skulle börja om utan Sam, mycket svår. Nu var hon inte längre Sams mamma. Vad händer med en människa när en stor del av det som skapat ens identitet försvinner? 

Länge låg den där i sommarläsningshögen och sneglade på mig. Vi var alltid beredda av Annika Koldenius var en bok som jag inte var säker på att jag skulle klara av att läsa.  Har Annika orkat skriva den så ska väl vi orka läsa. Så skrev en bloggis på nätet till mig. Så då gjorde jag det. 

Gör det alla. Orka läsa, det här är en av höstens finaste böcker. 

- repris från augusti 2014 -

vad gör man när läshögarna hotar ta över ens lägenhet?

Köper fler böcker förstås. Bokbubblarbok och en bookernominerad. Klart jag måste ha. 

måndag 27 oktober 2014

Livets och dödens villkor - ny deckare från Bauer

Livet och dödens villkor är Belinda Bauers senaste spänningsroman, den har just kommit ut på svenska och jag tänker på Mörk jord. Mycket är lika i de båda böckerna och särskilt är det Bauers röst som jag känner igen. Med det utsatta barnets blick skildrar hon ett samhälle där de vuxna tappat fotfäste och framtidstron, barnen får klara sig själva och råheten från havet sveper in den lilla varvsstaden i en kall dimma. I Livet och dödens villkor är det Ruby som berättar, hon bor med sina föräldrar i en liten by i västra England. Varvskrisen har gjort en stor del av männen arbetslösa och ekonomin är ansträngd, också för Rubys familj. När unga kvinnor börjar försvinna spårlöst i trakten formerar männen ett medborgargarde, de klär sig som cowboys och ger sig ut för att bistå och rädda. Ruby får följa med sin pappa och snart är de förövaren på spåren...

Det här är en skitig och solkig spänningsroman som utspelar sig i ett England långt från huvudstadens glitter och glamour. Spännande och psykologiskt mycket otäck. Jag lyssnade på ljudboken och det blev nästan för påträngande. Det är alltid extra otäckt när det är ett barn som skildrar en tröstlös verklighet. 

Jag har ett oläst recex som jag gärna skänker till någon som vill läsa. Skriv en kommentar så är det först till kvarn som gäller. 

PS. Temat på kulturkollo den här veckan är Döden, döden, döden. I det temat passar den här boken mycket bra in. 

söndag 26 oktober 2014

på väg i ordens rätta bemärkelse


Trötta och nöjda men smått frustrerade. Två kulturkollare på vift, resan mellan Stockholm och Göteborg går just nu via Norrköping, Nässjö, Jönköping och Falköping. Sisådär tre timmars försening. Utan bra nät. Tur man har böcker i packningen! 


på resa

På resa är temat för utställningen på Moderna och det passar fint denna dag.