onsdag 1 april 2015

vi funderar på då och sen


I mitt påskägg låg en fin roman som passar verkligt bra in i Kulturkollos temavecka: Då och Sen. Jag hoppas att jag kan läsa den under påsken, samtalet om den i Sveriges Radios romanpris var så lockande!

Malala - orden är hennes vapen

Malala - orden är hennes vapen  är en av de böcker som jag brukar arbeta med i skolan. Det är en vackert illustrerad bilderbok med bilder av L.C. Wheatley och text skriven av Karen Leggett Abouraya och den tar på ett lättläst sätt upp alla människors rätt till utbildning, alla människor rätt att göra sin röst hörd. Boken börjar med Malalas tal i FN och efter hand får man veta mer om hennes bakgrund, det politiska läget i Pakistan och vad Malala tänker om sin och andra flickors framtid. Mycket bra som diskussionsunderlag och borde finnas och arbetas med aktivt i alla skolor!
Låt oss ta upp våra böcker och pennor. Ett barn, en lärare,en penna och en bok kan förändra världen.

har vikingatiden något att säga oss?


Vikingatidsbyar - modell Diseröd. 
Idag skriver jag om hur skönlitteratur kan hjälpa eleverna att uppleva historiska händelser. 
Kolla in kollo!

tisdag 31 mars 2015

Anastasias öde - en resa i tiden


Idag handlar det om tidresor på Kulturkollo. Jag har alldeles för dålig fantasi för att hoppa på den utmaningen men jag vill gärna passa på att tipsa om en romanserie för ungdomar där tidsresor är en av de bärande idéerna. I Kim Kimselius serie om Theo och Ramona har jag läst Anastasias öde och i den reser de tillbaka till Ryssland 1917.

Familjen Romanov sitter i husarrest och inbördeskriget härjar. Kommunisterna under ledning av Lenin har startat en revolution och tsaren med sin familj är den yttersta symbolen för det gamla väldet. I centrum av berättelsen finner vi Anastasia som är tsarfamiljen yngsta dotter. Hon ska snart fylla 16 år och hon har aldrig tidigare varit så rädd, hon som är van vid ett sorglöst liv är plötsligt en fånge i sitt hem. Plötsligt en dag står en ung pojke vid hennes sida. Det är Theo som flyttat sig i tiden.

Samtidigt så befinner vi oss i nutid. Ramona besöker en auktion i Helsingfors. Det är tsarfamiljens möbler som ska säljas och som en verklig raritet står där ett fabergéägg. Ägget blir Ramonas magiska objekt, det som gör att hon kan flytta sig i tiden och så är berättelsen igång ...

Anastasias öde, är en lättläst och engagerande bok som låter mig följa med till en annan tid. Sällan är någon historieskrivning så effektiv som den där man kan identifiera sig med människorna och jag gillar när vikt är lagd vid tidstypiska detaljer. Kim Kimselius har skrivit en händelsedriven och spännande berättelse med mängder av historiska fakta insprängt i texten. Jag uppskattar särskilt att hon har en ordlista samt en faktadel i sina böcker där hon låter de läsare som har lust få veta mer om de verkliga historiska händelserna.

Gillar man historia och kittlas av tanken att man skulle kunna resa i tiden, och kanske tillochmed förändra historiska förlopp, så finns där ytterligare 18 böcker att upptäcka. Jag själv nynnande genom hela boken på temat från Frost. Fel tid, fel plats men det var något med flickorna som var instängda i slottet, vinterlandskapet och en stark ung kvinna som gjorde att mina tankar flög. Jag borde ha associerat till filmen Anastasia istället. Berättelsen om den unga prinsessan som kanske, kanske undkom döden och valde att leva inkognito resten av sitt liv har fascinerat många genom åren. Det är en nyckel till att den här boken funkar så bra. Där finns en riktigt spännande verklig händelse som fond. För min del kunde det varit ännu mer kring det politiska spelet, men det är ju en smaksak.

måndag 30 mars 2015

babbel om till T


Varför ska du gömma den här i grunden fina berättelsen i ett sånt virrvarr?

Det undrar vi bokbubblare och frågan som vi ställer till Suzanne Brögger förblir obesvarad. Det finns egentligen ingen orsak att krångla till det så. Kaffekoppen på bilden är tom, och smått dränerad känner man sig när man läst om en familj i fritt fall. Snyggt omslag, många tokvassa formuleringar, humor och svidande kritik mot familjen som institution. 
Men vem kan? De vuxna? Knappast. Det är ju en modern familj, vilket betyder att de själva ska skapa världen och inte kan ta något för givet. Allt är förhandlingsbart, utom vädret - vilket också kommer att vara en issue, som det heter, för framtiden. Vädret, det enda man inte bestämmer själv kommer en dag att bli den viktigaste nyheten överhuvudtaget. 
Två poäng av fem blev vår dom. Bokbubblarnas hittills lägsta poäng är utdelad.  

Den vita staden - fortsättningen för Flickvännen


Idag har Karolina Ramqvists nya roman Den vita staden recensionsdatum. Boken kom som ljudbok för flera veckor sedan och redan har författaren frontats i tv-soffor och intervjuer både här och där. Det är en balansakt det där med PR innan recdatum som säkert förläggarna har koll på men för mig som ska få till något hyfsat eget om boken så är det svårare. Hon har ju liksom sagt allt eller?

Ramqvist, K - Den vita staden - 13064338Det är snövinter i Stockholm och den stora villan med sjötomt blir allt kallare. Ingen har skottat fram till ingången och allt andas övergivenhet. Inomhus går Karin vardagens lunk. Hon ammar och sköter sin lilla dotter, hon lever på det som finns i skåpen och en och annan hemleveread pizza. Innanför ytterdörren står papperkassr med oöppnad post och hon försöker sälja några av alla de lyxiga väskorna som ligger som en rest i garderoben från det andra livet. Livet med honom, då när hon var Flickvännen. Hon är ensam och livet är redcucerat till att överleva. Inte känna, inte tänka och inte planera för framtiden. Överleva. Och kanske så småningom bygga en ny och egen identitet där inte mannen, bankrånaren, längre är den som definierar henne.

Det här är en fantastisk roman. Så bedövande snyggt gjort är det att jag inte annat kan än bli imponerad. Ramqvist låter det kroppsliga ta plats och stänger av känslor, reflektioner och tankar. Det lämnar hon åt sin läsare och jag måste påminna mig själv om att andas. Bilden av det instängda, tomma och kalla gör att jag inte riktigt får syresatt blodet, så krampaktigt håller den här texten sitt grepp om mig.



Gästbloggar'n har skrivit om Ramqvists Alltings början också. Den texten hittar man här.

söndag 29 mars 2015

till T - en förvirrad historia?

Till T  är den roman som bokbubblarna ska prata om imorgon och jag var lite sent ute med läsningen. Började lördagkväll och tänkte att den är ju tunn, det går snabbt. Om det nu berodde på att jag hade druckit ett glas vitt eller på att jag var trött eller om jag inte är smart nog att förstå mig på låter jag var osagt. Suzanne Brögger lyckas i vart fall förvirra mig.

Nu har jag läst hela den här historien och jag förstår såpass mycket att det handlar om en familj som inte är alldeles fungerande. Det är 1958 och föräldrarna har flyttat till ljus och luft och betong i förorten. De ska bli moderna och i all sin modernitet tappar de helt förmågan att vara föräldrar. Barnen far illa och särskilt äldsta systern, som får smeknamnet Tiger, får agera som extraförälder.

Det är inte svårt att tänka sig att Brögger här har hämtat stoff från sin egen uppväxt. Hon har i intervjuer sagt att det här är en självbiografisk roman. Hela Puh-familjen har gått vilse och letar febrilt efter det tankfulla stället i skogen där de ska kunna fungera. Platsen i gläntan där inga krav ställs och man inte behöver leta efter bilden av den lyckade familjen. Det är bara det att i den här familjen finns ingen Puh - ingen trygg nalle som tar livet som det kommer och alltid har en lösning på allehanda problem. Dysfunktionell är ett ord på modet just nu och det kan konstateras att det passar in på familjen i den här romanen. Jag har tidigare läst Bröggers självbiografiska släktsaga Jadekatten och den beskriver också en familj i sönderfall. Den var dock väsentligt enklare att ta till sig. Till T är ingen lättsmält bok - hon kräver rejält av sin läsare här. Det ska bli spännande att höra vad mina bubblarkompisar säger imorgon? Var det deras kopp te?



i sista minuten - Toscana tur och retur

På kulturkollo har vi temavecka. Det är "från chick-lit till hen-lit" som avhandlas och min ambition var, som i alla teman, att läsa några böcker som passade. Jag lyssnade på Troppers Plan B i god tid men Åsa Hellbergs nya Toscana tur och retur blev liksom liggande där i min mobil. Jag funderade mycket över varför den inte blev färdiglyssnad förrän igår, det är en lättsam historia utan krav på koncentration och borde ha blivit färdiglyssnad på några kvällar.

Det här är vad jag skulle kalla en typisk hen-lit. Det handlar om två medelålders kvinnor som på olika sätt har fastnat i samma gamla mönster och som ger sig ut på en resa för att hitta tillbaka till det som är viktigt och som verkligen betyder något i livet. Resan blir på motorcykel och färden går till det undersköna Toscana. Jag själv är i samma ålder, brottas delvis med liknande frågeställningar livet och borde alltså gilla men ...

Åsa Hellberg har skrivit en vuxensaga och jag är fullt med på genren. Det handlar om att man som läsare ska kunna drömma sig bort från vardagen, hitta nya möjligheter och kanske till och med känna att kan hon så kan jag. För att en saga ska bli intressant och tydlig så behövs karaktärer och miljöer som gör att berättelsen tar sig utanför vardagen. Bortom sol och måne ... ekonomisk oberoende, resejournalist med äventyr som specialitet, motorcykelåkande, fabulöst sex, en mörk hemlighet från ett toscanskt slott, en grandios fest och en vinsamling de luxe. Jag undervisar varje år om folksagogenren och ser i dem hur man kan använda den mer eller mindre raffinerat. Sagoelementen finns där: goda och onda, vandringen ut i världen och återkomsten, magiska ting och karaktärer som förändras på vägen, men någonstans runt halvvägs tappar jag intresset. Jag blir nog bara lite mätt på hela den grejen.

Smått övermätt faktiskt.

lördag 28 mars 2015