måndag 16 januari 2017

korpgudinnan - så avslutas trilogin om Turid

Turid, hennes make Frode och hennes frigivna träl Unna är ännu en gång på vandring. De har lämnat Danmark och har begett sig över vattnet till handelsplatsen Dyflin, irernas största by. Där möter Turid andra sedvänjor än de hon är van vid, nya gudar och dessutom vänjer hon sig vid ett liv som gift kvinna. Korpgudinnan är den avslutande delen i en trilogi som verkligen har behållt spänningen från första till sista sidan. Det är Turid och hennes utveckling mot en självständig kvinna som är den stora behållningen i serien.

Visst är det en spännande tid som skildras (vikingatidens sista år innan kristendomen tar över), visst finns där en andlig dimension med övernaturliga inslag och visst är det ett actionfylld äventyr där Kungadottern Turids resa mot nya platser ger berättandet ett naturligt driv. Men. Det är Turids resa från barn till kvinna som gör att jag läser vidare. Man bryr sig så om den kloka och starka Turid, man vill henne så väl och gläds med henne när livet är gott och man blir bedrövad när livet behandlar henne hårt.

Det och omsorgen om detaljerna, Östnäs är så noggrann med tidsmarkörerna och ner till minsta nål som håller ihop manteln är det (så vitt jag kan bedöma) historiskt korrekt. Det gör att hela sagan blir trovärdig och känns äkta.

Riktigt bra!

Hoppas nu att böckerna om Turid hittar till högstadiets SO-undervisning. Det skulle kunna gå att göra fantastiska tema kring dem både utifrån kön, makt, lag, religion och etik. Och språk, Östnäs har lagt sig vinn om att använda ett ålderdomligt språkbruk i lagom dos. Turids andedjur är t ex en Göpa. För mig som är västgöte är det självklart vilket stort kattdjur som åsyftas men för ungdomar idag finns där många uttryck att undersöka i texten.

Riktigt bra, sa jag det?

söndag 15 januari 2017

tre önskningar - feelgood från Australien

Liane Moriarty är ett säkert kort när man är sugen på en lättläst feelgoodroman som avkoppling. I hennes debut Tre önskningar  är formen väldigt mycket chick-lit till skillnad mot de senare romanerna som Öppnas i händelse av min död och Stora små lögner som i större utsträckning skildrar familjelivet men gemensamt för dem alla är att de är varma, välskrivna, humoristiska relationsromaner.  I Tre önskningar är det trillingarna Cat, Lyn och Gemma som alltsammans cirkulerar runt. De är dryga trettio och trots att de har samma födelsedag och delvis samma gener befinner de sig på väldigt olika ställen i livet. Cat längtar efter barn tillammans med sin sambo, Lyn driver sitt framgångsrika företag och har både bebis och bonustonårsdotter, Gemma är den flyktiga systern som har svårt att hålla fast i både karriär och pojkvänner. De bor alla i närheten av varandra i samma stad som de vuxit upp, troligen Sydney (?) och de umgås tätt med hela sin familj men känner de egentligen varandra? Systerskapet ställs på sin spets när de ska fira födelsedag tillsammans och bubbelkalaset slutar i förskräckelse och ambulansfärd.

Nu är det inte dramatiken (som det finns gott om i den här romanen) som gör Moriartys böcker till mysig läsning, inte i min värld i allafall utan det är vardagsskildringarna och igenkänningen i mängder av olika situationer som gör att jag läser vidare. Dialogerna är välskrivna, berättelsen har driv och ska man vara lite gnällig så visst är det schablonvarning och ganska mossiga könsroller som skymtar. Jag inbillar mig att det är lite typiskt australiensiskt med karlakarlar, hemmafruar och snygga långbenta tjejer? Rätta mig gärna om jag har fel, oavsett så kan jag ha överseende med det eftersom känslan i alla Moriartys romaner är varm och inbjudande. 

lördag 14 januari 2017

pojken som byggde egna världar

I Pojken som byggde egna världar får vi möta den lille killen Sam som har svårt att förstå sig på världen runt omkring sig. Hittills i livet har det varit hans mamma som bäst förstått sig på hans behov av förutsägbarhet och rutiner. När äktenskapet mellan föräldrarna, Jody och Alex, havererar måste pappa Alex försöka närma sig sin son. Alex har haft mycket svårt att acceptera den autismdiagnos som sonen har fått och har helt förlorat sig i arbetet som försäkringsmäklare. Han vantriv md sitt jobb, han vantrivs med sitt liv på vännens soffa och bestämmer sig för att försöka lära känna sin son. Ett av sätten som de kan kommunicera genom är datorspelet Minecraft, de bygger tillsammans, de utforskar och löser uppgifter och spelets på många sätt kontrollerbara värld passar Sam. Han har en talang för att bygga och han är mycket noggrann med sina skapelser. Genom spelet får Sam kontakt med sin pappa och med omvärlden och jag kan känna igen barnet Sam i många elever som jag undervisat som har haft en diagnos inom autismspektrat. Det här är en roman som på ett ärligt och vidöppet sätt skildrar livet med ett barn som har särskilda behov och jag tycker att den är väl värd att läsa för alla som möter barn eller vuxna med liknande behov.

Det som är en styrka i boken blir också dess svaghet, Stuart har själv en son med autism och man märker att han vet vad han talar om när han beskriver vardagslivet med ett autistiskt barn. Där är texten mycket stark, sedan har han förpackat sina erfarenheter i en roman där pappa Alex måste reda ut en hel del från sin barndom för att fullt kunna leva i nuet och där är jag inte lika förtjust. Romanstoryn och hur den skrivs fram är helt enkelt inte lika stark, livet med Sam påverkar äktenskapet och familjelivet och där tycker jag att Stuart skulle stannat. Kanske skulle det varit bättre med en populärvetenskaplig bok om livet med barn och autism? Som roman tycker jag inte riktigt att den här texten håller måttet. Men som en inblick i en autistisk pojkes värld och hur det påverkar familjen som finns runt honom är det en riktigt bra bok. Läs alla, särskilt ni som arbetar med elever med NPF-diagnoser.

Jag kom på att jag tidigare här på bloggen samlat böcker som berör just autism, ADD och ADHD. Repriserar den texten här nedan om någon orkar läsa vidare:

lördag 18 januari 2014


dagens spaning: litteratur i diagnosernas tid

Dagens spaning lyder: Visst har det kommit ett antal skönlitterära böcker det senaste året som ger mer nyanserade bilder av och en röst åt människor som lever med t ex ADHD, ADD eller Aspbergers syndrom?

På sätt och vis började tankarna på det här inlägget med Bron. När vi var i London hade TV-serien premiär där och Saga var överallt på reklamplats. Hon är på många vis ett spännande exempel på hur människor med särbegåvning inom ett område och total brist på begåvning inom andra får en allt mer naturlig plats i både böcker, TV och film.

Nu börjar jag faktiskt med en felaktighet, Aspbergers som diagnos finns inte längre men svårigheterna en människa kan vara i när man har högfungerande autism, som Saga, är ännu förknippade med just de orden. Diskussioner kring diagnoser inom det neuropsykiatriska området är ständigt aktuella - särskilt i skolan och särskilt i samband med ekonomi. Lovar - inget politiskt skolinlägg utan ett om böcker!

En bok som skildrar en kille som likt Saga lyckas använda sin begåvning till att lösa brott är Belinda Bauers senaste Betraktaren. Patrick är patologiskt intresserad av hur kroppar är uppbyggda och när han får börja en utbildning i anatomi upptäcker han snart att det är något som inte stämmer med den avlidne... Spännande och mycket insiktsfullt om en annorlunda ung man.

Jenny Jägerfeld skriver om ungdomar på ett sätt som jag är imponerad av - i höstas var det Jag är ju så jävla easygoing. Joanna ger oss som läser en hisnande resa in i en hjärna som inte kan sortera ett enda intryck utan sina mediciner och den är ett starkt inslag i debatten kring just medicinering av barn och ungdomar. Jag har med egna ögon sett hur hjälpta elever kan bli med rätt inställda doser så min inställning är klar.

Två böcker som handlar om hur det är att se sitt liv genom ett sugrör, rutiner som styr mest hela dagen, mönster finns att upptäcka överallt, sociala kontakter som inte är lätta att ta och hur det mesta kan förklaras helt logiskt om man bara förstår logiken är Sami Saids Väldigt sällan fin och Monomani. På bokmässan i höstas berättade han att många blandar samman den Sami han skapat i böckerna med den verklige Sami och inte är det konstigt. Det är två romaner i jag-form som verkligen ger intryck av att vara byggda på egna erfarenheter.
Samis sommar hör du här!

Efter ett upprop på FB så har jag fått fler böcker som skildrar livet med NP- relaterade funktionshinder.

Klassikerna The Curious Incident With the Dog in the Nighttime och Här ligger jag och blöder är riktigt bra. Båda har jag läst och de rör sig inom autismspektrat. Ytterligare en roman som jag läst är Extremely Loud & Incredibly Close. Jacobs värld är också på temat, den har jag dock inte läst själv. Min vän Henry och Flickan som dök ned till jordens mitt är ytterligare två romaner som handlar om autism. Vill man lära mer om Tourettes syndrom så är Mr Tourette och jag en bra början. Den är inte skönlitterär dock utan en biografi. Mer åt faktabokshållet är Handbok för psykon som också den utgår från författarens egna erfarenheter.

Dessutom har jag fått två tips på barnböcker 9-12 som handlar om fobier: Dagens katastrofer och Monstren i skogen.


fredag 13 januari 2017

härlig handbollshelg önskas!


VM i Paris är igång och jag kommer att vara fast framför sändningarna framöver. Extra kul att se Andreas Palicka i mål, han har jag följt under ungdomsåren i RIK. Grymma reaktioner och precisa utkast - då och nu. Härlig helg önskas alla bloggisar! 

två systrar - ett reportage som alla samhällsintresserade ska läsa

Två systrar av Åsne Seierstad är på många vis en släkting till Niklas Orrenius Skotten i Köpenhamn. För det första så är de skrivna av två mycket duktiga journalister som båda använder någon/några människor i samtiden som utgångspunkt för sin skildring och analys av samtiden, för det andra så är deras texter osentimentala och värderingsfria och de uppmanar till att läsaren ska tänka själv, reflektera och fundera.

I Två systrar berättar Seierstad om Ayan och Leila som lever ett helt vanligt tonårsliv utanför Oslo. De lyckas väl i skolan och har höga mål, de vill läsa vidare på universitet. En dag lämnar de sitt barndomshem med var sin resväska för att aldrig mer återvända, de har rest till Syrien för att stötta den Islamska Staten ISIS och deras fundamentalistiska och våldsamma regim. Seierstad har inte själv varit i kontakt med de två unga kvinnorna så hennes omfattande research bygger på samtal med föräldrarna, syskon, vänner, innehållet i kvinnornas datorer osv. På ett pedagogiskt och strukturerat sätt beskriver hon sin bild av förloppet och de drivkrafter som kan ha påverkat kvinnorna till att ta ett så drastiskt beslut som att lämna sin familj, sina vänner och avsluta sin utbildning i förtid.

Respektfullt, men ändå närgånget, har hon närmat sig familjen och hon beskriver en far som flytt förtryck i Somalia, hur resten av familjen kommit till Norge som anhöriginvandrare efter en lång tid av ovisshet. Syskonskaran som växer upp och anpassar sig till det nya landets seder, fadern som har svårt att hitta arbete och modern som inte lärt sig det nya språket och som på så vis blir beroende av sina barna och sin man. När tonårstjejerna börjar gå till en ny moské så ser föräldrarna det som något positivt men när de kommer hem med heltäckande slöjor förbjuder fadern dem att ha dem på. De är en muslimsk familj men han vill inte att klädseln skall hindra flickorna i deras liv. I efterhand kan vittnesmål från tjejernas kamratgäng, dokument i datorerna och uttalanden på sociala medier pusslas ihop så att en radikaliseringsprocess bekräftas, men föräldrarna är helt oförberedda när de rymmer för att resa till Syrien. Föräldrarna lånar samman pengar för att resa efter och hämta sin flickor, de gör allt de kan för att få dem hem igen men när det inte lyckas så väljer de att berätta om sina erfarenheter så att andra kanske skall kunna hindra sina barn att resa.

Jag arbetar själv i en del av Göteborg där den här typen av resor är ganska vanliga. Det berättas ofta om släktingar eller bekanta som rest till, eller för den delen återvänt från, strider i Allahs namn. Det är förstås en komplex samhällsfråga med utanförskap och bristande känsla av tillhörighet i det svenska samhället som delvis ligger bakom den här sortens radikala strömningar. Jag är ingen expert på området men det jag kämpar för, och kan bidra med är att undervisningen i skolan är så bra som bara är möjligt så att alla barn kan känna att de har språk för att kunna ta till sig och reflektera självständigt över information. Vi måste ha en skolan som på allvar diskuterar demokratiers värdegrund och vi måste ha en undervisning som hela tiden diskuterar och reflekterar över hur den visar sig och påverkar människors vardag.

Radikalism, fundamentalism är också i Orrenius reportage om Lars Vilks en viktig komponent och det är den tredje saken som de båda böckerna har gemensamt. De diskuterar båda hur och när den religiösa tron kan bli så stark att den leder till handlingar som är omöjliga att göra ogjorda. Jag tänker att både Seierstads och Orrenius böcker är absolut nödvändig läsning för alla som är intresserade av samhällsfrågor. De väcker känslor, tankar och gör att man börjar fundera!

torsdag 12 januari 2017

grattis!



Så har vi nu en jurist i familjen. Grattis till fina J som jobbat målmedvetet och hårt för sin examen. Det är bara att lyfta på mössan och säga bra gjort! 

onsdag 11 januari 2017

bokcirkla med oss!

På kulturkollo läser så laddar vi just nu för att prata om Mamma är bara lite trött av Sara Beischer.
Läs, ansök till vår FB-grupp och var med och prata om en spännande roman! 

tisdag 10 januari 2017

in i minsta detalj - hur man än planerar så har man ändå r****n bak

På bokmässan i år hade Kulturkollo ett feel-goodmingel och där dök Kristin Emilsson upp för att säga hej. Såklart att jag då kände mig nyfiken på att läsa något av henne och valet föll på den purfärska In i minsta detalj. Det är en ovanligt charmig feelgood-roman som på många sätt borrar sig in i fenomen och företeelser typiska för samtiden och ifrågasätter våra fördomar och värderingar.

Jag gillar berättelsen om Freja och Anton som har sitt liv planerat in i minsta detalj. De har renoverat sin drömlägenhet på Söder, de lever ett gott liv med spännande jobb och god ekonomi och umgänget med vännerna består av mikrobrygd öl, pannacotta och barhäng. En natt ringer telefonen och Anton får beskedet att han pappa oväntat dött. Dags att resa hem till den lilla bruksstaden i Småland och konfrontera det som han en gång flyttat från. Patronsvillan står tom och underhållet är eftersatt och snart har också Freja lämnat Stockholm för att finnas vid Antons sida. Storstadsmänniskorna möter småstaden och det leder till både fina möten och ett lugnare tempo samtidigt som den sociala kontrollen är stor. Snart hör Freja ett rykte som hon inte sluta tänka på, hur är det egentligen med Antons bakgrund?

Kanske finns det saker i livet som man bara måste hänga med på oavsett hur planen var? Kanske får man till och med andra möjligheter om man vågar bjuda in och välkomna det oväntade?

Charmigt och ganska förutsägbart, rappt och ändå tankeväckande, underhållande och perfekt för en snöblandad kväll i januari!