måndag 22 januari 2018

blodlokan - en spännande inledning på motståndstrilogin

Blodlokan  av Louise Boije af Gennäs är en spännande och intensiv upptakt i det som förlaget och författaren kallar Motståndstrilogin och att det här bara är början det blir väldigt tydligt när man läser. Berättelsen bäddar för en fortsättning och med ett gäng blinkningar till Milleniumtrilogin så kan jag tänka mig att den här serien kommer att få ett stort antal läsare.  Lättläst, högt tempo och korta kapitel gör den till en slukarbok.

Berättelsen inleds med att en man dör i en brand i familjens sommarstuga och hoppar vidare till att mannens dotter Sara bestämmer sig för att flytta till Stockholm. Hon behöver börja om, efter ett överfall hemma i Örebro och faderns våldsamma död så bestämmer hon sig för att hitta ett jobb i Stockholm. Att hon som gjort militär grundutbildning och har en magister i statsvetenskap tar ett jobb på ett café i förorten och hyr ett sunkigt rum av en mystisk kvinna slår an tonen för allt underligt som kommer att hända Sara. Är det Sara som blivit galen, eller finns där någon som känner till och har planlagt hennes liv in i minsta detalj?

Och vad har pappans verksamhet som konsult i säkerhetsfrågor med saken att göra? Hans plastmappar fyllda med klipp om olika "affärer" som aldrig riktigt retts ut? Den som läser vidare får se. Man kan mycket väl tänka sig att den här serien, som inkluderar många olika autentiska utdrag ur tidningar och andra medier, skulle kunna bli en lysande TV-serie i typ Netflix originaltappning. Man får vibbar av att den ensamma unga tjejen som slåss mot världen, sammanhållningen i någons slags sluten krets, den grävande orädda murveln, politiker och sex, konspirationer och ett antal olösta skadeler som lyser som plumpar i landetlagomsveriges förflutna kan bli en riktigt bra mix. I första delen så känns många delar lite för osannolika för mig,  Sara är omåttligt naiv och med sin militära bakgrund borde hon inte köpa allt det där som hon faktiskt gör. Men, jag kommer med säkerhet läsa vidare. Gott så.


lördag 20 januari 2018

kulturkollo konfererar om ...


Idag pratar vi om den här spännande romanen inne på Kulturkollo.
Väl mött där. Om ni törs? 

spionernas arv (John Le Carré)

Le Carré är ju en gammal hjälte, men jag har inte läst honom så mycket sedan muren föll. Jag fullkomligt älskade Smileytrilogin och Spionernas arv är någon sorts tillbakablick på Mullvaden (och även Spionen som kom in från kylan enligt baksidestexten). En åldrad Peter Guillam kallas till London av underrättelsetjänsten för att förhöras angående en gammal operation som gått fel och sedan mörklagts. Det blir en kulturkrock när han konfronteras med den nya sortens underrättelsefolk och han pressas att uppge adressen till operationens högkvarter, som fortfarande är aktivt så här många år senare (känns inte helt realistiskt). Under övervakning tvingas han sedan läsa allt material för att kunna agera vittne alternativt syndabock nu när operationen är på väg att komma ut i offentligheten.

Jag borde kanske inte lämna något omdöme om Spionernas Arv eftersom läsningen av den var väldigt splittrad och ofokuserad, men jag kan inte låta bli att direkt kommentera Klas Östergren som översättare. Jag tycker mig höra Östergrens språk ta över - det var längesedan jag läste Smileytrilogin, men tonen är annorlunda nu. Nåväl, alla översättare sätter väl sin prägel och Östergren är ju bra så det får ses som en randanmärkning. Mer problematiskt är Le Carrés användande av inklippta rapporter från operationen ifråga. Själva greppet i sig är väl okej, men rapporterna känns inte realistiska. De är pratiga och kommenterande för att driva romanens berättelse framåt snarare än torrt informationsbärande som man kunde förvänta sig. Slutligen är väl syftet med själva romanen lite oklart för mig. Den känns som en gest från en åldrad författare till sina ungdomskreationer. Om man jämför med trilogin är allt förenklat. Visst, det handlar om svek och lojalitet och manipulation och ånger som tidigare men inte alls lika subtilt. Lite som ett rockband som återförenas och försöker återskapa sina storverk, men blir i bästa fall en pastisch på sig självt. Men återigen, mer fokuserad läsning från min sida hade säkerligen gett ett bättre "betyg".

/Gästbloggare M

fredag 19 januari 2018

bottenskrap - en norsk deckarserie att vila i!

Bottenskrap är den nyutkomna delen i deckarserien om William Wisting och hans dotter Line. Han är kommissarie och hon är kriminalreporter och för att röra till det lite så har förlaget gett ut den här serien i oordning. Om man, som jag, har läst alla de tidigare som kommit på svenska så kan man nu bli rejält förvirrad. Bottenskrap är nämligen en tidig del och det gäller att hänga med på var i tiden de befinner sig i sitt privatliv. Privatlivet och relationerna mellan generationerna i familjen Wisting är nämligen en stor del av den här seriens behållning. De brott som polisgruppen i Stavern blir satta att lösa är också både spännande och alldeles lagom otäckt skildrade. I den här boken dyker det upp ben med tillhörande sko flytande i havet, fyra stycken allt som allt. Samtidigt så är det ett antal personer som är försvunna i det lilla samhället, hör benen samman med de försvunna personerna? Vet William Wistings far något om händelserna och har de frigivna fångarna som dottern Line just nu intervjuar för en reportageserie något att göra med de makabra havsfynden? 

För min del är det här en deckarserie som jag tycker mycket om att återvända till. Lagom tempo, människor som man tycker om och miljöer, väder och småstadsmentaliteten känns mycket nordiska. Jag lyssnade på den här boken i inläsning av Mattias Linderoth och han är en av mina favorituppläsare av deckare. Precis lagom tempo och inlevelse för min smak. Sedan blir jag mycket glad över förlagets smarta prissättning av e-boken. Redan nu när boken är helt ny kan du köpa den för 47 kr som e-bok. Äntligen är prissättningen på e-böcker på väg att bli rimlig! 

torsdag 18 januari 2018

sagan om Turid - Kungadottern


Veckan inne på Kulturkollo är fylld av texter på temat tonår. Jag passar på att tipsa om böcker och texter som passar elever som är på väg in i tonåren och dagens tips är: Sagan om Turid Kungadottern som är en perfekt högläsningsbok för sena mellanstadiet eller tidigt högstadium. Den utspelar sig på vikingatid och Elisabeth Östnäs har i Turid skapat en komplex karaktär med skinn på näsan. Efter en vinter med svält är vikingabyn mycket decimerad. Fadern,vikingakungen, har snart gjort slut på sina skatter och hus och båtar förfaller. För att säkra kungadömets framtid måste Turid gifta sig med ett gott parti men Turid själv vill helst av allt lära sig att skriva. Hennes styvmor önskar att Turid ska följa i sin mors spår, hon vill att hon ska bli völva (sierska) och völvestaven bär Turid i sin hand på omslaget av den här välskrivna och spännande romanen. 

 - repris från tisdag 8 mars 2016 - 


onsdag 17 januari 2018

det tyska huset - ny serie av isländsk favorit

Det tyska huset är första delen i en ny deckarserie av den isländske författaren Arnaldur Indridason. Som både titel och omslag antyder så utspelar den sig under det andra världskriget, britterna har just lämnat ön och amerikanerna har kommit och etablerat sina baser. När en ung man hittas mördad av en amerikansk kula i Reykjavik så börjar jakten på förövaren. Island har vid tiden en enda kriminalinspektör, Konrad Flovent, och han får en ung tvåspråkig militärpolis, Thorson till hjälp.

När de båda upptäcker att den döde mannen har ett hakkors målat i blod i pannan så förstår de att han kanske inte bara är en misslyckad handelsresande som blivit skjuten i ett svartsjukedrama. Hur hänger det samman? Är det här ett politiskt mord i krigets skugga?

Om man har läst Idridasons serie om Erlendur så känner man igen hans lite långsamma och lågmälda berättarstil. Det kommer igen också i Det tyska huset. Långsamt så avtäcks brottet, med orsaker och verkningar och det är härlig läsning hela vägen. Om jag skulle ha något att anmärka så är det kanske att Indridason utnyttjar tiden och miljön lite dåligt, jag hade gärna velat veta mer om de amerikanska baserna och absolut mer om Islands roll i kriget. Kanske är det självklarheter för de isländska läsarna men mig gjorde det nyfiken. Troligen kommer mer i nästa del om det udda utredningsparet Flovent och Thorson och förhoppningsvis så krämar Indridason på fyrtiotalskänslan i dem.

Jag lyssnade till den här som ljudbok och den var helt Ok läst av Anton Körberg. Han kunde ju inte rå för att jag satt och saknade Erlendur mest hela boken. Den här nya serien är också läsvärd men det är inte Erlendur, det är det inte.


på, mellan och bortom raderna

På, mellan och bortom raderna av Emma Frey-Skött är en utmärkt handledning för alla de lärare som tycker att det kan vara svårt att arbeta med högläsning i klassen. Jag predikar verkligen vikten av att välja texter noga i undervisningen och att arbeta systematiskt med texter så att man i textsamtal och gemensam läsning kan hjälpa elever att utveckla strategier för läsförståelse. Känner man sig trygg i det arbetet så finns där försåt mängder av böcker man kan jobba med, känner man sig lite osäker så finns det i den här handledningen utförlig planering för hur man kan arbeta kring 12 riktigt bra böcker för mellanåldern. Jag har läst de flesta av dem och jag vet att de går hem hos många elever. Den här uppdaterade versionen har en blandning av gamla favoriter som Drakskeppet och Eldens hemlighet och ganska nya romaner som Ispirater och Glasbarnen. Gemensamt för alla texter är att de är noga utvalda och utprovade. Det här är en handledning som borde finnas i alla mellanstadielärares arbetsrum. Praktisk och inspirerande! 

tisdag 16 januari 2018

två tonåriga favoritkaraktärer

Veckans utmaning inne på Kulturkollo uppmanar oss att berätta om några favorittonåringar från kulturens värld. Jag har många favoriter, till exempel gillade jag den helt grymma Frankie i Den ökända historien om Frankie Landau-Banks  och Jack i Christina Lindströms roman med samma namn men så återkommer ändå mina tankar till Augustus och Hazel Grace. Min text om dem skrev jag 2013. Här kommer en repris:


The fault, dear Brutus, is not in our stars
But in ourselves.
Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Hemma hos Augustus finns allehanda käcka uppmaningar broderade på kuddar och bonader, tryckta i glas och på små tavlor. Without pain, we couldn't know joy  Sällan har en sådan uppmaning skorrat falskare än när jag hulkande läser ut John Greens senaste roman The Fault in Our Stars. Hur jäkla positiva de än försöker vara så är det inte rättvist. Livet för Hazel Grace och Augustus är inte rättvist. Det ödet som står skrivet i stjärnorna är inte rättvist. Punkt.

Hazel Grace och Augustus. Så heter de två huvudpersonerna som träffas i en hjälpgrupp för ungdomar som överlevt cancer och så mycket mer ska jag inte skriva om handlingen. Poesi och en roman är stor del av deras gemensamma berättelse och de snabba replikerna, de filosofiska och smått existentiella funderingarna, känslan för ungdomarna och respekten för deras liv gör mig helt betagen.  Det här är en av fjolårets mest omskrivna YA-böcker och det är alltid en risk att läsa en superhypad bok, men jag blir inte besviken. Det här är en läsning som bjuder mig både en fantastisk kärlekshistoria, gapflabb och storgråt. Klart den ska bli film. Snart.

På svenska finns den att köpa och då heter den Förr eller senare exploderar jag.


- texten är en repris från 2013 - 

norra latin - en roman för unga vuxna (och för alla andra också)

Nej, nu ljög jag i rubriken. Det här är inte bok för barn innan tonåren. Annars är Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren en allåldersbok med en berättelse som kan fängsla alla från 13 - 99. Tycker man sedan om teater, kanske särskilt om man kan sin Shakespeare, relationer och en smula övernaturligt så är man verkligen i rätt bok.

Miljön är också magiskt väl vald. Finns det någon bättre plats att förlägga en fantasy/skräck-roman till än ett gammalt läroverk? Allt från väggmålningar, aulan med gradäng, stentrapporna och samlingen uppstoppade och konserverade djur hjälper till att bygga upp stämningen i berättelsen om teatereleverna som just börjat i första ring.

Jag läste mitt exemplar som en blandning av ljudbok och e-bok och det är verkligen en perfekt kombo. Mer om den här romanen kommer, var så säkra!

Passa också på att lyssna till De dödas röster - en thrillerpodd från 2016.  Jag gillar egentligen inte skräck och läskigheter men den är bra. Mycket bra!