torsdag 23 maj 2019

var med och vinn: Vi for upp med mor!

Idag skriver jag om Vi for upp med mor på Kulturkollo.
Där kan man också vinna ett eget exemplar.
Välkomna dit! 


måndag 20 maj 2019

jag lämnar ekorrhjulet - Åsa Axelsson

Jag lämnar ekorrhjulet - ett liv utan lönearbete är en bok som är skriven för att skaka om oss alla en smula. Åsa Axelsson är gymnasieläraren som en dag får nog, hon drabbas av utmattning och bestämmer sig för att göra ett experiment under ett år. Kan hon genom att sluta lönearbeta och medvetet hushålla med familjens inkomster bli friskare, gladare och faktiskt spara såpass att de kan klara sig på enbart en lön (och barnbidrag och studiebidrag samt sjukersättning från försäkringskassan)?

Hon går igenom fyrabarnsfamiljens utgifter en efter en och hon sätter fart med allt från att minimera duscharnas längd till hemmahårklippning, matlagning från grunden, inköp av begagnat, lappande och lagande av kläder, hembakt bröd, syltande och saftande. Hon vill med sin bok få oss som läser att tänka till kring vad som är nödvändigt för att kunna leva ett gott liv. För hennes så innebär friheten i att kunna styra över sin dag att hon mår mycket bättre, familjen äter nyttigare och säkerligen är livsstilen bättre för miljön också (även om hon inte anger det som skäl för sin förändring).

Det här är en bok som vill provocera, den har ett väldigt naivt och väldigt medelklassigt förhållningssätt. Hennes budget bygger på att familjen bor i en villa som är halvt betald på cykelavstånd från både affärer och arbete. Den bygger också på att de stora strukturerna för ett hem (som möbler och köksinredning osv) redan är på plats och att maken arbetar heltid. Det förutsätter också att hon både kan och vill lägga alla sin tid i hemmet. Tanken på att det finns människor som gillar att arbeta, tycker om stimulansen som det ger och som faktiskt skulle välja det oavsett blir närmast något som man ska fnissa åt.

Med det sagt så finns det flera tänkvärda poänger i den här boken. Normen i samhället idag är att man skall lönearbeta så mycket man kan och förmår. Den tanken handlar om att vi hjälps åt och arbetar så mycket vi kan och betalar skatt så får så många som möjligt det så bra som möjligt. Ta hand om barn och gamla lämnar vi till samhället och det är på något vis det kontrakt som vi förväntas köpa. Om det är så vi vill ha vårt samhälle är intressant att diskutera.

Jag är dock övertygad om att kvinnan i den här boken som fått en lång utbildning betald av staten under många år på universitet är intresserad av att hon, hennes barn eller man skall få en högkvalitativ vård när de får en allvarlig sjukdom, att hennes barn skall få gratis utbildning, att det skall finnas kollektivtrafik, biblioteken skall vara öppna och bemannade, att brandkåren skall kunna släcka när det brinner i hennes hus och att det juridiska systemet skall fungera. Det, och mycket mer, bygger på att vi alla bidrar med arbete. Den dimensionen saknas helt i den här boken. Hon är mest intresserad av att veta om hennes pension skall bli låg. Vilken pension finns att fördela om ingen arbetar?

Intressant bok om ett intressant ämne. Tyvärr var det lite svårt att ta författaren på allvar.


söndag 19 maj 2019

hjälp jag heter Zbigniew - Zbigniew Kuklarz



I Hjälp jag heter Zbigniew  kastas vi rakt in i ett hejdundrande släktkalas.  Det är storasyster Agnieszka som fyller fyrtio och i takt med att vodkaflaskorna töms så blir festen allt känslosammare. Hela den stora polska släkten Kuklarz är på plats och lillebror Zbigniew observerar och reflekterar, skäms en smula samtidigt som han älskar sin bullriga och smått galna familj. Han själv har alltid försökt att passa in i den svenska förorten men hur enkelt är det när man heter Kuklarz i efternamn. Hur många kommentarer om manliga kön kan man tåla? Han som som tonåring älskade att spela handboll ville helst inte göra mål för hur skulle speakern kunna uttala hans namn? Hans föräldrar som arbetat så hårt för att skapa ett nytt liv för sina barn i det förlovade landet Sverige tycks allt mer udda, de bryter kraftigt på polska och sjunger sina fosterländska sånger. I den här burleska skrönan så skildrar Zbigniew med värme livet som andra generationens invandrare, kulturkrockande klassresenär och som småbarnsfar. 

Charmigt och underhållande!   

lördag 18 maj 2019

den som lever stilla - Leonora Christina Skov

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov är en av de finaste läsningarna jag upplevt på mycket länge. Boken börjar grymt jobbigt, dottern Leonora åker till hospicet för att ta avsked från sin cancersjuka mor. Det framgår snart att de inte talat med varandra ordentligt på mycket länge. Modern har aldrig accepterat Leonoras förhållanden med kvinnor och Leonora har levt ett liv långt från föräldrarnas ordnade och putsade hus i villastaden. När modern nu är död så bestämmer hon sig för att skriva om den barndom och uppväxt som hon lagt åt sidan, den där hon som ensambarn alltid kände det som om att hon kommit till världen för att glädja sin mor och uppfylla det som modern aldrig kunde.

Fadern har alltid valt modern först, och det har påverkat den lilla Christina hela livet. Han har styrt familjen med våld, modern har orkestrerat det hela med sina tårar. Livet med skuld och skam har följt Christina-Leonora och inte förrän hon börjar på universitetet och flyttar hemifrån kan hon börja fundera på hur hennes egen vilja ser ut. Vad önskar hon, vad är hennes föräldrars förväntningar på henne och hur kan hon leva med sig själv när hon inte lever upp till dem?

Vackert och utan åthävor berättar Skov om livet i en, på ytan, välfungerande medelklassfamilj som helt kapsejsat. Föräldrarna isolerar sig allt mer och det blir så smärtsamt tydligt när modern dör ensam. Ledtrådar från deras uppväxt presenteras efter hand och som så ofta så fortplantar sig mönstren genom generationerna. Vad som format dem och hur deras liv blev som det blev är intressant, Leonoras liv som författare är också spännande läsning och särskilt gillar jag att läsa om hur hon resonerar kring sin text. Vad är av allmänintresse att berätta? Hur kan man göra en självbiografisk berättelse till en text som säger något mer?

I ett sådant resonemang berättar romanens huvudperson att hon läser Vigans Ingenting kan hindra natten  och Liv Ullmans De oroliga och visst finnas det ett släktskap mellan de romanerna och Skovs egen. Alla tre närmar sig sina föräldrar med respekt och uppriktig nyfikenhet över vilka människor som gömmer sig bakom den där glamorösa mamman eller den demoniska pappan. Den som lever stilla lever väl - det var moderns valspråk utåt men man upptäcker en kvinna som använder rutiner och ritualer för att beveka den oro som finns i henne. Så som många av oss gör som vuxit upp med psykisk sjukdom runt oss gör.

Det här är en mycket fin roman som jag kommer att minnas länge, rekommendera till många och som jag kommer att spara i hyllan. Läs, läs, läs! 

mittimaj


Rönnens blomma, gökens ko-ko och svalornas svirr berättar att det är mittenavmaj. 

onsdag 15 maj 2019

vinn ett eget exemplar av När repet brister


Jag blev så lycklig när jag packade upp När repet brister av Belinda Bauer. Så härligt med en ny spänningsroman från en av mina favoritförfattare. På sida ett förstår jag att jag läst den här, på engelska, i somras. Så är det när huvudet inte är med ...

Nu hoppas jag att någon läsare har lust på den här. Kommentera (och berätta vem du är så att jag kan nå dig) innan söndag om du är intresserad så drar jag en person som får den som gåva. Så här skrev jag om den i augusti:

snap - Belinda Bauer

Snap av Belinda Bauer är, som många av hennes böcker, en kriminalroman med barn i huvudrollerna. En knallhet sommardag går bilen sönder på motorvägen och barnens gravida mamma går iväg för att hämta hjälp. Jack, som är 11, ska se efter sina systrar och tiden går. Värmen i bilen blir olidlig och Jack förstår att de blivit övergivna. Mamma Eileen är försvunnen och hittarssenare knivmördad, livet blir aldrig mer detsamma för de tre syskonen. Pappan försvinner bland tidningshögarna, barnen slutar gå i skolan och hemmet förfaller. Snart bor de själva i familjens hus och Jack är den som försörjer dem, han har blivit en rutinerad småtjuv. Han stjäl nyttig mat och böcker till sina systrar, för att de ska ha det bra.

Till den lilla polisstationen i Somerset kommer kommisarie Marvel, han har gjort bort sig i London och nu har han placerats i kylskåpet långt från den mordrotel han är van vid. I Somerset är inbrotten vanligare än morden och när hans kollega Reynolds tar honom med på ett uppdrag där tjuven Goldilocks har härjat så blir han först förnärmad, inbrott är under hans värdighet. Snart så börjar de se ett mönster i inbrotten, kan de höra i hop med de ouppklarade mordet på Eileen?

I ett hus på andra sidan stan är Cathrine ensam hemma över natten och ett konstigt ljud skrämmer henne rejält. Hon, som är höggravid, går för att se efter vad det kan vara och när hon kommer tillbaka till sovrummet så ligger där en kniv på kudden med en lapp bredvid: jag kunde dödat dig. Hon bestämmer sig för att gömma undan kniven och inte berätta för någon. Hennes man Adam skulle bara bli orolig och hennes mamma tycker att allt slags drama är överspänt.

De tre berättelserna varvas skickligt i den här mycket läsvärda romanen. När en kriminalroman hamnar på Man Booker-prisets långa lista då har det hänt något alldeles särskilt i bokvärlden. Inte alls förvånande eftersom Bauers romaner är skrivna med en otrolig psykologisk skärpa, miljöerna alltid något extra och så är det de udda barnen som växer upp i dysfunktionella familjer och som för det mesta klarar sig trots allt. Jack är ett maskrosbarn som man bara vill älska och ta hand om och hans lillasyster Merry är precis så charmig som namnet antyder. Spänningen hålls uppe och skruvas åt allt eftersom och jag lyssnade på en mycket bra inläsning av Andrew Wincott som verkligen gjorde den rappa dialogen rättvisa.

Riktigt bra brittisk kriminalroman, som alltid när man läser Belinda Bauer. 

tisdag 14 maj 2019

lektionsdesign - en handbok

Ibland dyker det upp en bok i mitt flöde som gör mig lite extra nyfiken. Så var det med Helena Wallbergs Lektionsdesign - en handbok.  På skolan där jag arbetar som speciallärare så har vi de senaste åren genomfört ett antal fortbildningar för att öka måluppfyllelsen hos eleverna som fokus på formativ bedömning, arbete kring gemensamma rutiner för att öka studieron, ämnesdidaktiskt kollegium med kollegialt lärande, utveckla våra förmågor att bedöma och betygsätta eleverna, ha ett språkutvecklande förhållningssätt i alla ämnen med genrepedagogik som bas, återkommande screeningar, anpassningar och särskilt stöd osv. För många lärare, och mig själv också förstås, så har det varit svårt att få ihop alla tåtarna till praktisk undervisning. Så tar sig då Helena Wallberg an frågan och på 160 sidor redogör för sina tankar om lektionsdesign och hon knyter ihop alla de lösryckta delarna på ett handfast sätt.

Hon beskriver, på ett elevnära vis, hur hon arbetat med differentierad och explicit undervisning som är designad på ett sådant sätt att eleverna har möjlighet att arbeta på olika nivåer men i gemenskap. Lärande som utgår från samma kunskapsområde, samma lärandemål och som bygger på en kontinuerlig kartläggning av både individ och grupp utformas för att nå så många elevers behov som möjligt.

En nyckel som hon framhåller är att undervisningen måste vara tydlig och klargörande. Den ska hjälpa hjärnan att förstå både både förväntningar, tillvägagångssätt och syftet med arbetet - lärandet. Metakognitionen är något som många av de elever jag undervisar har mycket svårt att anamma och det var extra intressant att läsa hur hon arbetat med att utveckla elevernas strategier och tänkande om sitt lärande.

Det här är en allmändidaktisk bok som passar de flesta åldrar och ämnen. Tanken är att man skall reflektera över innehållet tillsammans med kollegor och anpassa sin design utifrån det som passar eleverna och kollegiet. Ingen mall, alltså utan ett förslag på design och hon visar på  exempel av  differentierad undervisning. Det delar hon upp under rubrikerna tempo, nivå, omfång, metod och intresse och under varje rubrik så ger hon konkreta och handfasta tips om hur man kan designa sin lektion. Hon vill inte kalla det planera, planera tycker hon signalerar något som man följer medan en design är något som man sätter samman i stora drag och sedan undervisar utifrån. Så går hon igenom hur en lektion kan designas i olika steg.

Under varje fas av lektionen så har Wallberg samlat konkreta praktiska tips på hur man kan arbeta, vilka frågor som man kan använda och hon illustrerar det med en kort betskrivning av en klassrumssituation. I slutet av varje fas kommer också några sidor med teoretisk bakgrund där de som vill kan läsa mer, eller hitta tips på var man kan läsa mer. Forskning och fördjupning som avslutning av varje kapitel är ett mycket sympatiskt grepp. 

En handbok lyder underrubriken och det här är en mycket praktiskt inriktad bok, vilket är ganska ovanligt. Det finns en viss rädsla i pedagogisk litteratur att säga - du kan göra så här ... Samtidigt finns det ett sug efter - men hur gör jag då? Det här är just en bok som fyller det där allmändidaktiska slukhålet som man kan känna finns där, särskilt om man inte arbetat så länge i yrket eller kanske inte har någon kollega att bolla sina tankar med. Jag tänker absolut visa den här boken för mina kollegor och många av idéerna kommer vi säkert att pröva!


själarnas ö - Johanna Holmström

Johanna Holmströms Själarnas ö  har legat på vänt länge i min läshög, redan förra mässan lyssnade jag på en presentation av boken och det är väldigt mycket en anna-bok. I romanens inledning träffar vi Kristina, det är i slutet av 1800-talet och hon är helt ensam med sin två barn. I desperation dränker hon dem och som en följd av det kommer hon till mentalinstitutionen på Själö i finska skärgården. Genom romanen får vi följa tre kvinnor som alla hamnar på Själarnas ö Själö. Johanna Holmström har inspirerats av en avhandling om kvinnorna på Själö och annat dokumentärt material  (läs den här artikeln som jag länkar till!) och det är blandningen av fakta och fiktion som särskilt intressera mig. Det är  en så svår genre att få till och jag tycker Holmström har lyckats på ett fantastiskt sätt. Genom de tre kvinnornas livsöde så diskuterar hon det samhälle som kvinnorna lever i och påminner oss om att förändringar skett de senaste 100 åren som gjort vårt samhälle till en bättre plats. Inte perfekt, men betydligt humanare på många sätt.

Är man intresserad av att läsa mer om kvinnors erfarenheter av psykiska sjukdomar/mentalsjukhus så kan man ju inte låta bli att rekommendera Den sårade divan av Karin Johannisson. Jag minns också den gripande romanen Allt som återstår av Elin Boardy, den är värd en omläsning. 

måndag 13 maj 2019

änglaspråk och magplask - Multimodalt perspektiv på svenska

I Änglaspråk och magplask får vi som läser tre olika perspektiv på läraryrket med fokus på svenskämnets didaktik och det är studentens perspektiv som gör den här boken särskilt läsvärd. Jag har förstått att den används som kurslitteratur på grundutbildningen och det gläder mig. En sån här bok hade jag gärna läst när jag själv studerade, en där en student reflekterar och brottas med sin väg mot professionen. Allt är inte enkelt, allt ska inte vara enkelt. Det kan man förresten behöva påminnas om när man jobbat 22 år också ...

Margareta Häggström bidrar med lärarutbildarens perspektiv och hon reder ut olika begrepp som ofta används i svenskämnets didaktik och så utmanar hon studenternas uppfattningar om ämnet och hur det skall läras. Charlotte Georén Sprung skriver med den erfarna lärarens röst och hennes kapitel är något så ovanligt som exempel på metoder som hon använt. Det är härligt att den sortens texter börjar komma tillbaka igen, det har varit lite "fult" under en lång tid att prata konkreta metoder, samtidigt märker jag ett sug efter just det i min vardag. Men hur ska jag göra då? Theres Kareld är studenten som man får följa från de första stapplande stegen på utbildningen, genom praktikperioder och seminarier fram till examensdagen. I ett par av kapitlen resonerar de tre kring olika ämnen som lärarens identitet, lärarens tysta kunskap och hur en effektiv planering kan se ut.

För övrigt så kommer de till tals i var sina texter och jag har just nu ett favoritkapitel, det är Charlotte Georén Sprungs En lärare i författarverkstan. Troligen för att vi i vårt lilla utvecklingsarbete i åk 1 just nu jobbat med skrivandet och skrivutveckling. (Till saken hör också att jag numer är kollega med Theres och har i skrivprojektet arbetat tätt samman med henne och de andra i arbetsgruppen. Men det gör mig förstås inte partisk i läsandet av boken, inte alls :-)) Jag gillar upplägget på den här boken och jag tänker att många som studerar till tidigarelärare, eller arbetar i de lägre åldrarna skulle få ut mycket av att läsa de tre författarnas texter. De kompletterar varandra på ett bra sätt och blandningen av teori, metodik och elever är så tilltalande. Elevexemplen lyfter texten och med det menar jag både de små eleverna och de vuxna. Alla är vi elever, hela livet. Jag själv läste kapitlet om fotoelicitering med intresse, något nytt att pröva! Kanske redan imorgon?