söndag 10 december 2017

utlottning: vinn två novellixer!


Det har blivit ett par dubletter hittills i årets novellixkalender och då är det klart att jag vill passa på att lotta ut dem. Två skruvade och spännande nordamerikanska klassiker varav en är en riktig skräckis! För att vara med så kommenterar du här på bloggen - delar du utlottningen i andra sociala medier så genrererar det ytterligare lotter. Hojta till om du delar på insta, FB eller twitter så att jag inte missar.

Utlottningen stängs på onsdag den 13/12 kl 20.00

Väl Mött! 

lucka nummer tio!


texten är en repris från söndag 2 juni 2013

Oj, oj. Här pratar vi klassisk skräckis. Edgar Allan Poe, 1839: ett förfallet stenslott, en ung nervöst lagd man, en sinnessjuk ungmö, gravkryptor, mystiska ljussken, stormar som viner, fönsterluckor som slår, fullmåne och ett blixtnedslag. Han sätter agendan för den gotiska genren rejält här den gode Edgar.

Berättaren är den unge Ushers barndomsvän som har blivit tillkallad, han har inte träffat sin vän på många år och inser när han anländer att det är Huset Ushers undergång och fall han är på väg att bevittna. 

Jag är, som bekant, ingen hängiven läsare av skräckisar. Men just den här novellen insåg jag att jag läst redan innan. Troligen ingick den i någon litteraturkurs som jag läste på 80-talet och jag kan helt förstå varför den gjorde just det. Här ser man födelsen av en genre som mängder av författare och filmskapare, och läsare förstås, älskar. Frågan är om de når mästarens klass?  På några sidor lyckas han bygga upp en atmosfär av olust. Redan när berättaren närmar sig huset känner vi hur
 - en atmosfär, som inte på något sätt liknade himlens fria luft, utan utdunstade från de murkna träden och de gråa murarna och den tysta tjärnen - en gåtfull och pestbringande ånga, glanslös, stillastående, blygrå och knappt urskiljbar 
tar ett grepp om oss som läser. 

Jag läser på insidan av min Novellix att Poe skrivit mer än 1000 sidor skräck i novellform. 34 var tillräckligt för mig. Tur att jag läste mitt på dagen ...

nobelfest!


Idag delas nobelprisen ut och min nobelpristagarläsning den här hösten har begränsat sig till Never Let Me Go som jag tyckte var en mycket fin upplevelse. Jag samtalade om den med Fanny på Kulturkollo och vill man så kan man läsa våra funderingar där.  SVT har dessutom gjort ett porträtt av Kazuo Ishiguro som man kan se på Play. Gör det och knäpp sedan på själva festligheterna framåt eftermiddagen - det lär bli pompa och ståt. Precis som vanligt! 



lördag 9 december 2017

döden ingen ser - deckare i sjukhusmiljö

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein är del tre i serien om kirurgen Andreas och hans liv och arbete på lasarettet i Halmstad. Äntligen kanske det kan ordna upp sig för Andreas, han har blivit sambo och livet börjar återvända till vardag. I villan i Tylösand är han den familjefar som han verkligen vill vara men samtidigt så prioriterar han arbetet. Det ansvarsfulla arbetet på avdelningen är ju där han bokstavligen kan göra skillnad mellan liv och död. Arbetet är stressigt och när flera ur personalen plötsligt dör samtidigt som pressen ligger på om en förmodad felbehandling så blir livet allt mer komplicerat.

Jag gillar att läsa om de kantstötta människorna som arbetar på sjukhuset och jag vill verkligen veta hur det går i fortsättningen för Andreas och hans nya kärlek. Slutet bygger upp för en fortsättning - så mycket kan avslöjas. Första tredjedelen av boken är kanske något hoppig, särskilt om man inte läst delarna som kommer innan nyligen men sedan tar handlingen fart och det blir tempo i handlingen.

För ett antal år sedan så följde jag Grey's anatomy och inga jämförelser i övrigt mellan McDreamy och Andreas men det är ju något extra med sjukhusmiljön som skapar dramatik. Liv och död är nära, det är en arbetsplats där alla måste lita på varandra och där känslorna ligger nära. Det använder Anne-Marie Schjetlein i sina lättlästa kriminalromaner på ett utmärkt sätt. Jag skulle kunna tänka mig att den här serien kan göra sig mycket bra som TV-serie, visst vore det spännande med en sjukhusserie från Halmstad? 

lucka nummer nio!


I kuvert nummer nio hittar jag den korta novellen Juan-les-Pins av Sandra Beijer. Det är en snabbläst text som handlar om tre unga flickor som helst av allt skulle vilja vara någon annanstans än i de trista högstadiekorridorerna. De räknar ner till sommarlovet och den hägrande resan till Frankrike. Väskorna packas, det rosa lipglosset och sandalerna läggs bredvid bikinin och drömmen om en sommar vid ett azurblått Medelhavet gör att det nästan går att glömma vardagen i skolan. 

Charmen med att öppna en julkalender är att man får läsa noveller ut många olika kvartetter. Det här var inte en text som jag skulle köpt men som novell att arbeta med i undervisningen på högstadiet så skulle den funka mycket bra. Sandra Beijers blogg niotillfem  är långlivad och verkar hitta till många läsare, både de som varit med henne från början och nya ungdomar. Helt säkert skulle de också tycka mycket om den här novellen. 

fredag 8 december 2017

lucka nummer åtta!


Jag tror jag var Filterprenumerant från början, gillade Offside och följde med när samma gäng startade Filter med långläsningsartiklar. Därmed borde jag ha läst Den tunna linjen, Acnegrundarens uppgång och fall, skriven av Mattias Göransson från första numret av Filter och publicerad i Novellix vid femtionummersjubiléet. Eftersom jag har dåligt minne var det dock som ny läsning och intressant sådan. Man får följa Jesper Kouthoofd från ung reklamare via starten av Acne fram till 2008 då han lämnat företaget efter en klassisk schism mellan idealistisk grundare och mer affärsmedvetna partners. Man har läst det förut (bokstavligen i mitt fall som sagt), men det är inte desto mindre fascinerande.

Reportaget är i klassisk Filterstil och berättar rakt upp och ned historien baserad på ett antal intervjuer. Visst görs det kanske ibland försök att förstärka lite här och där, men utan någon sensationslystnad (Steve Jobs name droppas lite omotiverat för att det säkert skall gå fram hur coolt Acne är). Det är en kulturgärning med ett magasin som producerar långläsning om svenska företeelser. Skäms lite för att jag inte prenumererar längre och hoppas att det går bra för dem fortsatt. Just Den tunna linjen handlar ju om en storstadsföreteelse, men det har varit mycket avstickare ut i glesbygd under åren också. Novellixutgåvan får helt enkel ses som en uppmaning till folk, inklusive undertecknad, att läsa Filter.

/Gästbloggare M

jag fann dig - Lisa Jewell


Jag fann dig av Lisa Jewell har jag lyssnat till i Maria Lyckows uppläsning och det är en helt OK upplevelse. Om man tycker om relationsromaner med spänningsinslag likt Liane Moriarty så är Lisa Jewells senaste romaner helt i samma stil. För något år sedan läste jag Flickorna i parken och nu var det då dags för Jag fann dig. 

Alice är en ensamstående mamma till tre som flytt storstaden London och bosatt sig i en kuststad. Hon älskar sina hundar, försörjer sig genom att skapa vackra konstverk av kartor och är sedd som en lite udda figur i en den lilla staden. En dag hittar hon en man på stranden som helt tappat sitt minne. Han har inga identitetshandlingar och han bara sitter där och tittar ut över vattnet. Alice tar sig an honom och försöker ta reda på vem han kan vara.

Samtidigt sitter en ung kvinna från Kiev i en nybyggd lägenhet utanför London och väntar på den man hon gift sig med för bara några veckor sedan. Han kommer inte hem, hör inte av sig och när hon anmäler försvinnandet till polisen så kan de inte mycket göra. Hon måste själv börja leta ... 

Lite spänning, lite romatik och mycket vardagsrelationer bjuder Lisa Jewell på, som alltid är hon en pålitlig författare som levererar lättläst och välskrivet. Perfekt läsning om man vill byta ut TV-serietittandet mot en lagom underhållande bok eller om man ska ta med sig en pocket på semestern. Jag kan ändå inte sluta snegla på romanerna innan Jewell började ta med spänningselementen. Fågelburen - där har ni min favorit! 

torsdag 7 december 2017

lucka nummer sju!


Sylvia Plath är en av de där författarna som jag återkommit till genom åren. Från den första läsningen av The Bell Jar i 20-årsåldern, via diktsamlingar, läsning av Ted Hughes dikter, omläsning av Glaskupan, hennes dagbok, dotterns läsning av The Bell Jar och nu är det dags för en novell.  Johnny Panic och drömbibeln verkar, som mycket annat av det som Plath skrev, som en mycket personlig och självutlämnande text. Huruvida den är självbiografisk eller ej har jag inte lyckats googla fram men på insidan av omslaget berättar förlaget att hon arbetat på ett mentalsjukhus, på ett sjukhus utspelar sig också den här novellen. 
Den berättar om en ung kvinna som i hemlighet tecknar ned människors drömmar, hon smygletar i gamla journaler och när de anteckningar hon hittar inte är dramatiska nog så fyller hon på med fantastiska berättelser. Gränsen mellan verklighet och dröm suddas ut allt mer. Sylvia Plath skriver med ett precist språk och när hon beskriver översköterskan med orden: Man skulle kunna rispa hennes ögon med en nål och svära på att man hittat ren kvarts så får jag som läser bilden helt klar för mig. Kompakt, innehållsrikt och poetiskt. Temana i hennes texter återkommer och också i den här novellen får jag ta del av psykisk ohälsa, möten med herr Panik:
Kanske börjar en mus ganska tidigt tänka att hela världen styrs av enorma fötter. Men som jag ser det styrs världen av en endaste sak. Panik med hundansikte, djävulsansikte, horansikte, panik i versaler utan något ansikte alls - det är samme Johnny Panic, vare sig man sover eller är vaken.
Ariel heter diktsamlingen som kom i nyöversättning härom året, Glaskupan  är måsteläsning och den här novellen rekommenderas!

låt språket bära - genrepedagogik i praktiken

Låt språket bära av Britt Johansson och Anniqa Sandell Ring är  en praktisk fackbok som systematiskt går igenom genrepedagogikens grunder. Boken är inte särskilt teoretisk utan fylld med praktiska exempel på genretypiska exempel och uppgifter som kan appliceras i alla ämnen. En av de grundläggande pelarna i pedagogiken är att genom att arbeta med modeller och stödstrukturer så skall alla elever kunna utvecklas och förbättra såväl läsförståelse och skrivande. Med ett aktivt arbetssätt som stöttar språkutveckling och ämnesutveckling parallellt så har fler elever möjlighet att lyckas i sina studier och känna självförtroende i sitt läsande och skrivande.

Till boken finns också en studiehandledning skriven av Linda Lidgren och Veronica Mac-Donald som man kan använda vid fortbildning av kollegiet eller när man som pedagog själv vill pröva att förändra sin undervisning.