onsdagen den 23:e april 2014

tematrio: världslitteratur!

Berätta om tre intressanta texter från jordens alla hörn!

Idag är det världsboksdagen och Lyrans uppmaning känns alldeles väldigt passande. Som många säkert vet så har jag en speciell liten plats i hjärtat för litteratur från Asien och Afrika och självklart ska det bli tre bra tips.

Den blinde mannens trädgård av Nadeem Aslam
Mãn av Kim Thuy
Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz

En politisk, en poetisk och en klassiker :-)

Om man gillar att få många tips på böcker från hela välden så kan man sortera upp mina inlägg utifrån världsdel. Där finns fler än 300 om Asien och fler än 300 om Afrika, inte lika många om böcker från Sydamerika som inte alls passar min smak lika bra. Påminner också om Vardagsrummet för världslitteratur på Bokmässan Community, där är alla välkomna att hänga som gillar böcker från hela världen. Och #världsutmaningen 2014 hur går det för er andra med den?

Nu så sätter vi fokus på bra böcker från hela värden, jag ska läsa Revolutionsskrivarna av Nawal el Sadaawi ikväll, vad läser du?





tisdagen den 22:e april 2014

bara ett foto till: sakura!


bara ett liv - Sara Blaedel

Sara Blaedel - Bara ett liv  är en av de ljudböcker som jag lyssnat till det senaste och inte skrivit om. Huvudpersonen i danska Blaedels deckare är Louise Rick som i den här boken blir inkallad som hjälp åt mordkommisionen. Det har blivit funnet en ung kvinna mördad och fallet kompliceras av att hon identifieras som den äldsta dottern i en familj invandrad från Jordan. Är det ett sk hedersmord eller vad är det som skett? Bara ett liv är en habil nordisk deckare som förutom lösa ett kriminalfall vill diskutera ett utseendefixerat samhälle där unga flickor drömmer om att bli upptäckta, hur poliskåren, och media förhåller sig till människor från andra kulturer och dessutom skrapa något på våra fördomar.
Jag tycker att det helt OK underhållningslitteratur  och läser gärna mer av Sara Blaedel, Louise Rick är en sympatisk polis och gänget kring henne, med en journalistkompis i högsta grad inblandad, skapar en miljö som känns både smart och varm.

en souvenir - en minnesanteckning från en plats

Jag minns när man var liten och köpte sig en minnessak när man var på skolresa. Jag har fortfarande kvar min lilla elefant som inhandlades på Borås djurpark i andra klass och den har en hedersplats hemma hos oss. Jag funderar över varför det känns så viktigt att köpa med sig något, att fota och att (numera) föra blogg över resor? Jag sparar på biljetter och kartor och någon gång kanske det blir ett album. Kanske är det helt enkelt olika sätt att föra minnesteckningar över det man upplevt?  
Ätpinnar, litet fat och servett tillverkat i Kyoto. Vacker Kokeshi köpt på Miyajima.
Anteckningsböcker med läderutsida från Tokyo och den vackraste vepan köpt och tillverkad i Nara.
Handgjorda muggar köpta i Ginza (och när de skulle betalas upptäckte jag att plånboken var tappad ...). 

måndagen den 21:e april 2014

Tokyo på kvällskvisten


fem saker jag kan vänja mig vid ...



Utan inbördes ordning så finns där några saker som jag skulle kunna vänja mig vid också i vardagen här hemma:

Trädgårdskonsten - vatten, sten, mossa och olika gröna nyanser, använda den omgivande naturen!
Uppvärmda toasitsar - say no more.
Vackra vardagsting - vackra kläder, vacker design och arkitektur in i minsta tekopp.
Omtanke om detaljerna - noggrannhet och organisation som speglas från det det stora till det lilla.
Artigheten och vänligheten - alla har försökt hjälpa, alla som vi mötte visade stor generositet.

en geishas memoarer


I Kyoto såg vi flickor som var sminkade och klädda som geishor och då mindes jag en av min ungdoms favoritböcker. Inte alls dumt var det då att hitta En geishas memoarer   som ljudbok på Storytel. Jag laddade hem 20 timmars uppläsning direkt för att påminna mig om Arthur Goldens bearbetning av de historier som han fått berättat för sig av Iweko Minasaki och sedan fritt förhållit sig till för att skriva en roman var precis lika bra idag. Själva ansatsen är problematisk, en amerikansk historieprofessor som ska skildra en ung kvinnas liv i geishakvarteren i Kyoto strax innan kriget göt mig som vuxen läsare skeptisk och visst finns där brister i den här boken, den är i många stycken överdramatisk och sentimental men...

Kimono från Nationalmuseet i Tokyo.
Så har den kvalitéer som den gode professorn smugit in, mängder av detaljer som beskriver miljöerna, kläderna och allt annat runt. Beskrivningarna av teceremonier, hur man klär på sig en kimono, den sociala hierarkierna och maktspelet för att skaffa sig ett anseende tycker jag beskriver både något väldigt specifikt om just den tiden och den platsen som jag inte riktigt hade kläm på och något allmängiltigt som handlar om hur kvinnor i många kulturer fostras för att behaga. För fiskardottern Sayuri, som flickan heter i boken, är anpassning till livet i okyian det enda sättet att kunna leva ett någorlunda värdigt liv. Där arbetar hon hårt och skaffar sig en ställning som geiko, och för att kunna leva som geisha i stil var det absolut nödvändigt med en beskyddare. En populärt geishahus kunde ha ett helt förråd fullt med vackra kläder, också obierna var konstverk och med dem signalerade men sin ställning.

2008 kom storfilmen som jag inte sett men som fick oscar för bland annat bästa kostym och bästa foto. På tal om amerikanska skildringar som romantiserar den japanska kulturen så minns ni väl tv-serien Shogun? Oj, vad jag älskade den och jag läste också Clavells bok, jag läst faktiskt allt av honom ett tag där på 80-talet. Har ni andra sett filmen och minns ni Shogun? Vad har ni för minnen av hur Japan presenterats för er i filmer och böcker?

books and drugs

Vad mer önskas?