måndag 11 november 2019

den tunna isen - Lena Einhorn



Lena Einhorn var på mässan i år och jag lyckades missa hennes framträdanden var enda gång. Det är är en författare som jag beundrar och som jag följt genom böckerna Ninas resa, Siri, Blekingegatan 32 och Geniet från Breslau som alla är skildringar av människor där historiska händelser paras med fiktion. Faktion kallade jag det i någon av mina texter och det är Lena Einhorn fantastisk på att skapa.

Så var det dags att läsa den nyutkomna Den tunna isen som handlar om en huvudperson mycket nära henne själv. Det står roman på omslaget och det är en fiktionaliserad berättelse om Lena som växer upp i ett burget, judiskt Stockholm med sin bror och sina två hårt arbetande och älskade föräldrar. Jerzy och Nina är överlevare från förintelsen och de har flyttat till Sverige för att försöka bygga ett nytt liv, de är båda läkare och barnen tas i vardagen om hand om barnflickor.

Nu är Lena runt de sextio och mår inte bra. Hon drabbas återkommande av depressioner och panikångest och att bege sig ut på den tunna isen handlar om att våga släppa taget och leva i nuet, våga släppa sargen och tro på att kärlek och lycka finns. Oavsett bagage så måste man våga tro på att det finns någon som älskar och våga älska tillbaka, man kan vara den som äskar mest eller älskar minst. Den maktbalansen måste bara utplånas om det ska kunna blir innerligt och äkta.

Lena berättar om sitt liv på ett både naket och utlämnande vis, hon skildrar minnen från sin barndom, relationen till sina föräldrar och sin resa mot att komma ut som lesbisk. Hon utbildar sig till läkare och forskar, hon byter bana och börjar med dokumentärfilm och hon har flera längre förhållanden med kvinnor. Det som skildras mest ingående är det med Nicki. Nicki som nästan är den som hon väljer att bilda familj med, som är hennes stora kärlek och hennes stora sorg. Analysen och ältandet går som ett svart stråk genom hela boken, inget är enkelt, inget är lätt.  Jag erkänner direkt att det blir för mycket för mig att läsa om det där förhållandet som analyseras och dissekeras in i minsta partikel.  Navelskåderi eller allmängiltigt och intressant? Det är frågan. Jag är inte riktigt säker på vad jag tycker. Någons annan som läst?

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

vi pratar om beröringen

Inne på kulturkollo pratar vi idag om Gustav Tegbys ruggiga Beröringen.
Välkomna dit! 

söndag 10 november 2019

offer 2117 - avdelning Q



När man läser Jussi Adler-Olsen så får man bara bokstavligen sila mygg och svälja kamelerna, språket är nämligen inte så helt politiskt korrekt och som svensk läsare så hostar man till både nu och då. Det är könsroller och språk som skaver samtidigt som Offer 2117 är en riktigt spännande berättelse i två parallellhandlingar. Till en av medarbetarna på avdelning Q ringer en ung man och berättar att något skall hända när han kommer till 2117. Vi som läser får följa Alexander som stängt in sig i sina föräldrars hem och bara spelar skjutaspel. Samtidigt flyter en gammal kvinna iland i Grekland, hon och många andra har omkommit under flykten över Medelhavet. Där finns en räknare som håller reda på antalet omkomna och när bilderna från katastrofen kablas ut över världen vet medarbetaren Asaad att han kommer att behöva ta tag i sitt förflutna. Den här spänningsromanen är Asaads historia och man får följa hans liv innan han kommer till avdelningen. Det är verkligt spännande! Carl, som vanligen är den cyniske och livströtte på avdelning Q har inlett ett förhållande och är kär, det visar nya sidor hos många medlemmar i gruppen.

Brotten som är i centrum för handlingen känns både aktuella och realistiska och inte riktigt lika spektakulära som de tidigare i serien, det gillar jag. Spännande för mig är händelser som skulle kunna inträffa, sådant som tangerar den verklighet som vi läser om i nyhetsrapporteringen. Sedan kommer kanske Alexander och hans fixering vid att döda väldigt nära, för inte så länge sedan var det just en maskerad ung man som gick bärsärkagång med ett samurajsvärd på en skola i Trollhättan. Jag känner flera lärare som arbetade där och vet vilket trauma det förorsakade för både elever och personal. Just den här gången kom alltså fiktionen mycket nära verkligheten.

På bokmässan 2017 så hörde jag Jussi Adler-Olsen berätta om sitt skrivande, han avslöjade redan då att den kommande boken skulle bli Asaads bok. Det är den jag nu har läst! Nu är det två böcker kvar i serien och de ska handla om Carl. Jag tror faktiskt att Adler-Olsen nu är ganska sugen på att ta sitt projekt i hamn.

Och för övrigt vill jag hävda att Stefan Sauk är min minst omtyckte inläsare av alla. Jag gillar verkligen inte hans överdrivna dramatiseringar men jag lyssnade ändå. Gott betyg på spänningen!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

lördag 9 november 2019

vårt vackra hem verkar vara sålt!



Nu är tiden som familj definitivt slut. Vårt vackra hem är inte längre vårt och nu ska jag ta sikte på att faktiskt börja leva som den ensamma människa som jag är. Det blir så påtagligt när man måste packa och städa bort allt det gemensamma. Nu när hemmet är stylat och fint så är det ändå mer av show-room än ett hem. Väldigt snygg presentation (som mäklaren kallar det) och visst fick jag bra betalt. Jag är nöjd. Det är fint att kunna anpassa sin kostym efter de verkliga omständigheterna och det är klart att jag inte behöver två badrum, inte heller tre sovrum. Det blir en utmaning att skapa ett nytt hem, ett hem som passar mig. Hälften så stort, lugnare läge och bara mitt. Det blir bra, det är svårt men det blir bra. Men visst är det fint i mitt show-room?








den tid då ljuset avtar - Östberlin 1989

repris från lördag 21 januari 2017


den tid då ljuset avtar - en fantastiskt bra roman! 

För alla som tycker om att läsa om 1900-talets historia, för alla som tycker om en vindlande släkthistoria och för alla som tycker om att läsa om Berlin och för alla andra också. Missa inte Den tid då ljuset avtar! På årets bokmässa köpte jag bara två böcker, en av dem var Eugen Rugens roman och meningen var att jag skulle läsa den inför hans besök i Göteborg. Det blev inte och sedan har den blivit liggande i flera månader, vilken miss! 
Året är 1989 och i det stora huset i Östberlin firar Wilhelm sin 90-årsdag. Tårtan avnjuts på porslin som stod i kvar i huset efter nazisterna och med bestick från Sovjetunionen. Partifunktionärenrna som kommer med utmärkelser och blommor har blivit allt äldre och Wilhelm själv sitter som en mager dinosaurie i en fåtölj. Han har överlevt sin tid och saknas på kalaset gör barnbarnet Alexander som flytt till väst. Alla förstår att DDRs tid, kommunismens tid snart är över ändå hyllas den gamle partihjälten. Eller hur var det nu, vem är Wilhelm egentligen? Under det 1900-tal som Wilhelm levat har de politiska strömningarna ändrat riktning många gånger och han har likt den överlevare han är följt med. Det är faktum som inte syns i hans levnadsteckning just på det här kalaset men som ger romanen ett mycket spännande ramverk. Ibland tänker jag att jag nog läst mig mätt på europeiska historiska romaner och så dyker en sådan här roman upp som skildrar händelser och platser som man inte känner till. Liksom Oksanens När duvorna försvannså ger mig den här romanen mängder av nya tankar, nya perspektiv och jag gillar. 

Det är europeisk historia som man får ta del av i den här mycket välskrivna och intressanta boken. Vi möter fyra generationer: Wilhelm, hans son Kurt som är historiker och gift med en rysk kvinna han träffat i arbetsläger, deras son Alexander som växer upp i slutet av den kommunistiska eran och i sin tur hans son Markus som blir vuxen i ett enat Tyskland. Det är fyra livsöden som indirekt skildrar ett lands historia, hela östeuropas historia och Ruge lyckas att berätta på ett sätt som gör det både spännande, angeläget och gripande. Jag hoppas att den här romanen blir läst av många, de förtjänar en riktigt stor publik!

vi jobbar med känslorna


Livet har varit fullt av annat så jag har inte läst något på en hel vecka, när hände det senast? 

Jobbat har jag ju ändå gjort och jag vill gärna dela med mig av arbetat med den fantastiska bilderboken Kompisen blir arg.  I årskurs två så jobbar vi med ett arbete där vi försöker utveckla och befästa olika läsförståelsestrategier. Några veckor nu har vi koncentrerat oss på förmågan att skapa inre bilder när vi läser. Perfekt bok till det var Moni Nilsson och Per Gustavssons bilderbok, jag arbetar med en grupp som ha extra behov av stöd strukturer så min planering anpassades förstås efter dem. 

Vi började med att prata om titeln och utsidan. Vem är kompisen, hur känner han sig? Sedan fortsatte jag med högläsning och då hade jag täckt över några av bilderna. Utifrån närläsning av texten så skulle eleverna gissa vilken känsla som de trodde Kompisen hade och hur man kan se det på bilden. Vi samlade ord som arg, ilsk, rasande, besviken, irriterad, ledsen, övergiven och så diskuterade vi hur bilden skulle hunna se ut. Till den här texten enades vi om sur. 



Och så avtäcktes den, och visst är han väldigt sur. På gränsen till arg.



Så fortsatte läsandet och gången därpå så skrev eleverna en mening till varje bild där de skulle berätta om hur kompisen känner sig.





Eleverna tyckte det var mycket roligt, vi jobbade med kroppsspråk och röststyrka och annat för att illustrera olika grader av ilska. Vi läste, samtalade, skrev och utvecklade språket. Ännu en lyckad uppgift som utgår från bilderbok, jag är helt galet sugen på att fortsätta arbeta med bilderböcker som bas. Det funkar i alla åldrar och man får fatt i så många moment av skolans uppdrag.  Vilken tur jag har som har kollegor som är med på tåget!  

måndag 4 november 2019

Nancy Spero - Nordiska akvarellmuseet



Utställningen av Nancy Speros verk som just nu pågår på Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn är ovanligt utmanade. Hon var en pionjär inom den feministiska konsten och där finns ett starkt politiskt budskap i hennes verk. Ur museets presentation: 
Krig och våld spelade central roll i Nancy Speros skapande. Orättvisor, såväl i världshistorien som i vardagliga relationer mellan män och kvinnor, utgjorde huvudspåret. Bland de viktigaste motiven fanns människokroppen, särskilt kvinnans. Utgångspunkten var traditionella visuella gestaltningar som Spero omvandlade på ett alldeles unikt sätt. Många av hennes verk på papper – akvareller, teckningar och collage – har ett rumsligt formspråk och visas som stora installationer.
Det här är en utställning som behöver upplevas, bilderna är påträngande och de stora formaten gör att man måste sitta ned och titta länge, detaljer och teman återkommer och det kräver att man inte har bråttom. Filmen som visas på plats finns också att se HÄR







söndag 3 november 2019

det som växer är grönt

Landskap, 1999, Carl Wargh, Finland
När det är helgrått utanför och nordanvinden kyler ner en på några minuter så är det fint att komma in i Akvarellmuseets utställning "Det som växer". Utställningen ur museets egna samlingar är inspirerad av den bohuslänska naturen och floran som vi ser i Norden. Jag själv blev så väldigt inspirerad till att ha något grönt i min kommande lägenhet. Den är vit, precis som den jag har nu, och kanske ska jag bjuda in en färg. Kanske är det grönt?  

Blomster, 2000 - 2002, Line Bergseth, Norge

Ur serien 23 XII, 2002, Anne Koskinen, Finland


lördag 2 november 2019

sprucket läder och svikna löften - åter till Huskvarna

Sprucket läder och svikna löften är den fjärde fristående delen i Ewa Klingbergs "huskvarnasvit". Som i alla delarna så varvas en nutida berättelse med en historisk och precis som i de tidigare delarna så är jag väldigt förtjust i det historiska. Där får man möta Lydia som är piga på en prästgård och hur hon längtar efter att studera, det är 1825 och när biskopen från Växjö kommer på besök så ger han den unga pigan en tanke om att det kan finnas ett annat liv för henne än att bli mora på en bondgård. Jag har skrivit det förut och vidhåller att den historiska delen skulle kunna få ta ännu mer plats i den här serien.

I nutidsberättelsen så är det Lollo, som driver nagelsalongen och är intresserad av vintagekläder, och Lars, kyrkvaktmästare, som är huvudpersoner. Som omslaget lovar så kommer både en rosa cadillac och ett dödsbo med femtiotalskläder att spela roll i den är lättsamma romantiska handlingen. Det som är charmigt med den här serien är att man får lära känna de olika människorna i Huskvarna och att karaktärerna från de andra delarna skymtar fram i mellanåt. Erkännas skall att Lollo inte är den av karaktärerna som jag tycker är mest intressant och jag går inte igång på varken naglar, vintagekläder eller gamla bilar ... När det handlade om konst, gallerier, antikviteter och renoveringar så var jag med på noterna men den här gången passar det inte mig lika bra. Hur som, det är charmig feelgood i småstadsmiljö och jag är säker på att det finns mer att skriva om människorna i Huskvarna. När nästa bok kommer så kommer jag självklart läsa, man vill ju veta hur det går för dem alla!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.