torsdag 13 december 2018

julen kommer till Mumindalen


Det är vinter i Mumindalen och havet ligger tyst och stilla under isen. Under ett tjockt snötäcke ligger alla mumintrollen och sover i sitt hus. Med magarna fulla av granbarr så har de tänkt sig att sova tills våren. Men det har då inte Hemulen förstått! Han som arbetar och sliter för att att det ska bli jul, och trollen som bara sover och sover. Han bestämmer sig för att väcka familjen, Julen kommer snart och Hemulen har ingenting ordnat ... Familjen förstår att något hemskt är på väg - de måste förbereda sig och se till att blidka det där som kallas Julen.

Så börjar den underbara nya bilderboken Julen kommer till Mumindalen där Alex Haridi och Cecilia Davidsson har inspirerats av Tove Janssons texter och skrivit en ny saga. Den andas Mumindalen på alla sätt och jag är imponerad över hur väl de har förvaltat Toves ton och röst i sin text. Det är fniss och allvar i en skön kombination och visst kan man känna igen den där beskrivningen av stressen innan jul. Det bor en listbärande och  Hemul i mig, helt klart. Just i år är han gudskelov ganska nedtonad men Haridi och Davidsson gör det där som Tove Jansson är specialist på, skriver så att alla åldrar kan få sitt. Bilderna av Filippa Widlund är magiskt vackra, jag förstår inte riktigt hur hon gör det men de är så mycket i Toves anda att man nästan tror att de inte är nya. Tryggheten i bildspråket är så fint och lägger sig som bomull runt själen för en muminälskare. Att min favoritbok är Trollvinter vet nog de flest redan och inledningen är direkt hämtad därifrån. Men så kommer julsagan emellan och det är ett fint tillskott till berättelserna från Mumindalen. Läs alla som har barn, eller som har varit barn eller som bara vill uppleva något riktigt fint! Tror ni att jag kommer att använda den i min undervisning? Svar: Ja. 


"Mumintrollet samlade ihop alla ljus han kunde hitta. Han stack ner dem i snön runt granen och tände dem, ett efter ett, tills allesammans brann för att blidka mörkret och Julen." 

11 nätter före jul - en tänkvärd jullit!



Anna Fredriksson kan det där med att skriva relationsromaner och i 11 nätter före jul handlar det om det gifta paret som sitter på barnens luciafirande på förskolan. David är mycket stressad, han har ett stort reportage som skall vara klart innan jul. Han ska skriva om hur förväntningarna på julen kan leda till kris i äktenskapet. Han fingrar ständigt på sin telefon och önskar mest av allt att fikastunden ska vara över. I andra änden av förskolehallen sitter Erika, hans fru som med frustrationen över att rådda familjelivet själv blir totalt rasande över Davids beteende. Han prioritera aldrig familjen och inte ens på luciamorgon kan han vara närvarande. Inte ens för barnens skull ... Vart har den man som hon förälskade sig i tagit vägen?

Hon går in på ett familjeforum på nätet och vräker ur sig sin besvikelse. Snart får hon svar av en man som heter Rudolf, han diskuterar familjelivets svårigheter med henne på ett sådant sätt att Erika snart får honom som förtrogen. Så får man då följa paret och deras 11 dagar fram till jul. Släktkalas skall planeras, presenter skall köpas, reportaget ska skrivas klart och mitt i allt så bestämmer sig Erika för att lämna David.

Det här är en roman skriven direkt för lyssning via Bookery och det gör att den är föredömligt lagom lång, lättlyssnad och ändå med mycket tänkvärt innehåll om det där som kallas livspusslet. Måsten och inte måsten i juletid, balansen mellan familj och arbete och olika förväntningar på ett äktenskap som tillslut kan göra det omöjligt.

Lite snö, en julmarknad på Skansen men mest av allt en intressant samtidsroman. Läs!

onsdag 12 december 2018

dagens dejt var mr Snowman


Och med K förstås. Liseberg i juleskrud är helt magiskt.







lycka är ...

en helt otippad burk med pepparkakor.
De godaste! 

Vajlett och Rut - en roman att minnas

Vajlett och Rut  av Karin Alfredsson är en innerligt vacker och mycket läsvärd roman om hur två kvinnor finner varandra mot alla odds. Det är femtiotal och till den lilla byn Granträskåsen i Västerbottens inland flyttar lärarinnan Vajlett och postfröken Rut. Pingstförsamlingen har sitt grepp om byn och det är mycket som är synd: bära byxor, klippa håret, spela kort. När lärarinnan Vajlett försiktigt prövar att modernisera skolans undervisning så mumlas det i stugorna, när sedan postfröken skaffar rullgardiner så undras det vad hon har att dölja. Det är en mycket skicklig skildring av en tid som var både nyss och länge sedan.

Jag är uppvuxen i en liten by i en frikyrklig trakt så väldigt många av erfarenheterna som Karin Alfredsson beskriver i Vajlett och Rut är också mina. Jag har gått i B-skola på tidigt 70-tal och jag känner igen den motstridiga känslan av vördnad för bildning och förakt för att vara förmer. Nu kompliceras ju berättelsen än mer då de båda kvinnorna finner att de trivs mycket bra i varandras sällskap, att de nästan utan att våga uttala det faktiskt blir förälskade. Den innerligheten som man känner finns mellan de båda, den lågmälda omsorgen och undertryckta passionen är så fint skildrad att jag blev helt knockad. Det här är ett stycke kvinnohistoria, en omsorgsfullt skildrad tidsanda och en gripande historia. Jag hoppas att den här romanen hittar många läsare, den är en perfekt julklapp. Särskilt kanske till någon som upplevt 50-talet. Anse er tipsade! 

tisdag 11 december 2018

bränn alla mina brev - en djupdykning i vredens ursprung


Bränn alla mina brev inläst av Alex Schulman är en rasande bra roman. Schulman utgår från sin egen vardag, han bär på en nedärvd vrede som ligger under ytan och som när som helst kan explodera. Han frågar sig varifrån den stammar och han bestämmer sig för att göra ett detektivarbete, börja hos sig själv och backa bakåt. Han behöver bara ta sig till morfar Sven Stolpe för att känna igen beteendet, hans morfar var en intelligent, rolig och snabbtänkt man, utstuderat elak mot alla sina fiender och allt mer paranoid. Vid sin sida har han hustrun Karin och ända in i döden är hon honom lojal. Det är en gåta, varför stannade hon hos honom och vad hade egentligen hänt i deras äktenskap?
Alex Schulman börjar leta, han sätter fart med att läsa Sven Stolpes samlade verk som han har i källaren. han upptäcker teman i romanerna som gör att han börjar misstänka att det hände något sommaren 1932 på Sigtunastiftelsen. Då var paret Stolpe nyligen gifta och snart inser Schulman att samtidigt var en ung student där vid namn Olof Lagercrantz. Då tar han sig vidare till Lagercrantz texter och genombrottet blir när han vid ett möte med David Lagercrantz inser att det finns brev bevarade mellan fru Stolpe och studenten Lagercrantz. De får han i sin hand och där hittar han nyckeln. 

På en personlig och stringent prosa så undersöker Schulman hur relationen mellan hans morföräldrar och hans koleriske morfars sätt att behandla sin familj skapat sår som förs vidare genom generationerna. Han bestämmer sig för att det arvet måste brytas. Hans familj och hans barn är för viktiga för att bära det arvet. För mig blir det en på många vis en personlig text, jag vet att det går att bryta destruktiva mönster men en del är lättare än andra. 

Jag bestämde mig som barn att om jag får barn så ska jag aldrig slå dem, jag ska inte låsa in dem i mörka skrubbar och jag ska inte trumma in i dem att de är totalt värdelösa, fula och feta. Jag skulle stötta och uppmuntra dem i deras intressen och drömmar. Det har jag lyckats med, det jag inte klarat av är förmedla att man duger utan att prestera och vara duktig. Mitt sätt att överhuvudtaget få någon positiv uppmärksamhet var att vara duktig. Den känslan har jag tyvärr också gett till min dotter. Det är inte ok. Tankemönster är svåra att ändra men det måste gå.  

Efter att ha läst Alex Schulmans roman så har jag blivit påmind om att förändring handlar om hårt arbete, vill man det så måste man lägga sina pussel, ta sig an sin historia. Förstå och förändra. Kärlekshistorien mellan Karin och Olof är riktigt fin, att den skulle få sådana konsekvenser kan ju i dagens värld te sig helt osannolik men det var en annan tid och kvinnans plats var vid mannens sida. Punkt. Romanen gör mig något trött på de där männen, genierna, som har ett entourage runt sig. På det viset känns den här boken märkligt aktuell. Perfekt läsning och ett givet tips till julklappssäcken! 



söndag 9 december 2018

kulturkollo läser Silvervägen

Den 7 januari 2019 börjar vårt samtal om
Silvervägen i Kulturkollo läser.
Häng med! 

hustrun - Meg Wolitzer nu på bio!





repris måndag 2 januari 2017

hustrun av Meg Wolitzer


Sittande på en airbus mellan Köpenhamn och San Fransisco läste jag berättelsen om den rasande hustrun som bestämt sig för att det nu är slut. Det var en synnerligen passande  inramning till en mycket underhållande bok. Full pott som flygplansläsning alltså! 

Med mer än 40 år tillsammans med sin författande make är hustrun nu på väg över Atlanten, han ska ta emot ett fint pris i Helsingfors och hon sitter som alltid vid hans sida. De träffades när hon just påbörjat sin utbildning, han var lärare på kursen om kreativt skrivande och hon var den unga begåvade studentskan. Förälskelse, giftermål och en familj senare så har hon tröttnat. Hennes egen karriär avslutades för att hon skulle stötta sin begåvade man, hans debutroman är en klassiker och sedan dess har han skrivit en bok per år och hustrun har varit den eviga påhejaren. Nu har hon tröttnat och samtidigt som man får följa resan till Helsingfors berättar hon om deras liv tillsammans. Man kan väl säga så myclet om handlingen att de ledtrådar som Meg Wolitzer placerar ut inte är särskilt subtila. Oavsett vad som händer det gamla paret så är det här en härligt fnissig roman som uppmanar oss att välja våra liv, styra över våra öden och inse att livet för en kvinna på 50-talet har många likheter med det som vi lever nu. 

Nu är det här en amerikansk roman och man kan väl inbilla sig att vi är något mer jämställda här i Sverige? Vad vet jag?  Kulturmansdebatten har rasat under stor del av 16 och den här romanen landar fint i den. 

Texten skriver jag här i San Fransisco med vardagsliv på bussar och affärer runt omkring mig. Jag är just nu helt överväldigad av de stora klassklyftor som den här staden är präglad av. Den övre medelklass som finns skildrad i boken har jag runt mig här på Starbucks i Cow Hollow men bara en kort bussresa bort är det ren misär med mängder av hemlösa och missbrukare. Avståndet mellan lyckad och misslyckad är kort, kort i det här landet och lite känns det som ganska ointressant men underhållande livet som Hustrun. I januari ska vi prata om den här romanen i bokbubblarna. Det ska bli spännande! 

älskaren från huvudkontoret - Camilla Grebe



Du ska ge Camilla Grebe en chans, sa Lotta. Jag tror att du kommer att gilla dem. Sagt och gjort. Så lyssnade jag då på Älskaren från huvudkontoret och visst är det en riktigt spännande deckare med både oväntade vändningar och utrymme för psykologiskt trovärdiga personporträtt. Helt klart en bok för mig alltså, men så är det det där med uppläsaren. Anledningen att jag inte lyssnat på serien innan är Katarina Ewerlöf, jag försökte lyssna den här gången men det gick inte. Tur att man kan växla mellan lyssna och läsa ...

Emma arbetar på en klädbutik i Stockholm och när ägaren och VDn för kedjan, Jesper Orre, kommer in i affären inleder de en romans. Samtidigt så är Emmas mamma mycket sjuk och Emma får allt svårare att sköta sitt arbete. En dag hittas en ung kvinna mördad, huvudet är avkapat och polisen Peter börjar utreda fallet. Snart hittar poliserna ytterligare ett liknande fall och psykologen Hanna kallas in för att hjälpa till. Emma, Peter och Hanna är de människor som vi får lära känna bäst i den här romanen och deras privata problem är stor del den här romanens styrka. Brotten som undersöks är  viktiga för handlingen men det här är på många sätt en intressant relationsroman som uppmanar oss som läser att ta vara på tiden. Det är aldrig för sent att börja om, bygga relationer och ta hand om de man vill bry sig om. Plikter är viktiga, men att välja lycka är viktigare.

Jag kommer absolut läsa vidare i serien som fortsätter med Husdjuret.