måndag 20 maj 2019

jag lämnar ekorrhjulet - Åsa Axelsson

Jag lämnar ekorrhjulet - ett liv utan lönearbete är en bok som är skriven för att skaka om oss alla en smula. Åsa Axelsson är gymnasieläraren som en dag får nog, hon drabbas av utmattning och bestämmer sig för att göra ett experiment under ett år. Kan hon genom att sluta lönearbeta och medvetet hushålla med familjens inkomster bli friskare, gladare och faktiskt spara såpass att de kan klara sig på enbart en lön (och barnbidrag och studiebidrag samt sjukersättning från försäkringskassan)?

Hon går igenom fyrabarnsfamiljens utgifter en efter en och hon sätter fart med allt från att minimera duscharnas längd till hemmahårklippning, matlagning från grunden, inköp av begagnat, lappande och lagande av kläder, hembakt bröd, syltande och saftande. Hon vill med sin bok få oss som läser att tänka till kring vad som är nödvändigt för att kunna leva ett gott liv. För hennes så innebär friheten i att kunna styra över sin dag att hon mår mycket bättre, familjen äter nyttigare och säkerligen är livsstilen bättre för miljön också (även om hon inte anger det som skäl för sin förändring).

Det här är en bok som vill provocera, den har ett väldigt naivt och väldigt medelklassigt förhållningssätt. Hennes budget bygger på att familjen bor i en villa som är halvt betald på cykelavstånd från både affärer och arbete. Den bygger också på att de stora strukturerna för ett hem (som möbler och köksinredning osv) redan är på plats och att maken arbetar heltid. Det förutsätter också att hon både kan och vill lägga alla sin tid i hemmet. Tanken på att det finns människor som gillar att arbeta, tycker om stimulansen som det ger och som faktiskt skulle välja det oavsett blir närmast något som man ska fnissa åt.

Med det sagt så finns det flera tänkvärda poänger i den här boken. Normen i samhället idag är att man skall lönearbeta så mycket man kan och förmår. Den tanken handlar om att vi hjälps åt och arbetar så mycket vi kan och betalar skatt så får så många som möjligt det så bra som möjligt. Ta hand om barn och gamla lämnar vi till samhället och det är på något vis det kontrakt som vi förväntas köpa. Om det är så vi vill ha vårt samhälle är intressant att diskutera.

Jag är dock övertygad om att kvinnan i den här boken som fått en lång utbildning betald av staten under många år på universitet är intresserad av att hon, hennes barn eller man skall få en högkvalitativ vård när de får en allvarlig sjukdom, att hennes barn skall få gratis utbildning, att det skall finnas kollektivtrafik, biblioteken skall vara öppna och bemannade, att brandkåren skall kunna släcka när det brinner i hennes hus och att det juridiska systemet skall fungera. Det, och mycket mer, bygger på att vi alla bidrar med arbete. Den dimensionen saknas helt i den här boken. Hon är mest intresserad av att veta om hennes pension skall bli låg. Vilken pension finns att fördela om ingen arbetar?

Intressant bok om ett intressant ämne. Tyvärr var det lite svårt att ta författaren på allvar.


söndag 19 maj 2019

hjälp jag heter Zbigniew - Zbigniew Kuklarz



I Hjälp jag heter Zbigniew  kastas vi rakt in i ett hejdundrande släktkalas.  Det är storasyster Agnieszka som fyller fyrtio och i takt med att vodkaflaskorna töms så blir festen allt känslosammare. Hela den stora polska släkten Kuklarz är på plats och lillebror Zbigniew observerar och reflekterar, skäms en smula samtidigt som han älskar sin bullriga och smått galna familj. Han själv har alltid försökt att passa in i den svenska förorten men hur enkelt är det när man heter Kuklarz i efternamn. Hur många kommentarer om manliga kön kan man tåla? Han som som tonåring älskade att spela handboll ville helst inte göra mål för hur skulle speakern kunna uttala hans namn? Hans föräldrar som arbetat så hårt för att skapa ett nytt liv för sina barn i det förlovade landet Sverige tycks allt mer udda, de bryter kraftigt på polska och sjunger sina fosterländska sånger. I den här burleska skrönan så skildrar Zbigniew med värme livet som andra generationens invandrare, kulturkrockande klassresenär och som småbarnsfar. 

Charmigt och underhållande!   

lördag 18 maj 2019

den som lever stilla - Leonora Christina Skov

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov är en av de finaste läsningarna jag upplevt på mycket länge. Boken börjar grymt jobbigt, dottern Leonora åker till hospicet för att ta avsked från sin cancersjuka mor. Det framgår snart att de inte talat med varandra ordentligt på mycket länge. Modern har aldrig accepterat Leonoras förhållanden med kvinnor och Leonora har levt ett liv långt från föräldrarnas ordnade och putsade hus i villastaden. När modern nu är död så bestämmer hon sig för att skriva om den barndom och uppväxt som hon lagt åt sidan, den där hon som ensambarn alltid kände det som om att hon kommit till världen för att glädja sin mor och uppfylla det som modern aldrig kunde.

Fadern har alltid valt modern först, och det har påverkat den lilla Christina hela livet. Han har styrt familjen med våld, modern har orkestrerat det hela med sina tårar. Livet med skuld och skam har följt Christina-Leonora och inte förrän hon börjar på universitetet och flyttar hemifrån kan hon börja fundera på hur hennes egen vilja ser ut. Vad önskar hon, vad är hennes föräldrars förväntningar på henne och hur kan hon leva med sig själv när hon inte lever upp till dem?

Vackert och utan åthävor berättar Skov om livet i en, på ytan, välfungerande medelklassfamilj som helt kapsejsat. Föräldrarna isolerar sig allt mer och det blir så smärtsamt tydligt när modern dör ensam. Ledtrådar från deras uppväxt presenteras efter hand och som så ofta så fortplantar sig mönstren genom generationerna. Vad som format dem och hur deras liv blev som det blev är intressant, Leonoras liv som författare är också spännande läsning och särskilt gillar jag att läsa om hur hon resonerar kring sin text. Vad är av allmänintresse att berätta? Hur kan man göra en självbiografisk berättelse till en text som säger något mer?

I ett sådant resonemang berättar romanens huvudperson att hon läser Vigans Ingenting kan hindra natten  och Liv Ullmans De oroliga och visst finnas det ett släktskap mellan de romanerna och Skovs egen. Alla tre närmar sig sina föräldrar med respekt och uppriktig nyfikenhet över vilka människor som gömmer sig bakom den där glamorösa mamman eller den demoniska pappan. Den som lever stilla lever väl - det var moderns valspråk utåt men man upptäcker en kvinna som använder rutiner och ritualer för att beveka den oro som finns i henne. Så som många av oss gör som vuxit upp med psykisk sjukdom runt oss gör.

Det här är en mycket fin roman som jag kommer att minnas länge, rekommendera till många och som jag kommer att spara i hyllan. Läs, läs, läs! 

mittimaj


Rönnens blomma, gökens ko-ko och svalornas svirr berättar att det är mittenavmaj. 

onsdag 15 maj 2019

vinn ett eget exemplar av När repet brister


Jag blev så lycklig när jag packade upp När repet brister av Belinda Bauer. Så härligt med en ny spänningsroman från en av mina favoritförfattare. På sida ett förstår jag att jag läst den här, på engelska, i somras. Så är det när huvudet inte är med ...

Nu hoppas jag att någon läsare har lust på den här. Kommentera (och berätta vem du är så att jag kan nå dig) innan söndag om du är intresserad så drar jag en person som får den som gåva. Så här skrev jag om den i augusti:

snap - Belinda Bauer

Snap av Belinda Bauer är, som många av hennes böcker, en kriminalroman med barn i huvudrollerna. En knallhet sommardag går bilen sönder på motorvägen och barnens gravida mamma går iväg för att hämta hjälp. Jack, som är 11, ska se efter sina systrar och tiden går. Värmen i bilen blir olidlig och Jack förstår att de blivit övergivna. Mamma Eileen är försvunnen och hittarssenare knivmördad, livet blir aldrig mer detsamma för de tre syskonen. Pappan försvinner bland tidningshögarna, barnen slutar gå i skolan och hemmet förfaller. Snart bor de själva i familjens hus och Jack är den som försörjer dem, han har blivit en rutinerad småtjuv. Han stjäl nyttig mat och böcker till sina systrar, för att de ska ha det bra.

Till den lilla polisstationen i Somerset kommer kommisarie Marvel, han har gjort bort sig i London och nu har han placerats i kylskåpet långt från den mordrotel han är van vid. I Somerset är inbrotten vanligare än morden och när hans kollega Reynolds tar honom med på ett uppdrag där tjuven Goldilocks har härjat så blir han först förnärmad, inbrott är under hans värdighet. Snart så börjar de se ett mönster i inbrotten, kan de höra i hop med de ouppklarade mordet på Eileen?

I ett hus på andra sidan stan är Cathrine ensam hemma över natten och ett konstigt ljud skrämmer henne rejält. Hon, som är höggravid, går för att se efter vad det kan vara och när hon kommer tillbaka till sovrummet så ligger där en kniv på kudden med en lapp bredvid: jag kunde dödat dig. Hon bestämmer sig för att gömma undan kniven och inte berätta för någon. Hennes man Adam skulle bara bli orolig och hennes mamma tycker att allt slags drama är överspänt.

De tre berättelserna varvas skickligt i den här mycket läsvärda romanen. När en kriminalroman hamnar på Man Booker-prisets långa lista då har det hänt något alldeles särskilt i bokvärlden. Inte alls förvånande eftersom Bauers romaner är skrivna med en otrolig psykologisk skärpa, miljöerna alltid något extra och så är det de udda barnen som växer upp i dysfunktionella familjer och som för det mesta klarar sig trots allt. Jack är ett maskrosbarn som man bara vill älska och ta hand om och hans lillasyster Merry är precis så charmig som namnet antyder. Spänningen hålls uppe och skruvas åt allt eftersom och jag lyssnade på en mycket bra inläsning av Andrew Wincott som verkligen gjorde den rappa dialogen rättvisa.

Riktigt bra brittisk kriminalroman, som alltid när man läser Belinda Bauer. 

tisdag 14 maj 2019

lektionsdesign - en handbok

Ibland dyker det upp en bok i mitt flöde som gör mig lite extra nyfiken. Så var det med Helena Wallbergs Lektionsdesign - en handbok.  På skolan där jag arbetar som speciallärare så har vi de senaste åren genomfört ett antal fortbildningar för att öka måluppfyllelsen hos eleverna som fokus på formativ bedömning, arbete kring gemensamma rutiner för att öka studieron, ämnesdidaktiskt kollegium med kollegialt lärande, utveckla våra förmågor att bedöma och betygsätta eleverna, ha ett språkutvecklande förhållningssätt i alla ämnen med genrepedagogik som bas, återkommande screeningar, anpassningar och särskilt stöd osv. För många lärare, och mig själv också förstås, så har det varit svårt att få ihop alla tåtarna till praktisk undervisning. Så tar sig då Helena Wallberg an frågan och på 160 sidor redogör för sina tankar om lektionsdesign och hon knyter ihop alla de lösryckta delarna på ett handfast sätt.

Hon beskriver, på ett elevnära vis, hur hon arbetat med differentierad och explicit undervisning som är designad på ett sådant sätt att eleverna har möjlighet att arbeta på olika nivåer men i gemenskap. Lärande som utgår från samma kunskapsområde, samma lärandemål och som bygger på en kontinuerlig kartläggning av både individ och grupp utformas för att nå så många elevers behov som möjligt.

En nyckel som hon framhåller är att undervisningen måste vara tydlig och klargörande. Den ska hjälpa hjärnan att förstå både både förväntningar, tillvägagångssätt och syftet med arbetet - lärandet. Metakognitionen är något som många av de elever jag undervisar har mycket svårt att anamma och det var extra intressant att läsa hur hon arbetat med att utveckla elevernas strategier och tänkande om sitt lärande.

Det här är en allmändidaktisk bok som passar de flesta åldrar och ämnen. Tanken är att man skall reflektera över innehållet tillsammans med kollegor och anpassa sin design utifrån det som passar eleverna och kollegiet. Ingen mall, alltså utan ett förslag på design och hon visar på  exempel av  differentierad undervisning. Det delar hon upp under rubrikerna tempo, nivå, omfång, metod och intresse och under varje rubrik så ger hon konkreta och handfasta tips om hur man kan designa sin lektion. Hon vill inte kalla det planera, planera tycker hon signalerar något som man följer medan en design är något som man sätter samman i stora drag och sedan undervisar utifrån. Så går hon igenom hur en lektion kan designas i olika steg.

Under varje fas av lektionen så har Wallberg samlat konkreta praktiska tips på hur man kan arbeta, vilka frågor som man kan använda och hon illustrerar det med en kort betskrivning av en klassrumssituation. I slutet av varje fas kommer också några sidor med teoretisk bakgrund där de som vill kan läsa mer, eller hitta tips på var man kan läsa mer. Forskning och fördjupning som avslutning av varje kapitel är ett mycket sympatiskt grepp. 

En handbok lyder underrubriken och det här är en mycket praktiskt inriktad bok, vilket är ganska ovanligt. Det finns en viss rädsla i pedagogisk litteratur att säga - du kan göra så här ... Samtidigt finns det ett sug efter - men hur gör jag då? Det här är just en bok som fyller det där allmändidaktiska slukhålet som man kan känna finns där, särskilt om man inte arbetat så länge i yrket eller kanske inte har någon kollega att bolla sina tankar med. Jag tänker absolut visa den här boken för mina kollegor och många av idéerna kommer vi säkert att pröva!


själarnas ö - Johanna Holmström

Johanna Holmströms Själarnas ö  har legat på vänt länge i min läshög, redan förra mässan lyssnade jag på en presentation av boken och det är väldigt mycket en anna-bok. I romanens inledning träffar vi Kristina, det är i slutet av 1800-talet och hon är helt ensam med sin två barn. I desperation dränker hon dem och som en följd av det kommer hon till mentalinstitutionen på Själö i finska skärgården. Genom romanen får vi följa tre kvinnor som alla hamnar på Själarnas ö Själö. Johanna Holmström har inspirerats av en avhandling om kvinnorna på Själö och annat dokumentärt material  (läs den här artikeln som jag länkar till!) och det är blandningen av fakta och fiktion som särskilt intressera mig. Det är  en så svår genre att få till och jag tycker Holmström har lyckats på ett fantastiskt sätt. Genom de tre kvinnornas livsöde så diskuterar hon det samhälle som kvinnorna lever i och påminner oss om att förändringar skett de senaste 100 åren som gjort vårt samhälle till en bättre plats. Inte perfekt, men betydligt humanare på många sätt.

Är man intresserad av att läsa mer om kvinnors erfarenheter av psykiska sjukdomar/mentalsjukhus så kan man ju inte låta bli att rekommendera Den sårade divan av Karin Johannisson. Jag minns också den gripande romanen Allt som återstår av Elin Boardy, den är värd en omläsning. 

måndag 13 maj 2019

änglaspråk och magplask - Multimodalt perspektiv på svenska

I Änglaspråk och magplask får vi som läser tre olika perspektiv på läraryrket med fokus på svenskämnets didaktik och det är studentens perspektiv som gör den här boken särskilt läsvärd. Jag har förstått att den används som kurslitteratur på grundutbildningen och det gläder mig. En sån här bok hade jag gärna läst när jag själv studerade, en där en student reflekterar och brottas med sin väg mot professionen. Allt är inte enkelt, allt ska inte vara enkelt. Det kan man förresten behöva påminnas om när man jobbat 22 år också ...

Margareta Häggström bidrar med lärarutbildarens perspektiv och hon reder ut olika begrepp som ofta används i svenskämnets didaktik och så utmanar hon studenternas uppfattningar om ämnet och hur det skall läras. Charlotte Georén Sprung skriver med den erfarna lärarens röst och hennes kapitel är något så ovanligt som exempel på metoder som hon använt. Det är härligt att den sortens texter börjar komma tillbaka igen, det har varit lite "fult" under en lång tid att prata konkreta metoder, samtidigt märker jag ett sug efter just det i min vardag. Men hur ska jag göra då? Theres Kareld är studenten som man får följa från de första stapplande stegen på utbildningen, genom praktikperioder och seminarier fram till examensdagen. I ett par av kapitlen resonerar de tre kring olika ämnen som lärarens identitet, lärarens tysta kunskap och hur en effektiv planering kan se ut.

För övrigt så kommer de till tals i var sina texter och jag har just nu ett favoritkapitel, det är Charlotte Georén Sprungs En lärare i författarverkstan. Troligen för att vi i vårt lilla utvecklingsarbete i åk 1 just nu jobbat med skrivandet och skrivutveckling. (Till saken hör också att jag numer är kollega med Theres och har i skrivprojektet arbetat tätt samman med henne och de andra i arbetsgruppen. Men det gör mig förstås inte partisk i läsandet av boken, inte alls :-)) Jag gillar upplägget på den här boken och jag tänker att många som studerar till tidigarelärare, eller arbetar i de lägre åldrarna skulle få ut mycket av att läsa de tre författarnas texter. De kompletterar varandra på ett bra sätt och blandningen av teori, metodik och elever är så tilltalande. Elevexemplen lyfter texten och med det menar jag både de små eleverna och de vuxna. Alla är vi elever, hela livet. Jag själv läste kapitlet om fotoelicitering med intresse, något nytt att pröva! Kanske redan imorgon? 

då var det den trettonde maj igen

Linköping, juli 2017
Mannen med den konstanta åldersångesten skulle idag fyllt 54 år. En sak har jag lärt mig de senaste åren: Livet är för kort för att noja över åldrande och kroppens förfall. Alternativet, att inte åldras, att inte bli gammal, är liksom alltid värre. Igår åt jag en donut med choklad och hackade nötter från Jafaris och det var en födelsedagsfest helt i Ms stil. Idag blir det ett stilla besök på askgravlunden efter jobbet. Laget spelar mot Norrköping precis som de gjorde förra året på just det här datumet.  Det får därför bli en bild från borta mot Norrköping, våren 2017. 





söndag 12 maj 2019

makalös - Jia Pingwa



Makalös av Jia Pingwa är en roman som skildrar ett fasansfullt kvinnoöde, ett öde som tydligen inte är ovanligt i Kina. Det att bli såld till en man som inte hittat någon fru. I början av boken så möter vi Fjäril, hon sitter i isolering i en enkel grotta någonstans på den kinesiska landsbygden. Hon är fången i en liten by där underskottet på kvinnor löses genom att anlita en förmedlare som köper en kvinna och leverera henne. Fjäril är först helt apatisk och så nedstämd över sin situation att hon mest dåsar och ristar in varje dag som passerar på grottans vägg. Sakta vänjer hon sig vid vardagen, den är mycket olik den som hon själv varit van vid i staden. Hennes make Hei Liang behandlar henne så gott han förmår. Han köper henne vetebröd och han försöker få henne att acceptera sin lott, hans far och farfar är också del av familjen och de sätter sitt hopp till Fjäril. Hon måste producera en arvinge.

När Fjäril så blir gravid så får hon en allt större frihet, hon lär känna andra i byn och hon besöker sin mans lilla affär. Kan hon kanske få en plats och ett sammanhang i den lilla byn som hon inte hade i storstan?

Någonstans så skymmer alla kroppsvätskorna, grovt språk och tal om skit, piss och våld den här intressanta romanens budskap. Jag är lite äckelmagad och jag förstår att det är viktig gestaltning av  livet på landsbygden där människornas basbehov är  det primära men det är nästan så att jag slutar läsa. Samma erfarenhet slog mig när jag läste Mo Yan, och det är synd att jag reagerar så eftersom jag egentligen är djupt fascinerad av både Fjärils öde, handlingen och beskrivningarna av naturen och de sociala strukturerna i den lilla byn. Trots att romanen utspelar sig långt borta så känns den kusligt nära, man kan känna igen avfolkningsbygdens dilemman där varje rykte om sätt att tjäna pengar skapar nytt hopp. Jag tyckte också mycket om hur de olika grannarna i byn skildras, med några få ord gör Pingwa dem till levande människor.

I Jia Pingwas efterord beskriver han hur romanen är baserad på en sann historia, som han fått den berättad av en gammal vän. Han berättar hur det här var en text som pockade på att skrivas och de diktrader han kom att tänka på när han skrivit klart var:

"Fåglar som söker kärlek kvittar till varandra /
För att väldoft skall spridas måste trädet gå i blom."

Så vackra ord som bara de gjorde hela läsningen värd. Tack Anna Gustafsson Chen som med sitt idoga arbete med att översätta kinesisk litteratur gör det möjligt för mig att läsa texter som utmanar och förför mig. Nu ska jag ta mig an Lyckan. 

saturday night out


J gör tappra försök att köra KBT och tar mig med ut i välden. Först en etiopisk festmåltid med efterföljande kaffe. Popcorn till kaffet och sedan en mangosorbet. Mycket gott och fint sällskap.




















Sedan konsert med Timo Räisinen på kajskjul 8. En salig blandning med låtar med det gemensamt att de utstrålade spelglädje och musikalitet. Jag hade gärna hoppat över de Ted Gärdestadlåtar som han spelade och hade gärna hört mer av hans första skivor, J blev lite nostalgisk emellanåt. Allra bäst gillade jag när det lät melodisk brit-pop och när Timos fantastiska röst kom till sin rätt. Creep - Radiohead-cover är en typisk sån. Sen är ju låtar om Göteborg aldrig fel :-) särskilt om sångaren också spelar gitarr som en gud.






lördag 11 maj 2019

angelika - Karin Valtersson



Fredagsläsningen blev romanen Angelika av Karin Valtersson. Det är en roman om relationen mellan två systrar som valt olika vägar i livet. Mikaela var den som utbildade sig till det praktiska yrket revisor, stannade i hemtrakten i Bohuslän och råddar familj, gamla föräldrar. Angelika lämnade så snart det var möjligt, reste ut i Europa och som hamnar i London med ett PR-jobb. Hon är den impulsiva och när hon träffar den äldre och välbärgade Thomas så är han en stabil plats. Angelika har inte helt enkelt att anpassa sig till livet i överklassen. Romanen börjar med att Angelika är försvunnen, vad har hänt henne?

Det här är en psykologisk spänningsroman som sätter relationerna i centrum. Den skildrar kvinnor mitt i livet som en gång hade en gemensam uppväxt och som på vägen tappade bort varandra, något som säkert många kan känna igen sig i. När krisen kommer så måste de aktivt välja hur deras relation ska se ut.  Jag lyssnade  och den var ett perfekt sällskap under fixandet i trädgården och under långpromenaden. Inget extra men helt klart ok som ett lättlyssnat mellanspel. 

onsdag 8 maj 2019

en underbar död - Emma Ångström

I En underbar död skriver Emma Ångström en riktigt otäck berättelse om en till synes helt vanlig barnfamilj. Pappa Henrik är läkaren som steker pannkakor till förskoleutflykterna och mamma Julia jobbar på lokaltidningen och åker till gymmet när barnen har somnat för kvällen. De råddar vardagslivet i den stora härliga villan på landet, i snart sju år har Julia levt sin dröm. Men. En dag är Henrik bara försvunnen, vart har han tagit vägen och vad döljer han? Kanske är hennes eget liv inte så ärligt heller? Julia använder sin erfarenhet som grävande journalist för att försöka hitta sin man och omständigheterna blir allt mer kusliga.

Samtidigt som man får följa Julia i nutid så får man också läsa om Valter, en man som är mycket bitter på livet som det blev. De två historierna vävs förstås samman och kanske är det min enda invändning mot den här psykologiska spänningsromanen. Jag är lite trött på det där med flera tidsplan som ska kommentera varandra, precis som kursiverad text så är det lite överanvänt enligt mig.

Precis som i Mannen mellan väggarna  så tar Ångström en vardaglig miljö eller situation och börjar spinna loss runt det. Jag minns när vår bokcirkel satt i vår lägenhet och började skoja om att det bodde någon mellan våra väggar och visst är det så att man undrar om man verkligen känner den man bor tillsammans med alls emellanåt. Hon gör den lilla glidningen så verklig att man tror på det som händer, jag blir riktigt skrämd emellanåt och det är ju egentligen inte klokt att jag läste Camilla Sten och den här inom bara några veckor. Nu är min kvot av psykologiska thrillers som gränsar till skräckgenren fylld för ett ordentligt tag, helt klart. 

söndag 5 maj 2019

månadens språk är indonesiska


Månadens språk hos Ugglan och boken är indonesiska. Jag tänker mig att läsa från hyllan:





repris från söndag 13 januari 2013

människornas jord - en klassiker


Äntligen har jag kommit mig för att läsa Pramoedya Ananta Toers fantastiska roman Människornas jord. Den har allt som jag söker hos en riktigt bra bok, det är en brett anlagd roman med en egen röst som genast fångar in mig som läser och håller mig kvar till sista sidan. För alla som läser min blogg så är det ingen nyhet att jag gillar böcker från främmande land som gör mig nyfiken på landets kultur och historia och det här är ett praktexempel.

Minke heter huvudpersonen i den här första delen i Toers Burukvartett och jag får följa Minke, infödd ung man av god javanesisk familj, och hans utveckling till man samtidigt som jag anar uppkomsten av en frigörelse från kolonisatörerna. När romanen startar på 1880-talet är Indonesien ännu inte bildat, Nederländska östindien är en holländsk koloni och det finns ännu inget gemensamt språk eller möjligheter till högre utbildning för de infödda. Minke går, som en av de första på det holländska gymnasiet och visar talang för studier och författande men trots hans ambitioner så finns få vägar uppåt i samhället. När han sedan möter och förälskar sig i Annelies, dotter till en holländare och hans slavhustru så kompliceras saken ytterligare.  

Bästa sortens roman leder till att jag sätter full fart och söker på google och där finns mycket intressant att berätta t ex det faktum att hela Buru-kvertetten först berättades för Toers medfångar när han i 15 år satt fängslad på ön Buru för sina åsikters skull. I diktaturens fängelset tilläts han inte tillgång till papper och penna men han lyckades ändå smuggla ut delar av texten på små papperslappar. Efter frisläppandet skrevs berättelsen om Indonesiens historia samman och den första delen publicerades 1976. Ända fram till sin död 2006 var Toer ofta föreslagen som nobelpristagare och det kan jag förstå. Det här är en av världslitteraturens klassiker. Läs den!

Pramoedya Anata Toer 

Gillar man att läsa litteratur från hela världen så är Världslitteratur.se ett säkert tips!

lördag 4 maj 2019

dags att plocka fram Bodils


Direkt när jag lyssnat färdigt på dagens Lundströms så plockade jag fram den fina samlingen av Bodil Malmstens dikter. Deras bokcirkel gjorde mig väldigt sugen på att läsa henne igen, jag har läst det allra mesta innan men det tål att läsas igen och igen. Jag har återkommit till hennes författarskap under många år och hennes sista samling Det här är hjärtat är ännu för svåra att närma sig igen. Så här skrev jag om den 2015:

Det här är hjärtat - vad kan man använda för ord som gör den här dikten rättvisa? Det är en sorgesång, en kärleksvisa och en protestmarsch. Varför ska du gå och dö innan mig? Hur ska jag kunna leva mitt liv vidare utan dig? Hjärta - slå, slå, slå!




fredag 3 maj 2019

folk med ångest - Fredrik Backman



Folk med ångest är Fredrik Backmans nya roman och det är backmanskt så att det förslår. texten börjar med en bro som vi som läser uppmanas att glömma, sedan följer en bankrånare som misslyckas med sitt rån och hamnar på en visning där alla spekulanterna blir tagna till gisslan och det landar förstås i en roman som på ett humoristiskt sätt tar sig an ett mycket allvarligt ämne. Den här gången är det ångsta och självmord som är temat och genom att berätta alla i gisslans berättelse och samtidigt skildra relationen mellan de två poliserna i den lilla staden så får jag som läser ett antal fniss och ett antal funderingar som väcks. Man kan ju undra om man verkligen kan skoja med ångest? Jo, man kan skämta med de yttringar som ångesten ibland leder till. Hur psykisk ohälsa kan leda till desperata handlingar och hur ensamhet och saknad kan hanteras på så många olika sätt. Fredrik Backman skriver så att man känner igen typerna, man har träffat dem mest allihop (nja kanske inte den bajsande kaninen då men de andra) och man kan identifiera sig med både unga och gamla. Det är Backmans styrka.

Visst blir det karaktärer som närmar sig karikatyrer emellanåt och han älskar att dra en one-liner men så landar det ändå där, i det som väcker reaktion och känsla. Att placera handlingen i den avgränsade miljön som en lägenhet är funkar väldigt bra och den klämmiga mäklaren som har döpt sin firma till Läget är precis så tröttsam som en fastighetsmäklare kan vara. Jag hade säkert 20 stycken som ringde förra våren när jag just hade blivit änka och de ger ju sig inte. De vill absolut värdera min bostad. Just sådana detaljer i texten gör att man känner igen sig så väl. Prick mitt i storstadssamtiden.

Gissar att den här boken kommer att hamna i mångas semesterhög, det är den absolut värd!

torsdag 2 maj 2019

vera - Anne Swärd



Ibland bara älskar man en roman från allra första stund och så var det för mig med Vera av Anne Swärd. Det är smällkalla vintern och den unga Sandrine blir klädd för bröllop men äldste sonen i familjen Ceder: Ivan. Tankarna far till Hemsöborna - ni vet den där scenen då madame Floods kista skall tas över isen för att på något litet vis upprätthålla det anständigas gräns - och den speglas i den här romanens öppning. Den smått absurda scenen med den unga bruden som ros ut till yttersta skärgården invirad i päls, blir insnöad och under bröllopsfesten föder ett litet flickebarn: Vera.

Sandrine som i krigsslutet kommit till Sverige och som i giftermålet med den stilige (och mycket homosexuelle) läkaren snärjs och räddas från skammen att föda ett oäkta barn fungerar som alibi för Ivan och livet tillsammans blir länge ett liv i en bubbla för Sandrine. Högreståndsliv på Strandvägen är väldigt långt från hennes egen barndom. Hon har svårt att ta till sig den nyfödda flickan och det blir hemhjälpen som sköter den lilla. Snart så får vi som läser reda på hur det omaka äkta paret träffades och vilket liv Sandrine levt tidigare. Ett Europa i krig är ingen vacker syn, jag tänkte flera gånger på Lotta Lundbergs Timme noll. Det är inte bara tiden och tidsandan som förenar de båda romanerna utan också något i hur de använder språket. Timmen är för sen här nu för vidare fundering på det men de känns liksom besläktade?

Jag är så glad över att jag hittade till den här romanen, det får vi tacka akademien för. Hennes inval i den vittra skaran gjorde att jag blev nyfiken. Tack för det!

onsdag 1 maj 2019

om jag säger Indien så säger du ...


Yoga. Just nu använder jag mig dagligen av yoga för att stärka mina muskler och undvika mina ryggproblem. Jag är på inget sätt insatt i allt runt yogan men jag känner mig både starkare och känner min kropp bättre än tidigare. Det är bra. 

allt har sin tid



Idag såldes båten som varit i fam Olofssons ägo i mer än 45 år. De senaste 15 har den legat hos oss i Stigfjorden. Många turer har vi gjort, de flesta mycket korta för att fika, bada eller grilla på en liten ö. Allt har sin tid och nu är båtlivets tid slut. Ganska sorgligt men så är livet. Man får anpassa sig, sista turen gjorde vi i september 2017. Nu hoppas jag att någon annan får glädje av den. Idag gick till turen på båtkärran till grannön, så långt bort i världen undrar jag om båten någonsin varit förr?





söndag 28 april 2019

regnmannen - underbart, underbart!

Jonas Karlsson läser själv sin roman Regnmannen och jag lyssnade på den under en promenad genom Trädgårdsföreningens rosarium och i ösregn ... Kunde inte blivit bättre inramning!

Ingmar är pensionerad regissör och han saknar sin bortgångna fru oändligt. Han är så ensam, den ende som kommer på besök är sonen Erik som kommer och dricker kaffe på lördagarna. Lite tröst ger Ingmars arbete med hennes rosor, han beskär, gödslar och njuter av blommorna. Om det bara inte vore för den förskräckliga torkan. Det är bevattningsförbud och Ingmars knä orkar inte med det eviga bärandet av kannor. Plötsligt minns han att det skulle finnas en kran bakom vedboden, den hämtar vattnet från sjön. Kanske ska han pröva att vrida på den?

Det här är en underbart inläst liten roman som får mig att fnissa högt, känna med Ingmar som längtar så efter ett sammanhang där han får betyda något och som skildrar relationen mellan en gammal far och en vuxen son. Med en huvudperson som heter Ingmar och som deklamerar "En skugga blott, som går och går, är livet,/en stackars skådespelare, som larmar/och gör sig till, en timmes tid på scenen/och sedan ej hörs av./Det är en saga/berättad av en dåre./Låter stort,/betyder intet." så kan man inte annat än att associera. Partierna som handlar om Ingmars arbete på teatern känns både vemodiga och väldigt genomtänkta. Det här är en författare som känner sin teater och som funderat över konstens kostnader. Klart är att tankarna går till Dramaten och visst är det så att romanens Ingmar är en förbigången landsortsregissör men både i sin roll som regissör och regnman så dompterar han sin omgivning ända fram till det sorgliga slutet. Pappan och sonen behöver lära känna varandra, snart är det för sent och kanske hjälpte kranen bakom vedboden till att inte bara bevattna rosorna, skänka regnet utan också locka tillbaka Ingmar till livet. 

Sorg kan ta många uttryck, att odla sin trädgård är en och just i helgen så planterade jag två röda klängrosor vid sommarhuset. Pallkragarna är sådda och nu hoppas vi på en lagom varm sommar. Jag är barnsligt förtjust i Jonas Karlssons texter och den här gjorde mig inte besviken. Fantastiskt fint omslag av Lotta Kühlhorn också! 


lördag 27 april 2019

sista färjan från Ystad - en annorlunda spänningsroman

Karin Alfredsson har i sin nya spänningsroman Sista färjan från Ystad  plockat upp flera samtidsfenomen och fogat samman dem i en spänningsroman som kanske inte är fylld av just spänning utan mer psykologi. Bekräftelse och önskan om att bli älskad är ett tema, ett annat är att skenet bedrar. De två syskonen har specialiserat sig på att tjäna pengar genom att utnyttja andra människors längtan efter kärlek, ekonomisk trygghet, lite sällskap eller sex. De vänder sig till de som av olika anledningar är ensamma och utsatta och kan genom dem finansiera ett liv i lyx.

När romanen börjar så åker de på färjan mot kontinenten i den splitternya mercedesen och man får följa dem under några veckor, hemma i Sverige får vi följa de som de nyttjat. När Aina, en snart pensionerad polis i Stockholm, får vetskap om en kvinna som är på väg att sälja sin stuga för att finansiera en väninnas cancerbehandling i Tyskland så börjar hon nysta i alla de konton som syskons flyttar pengar mellan. Hur många brottsoffer finns det egentligen och vill de ens se sig själva som offer? Kanske fick de precis det som de önskade av de här moderna sol-och-vårarna?

Det här är en samtidsroman som jag tyckte mycket om, lojaliteterna skiftar och visst är det spännande emellanåt. Mitt enda problem med boken var väl att den är inläst av en inläsare som jag inte gillar, det förstörde en hel del för mig. Annars full pott! Karin Alfredsson är en favoritförfattare som alltid levererar. Inte alltid högljuddast eller mest dramatiskt men gediget. Gott så!  

fredag 26 april 2019

pojken som följer sin skugga - Kadir Meral

I Pojken som följer sin skugga  av Kadir Meral så får vi möta Momo som flyttat från Kurdistan till Orten utanför Göteborg. Han har efter sex år i Sverige just tagit studenten och hans stolta föräldrar hoppas mycket på honom för framtiden. De drömmer om en son med universitetsexamen trots att de själva inte är läs- eller skrivkunniga.  När Momo kommer in på lärarutbildningen så är de inte riktigt nöjda, varför inte läkare eller jurist? Momo själv är mycket nervös inför sin första dag på pedagogen, ska ha kunna studera på den här nivån? Kommer hans språk att räcka till? Redan första dagen träffar han sin kursare Amanda och snart är han häftigt förälskad i en svensk tjej. Han förstår att det inte kommer att bli lätt att berätta det för sina föräldrar. De önskar helst att han skall träffa en kurdisk flicka som kan föra vidare de traditioner och den kultur som de känner stark tillhörighet i.

Jag själv arbetar med barn och ungdomar från Orten och jag upplever att det finns ett sug efter böcker som skildrar livet i förorten lite mer nyanserat. Det kan bli mycket elände, droger och kriminalitet i ungdomsböcker som vill berätta om förorten. Många av de elever jag möter är precis som Momo hårt arbetande, ambitiösa ungdomar som kan känna igen sig i uppväxtskildringar som Pojken som följer sin skugga. Litteraturen skall spegla samhället, jag tänker att det är mycket positivt att det kommer allt fler romaner som skildrar hur det är att leva i förorten, och om hur det är att lämna den. Att ta klassresan via utbildning och hårt arbete mot en medelklass som de kanske sedan inte känner igen sig i kan man läsa om i t ex  Hetekivi Olssons Miira , En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad eller Arkan Asaads Stjärnlösa nätter.

Familjen är viktig för Momo och bandet till sin familj är komplicerat. Livet i den lilla byn på lansbygden skiljer sig så mot det liv som de nu lever på sjätte våningen i ett höghus i Angered. Meral berättar om Momos föräldrars resa till landet Sverige, ett land som de på flera sätt är besvikna på. De har inget arbete, de känner sig inte behövda. De har en frihet, som de inte riktigt kan använda eftersom de inte kan läsa och skriva, jag kom att tänka på den fina Det var vi  som jag läste för några år sedan och som då gav mig nya perspektiv.

Det gjorde också den här romanen, den nyanserar, breddar och fördjupar på ett sätt som jag uppskattar. Hoppas den når till många läsare! 

torsdag 25 april 2019

boktipsarfest!


Då var det äntligen dags för Gamlestadsskolans litteraturfestival! Vi hade fått låna hörsalen på Världslitteraturhuset och där presenterade ett gäng elever sin favoritböcker. Jag tipsade också om några förstås och lite kort blev det om världsboksveckan som pågår för fullt runt om i landet. Eftersom jag inte vill lägga ut bilder på elever här så får ni nöja er med en bild på mig ... 

Det blev ett mycket fint arrangemang i all sin enkelhet och extra kul var att både de tipsande eleverna och publiken (som var alla skolans klasser 2 - 6 samt våra elever som går på E-spåret) visade ett sådant intresse för läsning och genomförde hela balunset med ett stort allvar. Kul när det blir bra. Nu ska vi fundera på om det här kan bli ett återkommande inslag varje år, hur vi i så fall ska lägga upp det så att det blir ändå bättre nästa gång ... Är det någon av mina läsare som gjort något liknande? 




rösta på årets bok!


Då var det dags igen för en omröstning - vilken blir årets bok 2019? Svaret får vi på bokmässan och jag tycker att juryn i år gjort ett brett och spännande urval. Jag listar de nominerade här och den sju böcker som jag läst hittills länkar jag till min text. Troligen så hinner jag läsa allihop innan september, jag lovar att återkomma med mitt vinnartips då! 


Alla nominerade:
"De dubbelt så bra" av Bengt Ohlsson
"Det som göms i snö" av Carin Gerhardsen
"En katts resedagbok" av Hiro Arikawa
"Järtecken" av Christoffer Carlsson
"Manhattan Beach" av Jennifer Egan
"Mörkret" av Ragnar Jónasson
"Pachinko" av Min Jin Lee
"Påfågelsommar" av Hannah Richell
"Silvervägen" av Stina Jackson
"Stormvarning" av Maria Adolfsson
"Vaggvisa" av Leila Slimani



onsdag 24 april 2019

izas ballad - Magda Szabó

Det är i sextiotal i en liten by på den ungerska landsbygden och Etelkas man Vince ligger för döden. De har levt en långt och stillsamt liv tillsammans och nu blir Etelka ensam. Deras dotter Iza är läkare och bor i Budapest och hon tar genast kommandot, mamman har knappt blivit änka förrän Iza har ordnat med allt. Huset säljs, mamman skickas på kuranstalt medan Iza flyttar det som hon anser behövs till sin lägenhet i stan. Där ska hon och modern bo, i en ny modern miljö blir det inte enkelt för modern att finna sin plats. De sysslor som fyllt hennes liv, den sociala kontext och det självklara sammanhang som hon ingått i rycks bort. Samtidigt blir den frihet som Iza vant sig vid beskuren och snart blir det uppenbart att den här flytten var förhastad.

Magda Szabós roman Izas ballad  köpte jag på bokmässan i höstas och den passaden mycket bra att läsa just nu då Ugglan och boken har ungerska som månadens språk. Det är en modern klassiker som skildrar en relation mellan en dotter och en mor som bygger på tystnad och gissningar, de för inte ett enda vettigt samtal under hela boken. Modern vill inte vara till last, dottern vill visa sig rådig och duktig och det blir bara pannkaka. En roman att känna igen sig in, den skildrar också klyftan mellan land och stad, outbildad och utbildad och hur viktiga vardagssysslor och en trygg miljö är för den som lever vidare efter en sorg. Jag rekommenderar den här romanen varmt!

Läs ett smakprov här! 

tisdag 23 april 2019

ett annat jag - Projekt Gemini

Idag firas världsbokdagen runt om i Världen och jag själv laddar för vår lilla litteraturfestival på torsdag. Då ska jag och ett gäng mellanstadieelever tipsa om böcker som vi gillar att läsa och en alldeles nyutkommen spänningsroman hamnar i min hög.

Carin Gerhardsen och Petter Lidbeck har tillsammans skrivit Ett annat jag som börjar med att en trettonårig flicka sprängs i luften strax utanför McDonalds i Stockholm. Malins två kompisar Amanda och Rasmus blir chockade och rädda. De får syn på mannen som lämnade bomben vid flera tillfällen och de blir rejält uppskrämda, dessutom har ju Amandas föräldrar nyligen dött i en olycka, vad händer och varför? När Amanda ber sin moster Bim att ta henne med till det barnhem varifrån hon en gång adopterats så packar de bilen för att kanske kunna få reda på mer om Amandas ursprung.

Samtidigt så håller en välkänd forskare välgörenhetsgala i sin villa i Genéve, hon samlar in pengar till sina barnhem som hon driver runt om i välden. Gemini betyder tvilling och mer än så skall inte avslöjas här.

Det här är en riktigt spännande roman skriven för slukaråldern. Med aktuella teman som terrorism och genmanipulation, arv och miljö paketerat i en roadmovie genom Europas storstäder så fångar författarna läsaren direkt. Korta kapitel, skiftande perspektiv och några rejäla fniss gör boken riktigt läsvärd och jag ser fram emot att läsa mer av den här nybildade författarduon. Jag kan tänka mig att den passar väldigt bra som högläsning, där finns en hel del frågeställningar som skulle kunna diskuteras i en klass och eftersom det är ett sådant driv i berättandet så kan jag tänka mig att texten är spännande också att lyssna till.

Rekommenderas! Jag ska använda mitt exemplar till elever i sexan som behöver få fart på sin läsning, jag tror att de kommer att gilla! 

staden - Camilla Sten

Rysare står det i säljtexten om Staden av Camilla Sten och jä**ar så ruskig den här boken var. Jag var på väg att sluta lyssna flera gånger men så vann nyfikenheten över rädslan. Jag ville ju hela tiden få veta vad som hänt Alice och de andra i Silvertjärn. Nu ska sägas att skräck inte är min genre så jag är säkert osedvanligt lättskrämd men hela konceptet finns på plats för att det ska bli riktigt ruggigt.

Alice har en mormor som har berättat om den lilla norrländska gruvbyn Silvertjärn, platsen där fler än 900 personer försvann spårlöst för mer än 60 år sedan. Hon bestämmer sig för att göra en dokumentärfilm och den numer övergivna orten och packar bilen med proviant och utrustning för att se vad hon hittar. Med sig har hon sina vänner och när de kommer fram till den helt avskurna platsen börjar mystiska ting hända. Har det med den stängda gruvan att göra, med väckelserörelsen som en gång var dominerande här eller är det onda krafter?

Camilla Sten har skrivit en riktigt bra skräckis, det är krypande otäckheter som kulminerar i våldsamheter, det är hemligheter som skall döljas till varje pris och det är grymheter och mystisk och jag inser att nu är min sådan kvot fylld för det här året. Många som jag pratat med på Fb om boken liknar den vid King och jag vet varför jag läst väldigt lite King. Jag gillar inte att bli rädd. Så enkelt är det. Vill ni bli  skrämda, ja då är det här sommarens bok!


måndag 22 april 2019

ödesryttarna - Star Stable i romanform


Imorgon är det dags att börja fira världsboksveckan och har ni barn i passande ålder runt er så tycker jag absolut att ni ska gå till närmsta bokhandel, det delas ut 50 000 PAX-Nidstången under veckan. Jag själv ska hålla en liten litteraturfestival tillsammans med elever på mellanstadiet på torsdagen och några av böckerna jag ska tipsa om är Helena Dahlgrens serie om Ödesryttarna: Jorvik kallar och Legenden vaknar. För alla barn och unga som spelar det populära Star Stable så är miljöerna bekanta och säkert också en del av handlingen, böckerna är nämligen en påbyggnad/utvidgning av det speluniversum som många unga hästälskare befinner sig i. Jag hade ingen aning om spelet innan jag började läsa och jag kan helt klart se att det hade varit bra om jag hade haft lite koll, nu missar jag säkert många referenser som de som spelar ser som självklara. Det jag inte missar är Dahlgrens blinkningar till Bröderna Lejonhjärta, snyggt gjort då de här romanerna också handlar om barn/ungdomar som beger sig ut på ett uppdrag i det godas tjänst. 

Lisa går på högstadiet och kommer flyttande till Jorvik tillsammans med sin pappa som ska arbeta på en oljerigg. Lisa är mycket ofta ensam hemma och hon saknar sin mamma som dött i en ridolycka. Snart hittar Lisa till stallet, där finns det så många som fyra särskilda hästar som har extraordinära egenskaper, vackrast av dem alla är Starshine. Hon blir god vän med hästarna och deras ryttare och snart så är bandet mellan Lisa och Starshine så starkt att Lisa vågar sig upp på hästryggen igen. Det skulle förstås inte bli mycket till äventyr om det inte fanns en ond sida också, och när Starshine försvinner spårlöst så beger sig flickorna ut för försöka ta reda på vad som hänt. Legenden har talat om att fyra ödesryttare skall rädda landet, är det Lisa, Alex, Linda och Anne som är de efterlängtade?

Det här en blandning mellan hästböcker och fantasy som kanske inte är riktigt min kopp te men Dahlgren skriver i en slags brittisk vi-5 tradition där de olika flickornas erfarenheter och styrkor tas till vara för att lösa problemen, det alltid finns tid för en hembakt kaka och där skolmiljön och stallet bildar fond för gänget som skall ut och besegra skurkar och rädda världen. Det är lättläst, texten är medryckande och meningarna är korta, språket är nutida (det messas, googlas prankas) och särskilt när tjejerna är i stallet så använder Dahlgren all den häst- och ridvokabulär som jag själv minns från min tid som läsare av Britta-böckerna. Kärleken till hästar och ridning strålar ut från sidorna och jag känner en tjej som älskar ridning, älskar Star Stable och som absolut älskar de här böckerna. För henne, och många andra så är den här serien perfekt. Jag ska tipsa om den på torsdag och det skall bli ett nöje! Jag känner på mig att några av tjejerna i femman kommer att vilja låna dem direkt! 

De här böckerna lästes med en stor fullmåne utanför fönstret,
det var passande inramning. 


lördag 20 april 2019

en ensam färd - Lövbergaserien är all



Göran Redins serie om syskonen Erik och Karin från hemmanet Lövberga, Östergötland har jag läst från allra fösta början och det har varit mycket intressant att följa med dem genom stormaktsidens Sverige.

När den femte, och sista delen, En ensam färd börjar så befinner sig Karin i Amsterdam för att sköta herr De Geers affärer. När hon träffar köpmannen Tripp för att reda ut handeln mellan de båda handelshusen så är det nästan som ett hemligt meddelande till mig, eftersom jag nyligen hjälpt en släkting att översätta en text om hur hans anfäder brukade en gård som ingick i den trippska panten. Jag har satt mig in i hur Tripps pengar finansierade Sveriges medverkan i det 30.åriga kriget och jag ska erkänna att jag väntade på den händelsen mest hela romanen ... Jag gillar mycket att Redin låter alla kunskaper om faktiska omständigheter finnas med i romanerna, de skänker dem en äkthet som gör att jag vill läsa vidare. Samtidigt så tynger de inte ned, och den balansen är svår i historiska romaner, det ska vara så "rätt" som möjligt men man måste också bygga en berättelse med människor som man vill bry sig om.

I Lövbergaserien är det människorna som man får följa som engagerar. Karin befinner sig, som sagt i Amsterdam och där får hon möta en stad där handel med kryddor, te och porslin har skapat ett överdåd. Kolonierna långt borta i Batavia verkar så spännande och lagerhusen i Amsterdam är fyllda av exotiska varor. Trots att där finns så mycket vackert att se så längtar hon hem till bruket i Finspång, där vill hon fortsätta att sköta böckerna och förvalta företaget. Hennes bror Erik är utsänd i Europa för att ordna upp postsändningarna, och kanske har han lite andra uppgifter också om man ska vara ärlig och hemma i Stockholm väntar hans käresta Margareta Oxenstierna. Hon har insett att deras förbindelse i Tyskland ledde till en graviditet. Att kanslerns brorsdotter skall vara förälskad, och få ett barn med en bonde är omöjligt men Margareta är bestämd. Han vill bara ha Erik, om han inte hittas så tänker hon uppfostra barnet själv. Margaretas bror Ture Oxenstierna är Eriks gode vän och när Ture välsignar barnet så vågar Margareta tro på en framtid. Ture, som nu är överste, leder sin här mot kriget som aldrig verkat ta slut och livet på kontinenten är både grymt och enformigt.

Så får vi då följa de fyra ungdomarna i en tid som är omvälvande för landet Sverige. Landet leds av Axel Oxenstierna och den unga Kristina skall fostras till drottning. Finanserna är dåliga och landet behöver inkomster, företagare som de Geer välkomnas till landet med sin kunskap och kriget gör att kvinnorna som är kvar tillåts ta allt mer ansvar. Eftersom jag bor i Göteborg så hade det ju varit spännande om något kring byggandet av den staden hade klämts in men jag förstår att Redin valt att förlägga den svenska delen av sina romaner i Östergötland och Stockholm. Jag blev förresten väldigt sugen på att återvända till Prag när jag läste, det är en stad där historien är nära.

Historien är nära i alla Redins böcker och jag hoppas att han nu inte lägger författandet på hyllan utan tar sig an ett nytt projekt. Berättelsen om Karin och Erik och alla de andra har gjort den fösta hälften av 1600-talet levande, det tackar jag för!

fredag 19 april 2019

konstvandring - en påsktradition


I år blev det en lite kortare tur på konstvandringen - jag har en besvärlig höft som hindrar mig - men över Klädesholmen vill jag inte missa att promenera. Bara vyn från bron över är värd resan! 

Keramik av Agneta Brogren

Textilkonst av Eva Stephenson-Möller

Måleri av Greta Sandahl

Tavlan fick följa med hem.
Nu har jag äntligen ett av Gretas konstverk hemma.
Så fint!