måndag 21 januari 2019

sagan om den lilla, lilla gumman


Turen är kommen till bokstaven K och jag letar fram min dotters kanin, katt, ko och kråka. Vi jobbar kring sången Lille katt (det rimmas där ni vet ...) och så läser vi tillsammans Sagan om den lilla, lilla gumman. En saga som är mer än 120 år gammal men som håller väldigt bra att arbeta kring. Veckans ordbild är kan och vi tränar på många sätt. Kaninvisan och När kråkorna klappar takten fick visst vara med på ett hörn och så som avslutning på veckan så skrev vi meningar utifrån en bild ur Elsa Beskows fina bok. För er som läser kan det tyckas att uppgiften är mycket enkel men jag lovar er, den här eleven har tagit ett stort kliv mot att bli en läsande och skrivande person! 



söndag 20 januari 2019

bokcirkla med oss!


Månades bok på Kulturkollo läser är den fantastiska 
Mitt namn är Lucy Barton av Elisabeth Strout. 
Häng med i vårt samtal som börjar 9 februari. 
Alla välkomna, alltid! 

slaget om Troja - Theodor Kallifatides

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en berättelse som utspelar sig i flera tider. Med knappa tre tusen års mellanrum vill han återberätta det klassiska eposet på ett sätt som Kallifatides hoppas gör att fler upptäcker den grekiska berättelsen. Han bäddar också in den i en ramberättelse som gör att vi som läser måste fråga oss om hur det egentligen är ställt med mänskligheten. Det är de sista månaderna av det andra världskriget, tyskarna har under lång tid ockuperat den lilla grekiska byn, när slutet av kriget nu närmar sig blir metoderna för att hålla befolkningen i schack allt grymmare.

Berättaren här är en ung pojke som helst av allt vill bli lärare som sin far och är mycket förälskad i sin lärarinna. När de allierades bombplan närmar sig så tar lärarinnan med sig sina elever in i en grotta, för att få tiden att gå så bestämmer hon sig för att återberätta Iliaden för sina elever. Pojken tycker så mycket om att lyssna till sin lärarinna att han nästan glömmer kriget utanför. Istället blir han uppfylld av tiden då akajierna belägrade Troja och hur kärlek, heder, lojalitet och vanära blir centrala drivkrafter hos både Akilles och Agamemnon. Våld och död, våldtäkter och människooffer. Man kan ju inte låta bli att koppla samman det med händelser i världen idag och man kan återkomma till frågan om hur det är ställt med mänskligheten?

Jag lyssnade på den här boken och det gick oväntat bra. Det är en manlig och en kvinnlig inläsare och det gör det extra tydligt var och när man som läsare befinner sig. Troligen hade det gått mycket bra ändå för Kallifatides är skicklig på att markera med sitt språk vem som berättar. Den naive pojkens blick på världen och den vuxna kvinnans är olika och det gör romanen än mer spännande. Jag är glad över att jag tog mig an den här romanen. Med livsvisdom och ett unikt perspektiv som sträcker sig över nästan tre tusen år, via personliga erfarenheter från krig, berättar Kallifatides något om människan. Som alltid så är det extra spännande att läsa en text som gör att jag googlar igång. Nu kan jag lite mer om Homeros texter, tack för det!

Läs mer om Iliaden. 

kärleken till havet består och består




2019 eller 1970 - vinter eller sommar - Bohuslän eller Halland - det spelar ingen roll. Jag gillar hav, styrkan i det stora vattnet skrämmer mig och jag har alltid varit rädd för vad som kan gömma sig under ytan men vad gör det? Jag dras till hav, öar och allehanda vatten oavbrutet. Ljudet, doften, saltet och den öppna horisonten med löften om en värld som ligger öppen. Det är min plats! 

lördag 19 januari 2019

mariekondofierad


Förra hösten kom en vän hem till mig och var helt nyfrälst, hon hade upptäckt Marie Kondo och hade hamnat i vikandets våld. Hon kände en sådan lättand av att skapa översikt över kläder och rensa ut onödiga prylar att hon missionerade budskapet. Jag tittade på några filmer på Youtube och anammade några av tankarna, Jonna sorterade och vek delar av Magnus garderob men längre än så sträckte det sig inte. Nu har Netflixserien gjort Marie Kondo till en superkändis också här i Sverige och social media är fylld av den späda japanskan. Imorse såg jag serien och där finan många kloka tankar, som alltid är det amerikaniserat och fyllt av enkla lösningar men tanken om att man bara skall äga saker som ger en gnista glädje är tilltalande. Äga för ägandet skull blir ingen glad av. Att rensa ut för att göra plats för nya tankar, nya möjligheter känns fint. Extra aktuellt blir det ju förstås när man har ett dödsbo att fundera kring. När min pappa dog så var det ett så pressat läge med att göra huset säljbart. Marie Kondo hade inte satt sin fot där, det kan jag lova. Hela den erfarenheten gav oss en tankeställare och när M blev sjuk så pratade han ofta om att han ville ställa iordning. Det där med att döstäda blev liksom inte något abstrakt projekt i framtiden utan mycket konkret. Så himla mycket blev nu inte gjort, det orkades inte med men tanken fanns där hela tiden. Man kan ingenting ta med sig dit man går och man vill ju inte lämna hundratals timmar av arbete efter sig. Ingen stund är som just nu. Sagt och gjort. Idag började jag i sommarstugan, inte med att vika men med att sortera ut kläder, linneskåp, böcker och annat. Oavsett om stugan skall vara min eller säljas så behöver där göras plats för en ny vår.

Under tiden har jag lyssnat på Slaget om Troja. Oklart hur det hände ihop men det funkade mycket bra. 

torsdag 17 januari 2019

att gå i ide - dags för dvala!


Inne på kollot har mina kollegor gått i ide den här veckan och jag gör allt för att kunna sova åtminstone fyra timmar per natt. Under lång tid har jag haft svårt med sömnen och under förra året så blev det väldigt komplicerat. Kombinationen övergångsålder och att finnas till hands för en sjuk anhörig kvaddade min sömn totalt. Jag vande mig att vakna vid minsta rörelse och ljud, sjuksköterskor kom och gick under natten och M var ofta orolig. Jag har fortfarande nattskräck, vaknar helt livrädd med ett ryck och puls som går i taket. Att somna om då går inte. Vet ni att man kan gå i sömnskola? Jag har nu skaffat mig såpass rutiner så att jag kan få ihop några timmar per natt: ingen vila under kvällen och mycket motion, jobba mig trött men inte bli stressad och hålla mig sysselsatt fram tills dess jag är väldigt sömnig. Mörkt i rummet och helt tyst, två filtar och ett tungt täcke. Och så ljudbok på timer. Min pulsklocka har hjälpt till, den övertygar mig att jag sovit trots att jag upplevt att jag varit vaken mest hela natten. Ofta så sover jag inte men jag vilar. Och man går runt på ett par timmars sömn ganska länge, tills man kraschar ...

Allra bäst går det att sova om jag är i sommarstugan och har ledigt dagen efter. Då kan jag få till kanske sex timmar, om jag har tur. Så den här helgen ska jag gå i mitt egna lilla ide. Vara i den svarta natten och sova så gott. Titta ut och se fullmånen, elda en brasa. Vakna vid sextiden och dricka en kopp kaffe på sängen. Det är dags för en långhelg i dvala! 


onsdag 16 januari 2019

jamenvisst!

Här är det tyst.
Och det simmas för fullt.
Mest simmas det i arbete och handboll och tv-serier.
Sånt är det. Livet.
Snart läser jag igen!

söndag 13 januari 2019

ett antal avsnitt senare



Helgen har bestått av en hel del arbete, lite släktkalas och väldigt mycket Scott & Bailey. Att det utspelar sig i Manchester ger en extra dimension till tittandet för en northern lass like me. 

Ibland är det mysigt att bingetitta en rejäl dos brittiskt. 

lördag 12 januari 2019

blindtunnel - Tove Alsterdal

Tove Alsterdals spänningsromaner längtar jag efter att läsa, de är så välskrivna och har alltid flera olika berättelser som på olika vis tangerar varandra. Den sortens pussel gillar jag att lägga och i den nyutkomna Blindtunnel är det Agnes och Daniel som bestämmer sig för att börja om på en ny plats. De är mitt i medelåldern, med utflugna barn och tryggt liv i radhuset utanför Stockholm. När Daniel blir uppsagd från förlaget där han jobbar så slår ålderskrisen till, visst kan de få det bättre någon annan stans? Han dammsuger hemnet och när han hittar en övergiven vingård i Sudetlandet, köper de den och flyttar. I en stängd tunnel under vinkällaren gör de ett makabert fynd och händelser på gården gör att Daniel arresteras. Hur ska Sonja kunna hjälpa honom att bevisa sin oskuld? Och vill Sonja överhuvudtaget driva en vingård i Tjeckien där man inte kan få tag på nätuppkoppling ens? Vill hon vara gift med Daniel?

Gården ligger på gränsen mellan Tjeckien och Tyskland och den historiska berättelsen skildrar livet runt gränsen strax efter andra världskrigets slut. Fiender och vänner skiftar, ockupation från både tyskar och ryssar leder till våld och livet i den lilla byn är inte enkelt. Den delen av romanen tycker jag mycket om att läsa, den påminner oss om östra Europas mycket komplexa historia som man nästan glömmer av såhär i EU-tider. Alsterdal har förlagt sin vingård på en mycket spännande plats, helt klart!

Den nutida berättelsen, med ganska mycket fokus på relationen mellan Agnes och Daniel, kan jag absolut identifiera mig med men det är kopplingen till det historiska som går den här romanen riktigt bra. Historien kan man inte mura igen, springa ifrån eller förtiga och det blir tydligt i den här berättelsen. Jag längtar redan efter nästa roman från Tove Alsterdal. Har ni inte läst så är det alla fristående spänningsromaner och jag kan varmt rekommendera dem både som ljudbok och pocket.

Lyssna, läs!  

torsdag 10 januari 2019

för ett år sedan var det dramat med en väska ...


Hittade en text som jag skrev för precis ett år sedan. På något vis är det en ögonblicksbild som jag ändå önskar att dela eftersom den handlar om vardagen och det kaos som man lätt hamnar i när man försöker hantera en helt absurd situation. 

Från 10 januari 2018:

Idag skulle M träffa onkologen för beslut om behandlingen ska återupptas. Hans stomi är på plats och fungerar ok men han ligger kvar på avdelningen på Östra och har haft mycket ont, de ska operera in smärtlindring med bedövning via pump. Just nu bär han en morfinpump men den räcker inte ... Stomipåse, kateter och en pump i en väska. Och näringsdropp och ... går ner i vikt. Då önskar han sig en mazarin. 

Så dagen börjar med spårvagn till jobbet kl 6.45. Arbete till 9.45 då promenad till spårvagnen tar vid. Inköp av staden godaste mazariner på konditoriet vid jobbet och med påsen i handen börjar resan mot Redbergsplatsen där jag ska byta (och köpa en dubbelnougat eftersom det smakar M). Upptäcker på pressbyrån att jag glömt handväskan på vagnen. Mazarinpåsen är med men ingen handväska. Ringer hittegodset, de får inget in förän dagen efter, ringer västtrafik och får svaret att de kan inte kontakta föraren men kan spåra just den vagnen med gps. Den skall passera Redbergsplatsen om en timme. Kan jag stå där då?

Nej, för jag måste åka direkt till onkologen på Östra. I väskan ligger halva livet (men inte telefonen som tur var). Så då är det bara att åka vagnen mot Östra, träffa först smärtspecialister och sedan onkologen och sedan fika. Mazarinen smakade bra. 

Tillbaka på väskjakt. Kort och nycklarna hem och till skolan är i väskan. Ringer västtrafik igen och nu är vagnen på väg från Kortedala till Redbergsplatsen med ankomst 12.36. Kan jag stå där? 

Ja. Åker spårvagnen från Östra. Hinner dit och knackar på hos föraren. Han säger att hans kollega som har rast nu har hittat en väska och lämnat den på hittegodset vid Centralen. Ok. Ny spårvagn. Till hittegodset. Där är väskan. Med nycklar. Jag betalar väldigt gärna 50 kr för att hämta ut den. Går hem för att inte få ett sammanbrott. Jobbar två timmar hemifrån. Ska nu åka till Östra för att besöka M som mest sover pga av smärtan.

Det var min dag. Hittills.

onsdag 9 januari 2019

finns det björkar i Sarajevo - Christina Lindström

Finns det björkar i Sarajevo av Christina Lindström landade i min lyssningsapp lite sådär på slump. Jag läser så sällan böcker i 12-15 så jag kan inte skriva någon recension, men en personlig reflektion måste jag bjuda på. Det här är en synnerligt fin roman för yngre tonåringar som jag absolut kommer att rekommendera när jag bokprata nästa gång i sexan. Kevin ska ta hand om sin utvecklingsstörde bror Charlie när föräldrarna åker på en resa till Bosnien. Kevin vet att han klarar sig mycket dåligt på egen hand men så blir han medbjuden till Liseberg, kompisen Hannes har fått biljetter och Kevin känner att han äntligen har en chans att bli del av en grupp som inte är hans familj. Han har så svårt att få vänner och han bestämmer sig för att Charlie får vara ensam hemma när han går för att träffa kompisarna från fotbollslaget. Med på Liseberg är också tjejerna Linn och Alexandra och Kevin känner att det är nu livet börjar.

När han kommer hem igen så är Charlie borta. Hur ska han nu hitta sin bror? Han som inte ens kan ta spårvagnens från träningsskolan och hem utan att åka vilse, var kan han vara?

Jag gillade särskilt att språket ligger mycket nära det språk som jag hör runt mig på skolan och Lindström har en glimt i ögat som gör att jag småler under läsningen, det är snabbt och rappt och inte överdrivet präktigt eller tillrättalagt. Sen är det ju extra kul att läsa om en miljö som jag känner mycket väl, min hemvist är i Bagaregården och när jag var mycket på Östra sjukhuset så promenerade jag/vi ofta i koloniområdet där. Lite fint.

Det här en bok som är nominerat till Storytel Awards i ungdomsklassen och från och med den 7 januari kan man rösta på sin ljudboksfavorit! 

tisdag 8 januari 2019

F som i sämst - Cilla Jackert



Sista dagen på julledigheten, alltså i söndags, tillbringade jag med att läsa två böcker som jag tänker mig att använda i undervisningen.

F, som i sämst av Cilla Jackert är en sån där 9-12 are som man kan läsa högt och utifrån texten föra hur många textsamtal om som helst. Det handlar om Jonna som går i sexan, hon har F-varning i de flesta ämnen och när hon ska läsa eller räkna så tar det liksom bara stopp. Inga kompisar har hon heller och hon hatar idrott och hon känner sig allmänt misslyckad. Hennes syster Miriam går i nian och hon är snygg, kan sjunga och spela gitarr och har A i de flesta ämnen. Den genetiska poolen var slut när syster nummer ett var gjord ... Jonna älskar att kolla you-tube, snatta godis och längta efter moster Debbie. Hon känner sig sämre än sämst och en natt går hon in i sin systers rum, tar hennes dagbok och klipper av hennes fläta. Miriam bestämmer sig för att helt enkelt inte gå utanför sitt rum mer. När Jonna känner sig värdelös så känner sig Miriam så pressad av att prestera att hon snart går sönder.

Idag kommer eleverna tillbaka till skolan för ännu en vårtermin och jag ska fortsätta att arbeta med läsfrämjande aktiviteter och boktipsande i årskurs sex. Jag arbetar dessutom med några grupper som behöver särskilt stöd, men F, som i sämst av Cilla Jackert är en suverän bok att arbeta med på gruppnivå. Jag kommer att föreslå den för årskurs fem också men där har jag ingen undervisning just nu så kanske det blir av. Kanske inte. Jag är säker på att det här är en mycket passande högläsningsbok, korta kapitel och lagom svår text för eleverna på "min" skola och både humor och allvar. Den är dessutom full av många elevnära situationer kan diskuteras och många människor (stora som små) kan med säkerhet identifiera sig med både Miriam och Jonna.

Helt enkelt en väldigt bra bok som håller att samtala kring! 

måndag 7 januari 2019

nu är blogstafetten igång: The Soundtrack of My Blog


Idag satte vår bloggstafett igång inne på Kulturkollo och vi är många som kommer att skriva under veckan. Jag tjuvstartar lite med en artist som jag lyssnat väldigt mycket på genom åren. Texten är som skriven för just den här bloggen. 

idag börjar kulturkollo läser Silvervägen!

månadens språk: Omvägen av Gerbrand Bakker

Jag köper nästa aldrig några böcker på bokmässan, det blir så jobbigt att bära runt på dem och det allra mesta jag vill läsa finnas att få på annat sätt. Men. Så är det ett förlag där jag alltid handlar: Nilsson förlag. Helt enkelt för att de ger ut fantastiskt spännande titlar översatta från en mängd små språk och att jag önskar så att de ska kunna fortsätta med det. Den här mässan blev det bland annat Gerbrand Bakkers Omvägen och nu äntligen blev den läst. Tack Ugglan och bokens utmaning #månadensspråk för det!

Nederländska är det alltså det språk som romanen är skriven på trots att den utspelar sig huvudsakligen i norra Wales. En medelålders kvinna lämnar sitt hem och sin man i Holland och packar bilen och släpkärran full, hon parkerar sig så småningom i en ensligt belägen stuga i norra Wales. Det enda sällskap hon har är en flock tamgäss som blivit kvar efter den förra ägarinnan. Gässen decimeras sakta men säkert och Agnes, eller Emily eller vad hon faktiskt heter försöker bygga en säkrare bur till dem så att de ska överleva. De vill inte gå in där, och snart märker vi som läser att Agnes inte heller tar särskilt bra hand om sig. Hon strövar i omgivningarna, badar och får besök av en nyfiken granne och hon försöker sig på att arbeta med sin avhandling om Emily Dickinsons poesi men livet på landsbygden vaggar in henne i en lunk som bara bryts när den unge mannen Bradwen dyker upp.

I korta kapitel, med knappt och precist språk ger Bakker fler och fler ledtrådar till varför kvinnan har flytt sitt hem och vad hon har föresatt sig att uppnå. Jag är medvetet lite mystisk här för jag vill inte avslöja allt för mycket av handlingen. Det här är en mycket fin lite roman som låter läsaren fylla i och fundera mycket runt texten. Just den sortens böcker som jag uppskattar, men som kräver ett lite piggt huvud. Jag är glad över att jag läste och kan också tipsa om Bakkers Där uppe är det tyst 
som jag läste och skrev om 2012.

Månadens språk är alltså nederländska och jag kanske fortsätter med en roman av Jaap Robben som jag köpte i Amsterdam för ett antal år sedan: You Have Me to Love 


söndag 6 januari 2019

Denis Mukwege - En levnadsberättelse



Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa) har varit aktuell de senaste veckorna. Det demokratiska val som de hållit har varit mycket kritiserat och just nu väntar vi på valresultatet. Denis Mukwege är den kongolesiske läkaren som så sent som i december mottog Nobels fredspris för sitt arbete med att hjälpa kvinnor som utsattas för sexuellt våld och det är spännande att höra hans levnadsberättelse. Den är nedskriven av Berthil Åkerlund, han har följt doktor Mukwege i hans arbete på Panzikliniken i Kongo-Kinshasa, i Bryssel och vid hans besök i Sverige. Trots att Åkerlund har nedtecknat så upplever jag som läser att det är en självbiografi. Texten är genomgående i första person och man kommer Denis Mukwege nära i hans professionella roll som läkare, aktivist och talesperson för alla de kvinnor som inte har någon som för deras talan.

Det brutala sexuella våld mot kvinnor och barn som används för att få makt över naturresurser och förnedra familjefäder ter sig så oerhört rått och otäckt, jag har läst flera romaner som utspelar sig i centralafrika och de är några av de hemskaste våldsskildringar jag läst (t ex Leonora Miano). Det hänsynslösa våldet mot oskyldiga, ständiga hot mot sjukhusets personal, Mukweges familj och attentat mot honom själv gör att man bli mycket imponerad över hans mod och enträgna arbete.

Han har hittills opererat fler än 50 000 kvinnor som kommit till sjukhuset med söndertrasade underliv och när man läser biografin så förstår man att han var mycket ung när han bestämde sig för att bli läkare, att bli en sådan som hjälper. Han är uppvuxen med far som var pastor i pingströrelsen och hans egen tro är stark, han har en förtröstan i att han skall få leva vidare för att kunna göra gott. Hans band till Sverige är starka, eftersom hans far var pastor på en missionsstation driven av svenska pingstvänner, han har också fått bidrag till sin utbildning från Sverige och han beskriver sitt samarbete med Margot Wallström när hon var kommisionär i FN. Vad jag förstår så säljs boken till förmån för Läkarmissionen och PMU som båda bidrar med medel till Dr Mukweges arbete och kanske, kanske är det lite slagsida mot missionsarbete i levnadsskildringen, samtidigt så är det hjälp från både enskilda svenskar och församlingar som gjort mycket möjligt. Det är t ex medel från mission som byggt upp sjukhuset så självklart måste det finnas med.

Jag är glad över att jag lyssnade till den här intressanta levnadsskildringen och nu ska jag se dokumentären på UR-Play: Att läka kvinnor i Kongo. Gör det du också!

lördag 5 januari 2019

slutet - vad gör du om kometen kommer?

Slutet av Mats Strandberg är en roman som tar sig an de stora frågorna. Om du visste att slutet var fem veckor bort, vad skulle du göra fram tills dess och hur skulle du välja att leva ditt liv? Med vem?

I romanen får vi följa en helt vanlig tonåring: Simon. Han bor med sina mammor och är tokkär i Tilda. Så kommer beskedet, om fem veckor kommer jorden att gå under och då gör Tilda slut. Hon vill leva livet, pröva något annat. Simon vill helst bara vara med Tilda. En natt försvinner Tilda oväntat, vad har egentligen hänt henne?

Och så får man då lära känna Simon, hans kompis Johannes och hans gravida syster Emma. De hanterar alla den kommande undergången helt olika och eftersom en av Simons mammor är präst så öppnar Strandberg för många olika ämnen varav religion är ett. Förträngning ett annat, och det är hjärtskärande att tänka på Emma som plockar balan babykläderna och att den lilla bebisen som ännu inte är född inte heller kommer att födas. Det är också spännande med resonemangen om sekter som växer fram och förnekelseanhängarna som menar att allt är påhitt. Steget är inte särskilt långt till dagens klimatdebatt och all den fake-news som sköljer över oss.

Den andra huvudpersonen är Tildas simkompis Lucinda som skriver på dokumentationsappen Tell-us (lite vitsigt sådär). Hon är cancersjuk och bestämmer sig för att avbryta sin behandling, varför pumpa sig full med gifter när alla ändå ska dö? Hennes inlägg på appen berör mig mycket och man märker att Strandberg troligen pratat med någon ung cancerpatient ganska ingående, bara det där att Tilda irriterar sig på alla som säger att hon ska kämpa. Kämpa mot vadå? Leukemi? Tro pelle det att man kämpar. Den kampen kan ingen vinna genom viljestyrka utan bara med avancerad sjukvård och tur i lotteriet.

Efter att ha lyssnat på ungefär två tredjedelar av boken så var jag totalsåld. Blinkningarna till Tove Janssons Kometen kommer, det faktum att han skildrar så fint att det är de små sakerna som betyder. Omsorgen. Vardagen. Jag tyckte att Strandberg hade skrivit precis den bok för unga vuxna som jag skulle vilja sätta i händerna på alla som är 13 och uppåt men sen så kroknade jag lite. Kanske blev det lite för mycket, kanske blev det lite för uppenbart och kanske tog boken lite för enkla vägar när det började närma sig slutet. Hur som, det här är en riktigt bra dystopi som jag tycker att väldigt många ska läsa. Och vilken TV-serie det kan bli. Strandbergs twittrande i oktober antydde att det kan vara på gång!

Mina fina vänner på Kulturkollo konfererade kring boken i höstas. Det samtalet måste ni läsa, när ni läst boken.  

fredag 4 januari 2019

jobba, leva, bo - Jens S. Jensen på Stadsmuseet


Dagens utställning var Jobba, Leva, Bo på Stadsmuseet i Göteborg. Museet som ligger mitt i det gamla Göteborg kallar sig ett hus fullt med berättelser och visst har de lyckats med det både i den här utställningen av dokumentärfoton tagna av Jens S Jensen och i den mer permanenta utställningen Göteborgs födelse som byggts upp inför det stundande jubileet. Dit ska man ju gå med elever, gör det!

Bilderna från Hammarkullen och Volvos fabrik i Torslanda var spännande dokument från en tid som känns både mycket nyss och väldigt långt borta. Extra intressant var det att se bilderna med en vän som själv arbetat på Volvo under nästan samma tid och som kunde fylla på med detaljer om hur arbetet på bandet var. Jag hade gärna sett ännu fler foton både från då och nu, de var spännande tidsdokument som förflyttade oss tillbaka till barndom och tonårstid och ger perspektiv på vad som sågs som modernt och gott liv då. Och nu.

Vilken lycka att få bo i en stad där det finns ett så brett och varierat utbud av kultur och museer. Jag vet varför jag valt att bo i en relativt stor stad Nu har jag köpt mig ett årskort till museerna (det kostar 100 kronor, alltså etthundra kronor för ett år) så nu är det bara att uppleva resten av året!  

lista på Kulturkollo idag - kika in!

Jag sammanfattar året med en kort lista inne på Kulturkollo idag.
 Kika gärna in! 

torsdag 3 januari 2019

dom dagar som blommorna blommar


Så har jag då sett Jonas Gardells Tv-serie Dom dagar som blommorna blommar och det finns mycket som är fint i den. Ja visst, man hör Gardells predikande röst och man känner igen teman väldigt väl från Gardells romaner och dramaturgin är uppbyggd för att man skall beröras upphöjt i tre, men där finns något innerligt som jag faktiskt tycker mycket om. Han tar i och blir så övertydlig så att han spräcker sig emellanåt men så kommer där stunder som man kan lägga i sitt hjärta och spara. Ingen kan ju heller säga emot. Man ska ta vara på dom dagar som blommorna blommar och livet börjar med att man tar på sandalerna och tar ett steg till. Och ett steg till. 

Se på Play om ni inte gjort det. 

månadens språk: nederländska


Hos Ugglan och boken har utmaningen månadens språk dragit igång med ett nytt år. Först ut är språket nederländska och jag håller på och läser Gerbrand Bakker. Tills Omvägen är utläst så tipsar jag om Dola de Jong: 


tisdag 6 februari 2018


trädet och vinrankan - Dola de Jong

Trädet och vinrankan  av Dola de Jong är en nederländsk klassiker från 1954 som nu nått den svenska publiken. Per Holmer har översatt och Nilsson förlag har gett ut den här mycket spännande romanen som är en psykologiskt komplex och nyanserad skildring av kärleken mellan två kvinnor i en tid där det inte var helt enkelt.

Det är sent trettiotal i Amsterdam och den unga och ganska blyga Bea har tröttnat på att bo inneboende i ett trångt rum. Hon skulle vilja hyra en lägenhet på Prinsengracht men då krävs det någon att dela hyran med. På en bjudning hos en arbetskamrat så träffar hon Erica, journalist och levnadsglad upptäckare, och de bestämmer sig för att bo samman. Bea beundrar den modiga Erica som till synes vågar allt det där som Bea inte vågar. Erica lever livet i den snabba filen, nattliv, oplanerade resor i Europa och tillfälliga förbindelser ena stunden för att nästa krascha helt och inte orka gå upp ur sängen. Bea känner sig så dragen till den oförutsägbara och impulsiva väninnan men vågar inte riktigt bejaka sina känslor. När sedan nazisterna närmar sig Amsterdam och Ericas judiska påbrå blir svårt att hantera så måste Bea välja. Ska hon fortsätta att träffa män för att det förväntas av henne eller ska hon bejaka kärleken till Erica?

Romanen berättas i efterhand och ett av de stora temana i boken handlar om hur Erica som tycks vara ett spirande och livfullt träd kanske bara var en livlös stam vars grönska var kvävd av en slingrande vinranka. Vad som händer om vinrankan vissnar? Vad blir kvar? Finns det möjlighet för trädet att grönska igen? På ett osentimentalt och ganska korthugget språk beskriver de Jong relationen mellan de båda kvinnorna och jag kan absolut förstå varför den här romanen ses som en klassiker. Den talar till mig och det som var kontroversiellt och omdebatterat på sin tid, samkönad kärlek, är inte i min läsning det centrala. Det är modet och konsten att våga leva det liv man önskar som är det viktiga, det som inte alltid är enkelt men kanske nödvändigt för att inte kvävas helt.


Vill man läsa mer av Dola de Jong så kan jag rekommendera Åkern är världen som jag läste och skrev om för nästa exakt ett år sedan. Om den skrev jag:

"Sällan har jag läst en så gripande roman om flykt och utsatthet som berättelsen om det judiska, nederländska paret Aart och Lies och den grupp av barn som de tar med sig på färden från förföljelse i Europa till en fristad i norra Afrika."

onsdag 2 januari 2019

Kung Lear på Stadsteatern


Helaftonskväll på Stadsteatern tillsammans med en ojämn uppsättning av Shakespeares Kung Lear. Som sig bör på en stor scen så är scenografin och kostym magnifik. Scenbyten och extraeffekter (hur mannen bredvid mig kan sova igenom nästa hela pjäsen är en gåta med alla blixtar och dunder) blir närmast filmiska klipp a la musikvideo och skådespelarna gör en gedigen ansträngning. Musiken, med pampig stämsång, positivhalare och den falskspelande song-a-song writern som charmar damerna är klart fnissig och narren spelad av Lasse Beischer gör sin improvisationsgrej helt ok men ...

Var är texten? Om regissören Pontus Stenshäll har lyckats med det brokiga och har ambitionen om att pjäsen, likt på Shakespeares tid, skall bland högt och lågt - burleskerier med livsvisdom, så har han slarvat bort texten. Enligt mig då. Jag är förstås en helt vanlig besökare och ingen recensent men jag hade velat ha mer av texten och mindre av lull-lullet och blodsplattret runt omkring. Jag tror att teaterpubliken kan ta till sig en något mindre forcerad och överspänd uppsättning och allvaret i pjäsen kan få mer utrymme. Samtidigt så är ju pjäsens teman klassiska med maktspel, galenskap och den totala ensamheten när man inte längre är kung och den har mycket att säga oss moderna människor. Jag har inte läst den sedan tidigt 90-tal och det var på engelska, inser att det är dags att faktiskt ta mig till Britt G Hallqvists översättning från 1983. Har ni sett den fina utgåvan från ordfront med 6 pjäser?



där fåglarna slutat sjunga - årets första bok

Årets första bokreflektion blir kring Där fåglarna slutat sjunga av Jenny Quintana. Den är en välskriven spänningsroman som utspelar  sig i en liten engelsk by och  Vi får möta människoro ai den lilla byn i två olika tider. Huvudperson är Anna Flores, hon kommer tillbaks för att begrava sin mor. Anna flyttade för att studera för 30 år sedan och flytten var på många sätt en väg bort från de tragiska veckorna då hennes syster försvann spårlöst och när hennes älskade pappa dog. Nu har mamman dött och Anna måste ta sig an både sorgeprocessen efter en mamma som hon tappat kontakten med,  begravning, tömning av barndomshemmet och familjeföretaget Huset Flores, som sorterar och säljer dödsbon. I iordningställandet så kommer minnena av tiden när Anna var tonåring tillbaks och Anna försöker röna ut vad som egentligen hände då för trettio år sedan. Kanske är det så att händelserna då är nödvändiga att förstå för att kunna leva nu?

Jag tyckte mycket om den här spänningsromanen, den är väldigt brittisk i sin ton och lite associerar jag till Belinda Bauer, som är en annan kriminalförfattare som jag också gillar. Relationer, familjer och lojalitet inom familjer och miljöer är minst lika viktiga som brottet i sig och det är något som jag tycker passar extra bra in när det handlar om brittisk krim.

tisdag 1 januari 2019

fint slut på fin dag

Kan vara så att jag fått mig en ny favoritmugg!
Nu blir jag allt mer sugen på att åka till Kent ...
Te och tulpaner - och glad över fina vänner som kom idag för att
äta och prata och ha trevligt. Spontankalas är de bästa! 

grattis till jspr!

Två utmärkta romaner från Asien och lite Tony Morrison och Virginia Woolf -
det blev vinsten för jspr som skriver på den fina bloggen Det här har jag läst. 
Skicka din adress till anna at joholofsson.se så ska Postnord får jobba! 

årets första läsutmaning - månadens språk


Som jag skrev igår så har mitt läsande av litteratur från länder utanför Norden och den Anglosaxiska världen avstannat lite under året som gick. Jag läste ovanligt lite världslitteratur och det måste ändras på. Ett sätt är att hänga med på Ugglan och bokens utmaning som hon kallar månadens språk. Enkelt förklarat så går det ut på att alla deltagare läser minst en bok skriven på det aktuella språket under aktuell månad och redovisar, på så vis kan man tipsa varandra. Listan över språk ser ut som följer:

januari: nederländska
februari: danska
mars: kinesiska
april: ungerska
maj: indonesiska
juni: grekiska
juli: kurdiska
augusti: finska
september: hebreiska
oktober: tjeckiska
november: koreanska
december: isländska

Jag har redan ett gäng böcker i min bokvagn som kvalificerar sig in på utmaningen så min utmaning blir väl närmast att vänta med att läsa dem ... 

Börjar året med Omvägen. Så får vi se vad som väntar sedan!