måndag 16 september 2019

resten av allt är vårt - Emma Hamberg



Resten av allt är vårt av Emma Hamberg börjar med att berättaren, som heter Emma och är författare lämnar in sina skilsmässopapper. Hon har levt med en man i mer än 20 år och kärleken har för länge sedan tagit slut. De har tre flickor tillsammans och inte är det enkelt att skiljas, särskilt inte då hennes man är allvarligt sjuk. Får man ens det? Får man sedan, bli lycklig tillsammans med någon annan? Hamberg har i flera intervjuer berättat att hon, när hon skilde sig, bestämde sig för att leva livet som i en romantisk komedi och att våga tacka ja till det som kom i hennes väg. Så bra det nu går med tre tonårsdöttrar i huset, två singelbästisar som söker kärleken och en möjlig flirt med en kille som hon inte sett på 30 år typ.

Det är många blinkningar till Seinfeldt i den här romanen och visst kan man se Emmas lägenhet på Söder framför sig, en plats där dörrarna ständigt står öppen efteråt tjejerna annars bara tappar nycklarna. Livet som singel och 45 mitt i verkligheten beskrivs på ett sådant sätt att man småfnissar sig igenom allvarligheterna och den strulande kärleken med Patrik är riktigt mysig att följa.

Nytt för i år på bokmässan är en feelgood-scen som passande nog skall husera i F-hallen. Just i år så kommer Emma Hamberg inte att medverka där, hennes aktuella roman är i kanten av genren. Det är lite för mycket verklighet och lite för lite saga för att riktigt platsa. Hennes programpunkter hittar man istället här.



söndag 15 september 2019

downton abbey revisited


Den brittiska helgen kröns med Downton Abbey på film. Härligt återseende av alla människorna både upstairs och downstairs och fastän det typ inte händer något så är miljöerna och scenografin så fantastisk att det inte spelar alls någon roll. Det här är en härlig pralin om är tryfferad med härliga one-liners från gamla änkefrun och romantik i alla hörn. Väldigt mysigt att se på bio, den stora skärmen tillförde mycket till upplevelsen. För alla anglofiler - gå och se! 

kodnamn flamingo - Kate Atkinson

Kodnamn Flamingo heter Kate Atkinsons roman Transcription på svenska och jag köpte mitt engelska exemplar på resan till Eastbourne i våras. Nu först blev den läst, och jag har gjort en kombo mellan lyssna och läsa vilket fungerade bra. Jag gillar Kate Atkinson och hennes Liv efter Liv och En gud i spillror var båda mycket fina läsupplevelse. Förväntningarna var alltså höga och till viss del så infriades de. Atkinson utforskar i sin nya roman flera teman som är aktuella också i dagens Storbritannien, lojalitet, sanning och hur långt man skall sträcka sig för att leva upp till de brittiska idealen och i det känns boken mycket aktuell.

Ramberättelsen handlar om Juliet Armstrong som värvas som spion till MI5 i början av kriget och den utspelar sig i tre tidsplan: under andra världskriget, på femtiotalet och tidigt 80-tal. Juliet (vars namn, precis som andra händelser i romanen anspelar på Shakespeare) arbetar lojalt och troget med att avlyssna en lägenhet i London där möten hålls med förmodade nazister och hon transkriberar dem så gott de går. Det blir fragmentariska anteckningar och berättandet i den här boken är också som fragment som man får pussla ihop. Sammantaget med att Atkinson använder ett varierat och precist språk så kräver det att man som läsare är alert. Jag har fått läsa om, både för att engelskan är såpass utmanade att man inte kan slölyssna men också för att jag missat att hålla koll på de olika personerna och då blir det svårt att förstå. Det här är en spionroman och själva formen förstärker det där med att det ska vara hemligheter, man ska inte kunna lita på någon och man ska inte heller som läsare känna sig riktigt säker på något.

Snyggt. Lite mer snyggt än drabbande.

Jag kan garantera att gästbloggarn hade älskat den här boken, den blinkar till spiongenren samtidigt som den är både smart och utmanade i tankegodset. Väldigt snyggt omslag också. Ordet är snygg. 

lördag 14 september 2019

den brittiska helgen fortsätter med Shetland


Jag följer tv-serien Shetland på SVT och så himla bra att de lagt ut alla delarna på Play, det var några avsnitt under M s sjukdom som jag missade och nu har jag kunnat titta ikapp. Vill man dessutom få lite (nästan live) rapportering från Shetland så ska man följa @marieinswedens Insta. Hon är just hemkommen från stickresa till öarna och hennes konto är fullt av bilder från öarna, vackra stickningar och böcker förstås. Kolla in! 

och dagarna går ...


Jag har insett att de personliga inläggen här på bloggen blir allt färre. Det mesta av bilder och tankar från vardagen lägger jag numer på Instagram, vilket gör min blogg lite tråkigare och mycket mer opersonlig. Jag har funderat över hur det förändrar mitt bloggande, ursprungligen så var det ju faktiskt en dagbok som jag ville ha här på bloggen. Det var snart tio år sedan jag startade min blogg och flödena i sociala medier har förändrats, jag gillar egentligen det långsamma i bloggen men Insta känns enklare. Det som jag skriver här finns ju kvar på ett helt annat sätt än det jag postar på Insta. Inte enkelt det där att välja media. Hur gör ni andra? Hur väljer ni var ni publicerar er? 

Hur som, ni som läser har säkert märkt att det är tystare här på bloggen. Det beror delvis på det där med Instagram då men också på att jag har fullt upp med att arbeta. Min höft krånglar så mycket att energin är totalt slut när arbetsdagen är slut (eller innan den är slut om jag ska vara ärlig). De senaste veckorna har jag (precis som hela våren) jobbat minst en dag på helgen för att hinna med. Jag orkar inte långa dagar utan måste vila ett par timmar varje vardagskväll och inget socialt ryms utanför arbetet. Är det så livet ska vara egentligen? 

Idag gick jag en liten lördagsrunda på stan och köpte vackra blommor och gofika. Hockeyfebern har drabbat stan och jag förstås snart att hemmapremiären är mot Brynäs. När jag växte upp så fanns det två lag att heja på - Brynäs eller Leksand. Killarna i byn hade tröjor och kampen mellan lagen utspelades på vår frusna lilla kyrkdamm - hela vintrarna genom, hela mellanstadiet. För några veckor sedan fick jag reda på att min närmsta barndomskamrat gått bort i cancer, han var en av dem som hade brynäströja och synen av brynäsfansen runt Scandinavium gjorde att minnen väcktes. 

Gula och svarta blommor, som solar i september skall påminna om att det gäller faktiskt att ta vara på dagarna som går ... 

brexit med Benedict Cumberbatch



Den här helgen blir en brittisk helg. Jag läser flera fantastiska brittiska romaner på en gång och imorgon blir det bio! Ser fram emot! Jag började helgen med ett tandläkarbesök och ett par timmars jobb på eftermiddagen och lite lyssnade på Mellanraderna podden. Där blev jag påmind om filmen som jag tänkte se mest hela sommaren.

Brexit är en spelfilm som handlar om hur kampanjen som vill att GB skall lämna EU värvar Dominic Cummings som strateg. I filmen är han nytänkande, extremt begåvad strateg som tar sig an uppdraget mest för att han faktiskt vill pröva om han kan vinna. Han bryr sig lite om det konservativa koderna för uppförande och klädsel men spelar på deras värderingar. Han är noggrann med att ta avsteg från de främlingsfientliga UKip och framstår som det något mer rumsrena nejalternativet. Ni som minns kärnkraftsomröstningen i Sverige fattar, här har vi linje 2. Samtidigt så spelar han på att stora grupper av medborgare inte känner att de får sin röst hörd, nostalgi och "take back control" (make great again) är viktiga delar i kampanjen. Hans politiska ansikte blir Boris Johnson och eftersom vi alla vet hur det gick så är det inte att spola att de lyckas. En av de starka scenerna är när Cummings träffar ledaren för RemaIN - kampanjen och de båda vet att de har satt en sten i rullning som det inte går att stoppa.

Cummings (den verklige) utnämndes nyligen till Boris Johnsons speciella politiska rådgivare och han ses som en av hjärnorna i kampanjen för brEXIT. Det är alltså inte helt enkelt att lista ut vad som är baserat på verkliga händelser i filmen och vad som faktiskt är ren fiktion. Leave.EU har granskats för sitt sätt att köpa data från olika företag för att kunna rikta sina annonser i sociala medier och filmen visar hur ett nytt medialandskap växer fram i en zon utan ordentliga lagar, bristande kunskap och storföretag som Cambridge Analytica som maktfaktorer. Mycket intressant film!  

Jag och dotter J var i Bath precis på dagen för den historiska omröstningen och jag minns precis känslan av tomhet som spred sig när resultatet blev känt. Vi skulle resa hem dagen efter och när översvämningar drabbade London så att varken tåg eller fog kunde lyfta så kändes det som ett tecken. Domedagen var kommen. Nu får vi se hur den här hösten artar sig i brittisk politik, för att förstå lite mer om hur det kunde bli som det blev så rekommenderar jag verkligen att se Brexit på HBO.


tisdag 10 september 2019

det lilla galleriet i solen

Marie Sammelis feelgoodare Det lilla galleriet i solen utspelar sig i Kapstaden och det är ungefär det jag kommer att skriva om den här boken. Jag var nog för mätt på feelgood och slölyssnade genom den här. Några gånger hajade jag till och vässade öronen men mest flöt berättelsen om Julia, Tom och Theo förbi. Istället för en lång text bjuder jag ett foto från Robben Island utanför Kapstaden. Taffelberget som fond! 




#bookfluencer


För tionde året i rad kommer Och dagarna går ... finnas på plats på bokmässan. Jag kommer att hänga på golvet, intervjua författare och sitta på seminarier. Jag ska blogga både här och på Kulturkollo, självklart blir det också Instagramposter. Jag är inte på något sätt en influencer men lite stolt kallar jag mig numer #bookfluencer 

Sämre titel kan man ha.

Hoppas vi ses! 

måndag 9 september 2019

det innersta rummet - Jörn Lier Horst



Bernhard Clausen är en socialdemokrat av den gamla skolan. Han har arbetat sig upp från fabriksgolvet till det finaste politiska korridorerna och när han dör så kallas kommisarie William Wisting i all hast till justitieministerns kontor. Det visar sig att man gjort fynd i Clausens sommarstuga som behöver hållas utanför offentlighetens ljus och eftersom huset ligger i Wistings polisområde så får han uppdrag att föröka ta reda på varför Clausen hade 80 miljoner i sedlar i sin avlidne sons sovrum. Varifrån kommer de? Har de något att göra med att Clausen varit utrikesminister? Wissing sätter samman en grupp av poliser för att börja gräva i gåtan, pengarna packar han i kartonger och tar med sig till sin egen gillestuga.

Jörn Lier Horst är en pålitlig norsk deckarförfattare som alltid levererar en välskriven och småspännande historia. Horst skriver sällan actionfyllt men det här är dessutom en bok i serien "cold cases" och i dem så handlar det om att hitta nya vinklar på gamla fall, vända på bevis och vittnen ett varv till. Wistings dotter Line får en framträdande roll. Hon är kriminalreportern som blivit ensamstående mamma och som flyttat hem till sin pappas gata. Med sin erfarenhet från tidningsvärlden så är hon van vid att göra research och samla material som hon sammanställer och särskilt hennes sätt att närma sig människorna vid intervjuer spelar en stor roll för bokens driv framåt.

Jag gillar den här långsamma och eftertänksamma sortens deckare som William Wisting själv liknar vid att lägga pussel. Vissa bitar är viktiga att spara och andra är minst lika viktiga att lägga åt sidan, det är helheten som spelar roll. Med Horsts deckare så får man en riktigt trivsam lässtund, jag lyssnade på den här boken under lördagen och pausade framåt kvällen för att titta på Shetland. William Wisting är faktiskt nästan en något åldrad Jimmy Perez. Fastän morfar. Ja ni fattar. Läs!


söndag 8 september 2019

när alla klockor stannat - Ninni Schulman



Jag gillar Hagforsserien. Jag gillar poliserna Christer och Petra och journalisten Magdalena och visst var det kul att Ninni Schulman gav sig iväg på en utflykt i  Bara du men det är i Hagforsserien hon skriver allra bäst. Ibland kan ordet folkligt kännas mossigt men jag vill ändå använda det när jag ska beskriva de här böckerna. Det är småsamhällen en bit från allfarvägarna som skildras och Schulman gör det så genuint att alla som någonsin bott på landsbygden kan känna igen sig. I När alla klockor stannat så skall ett bygdespel sätts upp i Ekshärad. Från Stockholm har den upphöjde skådespelaren kommit och resten av ensemblen är lokala skådespelare och kulturarbetare. Strax innan premiären försvinner en ung flicka, hon hade en av rollerna i spelet och när hon hittas död börjar jakten på förövaren. Jag skriver inte mer om brottet här, det vore att förstöra berättelsen men ämnet som Schulman vill diskutera är både angeläget och intressant.

Som alltid i den här serien så är det människorna runt om brottet som är det intressanta att följa. Både Christer och Magdalena har personliga utmaningar att tampas med och Petras son Hannes hamnar ofrivilligt mitt i utredningen. Jag gillar mycket att de får lov att vara helt vanliga människor mitt i deckargenrens ofta mallade karaktärer. Mycket sympatiskt!

Ninni Schulman kommer förstås på mässan! 

lördag 7 september 2019

den vita boken - Han Kang


Han Kangs Den vita boken  är en text som förtjänar en fantastiskt välformulerat och vackert inlägg här på bloggen. Med nedslag i allt det vita omkring oss - snö, salt, ris och krispiga bomullslakan och med konnotationer till kyla, renhet, tomhet och sorg så skriver hon en bok fylld av korta texter som väcker många känslor. Vemodigt och sorgesamt är orden som först kommer till mig efter att jag läst klart. 
Stramt och poetiskt i gränslandet mellan roman och diktsamling så presenterar Kang de vita fåglarna, det nyfödda barnets lindor och spåren i nattstånden is. Avsked och tystnad, ljus som belyser eller avslöjar, imma och rök. Hon visar oss på det vita arket papper som kan fyllas med precis vad man vill, likt datorns vita skärm. Ibland har man inte ork att skriva det där välarbetade inlägget. Ibland blir det bara några rader. 

Gott så. 


torsdag 5 september 2019

korta listan här - Man Booker 2019


14 oktober får vi reda på vem som vunnit The Booker Prize 2019 och häromdagen tillkännagavs den korta listan över nominerade. 

Margaret Atwood (Canada), The Testaments (Vintage, Chatto & Windus)

Lucy Ellmann (USA/UK), Ducks, Newburyport (Galley Beggar Press)

Bernardine Evaristo (UK), Girl, Woman, Other (Hamish Hamilton)

Chigozie Obioma (Nigeria), An Orchestra of Minorities (Little Brown)

Salman Rushdie (UK/India), Quichotte (Jonathan Cape)

Elif Shafak (UK/Turkey), 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World (Viking)

Den enda boken jag läst hittills är Elif Shafaks och mina tankar om 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World.  I min hylla står Minoritetsorkestern som absolut måste bli läst innan oktober. Har ni andra läst några av de nominerade? 


tisdag 3 september 2019

nio främlingar - Liane Moriarty


Jag fortsätter min läsning inför bokmässan och en av författarna som jag ska äta frukost med där är Liane Moriarty. Hennes böcker är älskade av många och bearbetningen av Big Little Lies till TV är både en kritiker- och tittarsuccé. Relationer, hemligheter och lögner är återkommande teman i hennes böcker och miljöerna/karaktärerna är ofta ur den australiensiska medelklassen. Jag har läst det mesta som kommit på svenska och ofta tyckt att böckerna varit lite långa och ganska pratiga. Nu var det dags för Nio främlingar. 

Kärleksromansförfattarinnan Frances är på väg till en tiodagars kur på ett hälsohem, livet är en blandning av värmevallningar, refuseringar och en sprucken kärlekshistoria. I stort behov av att börja om skriver hon in sig på det exklusiva hemmet som lovar total transformation. Väl där möter hon ytterligare åtta gäster och de visas runt i den lyxiga anläggningen som drivs av Masha, en medelålders kvinna som en gång startade verksamheten eftersom hon själv behövde en radikal förändring i livet. Mashas metoder är okonventionella och snart förstår gruppen att det gäller att hjälpas åt, alla gästerna kommer med olika bagage och det är dynamiken i gruppen som är det intressanta i den här romanen. Alla gästerna söker förändring i livet och svaret på ett lyckligt liv kanske inte är rikedom, framgång, beundran eller en snygg kropp? 

Jag blev positivt överraskad över den här boken, den diskuterar aktuella ämnen som yta, sociala medier, önskan om snabba lösningar på svårigheter i livet på ett både underhållande och humoristiskt sätt. Jag ser fram emot fredag på mässan!




söndag 1 september 2019

Late in the Day - Sent på dagen



Om ett par veckor släpps Tessa Hadleys roman Late in the Day på svenska med titeln Sent på dagen. Eftersom jag ska lyssna på Hadley på bokmässan så ville jag absolut hinna med att läsa innan, det fick alltså bli ljudbok på engelska.

Romanen om de två medelålders paren Alex och Christine, Lydia och Zach är en formidabel läsning/lyssning och med tanke på att det är Amanda Svensson som översatt den till svenska så kan man känna sig trygg med att den blir lika bra i svensk tappning. Vi får alltså möta två gifta övremedelklasspar boende i London som känt varandra ända sedan ungdomen. Precis i början av romanen dör Zach och Lydia blir helt upplöst, vem är hon utan sin make? Kan hon ens överleva? Vännerna stöttar och hjälper, de båda parens döttrar stöttar varandra och Lydia flyttar in  hos Alex och Christine för att få sörja. Den oväntade händelsen, dödsfallet, skulle kunna vara ett kitt som binder dem än mer vid varandra men ett dödsfall leder ofta till reflektioner kring det som varit, och det som ska komma. Så också i det här fallet. Ärlighet och trohet sätts på prov och i all sin stillsamhet så får jag som läser mig en egen tankeställare.

Människorna i den här romanen är förnuftiga och gör det som förväntas men när de inser att de faktiskt är dödliga så kan de inte undvika att ställa sig frågorna som de undvikit under stor del av sina vuxna liv. Det här är en roman om åldrande och om sorg, liksom en roman om det sociala spel som vänner, liksom man och hustru, spelar för att det är enklast så.

Språket är sparsmakat och precist, genomförandet är felfritt. En jä**a bra roman helt enkelt.

Tessa Hadley medverkar på flera av mässans programpunkter. 


fredag 30 augusti 2019

oktoberbarn - Linda Boström Knausgård


När Linda Boström Knausgård släpper en bok så vill jag genast läsa, hennes språk är så precist och texterna ofta nära, sköra och hudlösa. Så också i Oktoberbarn.

Det här är en roman om en författare som sjunker allt djupare in i depressioner och som under flera omgångar tvångsvårdas inom psykiatrin. I fabriken får hon elchocksbehandlingar, hon är helt i vårdens våld och kan inte protestera mot behandlingarna som hon upplever förändrar hennes minnen, hennes förmåga att hitta språket och hennes personlighet. För att inte tappa bort sig själv helt så skriver hon ner fragment av minnen från sin barndom, ungdom, äktenskap och skilsmässa och de fladdrar förbi i texten. Det här är en text som jag upplever som en blandning mellan frustration över maktlösheten och ett desperat försök att rädda det som räddas kan.

Djupt berörande blir läsningen och Linda Boström Knausgårds text som bär tydliga autofiktiva drag blir ju inte mindre intressant när man kan korsläsa den med hennes ex-makes texter. Karl-Ove Knausgårds årstidskvartett (jag fullkomligt älskade Om våren) utspelar sig under samma tid och det blir två sidor av samma skeenden  som man får följa. Mycket intressant, det visar på att det aldrig finns bara en enda berättelse, det finns två, det finns många. Varken K-O K eller L B-K kastar dynga på varandra utan de observerar och reflekterar och ställer oss som läser frågor. Vad innebär det att lova varandra att leva i nöd och lust? Hur hanterar man livet och logistiken när man är en familj med fyra barn och en av föräldrarna är mycket sjuk (och för den delen inte har körkort trots att man bor på landsbygden)? När en i ett äktenskap är sjuk så måste beslut ändå tas, kan man det? Hur länge är det rimligt att kämpa tillsammans när kärleken och lusten tagit slut? Barnen är oftast hållna utanför i romanerna och det visar på en respekt för dem som jag uppskattar. Man önskar dem liksom bara allt gott.

Jag hoppas att L B-K är såpass kry att hon kan komma till mässan. Då ska jag lyssna! 



torsdag 29 augusti 2019

fröken Island - Audur Ava Ólafsdóttir

Året är 1963 och Hekla är en vacker ung kvinna som längtar efter att skriva. Döpt som hon är efter en vulkan så önskar hon inget heller än att hennes innersta eld skall få ta form i texter som får sprida sig över jorden. Hon lämnar sin far, fårbonden som varje dag noterar dagens väder i en anteckningsbok, och tar sin skrivmaskin med till Reykjavik. Hon får bo hon sin vän, Jón John som har en symaskin i sin garderob. Han drömmer om att få designa kläder och träffa en man att älska, hon drömmer om att få sina texter publicerade, han måste gå till sjöss för att fånga val och hon måste försörja sig som servitris. Varför tackar hon inte bara ja till erbjudandet om att få bli fröken Island? Med hennes utseende så är det en säker väg till utlandet, till berömmelsen. Hekla vill annat, hon vill mer men det är inte enkelt att ta sig fram som kvinnlig författare. 
Audur Ava Ólafsdóttir har med sin härliga roman skrivit en bedrägligt lättläst berättelse om Hekla som hoppas och tror på ett annat liv än att vara mor eller fru. Hon önskar sig något annat än väninnan Íseys liv, det där barnen och familjen är det viktigaste. Ólafsdóttirs styrka är att skriva mycket lättillgängligt om stora och viktiga frågor och hon gör det med humor och stuns i berättandet. Jag kan inget annat än fnissa åt Heklas poetpojkvän som mest sitter på café och som blir helt kastrerad när han inser att Hekla skriver och att hon redan blivit publicerad. Jag är också mycket förtjust i faderns korta betraktelser över väder och vind och hans fascination för vulkaner. Det är inte ofta jag tycker att en bok borde varit lite längre, men det tänker jag här. Jag hade velat veta lite mer, jag hade velat lära känna många av karaktärerna lite bättre. På lördagen på mässan ska Audur samtala med Elin Olofsson och Dörte Hansen under rubriken När gammalt möter nytt. Helt säkert skall jag lyssna! 


onsdag 28 augusti 2019

tema Sydkorea på mässan - några lästips



Varje år har bokmässan fokus på något geografiskt område och i år är det dags för Sydkorea. En av författarna som jag ser mycket fram emot att lyssna till är Han Kang. Jag håller på att läsa Den vita boken och har tidigare skrivit om Vegetarianen och Levande och döda  här på bloggen. Sommarens läsning var Pachinko av Min Jin Lee och de söta allåldersfablerna om hönan som drömde om att flyga och hunden som vågade drömma är fin läsning. Ytterligare ett boktips är Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin som jag läste 2013.

Ikväll ska vi ses i bokbubblarna och kanske får jag fler boktips - vi har tema Sydkorea på månadens läsning. Återkommer i saken!  

tisdag 27 augusti 2019

transit - Rachel Cusk



Transit av Rachel Cusk är mitt första möte med den kanadensiska/brittiska författaren som under våren var mycket omskriven. Eftersom jag skulle lyssna till henne på Louisiana Literature i helgen så bestämde jag mig för att läsa men läsningen gick trögt. Det fick bli att lyssna istället, den brittiska inläsningen var dessvärre inläst med onödigt mycket inlevelse så jag störde mig en hel del på de olika dialekterna ... Inte alls konstigt att förlaget valt att spela in den just så för i Transit är det möten med många olika sorters människor som formar författaren Fayes vardag i London. Hon har lämnat in man och sitt hem i South Downs (hej, hej vackra natur!) och köper ett renoveringsobjekt på en bra adress i London. För henne och baronen blir det nya livet i storstaden som om att de träder in i en film och Faye observerar och återger det hon hör, ser och upplever i den bok hon skriver. Det här är alltså en roman om en författare som skriver en roman och dessutom om en författare som inte känner sig som hemma någonstans. Det nya huset är ännu inte ett hem och kvarteren där hon måste fördriva dagen när huset renoveras skapar möten med människor som är angelägna att berätta sin historia. Faye lyssnar, Faye skriver och Faye som utsätts för olika prövningar står stoiskt mitt i storstadsvimlet och funderar över hur hennes framtida liv skall gestalta sig.

Jag hoppas att de andra delarna i trilogin läses in på svenska, det ser jag fram emot!

måndag 26 augusti 2019

två samtal på Louisiana Lit



Första samtalet vi hörde var mellan Rachel Cusk och Lisa Halliday. Det blev lite haltande och trevande, mycket på grund av moderatorn Tonny Vorm som inte hade förmågan att knyta samman de två medverkande. Jag läser just nu Rachel Cusk och får återkomma med några ord kring Transit. Lisa Hallidays debutroman heter Asymmetri  och kommer på svenska i september.



Samtal nummer två var mellan Elif Shafak och Daud Aron Ahmed, Roxanne Gay hade lämnat återbud och därmed blev det inte så mycket till samtal utan mer en arena för Shafak där hon kunde berätta om sitt skrivande som går hand i hand med aktivism. Hon har en stor följarskara på twitter och hennes budskap var att predika humanism. Oavsett religion, sexualitet eller hudfärg så är det gemensamma målet frihet, jämlikhet och demokrati. Hennes senaste roman My Last 10 Minutes and 38 Seconds in This Strange World  läste jag i somras och den rekommenderas verkligen. Lite kan den jämföras med Arundathi Roys Den yttersta lyckan ministerium, de har båda huvudkaraktärer som lever i kanten av samhället och i båda spelar en kyrkogård stor roll. Shafak berättade att hon fått idén till boken när hon besökte en kyrkogård i Istanbul där de ligger som inte hör hemma riktigt någonstans, transpersoner, flyktingar och sexarbetare. Jag hoppas att flera av Shafaks böcker översätts till svenska för jag är övertygad om att många skulle uppskatta.

Kringle - med vaniljkräm och mandel. De kan sina wienerbörd de där danskarna :-) 


söndag 25 augusti 2019

Pipilotti Rist på Louisiana



Bäst på hela lördagens tur till Danmark var helt klart Pipilotti Rists utställning Open my Glade. Den är den bästa jag sett på museet någonsin. Att komma in i Rists universum är som att vara Alice och stiga ned i underlandet, det är verklige men ändå inte och man befinner sig mellan dröm och vakenhet. En stor sal var möblerad med sängar så att man skulle kunna ligga ner och se takprojektionerna, en annan sal var hängd med en ljusinstallation som skull få en att känna att man befann sig mitt i en pixlad bild och när man sedan kom till det skumma, gigantiska vardagsrummet med prylar som för mig blev skrämmande så blev utställningen perfekt. Åk dit om ni har möjlighet, 22 september plockas allt ner och det är klart värt att åka extra!

Som åskådare var världen ibland i miniatyr och ibland gigantisk. 


Rists utställning fortsatte i parken där linor med använda och lysande underkläder modell större hängde lite var stans. 


geniet från Breslau - Lena Einhorn



Nästan hela tågresan till och från Humlebeck igår ägnades åt Lena Einhorns inläsning av hennes roman Geniet från Breslau. Erkännas skall att jag slumrade till några gånger så jag har fått lyssna igen, lyssna om idag när huvudet var piggare. Det där omlyssnandet gjorde då inget eftersom det här är en helt fantastisk roman, jag vet inte riktigt vad jag ska placera den i för genre men riktigt bra läsning var det helt klart. Det är en roman baserad på verkliga människors liv och de två huvudpersonerna är Clara och Fritz. De är båda av judisk börd och de växer upp i Breslau, södra Tyskland. Tiden är kring förra sekelskiftet och de båda är mycket intresserade av kemi.

Clara har ingen möjlighet att utbilda sig i vanliga skolor men lyckas ta studenten som privatist, Fritz studerar på gymnasiet och förväntas ta över hans fars fabrik. De två möts på en dansskola och dagen innan Fritz beger sig av till Berlin utbyter de en första kyss. Åren går och Clara får möjlighet att arbeta i laboratoriet och blir Tysklands första kvinnliga doktor i fysik (kemi är inget eget ämne). När Fritz är biträdande professor återvänder han till Bresalu för att be om Claras hand. När hon väljer giftemål så väljer hon automatiskt bort sin karriär som vetenskapsman, Fritz däremot gör sig snart ett namn. Berättelsen diskuterar vetenskapens framsteg och befinner sig mitt i den tid innan första världskriget som blir en brytningstid mellan det traditionella och det moderna. I England talar man ofta om att den viktorianska eran tar slut med WW1 och i Tyskland så är det en liknande process, bara så pass att jag inte hade koll. Därför blev den här boken extra intressant,  särskilt som Sveriges band till den tyska kulturen och universiteten varit mycket starka genom åren.

Ni som känner mig vet att jag är en googlare, och i det här fallet så skulle jag googlat efteråt och inte under läsningen, mer avslöjas inte men om ni som jag gillar att googla så vänta! Det här är en bok som har nämnts i samband med Augustpriset och jag skulle inte alls bli förvånad om den blir nominerad. Så var det bara då i vilken klass? Fack eller skön? Oavsett så rekommenderar jag den som läsning till alla!

Vill man höra Lena Einhorn på mässan så framträder hon där på torsdagen, jag ska absolut lyssna!



fredag 23 augusti 2019

vad ser du fram emot?

Så lyder frågan på Kulturkollos utmaning den här veckan och just idag så såg jag väldigt mycket fram emot att det faktiskt skulle bli fredag. De första veckorna på höstterminen i skolvärlden är alltid intensiva och särskilt så då för en hjärntrött människa. Som om det inte vore nog med utmaning att jobba heltid så vågar jag åka till Louisiana Lit imorgon. Jag har varit där 8 gånger tidigare (förra året åkte jag inte för då var jag för dålig) och det är alltid en härlig och tålamodsprövande utflykt. Mycket människor på liten yta, långa köer till allt och samtidigt vidunderligt vacker konst, fina litteratursamtal. Jag tror det blir det en härlig dag. Jag hoppas kunna blogga lite direkt imorgon och känner jag min kumpan Linda rätt så kommer hon att skriva på Enligt O. När jag bokade tyst kupé både dit och hem för oss båda så konstaterade hon att "bra, då behöver vi inte prata med varandra" men det blir ju så himla pinsamt när man snarkar ...

Som sagt, skolmänniskor är trötta i början av terminen. Så är det alltid. Just möten med härliga bokmänniskor är något jag ser fram emot i höst. Snart är det bokcirkeldags, sen är det bokmässa och förhoppningsvis så ses både bokbubblare och kulturkollare fler än en gång i höst. Det är alltid mysigt!

torsdag 22 augusti 2019

förstå och arbeta med språkstörning - ytterligare en lärpocket



Natur & Kultur har en serie som de kallar lärpocket och det senaste tillskottet i den familjen är en lättläst och välskriven sammanfattning kring diagnosen språkstörning.

Anna Eva Hallin är logoped och forskare på Karolinska institutet och hennes skrift Förstå och arbeta med språkstörning vänder sig till alla som vill veta mer om diagnosen. Eftersom boken är såpass tunn och skriven på ett lättillgängligt språk så kan jag rekommendera den för både föräldrar och skolpersonal, som introduktion och praktisk tipsbok så fungerar den mycket bra. På skolan där jag arbetar så har vi många elever som befinner sig i språklig sårbarhet och oavsett om de har funktionsvariationen språkstörning eller ej så finns där många kloka tankar i den här boken som man kan reflektera över generellt när man planerar lärmiljöer och undervisning. Resonemangen kring visuellt stöd och insatserna som man kan göra för att öka den språkliga tillgängligheten ska jag genast ta med mig i de rådgivande samtal som jag för i mitt yrke. Mer kunskap om de svårigheter som språkstörning för med sig behöver absolut spridas. Själv ska jag gå en utbildning på SPSM i höst och med tanke på att det finns 1 - 2 elever i varje klass som lever med språkstörning så är det angeläget att vi är många som lär oss mer. Då är en sådan här lårpocket perfekt. Man läser den på en timme och får grunderna till sig. Perfekt!

Länksamling för den som vill läsa mer hittar ni här! 

PS. Vill ni läsa min tankar om boken Språklig sårbarhet i förskola och skola (av Barbro BruceEva SventeliusUlrika IvarssonAnna-Karin Svensson, 2016) så är det bara att klicka sig vidare. Under taggen lärartankar kan man följa mitt arbete som speciallärare på en F - 6-skola i Göteborg. 

onsdag 21 augusti 2019

klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död - Lina Schollin Ask

Söndagskvällen tillbringades tillsammans med mamman och barnläkaren Lina Schollin Ask och hennes självbiografiska text Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död. Det är en jobbig stund för mig att lyssna och det måste varit oerhört svårt att skriva berättelsen om hur Lina och hennes man hittar sin dotter död i sängen. Dottern Ingrid är bara ett och ett halvt och föräldrarna får aldrig något svar på vad som genbligen hände den lilla. Lina är höggravid och på något vis så fortsätter vardagen trots den tragiska förlusten. Ett nytt barn föds och det blir nödvändigt att leva vidare. De kan inte bara överleva utan faktiskt ge det nya lilla livet en trygg och varm första tid och i texten får jag som läser följa Lina och hennes man ut ur det svartaste svarta till en allt mer normaliserad vardag. Sorg och saknad tar olika uttryck vid olika tider och att det skulle finnas något slags checklista att följa är nog mest ett sätt att försöka rationalisera det obegripliga. Det finns ingen patentlösning på sorgearbete, det är tydligt och extra fint är det att läsa den här uppriktiga skildringen som just betonar vilken berg och dalbana det kan vara. Höga berg och djupa dalar och däremellan helt vanlig vardag. 

tisdag 20 augusti 2019

heartmaps - en modell för skrivande om viktiga ting


Idag kommer eleverna till sin först skoldag för året och visst hoppas vi vuxna att skolan skall kännas både efterlängtad och meningsfull. Ett verktyg för att komma nära och locka fram elevernas tankar och känslor kan vara att arbeta med Heartmaps. Georgia Heard är en guru när det kommer till undervisning om skrivande och säkert har ni läst hennes bok om hur man kan undervisa kring dikter - Allt gott på jorden och i solen. I hennes nyöversatta metodbok med undertiteln - Elevens väg till autentiskt och kreativt skrivande - så får alla vi som arbetar med elever på låg och mellanstadiet en uppmaning att låta eleverna skriva om det som ligger dem nära. Med olika hjärtan som utgångspunkt så skapar eleverna sina egna hjärtekartor. Tankekartor är vi vana vid men hjärtekartor? Det handlar om att utifrån ett givet tema samla ihop det som väcker känslor, som ligger nära hjärtat och som berör. Sådana teman kan vara familj, husdjur, drömmar, sinnen, platser, tacksamhet eller saknad. 

Heard menar att man, precis som med tankekartor, måste träna på att formulera och fylla på sina hjärtan och hon beskriver praktiskt hur man kan modellera lektioner. Boken inleds med en introduktion där modellen presenteras och har sedan förslag på 20 olika hjärtekartor. En karta finns där för att man skalla kunna hitta vägen och de här personliga kartorna som man sätter samman skall hjälpa till för att hitta fram till det som är meningsfullt, viktigt och autentiskt. Utifrån kartorna kan man sedan skriva texter i många olika genrer, berodde på vad som är aktuellt i klassen.

Jag är sugen på att introducera det här för lärarna i kollegiet och jag tror att det skulle kunna bli riktigt bra, skrivande ska aldrig blir instrumentellt i skolan och vårt genreskrivande kan ibland bli lite själlöst. Jag tror att hjärtekartor kan vara ett sätt att motverka det. Vad tror ni? 

måndag 19 augusti 2019

jag ser dig - Mari Jungstedt



Jag gillar att läsa om kommissarie Anders Knutas och hans team av poliser i Visby. Miljöerna som ramar in brotten är alltid spännande och relationerna mellan kollegan Karin och Knutas är småputtrigt vanliga och vardagliga.  Journalisten och fotografen (som jag just nu glömt namnen på) finns också med i serien och de är ena hejare på att snoka upp ledtrådar. Den här gången är det en grupp juridikstudenter som utsätts för ett otäckt brott, de ska åka till Lilla Karlsö för att ladda upp inför höstterminen. De är fyra vänner som åker och tre av dem hittas döda på den enliga ön. Flickan Frida, som är ensam överlevande blir den av ungdomarna som vi får lära känna lite bättre.

Det är riktigt spännande emellanåt i Jag ser dig (del 15 i serien) och jag lyssnar klart trots den erbarmliga inläsningen. Kanske är det den eller något annat för jag upplever ett litet motstånd, störningsmoment. Det kan vara så att det är språket, eller att alla karaktärer ska beskrivas med utseende, eller att en av de unga studenternas kläder beskrivs som grälla. Jungstedt ger sig också på att skriva om Fridas bakgrund och jag får ingen trovärdig känsla. Det är nog så att Mari Jungstedt är bra mycket bättre på att skriva om människor mitt i livet och mitt i medelklassen än unga studenter och sjukpensionerade. Måhända är jag onödigt kritisk, måhända var jag lite smågrinig just den där date. Måhända blev jag mycket irriterad på inläsningen.

Hur som, jag kommer lyssna på nästa del i serien också, jag måste ju få veta hur det går för Knutas och Karin!

lördag 17 augusti 2019

villa havsbris - Caroline Säfstrand



Villa havsbris av Caroline Särstrand är en ovanligt välskriven svensk feelgood som jag blev positivt överraskad av. Den håller sig inom mallen på många sätt, det är en kvinna som ärver ett hus och finner i samband med återkomsten till sin barndoms stad att där finns hemligheter att upptäcka. I den här berättelsen är det Sophie som kommer hem från Berlin för att begrava sin mor. Hon bor i Berlin och har inte alls tänkt att det ska bli mer än en snabbvisit. Kremeringen har hon köpt på nätet och nu återstår bara mötet med advokaten som skall ordna bouppteckningen. I testamentet visar det sig att Sophie ärvt sin mormors kurhotell och en liten resväska med moderns saker. För att inte behöva släpa på väskan så åker Sophie via huset på väg till flygplatsen och väl där så inser hon att hon inte är färdig med allt det som hon upplevt där.

Den här romanen avviker lite från det allra vanligaste i genren eftersom Sophie är en oberoende kvinna som närmar sig fyrtio, människorna hon träffar under sin vistelse i Sverige är alla personer lies utanför de ordinarie ramarna och deras liv får också ta plats i berättelsen. Jag gillar ju dessutom allehanda trädgårds och renoveringsprogram på TV så för mig så var det arbete i trädgården och diskussioner om hur tapeten skall se ut i hallen extra mysig del av romanbygget.

Mysig och varm bok som är perfekt underhållning en dag när skyfallet drabbat Göteborg och det enda vettiga viset att spendera dagen på har varit med en bra bok. Fika, också, man måste ha fika till. 

fredag 16 augusti 2019

babylon berlin



På SVT hittar vi Babylon Berlin som är en påkostad tysk kriminalserie. Den har varit mitt sällskap på kvällarna den senaste veckan och jädrar så rädd jag varit. Jag har drömt mardrömmar flera nätter och alltid har jag varit jagad i stadsmiljö. Staden i serien är Berlin och året är 1929. Det är brytningstid, dekadensen frodas, ekonomin är på väg att kapsejsa och de politiska extremerna växer sig starka. Väldigt intressant tidperiod! Till polishuset i centrala Berlin kommer en ung polis från Köln med ett särskilt uppdrag, samtidigt står den ambitiösa och fattiga unga kvinnan utanför och väntar på påhugg. Deras vägar korsas och vi som tittar får se en mycket spännande tv-serie. Narkotika, prostitution, kommunister och nationalsocialister, korrumption och lite romantik. Snygga och välgjorda miljöer och fantastisk kostym. Rekommenderas, men man får inte ha anlag för mörkrädsla ...  

I samband med att man skriver om den här serien så kan man inte glömma att nämna Himmel över Berlin som utspelar sig i samma tidsperiod, jag hittade en CD-bok här hemma som ska bli höstens omtittning. Vill man läsa fantastiska romaner om tiden för Weimarrepublikens fall så kan jag orks rekommendera Hans Falladas romaner t ex Hur ska det gå för Pinnebergs? och Varg bland vargar. 

torsdag 15 augusti 2019

min perfekta man - Bengt Ohlsson



Bonnier Bookery är ett förlag i Bonniersfamiljen som satsar på utgivning anpassad till digitala medier. Böckerna är skrivna för att lyssnas på som ljudbok eller läsas som e-bok och finns inte i tryckt form, de är inte heller så långa och har korta kapitel. Bengt Ohlssons Min perfekta man  har jag lyssnat på och det är ganska vanlig samtidsroman med relationer i fokus. Jasmine är psykolog och arbetar som parterapeut, hon är gift med drömmannen Adrian. De har ett ordnat gift liv tillsammans med hus och kanske till och med tankar på att skaffa barn. Det är liksom dags för det. När Silvio och hans fru Filippa stiger in på Jasmines mottagning så känner Jasmine direkt att det finns en spänning i luften, snart kan hon inte bortse från känslorna kan vara besvarade. Hur oprofessionellt är inte det?

Det här är en roman om att våga lyssna på sina känslor och inte rygga för det obekväma, det är också en roman som landar rakt i den medelklassiga samtiden. Jasmine har en annan bakgrund och har genom utbildning gjort en klassresa, hon känner sig hela tiden osäker på sitt värde och bygger upp det med hjälp av prestation. Känslor är sekundära och det temat i romanen hade gärna fått vara starkare enligt mig. Romanen diskuterar också vad det är att vara sann mot sin partner, måste man berätta allt för varandra för att en relation skall fungera?

Jag blev aldrig riktigt engagerad i någon av karaktärerna i den här boken, det där att känna saker för människorna eller händelserna i en berättelse är viktigt för mig. I Bengt Ohlssons roman De dubbelt så bra som jag nyligen läste så var jag så intresserad av människorna och vill hela tiden lära känna dem bättre, i den här så var känslan bara: Jaha, Ok, Jaså. Halvljummet betyg från mig alltså.

tisdag 13 augusti 2019

gott om tid - Bodil Jönsson

Ja, dagen innan jag börjar arbeta igen efter semester så passar det väl bra att skriva om Bodil Jönssons Gott om tid. 20 år efter det att hennes braksuccébok Tio tankar om tid kom ut så följer hon upp den med en uppdaterad version, en del av texterna är de samma och annat är helt nytt. Andemeningen känner man igen i de båda böckerna, du har gott om tid - det handlar bara om vad du väljer att göra med den. I den nya boken så skriver Jönsson en hel del om hur det nya digitala samhället påverkar vår koncentration och uppmärksamhet, hur vår försiktiga uppfostran skapar otrygga barn och hur den ständiga tillgången på information både hjälper och stressar oss.

En av de delar som jag fastnar för är det där med styckad och ostyckad tid. Att skapa så många tillfällen som möjligt med ostyckad tid menar Jönsson är en förutsättning för tänkande, kreativitet och vila. Hon skriver också om rutinernas trygghet som gör att tid friställs, framförhållning och planering gör att tidskrävande och energislukande akututryckningar kan undvikas. Vi är många som behöver ha tydligare gräns mellan arbete och fritid och hon förespråkar detox, ingen media, ingen mobil, ingen fullspäckad kalender. Min sommar har varit full av ostyckad tid och med en tom kalender. Jag behövde verkligen försöka bli van att kunna skrota runt och ta det som det kommer. Det är verkligen en utmaning för en sån som mig, inte för att jag alltid vill vara social eller aktiv men låt oss inse att det är ensamt när man är ensam själv vecka efter vecka. Det blev tvunget att koppla in bredbandet, annars hade det inte gått. Stimulans och vila i balans är helt klart det bästa receptet. Det har gått sådär men jag får träna på.

Kvar från den förra boken är den starka uppmaningen att se på tiden som något som kommer och inte som går. Hur den är är så är ju tiden i en mängd sammanhang (inte minst i livet) ändlig och därför så är det svårt att riktigt göra den tankevändan. Jag borde döpa om min blogg till Och dagarna kommer ... Det här är en riktigt fin bok som passar alla. Ung som gammal, alla förhåller sig på något sätt till tid. Ljudboken är inläst av Bodil själv och det är jättefin lyssning. Hon är en nestor och säger så kloka saker som man bara inte kan säga emot! Man kan dessutom lyssna på Bodil Jönsson på årets mässa. Seminariet heter Tankar om tid och paus. 



söndag 11 augusti 2019

halvmördaren - Håkan Nesser



Det har regnat på tvären i 36 timmar och humöret hamnar på botten. Röjning av garderober, städning av bokhyllor och köksskåp behöver en påse polly och en dos Håkan Nesser. Dessvärre är det inte Nesser själv som läser Halvmördaren - Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv, Reine Brynolfsson är en bra inläsare men inget slår Nesser själv. Alldeles nyutkommen är den här romanen och som alltid så är man tveksam huruvida man ska kategorisera den som kriminalroman eller ej. Det förekommer ett mord och visst är det en viktig komponent men det som gör att man läser vidare är att man får lära känna Adalbert Hanzon.

Han är en 74-årig pensionär som bestämt sig för att skriva ned sin sanning. Huruvida det han minns är sant är oklart, hans minne sviktar emellanåt och i samma veva som han börjar skriva i sina anteckningsböcker så skymtar han en kvinna som han kände för mer än 40 år sedan. Att minnas det som varit, och att försöka finna henne, kvinnan i hans liv, upptar hela Adalberts liv. Nesser är fenomenal på att skriva om gubbar, man hör Adalberts resonerande och det är långsamt och omständligt och vilsamt. Språket som Adalbert använder i sin krönika är osvikligt nesserskt och visst klämmer han dit ett par luguber och några till yttermera visso. Det är inte särdeles spännande och det är egentligen inte så händelserikt heller men det är vilsamt.

Perfekt en regnig söndag!

vem dödade min far - Édouard Louis

Vem dödade min far av Édouard Louis är en kort essäliknande text av den franske författaren som blev mycket uppmärksammad för debutromanen Göra sig kvitt Eddy Bellegeule. I den berättar han om hur han bokstavligen var tvungen att lämna den lilla ort han vuxit upp i och bryta med med den sociala kontext som var vardag och dessutom lämna sin familj. Han lämnade för att kunna andas fritt, för att fly fattigdomen, för att kunna leva som öppet homosexuell och för att studera sociologi och han använder egna erfarenheter som utgångspunkt i sina undersökningar av mönster i samhället.

I den här senaste texten glimtar en far fram som jag inte riktigt mött förut, en far som var levnadsglad och hade drömmar, ville väl men inte riktigt förmådde och som maldes ned av arbete och svårigheten att ge sin familj ett gott liv. Där finns dessutom sonens ilska över systemet som brutit ned hans far och på så vis kan man se den här texten som en kärleksfull sådan. Jag har också läst Våldets historia  och alla tre texterna har en stark samhällskritisk blick på det Frankrike som Louis upplever. Den sociala nedrustningen, klassamhället, synen på manlighet och det självklara våldet som finns både inom familjer och i samhället, det våld som riktas mot det avvikande och de svaga är teman som återkommer. Det var fint att i Vem dödade min far också läsa om omtanken och stoltheten mitt all ilska, om kärlek och acceptans mellan far och son mitt i det oändligt sorgliga.  

lördag 10 augusti 2019

innan ni tog oss - Lisa Wingate



Strax innan sommaren kom Lisa Wingates Innan ni tog oss i pocket och ljudbok och det har gett titeln en riktig skjuts. Jag har i sommar läst ett gäng böcker som utspelar sig i den amerikanska södern och i det temat passar den här romanen som börjar i Memphis 1939 in mycket bra. Den bygger löst på en adoptionsskandal där en föreståndare för ett barnhem i Memphis, Georgia Tann, kidnappade och sålde barn över hela USA. Verksamheten avslöjades 1950 och då hade runt 5000 barn sålts på den illegala marknaden. Just föreståndarens motiv är så svåra att förstås sig på i den här romanen. Hon är girig och vill tjäna pengar men samtidigt så avvecklar hon inte verksamheten när hon fått ihop en summa utan hon fortsätter driva barnhem fram till sin död. På hemmen, som sköttes med järnhand, bodde inte bara kidnappade barn utan också barn som faktiskt var föräldralösa och utsatta. Man kan hoppas att det ändå fanns någons slags ursprungstanke om att hjälpa barn i grunden, annars så blir tanken på hela företaget oerhört cynisk.

Tillbaka till boken. Den utspelar sig i två tidsplan, det ena handlar om Rill och hennes fyra syskon som växer upp med sin mamma och pappa på en flodbåt i Mississippi-deltat. När modern skall föda ytterligare syskon så går det fel och hon måste föras till sjukhus. Kvar på båten är de fem barnen och en natt blir de hämtade till ett barnhem. Barnen tror att de ska föras till sina föräldrar men det visar sig att de hamnar i källaren till ett barnhem. Roll försöker hålla ihop syskonskaran och funderar på hur hon skall kunna återse föräldrarna igen.

Nutidshistorien handlar om juristen Avery Stafford som är född in i en politikersläkt. Hennes far är senator och när han nu blivit sjuk i cancer så förväntas Avery träda in i hans ställe. Hon är knappa 30 och kanske har hon hela livet varit den där duktiga flickan som gjort vad som förväntats av henne. När fadern blir sjuk så får Avery ta hand om farmoderns hus och affärer, farmodern är drabbad av alzheimer och försvinner allt mer. Avery bestämmer sig för att gå igenom hennes anteckningsbok. Där finns oförklarade händelser, fotografier och måhända hemligheter om hennes farmor som släkten kanske anat men som troligen inte passar in i en senators bakgrund.

Jag gillar den historiska delen av den här boken absolut bäst. Det är gripande att läsa om den lilla syskonskaran och livet både på floden och på barnhemmet. Den nutida delen blir lite för amerikansk för min del, det är politiska hänsynstaganden, sjukdomar som övervinns, kärleksbekymmer och livsval som emellanåt är svåra att relatera till. Som helhet så är det här en relationsroman som har sin styrka i sin historiska bakgrund. Jag gick genast igång och googlade och började tänka till kring både adoptioner, barn i utsatta sociala situationer som jag möter och så förstås livet på floden. Det finns flera fina stycken i boken om hur högläsning håller den lilla syskonskaran vid gott mod och visst läser de Tom Sawyer ...

Om jag ska ha någon invändning så är det omslaget. Syskonen lever på en flodbåt i södra USA och senare på ett barnhem och det är den försigkomna Rill som berättar. Hon är 12 och tar hand om sina syskon på ett rådigt och  brådmoget sätt. Två små flickor i motljus i en åker passar faktiskt inte alls till storyn. Så var det sagt.