fredag 20 juli 2018

yrsel - Annika Widholm



Yrsel  av Annika Widholm är en skräck/spänningsroman skriven direkt för digitala marknaden och ges ut på förlaget Bonnier Bookery. Jag lyssnade på den som ljudbok uppläst av Rebecka Hemse och hon gör som alltid en riktigt bra inläsning. Jag gillar att hon läser med inlevelse men undviker att "spela teater", det lämnar utrymme för mig som lyssnar att gestalta karaktärerna efter mitt huvud också. Det här är en bok som skänker olustkänslor direkt, spänningen stegras allteftersom man tillbringar tid med Clara. Hon är psykologistudent och har nyligen flyttat in hons kärleken Markus. Han bor tillsammans med sina två tonårsdöttrar i en våning och flickorna saknar sin mor mycket, hon omkom i en olycka för ett drygt år sedan. Clara får oförklarliga svimningsattacker och hon vaknar upp på de konstigaste ställen, hon blir allt mer intresserad av att undersöka gränsen mellan vakenhet och dröm och samtidigt känner hon sig förföljd. Vad händer i hennes liv egentligen och kommer kärleken till Markus att hålla?

Man kan ju verkligen undra vad jag gör, lyssna på en så läskig roman boende ensam i en sommarstuga? Svar, jag har lyssnat dagtid för det här är en roman där man inte riktigt kan vara säker på något. Det skapar en osäkerhet som man behåller långt efter läsningen är slut och min personliga matdröm är att bli förföljd, att någon skall stå utanför och titta in. Say no more ...

Bookerys romaner är lagom långa och ett lite extra driv i sitt berättande för att passa bra för lyssning och Yrsel var så spännande att jag i det närmaste sträcklyssnade. Det i sig är ett mycket gott betyg! 

onsdag 18 juli 2018

ett mörker mitt ibland oss - årets gotlandsdeckardos



Ett mörker mitt ibland oss är del 14 i serien om kommissarie Knutas i Visby och den här gången är det både almedalsvecka och gotland runt och turisterna börjar anlända för sommarens säsong. Knutas känner sig ensam, han närmar sig sextio och vardagen är tom nu när barnen är utflugna och relationen med kollegan Karin har tagit slut. Så försvinner en ung krögare på södra Gotland spårlöst, samtidigt så går starten för Gotland Runt i Stockholm och när ett av ekipagen måste söka nödhamn i en av Gotlands otillgängliga vikar så hittar besättningen en död man. Så sätter deckaren fart, Knutas får upp livsandarna när han får ett komplext fall att ta itu med och snart förstår man att det här inte är ett slumpmord.

Inte mer om handlingen här men som vanligt så använder Jungstedt den gotländska miljön för att förstärka handlingen och det är som vanligt mysigt att återse både poliser och journalister på ön. Som om att man tar en semestertur och hälsar på gamla vänner. Lagom spännande, väl valt brott ett valår och relationer som trasslar lagom mycket. Hon kan sitt hantverk Mari Jungstedt.

Hon kommer förstås till Crimetime på Bokmässan i år. Programmet är späckat och man kan köpa en lite billigare biljett om man bara är intresserad av de seminarierna. Vi ses säkert där!



tisdag 17 juli 2018

dagens sommarprat: Fatima Bremmer

Dagens sommar höll Fatima Bremmer i, hon pratar om sin biografi över Ester Blenda Nordström. Lyssna på programmet och läs boken! Så här skrev jag på Kulturkollo i januari:

”Ett levande porträtt av en tid och av en person, som var undersökande journalist, äventyrare, barlejon, med en livslång förbjuden kärlek till en annan kvinna. En bok om att skriva och leva till varje pris.”
Så löd motiveringen på 2017 års augustprisgala till den mycket välförtjänta vinnaren. Tack vare Fatima Bremmers noggrant researchade och mycket välskrivna biografi Ett jävla solsken så har en av Sveriges historiskt intressanta, och nästan bortglömda kvinnor, åter igen kommit fram i ljuset. Vinsten i augustprisets fackboksklass hjälper säkert till att locka många till läsning. Bravo!
Ester Blenda Nordström är en av de där kvinnorna som gått före, som banat väg för kvinnors möjligheter att i allt större utsträckning välja väg utanför de traditionellt manliga och kvinnliga rollerna. Redan som ung flicka är Ester Blenda våghalsig och nyfiken, hon arbetar med sysslor på familjens gård, lär sig reparera och köra motorcykel och klär sig gärna i byxor. 1911 börjar hennes arbete som journalist på Svenska Dagbladet och 1914, när hon är 23 år gammal, tar hon tjänst som piga för att kunna skriva om sina erfarenheter. Hon lever på en gård i Östergötland under en månad och boken En piga bland pigor blir den första av ett antal mycket uppskattade reportageböcker.

Redan tidigt i biografin, som Bremmer satt samman genom att studera brev, dagböcker, tidningstexter och böcker, så möter man en rastlös och impulsiv kvinna som har svårt att komma till ro. Hon har en stor vänskapskrets, där ingår som nära vänner t ex Elin Wägner med make och hon ingår i både borgerlighetens kretsar och i mer radikala och konstnärliga kretsar. Många pläderar för kvinnlig rösträtt och ökad valfrihet för kvinnor och i Ester Blendas krets ät det flera unga kvinnor som försöker kombinera familj och arbetsliv. Normen är giftemål och Ester Blenda Nordström kan inte finna sig i det ödet. Hon tar tjänst som ambulerande lärarinna i lappmarken, organiserar hjälpsändningar till svältande i finska inbördeskriget, utbildar sig till bonde (som enda kvinnliga student), reser genom Europa på motorcykel, korsar USA genom att lifta och arbeta sig fram, reser till Argentina och tillbringar två år i Sibirien tillsammans med nomadfolket evenkerna. På många resor har hon Carin vid sin sida och de var varandra nära ända fram till Ester Blendas död. Och överallt dokumenterar hon, hon skriver och fotograferar sina upplevelser. Texter publiceras i både dagstidningar, veckotidningar och böcker. Just böckerna är föredömligt nyutgivna av förlaget Bakhåll.
Livet på hemmaplan, i Stockholm är inte enkelt. Hon har svårt att finna ro till skrivandet och festandet lockar. Hon bestämmer sig för att flytta ut på landet och försöka hitta ett ställe som kan bli hennes hem. Allt större ekonomiska problem och alkoholism gör att hennes hälsa blir allt sämre. Man får en bild av en kvinna som bär på en oro och ett tempo i kroppen som är på många sätt utmattande. För att få en stadigare inkomst så skriver hon en uppskattad flickboksserie med Ann-Mari i huvudrollen som Eva Wahlström i Fria flickor före Pippi menar är en tydlig föregångare och inspirationskälla till Astrid Lindgrens författarskap.
Det är ett av många exempel på hur Fatima Bremmer skickligt försätter Ester Blendas liv i en kontext som gör att det här inte bara är en biografi om en enastående och egensinnig kvinna med ett unikt livsöde utan också en historia om Sveriges utveckling och levnadsförhållanden för många av de människor som hon träffar. Särskilt intressant för mig var avsnittet om hur hon arbetade som lärarinna och diskussionen kring hur man skulle kunna anpassa undervisningen efter den samiska befolkningens behov. Andra som läser kommer säkert att fastna för andra delar.
Precis så önskar jag mig en riktigt bra biografi!

tsarens dotter - Gill Paul



Tsarens dotter av Gill Paul har en titel och ett omslag som på pricken deklarerar innehållet. Historisk romantik baserat på en av mest omskrivna kungliga familjerna genom alla tider och berättelsen om tsarfamiljens öde upphör inte att intressera. I Pauls roman får man i nutid följa Kitty som har ärvt en stuga av  sin mormors far, när hennes äktenskap är i gungning så bestämmer hon sig för att lämna London och undersöka arvet och kanske få reda på mer om hans liv. 

Parallellt får vi som läser en historisk berättelse, det är 1914 och den ryske officeren Dmitri hamnar på sjukhus, hans vårdare visar sig vara storhertiginnan Tatiana, en av tsarens döttrar. De blir förälskade man får följa paret fram till revolutionen. Gill berättar i efterordet att hon baserat en del av berättelsen på historiska fakta men min upplevelse är att det här är väldigt mycket fiktion. Vilket är helt ok om man inte förväntar sig något annat än en ganska typisk romantisk roman. Jag hade nog hoppats på lite färre känslor och lite fler beskrivningar av miljöer och kläder osv. Det är jag det, någon annan hade säkert låtit sig sväva bort i den mycket gripande berättelsen om den omöjliga kärleken mellan Tatiana och Dmitri. 



måndag 16 juli 2018

läsa för integration - ordets makt och en arena att agera på

Läsa för integration - en metodhandbok är utgiven av En bok för alla och vänder sig till alla som är intresserade av att arbeta läsfrämjande. Boken beskriver ett projekt som startades i Södertälje och som använder metoder som sprider sig ut i landet. I korta drag handlar det om att skapa arenor för barna att möta litteratur på och där de också får möjlighet att skapa och vara delaktiga. Verksamheten använder sig av enkla metoder som interaktiv högläsning, workshops där man tillsammans bearbetar texten på olika sätt och fika. Att äta och dricka något tillsammans har visat sig vara en av framgångsfaktorerna. Andra är att verksamheterna skall vara gratis och lättillgängliga, tröskeln för att komma skall vara mycket låga. De ska också hålla en viss takt och kontinuitet och de ska ha en planering som sträcker sig över tid. Läsa för integrations verksamhet fokuserar på språket som en avgörande nyckel för individens frihet och möjlighet till att ta vara på sina möjligheter. Boken beskriver hur verksamheten arbetar med integration via familjerna och hur aktiviteterna bidrar till att ge språkligt splittrade familjer gemensamma referensramar. Projektet i Södertälje har startats av en aktiv medlem i assyriska föreningen där och samarbete med föreningar underlättar möjligheten att få ut information om aktiviteterna. Samarbete med Tom Tits experimentverkstad har också lockat besökare.

Mycket lite handlar den här boken om samarbete med skola eller fritidshem men jag är övertygad om att de aktiviter som beskrivs också kan genomföras på fritidsgårdar eller i fritidshem, den viktiga aspekten samarbete med hemmen borde gå att få till också inom skolans verksamhet. I boken kan man läsa en lista över olika aktiviteter/övningar som de har använt i projektet och de påminner om hur viktigt det är med tydlig struktur på träffarna. Inledningsaktivitet, interaktiv högläsning, fika och sedan någon typ av gestaltning/workshop med skapande verksamhet i dans, musik, bild och drama. I boken finns också en lista över några av de böcker som varit extra lyckade i arbetet, nämnas kan t ex Pudlar och Pommes, Örjan den höjdrädda örnen, Malala - ord är hennes vapen, Mulle Meck bygger en bil och Ronja Rövardotter.

Det jag främst tar med mig efter läsningen av den här boken är att språklig kompetens är så viktig för både individer och samhället i stort att alla måste hjälpas åt. Det är en demokratifråga att kunna uttrycka sig och kunna delta i samhället. Samhället det är vi - alla som bor här och det blir det som vi gör det till. Några har svårare än andra att känna sig hemma, att känna sig delaktiga och då är arenor som Läsning för integration en av flera framkomliga vägar. Alla som är etablerade i samhället måste lyssna in de behov och den kraft som finns hos de allra flesta och alla vi som arbetar i skola, idrottsföreningar, kulturföreningar, kyrkor/moskeer och politiker behöver dra åt samma håll så att klyftorna i samhället kan överbryggas med hjälp av språket. I östra Göteborg där jag själv verkar finns mycket att göra tillsammans. Jag tar med mig den tanken in i höstterminen. 

söndag 15 juli 2018

röster från kriget - Bohusläns museum


Bohusläns museum i Uddevalla är ett riktigt all-utställningshus. Där finns en hall med vackra träbåtar, en permanent utställning med djur och natur typiskt för landskapet, fina lekområden för barn och en fin utställning kring fisket och andra näringar i centrum. Och så är där alltid tillfälliga utställningar som den aktuella Röster från kriget. (Utöver den i den vackra konsthallen, just nu Lena Cronqvist som ska få ett eget inlägg).  För att inte tala om shopen, så helt otroligt lockande urval ...


Under tidigt 1700-tal var Bohuslän en orolig plats att leva i, landskapet var svenskt men gränserna var inte självklara. I den här mycket spännande utställningen får andra än historieskrivarna ge röst åt händelserna under karolinerkriget. Det är lätt för oss att se hjältemålningen av Karl XII likfärd som den enda bilden av kriget (se den förresten på Konstmuseet i Gbg, den är magnifik) och här ger museets pedagoger en annan bild. Yrkeskvinnornas, barnens, soldaternas, kaparnas och båtmännens röster kommer här fram i dramatiserade filmade scener. Mycket intressant! Några snapshots kan inte göra utställningen rättvisa - åk och se! (Det är gratis inträde till hela museet, så generöst.)



Om man är intresserad av historiska romaner från Bohuslän där många röster får höras så rekommenderar jag Maria Gustavsdotters serie om prästdöttrarna från Morlanda. Visserligen stormaktstid (alltså ungefär 50 år innan Karl XII) men mycket välresearchade och särskilt Katarinas bok utspelar sig delvis i Uddevalla.


idag konfererar vi igen - inuti huvudet är jag kul!


Kika in på Kulturkollo, där pratar vi om den här fina ungdomsboken! 

45 Morbus Addison - Linda Skugge

45 Morbus Addison  av Linda Skugge är ett uppslagsverk över personen Linda Skugges liv som det är just nu. Hon är 45 och är drabbad av en obotlig sjukdom som hon inte får vård för och hon är förbannad. Rasande. På att inte bli trodd, på att inte få adekvat vård, på att bli ekonomiskt utblottad, på att vara så trött att hon inte kan laga mat till sina barn, på att försöka leva med en obotlig sjukdom. I korta texter berättar hon om livet som det är när läkarna säger att hon är 100 % frisk och hon själv inser att hon snart kommer att dö. Hon rasar i vikt, hon har stora problem med sin mage, hon har synrubbningar, yrsel, ångest och en förlamande trötthet och hon är 100 % frisk. Ingen sjukpenning, ingen behandling och det är i skildrandet av sjukdomen och kontakten med sjukvården som jag blir verkligt fångad av de här texterna. Jag är mindre intresserad av hennes offentliga person, hennes bakgrund som musikskribent och huruvida hon är rättvist/orättvist behandlad i yrkeslivet eller inte. Det är livet med en kronisk sjukdom som är riktigt intressant för mig, jag har många omkring mig som kämpar med uppgiften att få till ett värdigt och gott liv trots allt.

Likt en blogg skriver Skugge sina inlägg i debatten och hon tar egna erfarenheter som utgångspunkt. Det blir personligt och privat, hon väjer inte för att exponera sin sjukdom och visa upp allt det jobbiga som den för med sig. Det är bra. Det måste skrivas om. Med den erfarenhet som jag har från det senaste halvåret så vet jag att de allra flesta inte vill tänka på all ångest, all skit, allt piss, alla spyor, allt blod, slem och svett som kommer med svåra sjukdomar. Det är liksom snyggare att berätta om hur man gör yoga, målar akvarell eller åker skidor i gnistrande nysnö. Skildringar av sjukdomars jävlighet kallar Skugge sick-lit och i den genren är det här en rasande bra bok!




lördag 14 juli 2018

brun flicka drömmer - Jacqueline Woodson

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson är en helt ljuvlig uppväxtskildring skriven på ett glimrande vackert språk. Woodson är årets ALMA-pristagare och på torsdagen på bokmässan finns Woodson på plats. Sorg och hopp är rubriken för samtalet och balans mellan sorg och hopp är också påtaglig i den här romanen. Man får följa Jacquelines uppväxt tillsammans med sin mamma och de tre syskonen. Det är sextiotal och de bor i Södern hos mormor och morfar omväxlande med Brooklyn NY. Medborgarrättsrörelsen är stark och den lilla flickan Jacqueline vill inget hellre än att berätta historier, hon vill lära sig skriva och hon vill läsa. Drömmen om ett annat sorts liv finns där och det är poesi och prosa i ett och samma andetag.

Den svenska översättningen är gjord av Athena Farrokhzad och det är också hon som läser i den svenska ljudboken. Valet med henne som uppläsare är egentligen min enda invändning, hennes släpiga läsning tar bort en del av spänsten i texten och jag växlade därför mellan bok och lyssning. Det här är nog en bok som man skall läsa med ögonen för att riktigt kunna suga in språket. Och att den är markerad som en roman för 12 - 15 åringar hos Adlibris är ett skämt. Det här är en bok för alla från 10 och uppåt.


fredag 13 juli 2018

plåtmannen Sarah Winman

Igår läste jag klart en av sommarens finaste böcker. Plåtmannen av Sarah Winman handlar om Ellis, han är nu i fyrtioårsåldern och har arbetat hela sitt liv på plåtverkstaden. Han har en alldeles särskild känslighet för att knacka ut bucklor och när han en dag cyklar omkull och bryter armen så får han tillfälle att fundera över livet. Mitt inlägg inleds med en av van Goghs berömda solrosmålningar och den var hans mors favoritbild. Modern var den i Ellis liv som uppmuntrade studier och hans tecknande, när modern dör under Ellis tonår så förändras hans liv radikalt. Som tur är så lär han under samma tid känna Michael, de blir snart de bästa kompanjoner. Vänskapen med Michel, äktenskapet med Annie  och vardagslivet i Oxford, sorgen och saknad över det liv som kunde varit skapar en grundton av vemod i berättandet som berör. Små hoppsasteg av hopp och framtidstro, stråk av värme och kärlek och försiktiga steg tillbaka i minnet gör att Ellis så småningom kanske kan leva vidare närmare sin dröm.

Mycket fin läsning. Läs!

Kanske har den här romanen en massa kopplingar till Plåtmannen i Wizard of Oz men jag har så dålig koll på den berättelsen och har inte ens sett filmen. Upplys mig gärna, troligen är det så att jag missat ett gäng referenser här. Jag har förresten också skrivit om När gud var en kanin som jag läste 2011, också den en fantastisk roman!


torsdag 12 juli 2018

sommarens läsning är också fack ...



Jag har en hög böcker som jag tänker mig också hör till sommarens läsning.
Under våren blev mitt läsande av fack-böcker inte alls av och nu är det hög tid.
För att kunna inspirera så måste man ju faktiskt ha något att komma med.
Börjar med Läsa för integration! 



nattvakten - Anna Ihrén

I Anna Ihréns Nattvakten möts två världar i Göteborg som sällan skildras samtidigt. Benjamin bor med sin familj i Biskopsgården och Agnes bor i Hovås, de går i samma klass på gymnasiet inne i stan och blir förälskade bortom bakgrund. Det gäller att alla vi som bor i Göteborg följer deras exempel, och ser människor inte bakgrund, om Göteborg skall bli den fina stad som vi invånare önskar både inför jubileet 2021 och framöver. Som det ser ut nu, i vardagen som jag möter i mitt arbete och som det rapporteras dagligen i tidningarna, så är staden en segregerad stad där klyftorna mellan grupper är stor och utanförskap skapar subkulturer där våld och kriminalitet är vardag. Skolan är en plats där unga måste få möjlighet till att ta del av en bra utbildning, där barn och unga ser att det finns alternativ.

Nog om detta nu, min text skall ju handla om just den här romanen också. Den är första delen i en planerad jubileumsserie och det ska komma en bok om året fram till 2021. Nattvakten börjar mitt i Göteborg, på Gustav Adolfs Torg. Där är en stor isbana anlagd och runt den gnistrar det i vackra isskulpturer. I en av dem ligger en kommunpolitiker infryst och när polischefen inser att det dessutom är kommunalrådets bror som är offret tillsätter hon en arbetsgrupp. Nike - segerns gudinna får ge namn åt den och Sandra Haraldsson handplockas för att leda den. Samtidigt så har Dennis Wilhelmsson, ex-kollega med Sandra, tagit tjänstledigt för att studera musikhistoria i Stockholm. Redan första dagen där möter han en ung kvinna som visar sig komma från Göteborg, och som mystiskt försvinner.

Det är mycket som jag gillar med den här deckaren som landar mycket väl rakt in i samtiden,  en av dem är miljöerna. Ihrén kan sitt Göteborg, hon beskriver inte bara hur det ser ut på de platser som karaktärerna vistas på, hon förmedlar känslan. Jag bor själv några hundra meter från polishuset på Skånegatan och jag är mycket imponerad över hur hon fångat den platsen. Jag väntar mig att också Burgårdsparken med skateparken och miljön på det som kommunen kallar evenemangsstråket blir använt i kommande böcker. Som jag tidigare skrev så hamnar berättelsen också i utkanten av gängkriminaliteten i stan och det finns en försök till att problematisera det som är en av Göteborgs största utmaningar. Mycket bra, och mycket svårt. Komplexa frågor är riskfyllda att ta sig an eftersom det lätt kan bli lite för enkla och snabba lösningar, modigt av Ihrén att försöka.

Det här är en lättläst svensk deckare som blir lite extra intressant för mig som bor i Göteborg. På några ställen störde jag mig på språket och ville nästan ta fram en redaktörspenna, men som helhet så gillade jag det jag läste. Nattvakten visar på att alla, som individ och i grupp, kan göra skillnad. Jag ser mycket fram emot nästa del!



onsdag 11 juli 2018

under två timmar - Hanna Landahl

Under två timmar av Hanna Landahl var en sån där roman som bara dök upp i min brevlåda och jag är väldigt glad över att den härliga samtidsromanen hittade till mig. Jag hade nog inte valt den själv men nu blev det en härlig läsupplevelse!

Som omslaget signalerar så utspelar den sig i Göteborg, Håkan är huvudpersonen Staffans idol och i bakgrunden skymtar bron. Den som man bara inte ska börja gå på om man ska klara av att springa varvet på under två timmar. Staffan närmar sig fyrtio och hans äktenskap med Anna knakar, de har ständigt dålig ekonomi och hon tycker att de behöver prata med varandra mer och han vet liksom inte hur man gör. Han tycker att de har ett ganska gott liv men visst är det så att han känner sig omsprungen av de yngre på arbetet på migrationsverket, han som var en ambitiös människa har fastnat i det bekväma. När så den nye unge chefen utmanar alla på kontoret att springa Göteborgsvarvet så tänker Staffan att det här är hans chans att rycka upp sig, visa att han är med på banan. Och så börjar inköpen ...

Det här är en riktigt charmig och välskriven samtidsroman som skapar många leenden av igenkänning hos mig. Jag måste genast skicka vidare boken till några fyrtioåringar som jag tror kommer att uppskatta den lika mycket som jag gjorde. Lättläst, snygga håkancitat och en rejäl fyrtioårskris. Inte alls dumt!


tisdag 10 juli 2018

körsbärslandet - en passande roman

Nu är vi nog uppe i 40 liter plockade från trädet. 


repris från lördag 30 juli 2016

körsbärslandet - mycket läsvärt från Tyskland

Vårt körsbärsträd dignar av frukt just nu och koltrastarna har fest mest hela tiden och vad passar bättre än att läsa den nyutkomna tyska Körsbärslandet av Dörte Hansen?

Med väldigt små förväntningar valde jag in den här i min bokhylla på Storytel och vilken tur att jag gjorde det för det här är riktgt, riktigt bra! En av sommarens bästa böcker faktiskt. Med torr humor och mycket skarp iakttagelseförmåga skildrar Hansen hur en fruktodlarbygd sakta med säkert förvandlas. Olland är ett fruktbart området i norra Tyskland där fortfarande plattyska från hansatiden språkas och det har ett fint klimat för äpplen och körsbär. (Hittade en text om området på just plattyska och det är spännande att läsa blandningen mellan svenska, holländska och tyska - pröva ska ni se hur lätt man förstår.) Frukten och bären har odlats generation efter generation och förädlas till sylter, geléer och brännvin. I ett av husen bor tandläkare Vera Eckhoff med sina två stora hästar. Hon kom som krigsflykting till byn för mer än sextio år sedan men känner sig fortfarande inte riktigt hemma. Hon ses som en excentriker och när dessutom hennes systerdotter som är musiker och snickare kommer dit från storstan med sina vanor så undrar fruktbönderna runt om vad som ska hända. Anne har med sig sin lille son Leon och Vera släpper motvilligt in dem i sitt liv.  Först Leon, sedan musiken och sist Anne.

Grundtonen i den här romanen är ganska sorglig, både Anne och Vera bär på personliga svårigheter som gör dem båda till reserverade personer och inte helt enkla att lära känna, varken för grannarna i boken eller läsaren. Sakta, sakta tar man dem till sitt hjärta och särskilt gillar jag deras skeptiska, egensinniga och avvaktande livshållning. Annes tankar om de överambitiösa föräldrarna på Leons dagis i Hamburg är så roliga att läsa. Överhuvudtaget fångar Hansen konflikten mellan olika värderingar i stad och land på ett mycket underhållande sätt. En av karaktärerna i den lilla byn är en journalist som bestämt sig för att varva ned, hitta lugnet, flytta till landet och gå omkring i nedvikta gummistövlar mest hela dagarna. Han låter renovera sitt korsvirkeshus och köper sig en liggcykel, skriver om människorna i bygden på ett sätt som kanske inte är så särdeles respektfullt och det är bara så roligt gestaltat, gapskrattsvarning!

Samtidigt som hon underhåller så diskuterar Hansen det faktum att också landsbygden behöver anpassa sig till det som marknaden vill ha. Ekologisk odling, rundturer med häst och vagn i äppelodlingarna och försäljning på bondens marknad i stan, allt det är nödvändigt för att kunna fortsätta försörja sig i bygden. På ett vis så är det här alltså en pendang till Fårbondens dagbok som jag läste för några veckor sedan. Viktiga frågor paketerade på helt olika sätt. Båda riktigt bra men Körsbärslandet är bra mycket mer underhållande. Läs, läs, läs!

måndag 9 juli 2018

grattis Annette!




Jag läst en slumpgenerator ta fram vinnaren av Den lilla bistron i Bretagne och det blev
Annette på bloggen Just nu - Just här. Grattis! 


härlig dag på Tjolöholm


Idag var en perfekt dag för att åka till Tjolöholm utanför Kungsbacka. Vädret var lagom varmt och vi passade på att gå på trädgårdsvisning och visning av utställningen av kläder från TV-serien Downton Abbey. Om man är det minsta intresserad av Arts 'n Crafts - rörelsen så måste man åka till slottet vid Kungsbackafjorden, både slott, kyrka, allmogeby och trädgård är ritade och byggda i den filosofin. Det som är extra roligt är att de just nu arbetar mycket aktivt med att återskapa och restaurera trädgården och varje gång jag kommer så har det hänt något extra. Just nu är en knot-garden nyplanterade och man blir ju mycket sugen på att åka nästa år för att se vad som hänt med den. Jag blir också mycket sugen på att åka till England nu och se mer av liknande trädgårdar och jag vill ha en William Morris - tapet. Jag måste ha! En med kaprifol på. 

Roligt också att de fortsätter arbetet med att ställa ut tidstypiska dräkter inne i slottet, visningen av utställningen var fint sammansatt och berättade både om dräkterna och tiden de bars i. Klart en utflykt att rekommendera! 








solo - Jesper Stein

Solo av Jesper Stein är del tre i en serie med polisen Axel Steen i huvudrollen. Jag har inte läst de tidigare delarna och kanske var det ett dumt val. Jag tror att jag hade förstått mig på Axel och hans desperata sätt att leva sitt liv lite bättre om jag hade lärt känna honom lite grand innan det riktigt brakar ihop. Nu slängs man rakt in i ett liv som totalt havererat, det är alkohol, droger och sex i en ostoppbar karusell. Axel lever nära de kriminella gängen på Nörrebro och man försåt att han har ett förflutet som infiltratör, men om han spelar den rollen nu eller faktiskt bara har bytt sida och jobbar för Moussa, den algeriske gängledaren, det är oklart. Samtidigt så blir Axels ex-fru Cecile erbjuden att bli Moussas försvarare i ett aktuellt mål och i utkanten av berättelsen får man också följa deras familjeliv.

Det här är skitigt, våldsamt och thriller-noir. Gillar man Jussi Adler Olsens deckare om det under livet i Köpenhamn, eller som svensk motsvarighet kanske Jens Lapidus, så uppskattar man säkert Jesper Stein också. För mig är det på gränsen för vad jag tål att läsa om utan att äcklas. Det betyder inte att det dåligt, det är spännande och verkligt driv i berättandet men kanske inte riktigt en text för mig. Ett pluspoäng till författaren är att han inte på något sätt förhärligar livet med droger utan skildrar så nedbrytande som det är. Ska nu skänka boken vidare!   

söndag 8 juli 2018

omstart idag

Klockan 15 idag är det omstart för laget och Jonna ska gå på Ms plats. Som av en händelse så upptäckte vi att den nya tröjan som inköptes i St Maló passade väldigt bra i färgerna. Igår åt vi en mandelcroissant och drack kaffe i minneslunden och som av en händelse så såg vi att den blå-vita rabatten blommade så fint. Mitt i så stack också en rudbeckia upp - en av sorten Magnus. Det var fint. Dags för omstart!


allra finaste du - en roman baserad på verkliga händelser



Allra finaste du av Erina Stene och Ebba Mörner är en bok som jag blev rekommenderad av en bloggis och som jag lyssnade på under min resa i Bretagne. Det är en gripande berättelse om den medelålders Sarah som bestämmer sig för att försöka dejta. Hon känner sig ensam och livet med hennes två tonårsbarn, stora släkt, goda vänner och en lovande karriär räcker inte till. Hon vill också ha en man att dela livet med. Dejtingappen matchar henne med professorn Mats, och de blir stormande förälskade. Snart upptäcker Sarah att hon är gravid och när hon berättar det för Mats blir han så lycklig. De ska bli en familj, att sedan Mats har tre barn sedan innan och ligger i vårdnadstvist med sin ex-fru skrämmer inte Sarah. Hon vill verkligen hitta en man att dela sitt liv med. Snart visar Mats allt fler sidor och när man läser så inser man näsan direkt att det här kommer bli ett förfärligt förhållande. Fysiska övergrepp, kontrollbehov och svartsjuka och ett liv som är styrt in i minsta detalj är det som väntar Sarah.

Eftersom det här, i säljtexten, sägs vara baserat på en sann historia sådan man ju inte säga mycket om hela storyn. Den beskriver ett rent helvete där både barn och vuxna mår mycket dåligt men jag kan kommentera hur boken är skriven. Tyvärr så är den svåra balansen mellan allt det där som kvinnan som blivit utsatt vill förklara och berätta och litterär gestaltning. True Crime-genren är svår på så sätt, det är ingen roman och heller ingen fackbok. För att ta ett exempel så får familjen kontakt med socialtjänsten och då förklaras noggrant vilka som de får kontakt med, hur ärenden fungerar och hur man överklagar i domstol osv.  Jag förstår absolut att den sortens genomgångar kan vara viktiga för att man skall förstå (och kanske också få stöd) för hur processen går till men det tynger fiktionen. Kanske skulle de här två författarna bestämt sig för att skriva en bok där fiktion (den drabbades egna vittnesmål) var varvad med faktarutor som förklarar hur lagar, socialtjänst osv fungerar. Nu blir det varken heller. Nu lyssnade jag på ljudboken och ska erkänna att jag störde mig lite på hur inläsaren uttalade vissa ord och platser och det gjorde att helhetsintrycket skämdes av det också.

Ingen fullpoängare från mig, men en uppriktig och ärlig skidring av hur en smart, välutbildad kvinna kan hamna i en psykopats våld, repliken Allra finaste lilla du säger allt om hur han förminskar och kontrollerar henne och hur hon i sökandet efter kärlek totalt förlorar sig själv.

lördag 7 juli 2018

alltid din dotter - Caroline Säfstrand

Alltid din dotter av Caroline Särstrand är en sån där roman som bara damp ned i min låda och därför har den fått vänta på att bli läst tills semestern. Det passade mycket bra för det här är en perfekt sommarläsning, lättsamt och med en allvarlig och tänkvärd underton. Nutidsberättelsen handlar om Jill, hon arbetar på byns ICA och trivs med livet i det gula huset på kullen. Vänner och bekanta kommer och går, hönorna värper färska ägg och i grannhuset har det just flyttat in en man från Stockholm. Det enda som inte är riktigt bra är relationen med Jills mor Miriam, när sedan en släktforskare dyker upp med nyheter om Miriam mor så blir förhållandet till dottern och modern allt svårare att förhålla sig till. När Jill dessutom blir uppsagd från jobbet så rasar Jills liv ihop. Hur skall alla de hemligheter som kommer i dagen hanteras så att de alla kan leva vidare som starkare och gladare människor?

Varvat med den nutida berättelsen så får man följa Karin som var ung på 30-talet. Efter ha stulit och prostituerat sig så hamnar hon på tvångsarbetsanstalt på Landskrona Citadell och man får läsa utdrag från hennes anteckningsbok. Den historiska berättelsen intresserar mig mycket, de unga kvinnorna och deras barn hade mycket liten chans att etablera sig i samhället och det är 80 år sedan. Man kan hoppas och tro att det finns ett annat skyddsnät idag. Den berättelsen påminde mig om Eva F Dahlgrens båda böcker Fallna kvinnor och Vad hände med barnen? som jag läste förra året. 

Alltid din dotter är en fin roman om tre generationer kvinnor och trots att jag själv inte har varit med om sådan dramatik så finns där mycket att känna igen sig i och som väcker tankar. Jag klickar på gilla! 

För exakt ett år sedan såg jag det här magnifika vallmofältet på väg till
Ellen Keys Strand. Så vackert! 



fredag 6 juli 2018

en svettig konstrunda en stilla morgon


Världens svettigaste konstrunda kallas den, den konstutställning som börjar på Akvarellmuseet i Skärhamn och slutar i Pilane Skulpturpark. Sägas skall att Tjörns triathlon har samma sträckning så visst kan det bli riktigt svettigt, karta över sträckningen hittar man här och jag har cyklat flera gånger, dock inte idag. Man kan hyra cyklar vid biblioteket om man har lust att pröva på, eller så tar men en cykel på dragkroken och gör en utflykt. Idag på tidig morgon passade jag på att gå första delen som går genom samhället för att se om något ändrat sig sen sist. Ett av konstverken var på gång att ställas på plats, annars var inget förändrat från förra året. Jag rekommenderar verkligen att ta en extra sväng när man ändå är i Skärhamn. 



Annars så förberedde sig hela hamnen för träbåtsfestival, om man är intresserad av träbåtar och tändkulemotorer så är det ett mecka. Jag håller mig borta från folkmassorna men såg ett antal fina båtar anlända på min morgonpromenad. Stor del av gästhamnen brukar vara fylld av de vackra välskötta båtarna. Rekommenderas för alla som vill återuppleva en svunnen tid. 


ensamma tillsammans - Jörgen Löwenfeldt

Ibland läser jag en bok som jag liksom inte får till något blogginlägg om. Så var det med Jörgen Löwenfeldts Ensamma tillsammans. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska skriva för klokt om den här välskrivna och noggrant formulerade text som handlar om det där som kallas samtiden. Idag hörde jag på nyheterna att ett flertal influencers i en undersökning kunde tänka sig att publicera anonyma inlägg inför valet mot betalning, allt för att få klick och för att tjäna pengar och just i den samtiden landar den här romanen.

Johan, som är dryga trettio, har tjänat stora snabba pengar på att spela nätpoker, han har köpt en våning på Östermalm och tänker sig att det är dags att bli vuxen. Helst av allt så vill han fortsätta måla på den stad som han låtit sprida ut dig över väggarna i lägenheten men för att tjäna in vuxenpoäng så söker han in på psykologprogrammet.

Första dagen där träffar han Eva och någons slags band uppstår. Hon är hemlighetsfull och alla träffarna sker på hennes villkor, Johan saknar kickarna som nätspelandes gett och han lägger nästan på skoj ut några av sina konstverk på pinterest, han bestämmer sig för att vara anonym och snart är succén ett faktum. Han älskar när bildren blir klickade och delade och det ger honom en sådan boost.

Jag tyckte mycket om den här romanen, den blandar studierna i psykologi och reflektioner över dem med ett fint porträtt av en vilsen kille på trettionågonting som på ytan har allt. Men är mycket ensam, utan nätet är han ingen och den insikten drabbar honom hårt. Vem är man egentligen bortom den där digitala personan som man byggt upp i det forum man deltar i? Vilken bild väljer man att visa? Hur långt är man villig att gå för att bli bekräftad?

Jag läste på omslaget att Löwenfeldt har ett instagramkonto. Gå genast in på @bagatellerna och följ, han delar med sig av sitt skrivande och vem vet, han kanske också vill ha både fler följare och likes :-) 

torsdag 5 juli 2018

vill du plocka körsbär i min trädgård?


Häromdan fick jag en kommentar om att det vore mysigt om bloggen inte bara har böcker, har du slutat med vardagsinlägg? Och sanning att säga så lägger jag ju det mesta av bilder på vardagen på mitt konto på Instagram. Nu har jag bombat med bilder från min resa det senaste så jag tänker att det kan bli lite mycket bildinlägg kanske, men några få bilder får det bli. När jag kom till sommarstugan efter en varm vecka så var det dags att skörda de första potatisarna i pallkragen. Inte var de stora men väldigt goda! Dillen hade klarat torkan och stod där spänstig i landet så den fick vara med i premiärkoket. Sedan är det ett osannolikt körsbärsår. Jag har aldrig sett så många bär på trädet som i år. Jag har nu plockat närmare 20 liter och det syns knappt, fåglarna har inte heller festat på bären i år utan har snällt lämnat dem åt mig. För att komma åt fler bär så behöver man rejäla stegar, men för den hugade så finns ett det mycket bär kvar att plocka! Välkommen!





eileen - så udda att det blir läskigt



Bilden på Ottessa Moshfeghs roman Eileen är tagen i en solstol och jag kan säga att det var tur att jag läste den här krypande otäcka boken i solskenet mitt i sommaren.  Det var länge sedan jag läste något som jag tyckte var så närmast fysiskt otäckt

Det närmar sig jul i den lilla staden, det är 60-tal någonstans i nordöstra USA. Eileen, som skapar en slags ordning i sitt liv genom att kontrollera sin vikt,  ser inte fram emot högtiden. Sedan hennes mor dog för fem år sedan har livet stannat av, 24 år gammal så lever hon tillsammans med sin gravt alkoholiserade och sjuke far och arbetet som sekreterare på en anstalt för pojkar är ett rutinjobb. Det som kan pigga upp livet i den solkiga och trista vardagen är läsa böcker som hon lånar på ortens bibliotek och dagdrömma om en av fångväktarna.. När det en dag börjar en ung, vacker kvinna som kurator på anstalten, Rebecca, så dras Eileen till henne. Kanske kan hon få sitt livs fösta vän?

Det som drabbar mig mest i den här romanen är miljöerna. Så tröstlöst skitigt och ovärdigt som Eileen lever och hur kylan inte på något vis kan lindras, inte ens med alkohol och tabletter. Så ensam och totalt utlämnad hon är och så oförmögen att reda ut sitt eget liv. Det enda som återstår är flykt och den har hon planerat under lång tid, vad som skall hända när hon kommer till NY det har hon ingen plan för. Årstiden och kylan förstärker berättelsen och jag tycker omslaget är riktigt bra. Det här är en bok som förtjänar många läsare och jag hoppas inte att den placeras bland spänningsromanerna i hyllorna för det här. likt Ane Riels Kåda, en roman om en uppväxt i en dysfunktionell familj där få utvägar till ett fullt och värdigt liv finns. Lite associerar jag också till Emily Fridlunds Vargarnas historia, där är något i tonen och berättandet som förenar dem.

Säreget och unikt. Mycket bra!

onsdag 4 juli 2018

du lever i mig - Kajsa Grytt

Du lever i mig av Kajsa Grytt är en roman som har alla ingredienser som jag gillar. Det är samtid, man får följa två personer: Peter, en ung man och Veronica, en medelålders kvinna, båda tittar tillbaka vad som hände en gång när Peter var barn och miljöerna i både LA och New Orleans är färgstarkt gestaltade och tillför både djup och komplexitet till texten. Men. Det är något med människorna som jag inte riktigt greppar och då blir min läsning lite smått irriterad. Varför beter de sig som de gör, varför tar de inte en enklare väg?

Romanen öppnar med att Peter ska röja ur sin döde fars källarförråd. Han ser förvånat att det är tomt, det enda som står där är en låst byrå. Utan att avslöja för mycket så ligger där drivor av brev från den mamma som hans pappa alltid sagt att hon övergav dem när Peter var tre. Peter har inte velat leva som sin pappa, ett hårt liv med alkohol och småkriminalitet utan vill vara vanlig, han träffar en tjej på krogen och när det börjar bränna till och kanske bli allvar så gör han sig omöjlig, att läsa mammans brev blir en start till att försöka förstå hur han har formats av sveket.

I Los Angeles lever Veronica, hon arbetar men att skriva manus till filmer och lever ett på ytan framgångsrikt liv. Det senset åren har hon levt allt mer tillbakadraget i sin villa i bergen och de flotta designerklänningarna hänger mest i garderoben. Hon går en barrunda då och då och skaffar sig en man för natten men livet känns ödsligt och tomt. Tanken på sonen i Sverige som hon svikit lämnar henne inte.

Två vilsna själar, två livsöden som både formats av ett svek. I kapitel som varvas får vi möta de två och jag är glad över att jag lyssnade på författaruppläsningen. Grytts röst, som blir Veronicas i mitt huvud, passar bra för den här berättelsen. Helt klart en läsvärd roman men det är något som fattas, något som saknas och kanske är det så att just det inte finns att berätta förrän de Peter och Veronica faktiskt hittar till varandra igen. Saknaden är en av romanens styrkor. En annan är jag genast började lyssna på jazz.




tisdag 3 juli 2018

idag är det Schweiz


Det har varit väldigt lite fotboll här på bloggen det här mästerskapet. För er som följer mig så vet ni att jag tittar på det allra mesta i sportväg och särskilt på stora mästerskap. Särskilt kul var det att vara i Frankrike under två av deras matcher, härlig stämning och cidern var mycket god. Nu är det då dags för Sverige att ta sig av Schweiz. Jag bodde ju nästan ett år i Genéve på åttiotalet och Schweiz är ett land i mitt hjärta (också).  Här på bloggen finns ovanligt lite skrivet om min tid där, dags att leta fram bilder och skriva lite om det faktiskt. Inte idag men en gång ... Man tycka om fler platser än en, fler länder än ett. Alla ställen där jag varit lite längre perioder har lämnat spår, jag hejar förstås mest på Sverige men England, Frankrike och Schweiz är också spännande att följa. 

Jag läser inte särskilt ofta böcker från Schweiz men vill man läsa några samtida författare så kan jag rekommendera Peter Stamm. Igår skrev jag också om Monica Sabalos roman Summer som utspelar sig vid Genevesjön.  Missa heller inte en av årets nyheter:

repris från söndag 25 februari 2018

Torkans år av Roland Buti är en perfekt Anna-bok. Så var det sagt. Det finns väldigt lite som jag inte gillar med den här välskrivna och vackra romanen från Schweiz. Tiden, stämningen, människorna och språket, precis i min smak.

Det är 1976 och på Schweiz landsbygd är värmen tryckande och torkan svår. Hos familjen Sutter är det främst oron för den nystartade kycklinguppfödningen som plågar. De har investerat allt i en modern uppfödningslada och när fläktarna inte mäktar att hålla värmen från hallen dör djuren ett efter ett. Fadern arbetar sida vid sida med den 13-årige sonen Gus och det är Gus som berättar minnena från den där sommaren då allt förändrades. Som en exotisk virvelvind drar moderns väninna Cécile in på gården, storasyster Lea är redan på väg bort och den gamla hästen har bestämt sig för att dö. Gus drar runt i hettan och observerar med hjälp av sitt ritblock, han lever med naturen och han har djuren nära. Han är nog bättre på djur än människor om man ska vara ärlig. Han befinner sig mitt emellan barn och vuxen och traditionerna kräver att han, som äldste son, skall ta vid släktgården. Samtidigt så inser han att de kan finnas en värld bortom den lilla byn, bortom arbetet bredvid fadern.

Ibland så känns det som att böcker jag läser liksom är besläktade med något annat jag läst och med Torkans år är det mest av allt Maggie O'Farrells Sommaren utan regn som dyker upp. Det är en annan roman som beskriver en familj under den heta sommaren 1976 och jag tänker också mycket på Korparna av Tomas Bannerhed. Anse er härmed tipsade. 
Går nu Sverige inte vidare så hejar jag absolut på Frankrike! 

måndag 2 juli 2018

summer - Monica Sabolo

Summer av Monica Sabolo är en tät och bildrik roman om Benjamin, han som var Summers lillebror då när hon försvann för tjugofyra år sedan. Benjamin är den som nu berättar om hur det var den gången när han var fjorton och Summer nitton och sommaren vid Genévesjön var varm. I den stora villan hölls grandiosa fester och föräldrarnas intresse för de båda tonåringarna var ljumt. En dag försvinner Summer spårlöst och hon går inte att finna, alla letar och polisen ger till slut upp. Kvar finns en snart femtonårig pojke som skall fortsätta leva sitt liv som om nästan inget har hänt.

Ovissheten om vad som hände påverkar Benjamin genom hela hans vuxenliv och romanen börjar när han bestämmer sig för att försöka en sista gång att reda ut alltsammans. På så vis är det här romanen om ett brott, och hur den som blir kvar måste hitta vägar för att hantera det som hänt. Mina tankar gick emellanåt till JCOs My sister, my love som jag läste för många år sedan men fortfarande minns. I den var det ett syskonpar - Skyler och Bliss - som växte upp i en på ytan mycket framgångsrik familj och när Bliss försvinner så rasar hela fasaden.

Det där hur ett försvinnande påverkar dem som är kvar är ett tema som är spännande att läsa om och Sabalo skriver om det på ett osentimentalt och drabbande sätt. Språket är otroligt vackert och man vill bara att Benjamin, nu när han snart är fyrtio, skall kunna börja leva ett liv utan att bära med sig den händelse som totalt styrt hans liv. Som så ofta med Sekwas utgivning, en ganska tunn liten roman med stort innehåll!

Provläs! 


#kulturkollotips


Inne på Kulturkollo har vi hela sommaren inlägg med #kulturkollotips. Idag är det min tur att tipsa och det handlar förstås om vandring. Kika gärna in varje dag hela sommaren lång så får ni en salig blandning av tips på kulturella utflykter, aktiviteter, recept och boktips förstås! 

Visst ser ni stenbänken? Underbart svalt i skuggan.
Den rastade jag på under min vandring till Dinard.

söndag 1 juli 2018







Nja, inte är det kinesiska muren men otroligt vacker promenad ovanpå ringmuren. Här kan man gå varje dag och upptäcka något nytt varje gång. Badtemperaturen är 17 grader. Dags att åka hemåt och bada lite varmare:-) Au revoir Saint-Maló!