torsdag 13 december 2018

julen kommer till Mumindalen


Det är vinter i Mumindalen och havet ligger tyst och stilla under isen. Under ett tjockt snötäcke ligger alla mumintrollen och sover i sitt hus. Med magarna fulla av granbarr så har de tänkt sig att sova tills våren. Men det har då inte Hemulen förstått! Han som arbetar och sliter för att att det ska bli jul, och trollen som bara sover och sover. Han bestämmer sig för att väcka familjen, Julen kommer snart och Hemulen har ingenting ordnat ... Familjen förstår att något hemskt är på väg - de måste förbereda sig och se till att blidka det där som kallas Julen.

Så börjar den underbara nya bilderboken Julen kommer till Mumindalen där Alex Haridi och Cecilia Davidsson har inspirerats av Tove Janssons texter och skrivit en ny saga. Den andas Mumindalen på alla sätt och jag är imponerad över hur väl de har förvaltat Toves ton och röst i sin text. Det är fniss och allvar i en skön kombination och visst kan man känna igen den där beskrivningen av stressen innan jul. Det bor en listbärande och  Hemul i mig, helt klart. Just i år är han gudskelov ganska nedtonad men Haridi och Davidsson gör det där som Tove Jansson är specialist på, skriver så att alla åldrar kan få sitt. Bilderna av Filippa Widlund är magiskt vackra, jag förstår inte riktigt hur hon gör det men de är så mycket i Toves anda att man nästan tror att de inte är nya. Tryggheten i bildspråket är så fint och lägger sig som bomull runt själen för en muminälskare. Att min favoritbok är Trollvinter vet nog de flest redan och inledningen är direkt hämtad därifrån. Men så kommer julsagan emellan och det är ett fint tillskott till berättelserna från Mumindalen. Läs alla som har barn, eller som har varit barn eller som bara vill uppleva något riktigt fint! Tror ni att jag kommer att använda den i min undervisning? Svar: Ja. 


"Mumintrollet samlade ihop alla ljus han kunde hitta. Han stack ner dem i snön runt granen och tände dem, ett efter ett, tills allesammans brann för att blidka mörkret och Julen." 

11 nätter före jul - en tänkvärd jullit!



Anna Fredriksson kan det där med att skriva relationsromaner och i 11 nätter före jul handlar det om det gifta paret som sitter på barnens luciafirande på förskolan. David är mycket stressad, han har ett stort reportage som skall vara klart innan jul. Han ska skriva om hur förväntningarna på julen kan leda till kris i äktenskapet. Han fingrar ständigt på sin telefon och önskar mest av allt att fikastunden ska vara över. I andra änden av förskolehallen sitter Erika, hans fru som med frustrationen över att rådda familjelivet själv blir totalt rasande över Davids beteende. Han prioritera aldrig familjen och inte ens på luciamorgon kan han vara närvarande. Inte ens för barnens skull ... Vart har den man som hon förälskade sig i tagit vägen?

Hon går in på ett familjeforum på nätet och vräker ur sig sin besvikelse. Snart får hon svar av en man som heter Rudolf, han diskuterar familjelivets svårigheter med henne på ett sådant sätt att Erika snart får honom som förtrogen. Så får man då följa paret och deras 11 dagar fram till jul. Släktkalas skall planeras, presenter skall köpas, reportaget ska skrivas klart och mitt i allt så bestämmer sig Erika för att lämna David.

Det här är en roman skriven direkt för lyssning via Bookery och det gör att den är föredömligt lagom lång, lättlyssnad och ändå med mycket tänkvärt innehåll om det där som kallas livspusslet. Måsten och inte måsten i juletid, balansen mellan familj och arbete och olika förväntningar på ett äktenskap som tillslut kan göra det omöjligt.

Lite snö, en julmarknad på Skansen men mest av allt en intressant samtidsroman. Läs!

onsdag 12 december 2018

dagens dejt var mr Snowman


Och med K förstås. Liseberg i juleskrud är helt magiskt.







lycka är ...

en helt otippad burk med pepparkakor.
De godaste! 

Vajlett och Rut - en roman att minnas

Vajlett och Rut  av Karin Alfredsson är en innerligt vacker och mycket läsvärd roman om hur två kvinnor finner varandra mot alla odds. Det är femtiotal och till den lilla byn Granträskåsen i Västerbottens inland flyttar lärarinnan Vajlett och postfröken Rut. Pingstförsamlingen har sitt grepp om byn och det är mycket som är synd: bära byxor, klippa håret, spela kort. När lärarinnan Vajlett försiktigt prövar att modernisera skolans undervisning så mumlas det i stugorna, när sedan postfröken skaffar rullgardiner så undras det vad hon har att dölja. Det är en mycket skicklig skildring av en tid som var både nyss och länge sedan.

Jag är uppvuxen i en liten by i en frikyrklig trakt så väldigt många av erfarenheterna som Karin Alfredsson beskriver i Vajlett och Rut är också mina. Jag har gått i B-skola på tidigt 70-tal och jag känner igen den motstridiga känslan av vördnad för bildning och förakt för att vara förmer. Nu kompliceras ju berättelsen än mer då de båda kvinnorna finner att de trivs mycket bra i varandras sällskap, att de nästan utan att våga uttala det faktiskt blir förälskade. Den innerligheten som man känner finns mellan de båda, den lågmälda omsorgen och undertryckta passionen är så fint skildrad att jag blev helt knockad. Det här är ett stycke kvinnohistoria, en omsorgsfullt skildrad tidsanda och en gripande historia. Jag hoppas att den här romanen hittar många läsare, den är en perfekt julklapp. Särskilt kanske till någon som upplevt 50-talet. Anse er tipsade! 

tisdag 11 december 2018

bränn alla mina brev - en djupdykning i vredens ursprung


Bränn alla mina brev inläst av Alex Schulman är en rasande bra roman. Schulman utgår från sin egen vardag, han bär på en nedärvd vrede som ligger under ytan och som när som helst kan explodera. Han frågar sig varifrån den stammar och han bestämmer sig för att göra ett detektivarbete, börja hos sig själv och backa bakåt. Han behöver bara ta sig till morfar Sven Stolpe för att känna igen beteendet, hans morfar var en intelligent, rolig och snabbtänkt man, utstuderat elak mot alla sina fiender och allt mer paranoid. Vid sin sida har han hustrun Karin och ända in i döden är hon honom lojal. Det är en gåta, varför stannade hon hos honom och vad hade egentligen hänt i deras äktenskap?
Alex Schulman börjar leta, han sätter fart med att läsa Sven Stolpes samlade verk som han har i källaren. han upptäcker teman i romanerna som gör att han börjar misstänka att det hände något sommaren 1932 på Sigtunastiftelsen. Då var paret Stolpe nyligen gifta och snart inser Schulman att samtidigt var en ung student där vid namn Olof Lagercrantz. Då tar han sig vidare till Lagercrantz texter och genombrottet blir när han vid ett möte med David Lagercrantz inser att det finns brev bevarade mellan fru Stolpe och studenten Lagercrantz. De får han i sin hand och där hittar han nyckeln. 

På en personlig och stringent prosa så undersöker Schulman hur relationen mellan hans morföräldrar och hans koleriske morfars sätt att behandla sin familj skapat sår som förs vidare genom generationerna. Han bestämmer sig för att det arvet måste brytas. Hans familj och hans barn är för viktiga för att bära det arvet. För mig blir det en på många vis en personlig text, jag vet att det går att bryta destruktiva mönster men en del är lättare än andra. 

Jag bestämde mig som barn att om jag får barn så ska jag aldrig slå dem, jag ska inte låsa in dem i mörka skrubbar och jag ska inte trumma in i dem att de är totalt värdelösa, fula och feta. Jag skulle stötta och uppmuntra dem i deras intressen och drömmar. Det har jag lyckats med, det jag inte klarat av är förmedla att man duger utan att prestera och vara duktig. Mitt sätt att överhuvudtaget få någon positiv uppmärksamhet var att vara duktig. Den känslan har jag tyvärr också gett till min dotter. Det är inte ok. Tankemönster är svåra att ändra men det måste gå.  

Efter att ha läst Alex Schulmans roman så har jag blivit påmind om att förändring handlar om hårt arbete, vill man det så måste man lägga sina pussel, ta sig an sin historia. Förstå och förändra. Kärlekshistorien mellan Karin och Olof är riktigt fin, att den skulle få sådana konsekvenser kan ju i dagens värld te sig helt osannolik men det var en annan tid och kvinnans plats var vid mannens sida. Punkt. Romanen gör mig något trött på de där männen, genierna, som har ett entourage runt sig. På det viset känns den här boken märkligt aktuell. Perfekt läsning och ett givet tips till julklappssäcken! 



söndag 9 december 2018

kulturkollo läser Silvervägen

Den 7 januari 2019 börjar vårt samtal om
Silvervägen i Kulturkollo läser.
Häng med! 

hustrun - Meg Wolitzer nu på bio!





repris måndag 2 januari 2017

hustrun av Meg Wolitzer


Sittande på en airbus mellan Köpenhamn och San Fransisco läste jag berättelsen om den rasande hustrun som bestämt sig för att det nu är slut. Det var en synnerligen passande  inramning till en mycket underhållande bok. Full pott som flygplansläsning alltså! 

Med mer än 40 år tillsammans med sin författande make är hustrun nu på väg över Atlanten, han ska ta emot ett fint pris i Helsingfors och hon sitter som alltid vid hans sida. De träffades när hon just påbörjat sin utbildning, han var lärare på kursen om kreativt skrivande och hon var den unga begåvade studentskan. Förälskelse, giftermål och en familj senare så har hon tröttnat. Hennes egen karriär avslutades för att hon skulle stötta sin begåvade man, hans debutroman är en klassiker och sedan dess har han skrivit en bok per år och hustrun har varit den eviga påhejaren. Nu har hon tröttnat och samtidigt som man får följa resan till Helsingfors berättar hon om deras liv tillsammans. Man kan väl säga så myclet om handlingen att de ledtrådar som Meg Wolitzer placerar ut inte är särskilt subtila. Oavsett vad som händer det gamla paret så är det här en härligt fnissig roman som uppmanar oss att välja våra liv, styra över våra öden och inse att livet för en kvinna på 50-talet har många likheter med det som vi lever nu. 

Nu är det här en amerikansk roman och man kan väl inbilla sig att vi är något mer jämställda här i Sverige? Vad vet jag?  Kulturmansdebatten har rasat under stor del av 16 och den här romanen landar fint i den. 

Texten skriver jag här i San Fransisco med vardagsliv på bussar och affärer runt omkring mig. Jag är just nu helt överväldigad av de stora klassklyftor som den här staden är präglad av. Den övre medelklass som finns skildrad i boken har jag runt mig här på Starbucks i Cow Hollow men bara en kort bussresa bort är det ren misär med mängder av hemlösa och missbrukare. Avståndet mellan lyckad och misslyckad är kort, kort i det här landet och lite känns det som ganska ointressant men underhållande livet som Hustrun. I januari ska vi prata om den här romanen i bokbubblarna. Det ska bli spännande! 

älskaren från huvudkontoret - Camilla Grebe



Du ska ge Camilla Grebe en chans, sa Lotta. Jag tror att du kommer att gilla dem. Sagt och gjort. Så lyssnade jag då på Älskaren från huvudkontoret och visst är det en riktigt spännande deckare med både oväntade vändningar och utrymme för psykologiskt trovärdiga personporträtt. Helt klart en bok för mig alltså, men så är det det där med uppläsaren. Anledningen att jag inte lyssnat på serien innan är Katarina Ewerlöf, jag försökte lyssna den här gången men det gick inte. Tur att man kan växla mellan lyssna och läsa ...

Emma arbetar på en klädbutik i Stockholm och när ägaren och VDn för kedjan, Jesper Orre, kommer in i affären inleder de en romans. Samtidigt så är Emmas mamma mycket sjuk och Emma får allt svårare att sköta sitt arbete. En dag hittas en ung kvinna mördad, huvudet är avkapat och polisen Peter börjar utreda fallet. Snart hittar poliserna ytterligare ett liknande fall och psykologen Hanna kallas in för att hjälpa till. Emma, Peter och Hanna är de människor som vi får lära känna bäst i den här romanen och deras privata problem är stor del den här romanens styrka. Brotten som undersöks är  viktiga för handlingen men det här är på många sätt en intressant relationsroman som uppmanar oss som läser att ta vara på tiden. Det är aldrig för sent att börja om, bygga relationer och ta hand om de man vill bry sig om. Plikter är viktiga, men att välja lycka är viktigare.

Jag kommer absolut läsa vidare i serien som fortsätter med Husdjuret. 

sånger i vintermörkret


Gårdagens konsert Sånger i vintermörkret var fenomenal, Helene Sjöholm och Anna Stadlings två röster var magiska tillsammans. Stämsång och skickliga musiker och en inramning i Oscars Fredriks kyrka gjorde upplevelsen total. Så fin decemberkväll! 




lördag 8 december 2018

en bubblande julfest!

Min nya kompis! 


Så lite som jag läser just nu har jag troligen inte läst i hela mitt vuxna liv. Det går så vansinnigt trögt och koncentrationen är väck. Vad gör det när man ändå kan träffa sin fina bokbubblare och fira julfest? Vi inledde med vietnamesiskt från Steamy Phó och vi kan meddela att prosecco passar väldigt bra med den goda asiatiska maten. Vi pratade om vilka julböcker vi läst och inne hos Linda kan ni hitta en lista (det är också av henne och Anna som jag fått låna bilderna). Fin fredag. Fint snack! Läsa kan man göra en annan gång. 

Darth Vader var med på ett hörn så att vi säkert skulle få upp julstämningen! 
Julklappsbyte är tradition och jag öppnade ett paket med en underbar ren  från S! 



fredag 7 december 2018

och så tomten ...



Skrivandet på jultema fortsätter, just nu har jag flera olika grupper i olika åldrar som arbetar med att utveckla sitt skrivande och igår var det dags för årskurs två att få en gnuggning. Vi skriver varje vecka och nu var det brev till tomten på gång! Lustfyllt och roligt som alltid men med tydliga krav. Den här gången var fokus på att skriva tydligt, använda stora och små bokstäver i meningarna och att komma ihåg mellanrum mellan orden. Jag hör mig själv säga att "ni vet det är så viktigt att ni själva kan läsa vad ni skrivit, och att jag kan och att era andra lärare kan läsa, annars går inte meddelandet fram." Varpå S, 7 år svarar:

- Och så tomten, han måste också kunna läsa. 

Såklart. Självklart. 






torsdag 6 december 2018

lojal - Delphine de Vigan

"Lojalitet. Det är våra vingar och bojor."

Lojal av Delphine de Vigan är en slags pendang till hennes mycket älskade No och jag. Båda böckerna beskriver och utforskar hur det kan vara att leva på samhällets skuggsida och hur goda människor, goda gärningar gör skillnad, för individerna och förhoppningsvis för samhällsklimatet i stort.

Det är höst i Paris och läraren Hélène är mentor för en klass 12-åringar. Hon brinner för sitt yrke och önskar så att alla hennes elever skall få en bra framtid. I klassen har hon två pojkar, Théo och Mathis, som något oväntat funnit varandra. Hon oroar sig mycket för Théo som aldrig kan följa med på utflykter, inte har lämnat in kontaktuppgifter till sin pappa och som emellanåt verkar helt frånvarande på lektionerna. Hemma i lägenheten går Mathis mamma Cécile och har långtråkigt, hennes liv som hemmafru har allt mer mist sin mening. När hon förstår vad som upptar hennes makes liv alla de där långa kvällarna när han sagt sig arbeta så känner hon att måttet är fullt, överfullt.

I korta koncentrerade kapitel får vi följa de fyra huvudpersonerna, vi får veta mer om Théos hemförhållanden. De som gör att han helst av allt vill komma bort, försvinna in i ruset som starksprit ger. Vi får veta mer om Mathis som känner sig orolig inför att växa upp, helst av allt skulle han önska att vara barn hela livet. Vi får veta mer om Hélènes uppväxt som präglat henne och som byggt hennes sociala patos och vi får följa livet med Cécile och maken William som blivit allt mer av ett fängelse.

Vi får följa människor som på olika sätt är lojala sina närstående, det osynliga band som knyter oss till varandra. De värderingar som formas i bandomen och som blir våra vingar och bojor gestaltas genom Vigans text och det är enkelt och osentimentalt skildrat. Känslorna är upp till läsaren att känna och det är så bra. Välskrivet och helt säkert en ny klassiker!

"Lojalitet. Det är de trampoliner där vår kraft tar avstamp och de sänkor där vi begraver våra drömmar. "

onsdag 5 december 2018

bidde det då?



Bidde det då?

Jag det kan man fråga sig. Mitt liv har likt den lilla farbrorn i sagan om mäster skräddare inte blivit någon rock, inte heller ett par byxor eller ens en liten tumme. Vid varje nytt löfte från mäster skräddaren drömmer han sig genast bort och gör planer. Som inte blir. Han öppnar dörren, fortsätter ut i livet och skakar av sig det faktum att det inte blev något av det lilla tyget. Han går vidare mot nya äventyr. Stilla och lugnt och målmedvetet. Jag är ju inte så tålmodig. Inte alls. Åtta månader har gått sedan den dagen som blev M sista och man kan bara känna sig tacksam att man i alla fall får möjlighet att fråga sig själv Bidde det då? Bilden av farbrorn i skidbacken gjorde att jag förflyttades till dagarna när M låg i sängen och följde alla vänner som åkte skidor. Han hade sparat tre veckors semester för att kunna åka på en lång skidresa, det blev aldrig. 

I Pija Lindenbaums version av Bidde det då  så är sagan finurligt illustrerad och där finns något för de allra minsta och också för  den vuxne som läser. Det är signumet av en riktigt härlig barnbok, jag gillar de synbart enkla bilderna och den osöta stilen och budskapet går fram. 

Bidde det då?

Inget.  



söndag 2 december 2018

hur ska man fira det här?

2010 började jag skriva på den här bloggen och innehållet har varierat genom åren. Böcker och läsning har jag alltid återkommit till men ibland har jag fyllt på med pyssel, ibland med lärartankar och ganska ofta med resor och utflyktsmål. 6836 inlägg har det blivit hittills och snart har bloggen haft 1 000 000 (en miljon) sidvisningar. Visst är det värt att fira! Frågan är bara hur?

Har ni några förslag? 

bli en stjärnskrivare ...



Det är första advent och stjärnan och julgardinerna är uppsatta i arbetsrummet. Visst ska man tänka på annat än arbete en dag som denna men jag kom på att jag vill dela med mig av ett superenkelt och effektivt sätt att stimulera elevernas skrivande. Jag har kört liknande koncept ett antal gånger och jag kör stjärn-metaforen. Bli en fotbollsstjärna - bli en skrivstjärna. Jag kör alltså snabbskriv ensklit eller med grupper om 2 - 6 elever. Exemplen är från åk 3 och alla elever har tillåtit att deras texter får vara med här.  För de som känner min specialundervisning så vet ni att det är fullt av påsar, väskor och askar med olika innehåll i mitt rum. I min stjärnskrivarask så finns det olika innehåll beroende på nivå men där ligger alltid någon slags uppgift eller bild som man skriver till. Innan varje pass, som varar 25 minuter, så repeterar vi snabbt de skrivreglerna som man alltid ska kontrollera att man följt innan man signalerar att man är klar. Sedan drar eleven en uppgift, eller väljer en bild och snabbskriver. När man har skrivit minst 3 meningar så kontrollerar man först sig själv och sedan kollar jag om det blir en stjärna ... Så tar man ny uppgift och kör en runda till och en till. Många elever är det som har kommit igång med sitt skrivande på det här viset. Tänk att en så enkel uppgift kan göra skillnad - strålande!












lördag 1 december 2018

24 goda gärningar - ännu en jul-lit

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund är en av alla julböcker som kommit det här året, det verkar som att den brittiska traditionen med jul-lit etablerat sig rejält också i Sverige. Det här är väl en ganska typisk feelgood-bok, som så ofta i genren så är det en änka i huvudrollen. Här är det adventstid och den unga kvinnan Emma förlorade sin make för två år sedan, han omkom just på julafton och de stundande helgerna är jobbiga att tänka på. Hon har på något sätt överlevt de två senaste åren och den lilla inredningsbutiken som hon driver är på väg att gå i konkurs, hon är ensam stor del av dygnet och när hennes syster menar att hon skulle behöva en hobby. Då bestämmer sig Emma att hon skall göra minst en god gärning om dagen fram till jul, hon vill försöka göra andra glada även om hon själv inte känner någon vidare livslust. Hon hjälper människor i kvarteret och som ringar på vattnet så blir livet lite roligare och trevligare och all is well that ends well.

Lite sockersött för min del men när passar det bättre än i just den här genren ... Ni vet, man ser Love Actually för sjuttiofemte gången och det är ok. 24 goda gärningar  är en fin idé och varför inte köra sin egen julkalender med snälla handlingar?

I Friends snällkalender  kan den som behöver få tips - och samtidigt skänka en slant till arbete mot mobbing.


världslitteraturhuset invigt!



I "mina" hoods har det öppnat ett fantastiskt hus idag. På fyra våningar med bästa läge i Gamlestan så  står det grymt fina världslitteraturhuset. Äntligen är nu utgrävningen av gamla Lödöse klar och den nya blandstaden som byggs ovanpå kommer bli så väldigt fin. I det nya biblioteket finns det tidningar och fackböcker, barnböcker på alla Göteborgs språk och en fin utställning av fynden från den medeltida staden. Om man kikar lite förbi kvarteret på den översta bilden så skymtar skolan där jag arbetar, jag ser fram emot att gå till Berättarministeriet som ligger i bibliotekets lokaler med många klasser. Tänk att jag arbetar i en stadsdel där kulturen får ta plats!












#in coffee we trust


Nu är det äntligen dags för adventskalender! I år har jag en fin kaffekalender och jag ser mycket fram emot att dricka en kopp varje morgon, idag började det med ett brasilianskt. Runda pärlbönor med arom av kola och nötter får ett mellanbetyg från mig. 

torsdag 29 november 2018

välkommen till julbyn!



Det är sista vardagen innan första advent och jag har packat upp en julby tillsammans med mina yngsta elever. De stora a-ar och o-ar när de kommer in i det mörka rummet och får syn på fönsterbrädan också men främst är det de små eleverna i första klass som skall jobba med just den här skyltningen. Bokstaven för veckan är Ä och vi jobbade med ordbilderna är, här, där. Eftersom många av de yngsta behöver bygga ordförråd samtidigt som de lär sig att läsa och skriva så passade det väldigt bra att ta fram kartongen med julbyn. Köpt på loppis för en liten peng så passar den utmärkt såhär veckorna innan jul. Vad är det i kartongen? Jo, här är, där är, jag ser, vi ser ... Hus och tomtar och hundar och barn och julgranar och julklappar och ett hundspann med släde och tomtefar. Lektion ett packade vi upp och samtalade om alla delarna och lektion 2 skrev vi meningar med ett fotografi som extra stöd. Många av eleverna har svårt att få till läs- och skrivriktning och inkodningen av ljud är knepigt när man inte har vokalljuden klara ännu. Mycket lyckat. Arbetet kring julbyn ska gå vidare med arbete med bilder från Jul i Bullerbyn och Byn som glömde att det var jul. Kanske blir det lite Pippi firar jul också.

Det har inte blivit särskilt många lärarinlägg den här hösten, jag har helt enkelt inte haft energi för att vara särskilt påhittig alls. Det är synd för den kreativa delen av yrket är den som jag gillar mycket, jag är så funtad att jag trivs i någons slags problemlösningsfas där man får använda hela skallen, också kreativiteten. Observera och fundera över var eleverna befinner sig, finna på ett sätt att skapa engagemang och lust och så envist arbete med det som behöver tränas - det funkar väldigt ofta.



För "mina" elever är handalfabetet ett stort stöd. De ljudar både med munnen och handen.
Här skriver H HUS. 





bögtjejen - intressant om könsdysfori



Bögtjejen av Aleksa Lundberg är en intressant och uppriktig självbiografi som skildrar hur kan vara att växa upp i en kropp som man inte känner sig hemma i och hur det är att ta beslutet att byta könsidentitet från pojken Mattias till flickan Aleksa. Aleksa Lundberg läser själv sin bok och det gör berättelsen extra närgången. Texten kryper in i medvetandet och det är en så helt annorlunda erfarenhet som skildras, att vandra med Mattias/Aleksas skor är en spännande livsresa.

Aleksas mod gör att man önskar henne allt gott i livet och i framtiden. Vilken utmaning hon tagit sig an, så många fördomar som hon tvingats utmana och jag tänker att boken delvis kommit till för att unga människor som känner sig vilsna i sin könsidentitet skall kunna läsa om en vuxen kvinnas erfarenheter.

Tidigare har jag läst Ester Roxbergs Min pappa Ann-Christine som skildrar hur en dotter upplever sin fars process i att komma ut som kvinna och de båda böckerna skulle säkert passa att läsa tillsammans. De är båda välskrivna och gripande böcker som har två olika ingångar till ämnet könsdysfori.  

onsdag 28 november 2018

idag på Kulturkollo: sagor från Mumindalen

alfons och soldatpappan - en mycket bra samtalsbok

I Alfons och soldatpappan  har Alfons fått en ny kompis. Han heter Hamdi och han är väldigt bra på fotboll, Hamdis pappa är också väldigt bra på att bygga fotbollsmål och tränar killarna på helgen. Alfons tänker mycket på krig och han har hört att Hamdis pappa kanske faktiskt varit med om krig. Han måste bara få fråga honom om det och när han gör det så möter han en klok man som övertygar barnen om att göra som myran, bygga upp det som är viktigt. Tillsammans.

Gunilla Bergström har i sin bok, som kom 2006, skapat en hoppfull bok om ett mycket svårt ämne. Den passar mycket fint att använda i undervisningen och jag hoppas att många lärare tar sig an den ständigt aktuella berättelsen. Vi möter många barn i skolans värld som har erfarenheter likt Hamdi och Hamdis pappa och genom litteraturen och Bergströms bilder finns det en utgångspunkt att samtala utifrån, diskutera och samtala. Inte skrämmande och ändå inte förenklat, mycket skickligt samspel mellan ord och bild, vardagsnära och så himla fint.

Tack S som gjorde att jag fick upp ögonen för den här lilla pärlan! 

tisdag 27 november 2018

en högre rättvisa - äntligen dags för Sebastian Bergman igen!

Äntligen Sebastian Bergman! Äntligen en ny Hjort Rosenfeldt! En högre rättvisa heter del sex i den fina kriminalserien som utspelar sig mitt i samtiden.  När boken börjar så reser psykologen Sebastian Bergman runt och talar om sin bok, han dövar sin leda med sex och han längtar oupphörligen efter sin familj. Dottern Vanja har han ingen kontakt med, inte heller de andra kollegorna på riksmord träffar han och ensamheten är inte enkel. När Uppsala drabbas en serie våldtäkter så kopplas polisgruppen in och kan man möjligen också använda Sebastian Bergman?

Jo då. Jag gillar den perfekta blandningen mellan kriminalgåtan och relationerna mellan poliserna i gruppen som Hjort Rosenfeldt får till varje gång. Det är spännande nästan hela tiden, man är fortfarande mycket irriterad på Sebastian som med sitt buffliga sätt gör sig omöjlig precis överallt och det finns något slags termometer rätt instucken i samtiden i texten. Alltid aktuella ämnen och alltid välskrivet, en typiskt bra deckare helt enkelt.

Jag väntar redan på nästa del! 

söndag 25 november 2018

Grattis till Stina Jackson!

Svenska deckarakademin utsåg idag årets bästa svenska kriminalroman med motiveringen: 

”Mörkt och hypnotiskt om marginella existenser i ett stämningsfullt Norrland”.

Grattis till Stina Jackson vars bok jag läste i Norrbotten och sedan skrev såhär om: 
repris från torsdag 14 juni 2018

silvervägen - Stina Jackson

Silvervägen av Stina Jackson är en ovanlig och en ovanligt bra svensk deckardebut. Den har en ganska lång startsträcka och miljöer och karaktärer byggs upp omsorgsfullt och trovärdigt.

Till Glimmersträsk kommer Meja och hennes mamma med varsin kappsäck, de ska flytta in hos en man i byn och Meja undrar hur länge det ska hålla. Hon känner sin labila mamma och vet att det är bäst att försöka hitta en egen vardag i den lilla byn i Västerbottens inland. Sommarlovet är långt och snart träffar hon en kille som lever ett helt annat liv än det hon är van vid.

Längs med silvervägen kör gymnasieläraren Lelle, han letar fortfarande efter spår från sin tonårsdotter Lina. Tre år sedan var det som hon plötsligt försvann från en busshållplats och sedan dess har Lelles äktenskap kraschat, livet går på rutin och hans uppgift är en: att hitta sin dotter.

När det så försvinner ytterligare en ung kvinna i trakten så intensifieras sökandet, hänger de samman?

Silvervägen är en av de deckare som nominerats till Crimetime Specsavers Award och jag tycker absolut att den förtjänar att lyftas fram. Någonstans går mina tankar till Ane Riels Kåda när jag läser och de båda böckerna har flera beröringspunkter. Kanske är det mest framträdande de dysfunktionella relationerna, den psykiska sjukdom som styr människornas liv och skildringen av smutsen och det mörka sidorna hos människor. Vad människor är villiga att göra för att dölja svårigheter och vad som händer när man ger upp och vågar se sanningen. Miljöerna gör sitt till att förstärka det solkiga och skitiga och man får starka sympatier för de barn och ungdomar som liksom bara har hamnat i de här sammanhangen. Jag läste Stina Jacksons debut med en känsla av obehag surrande i kroppen och jag ser verkligen fram emot att läsa mer av henne!

en shtetl i Stockholm - Augustprisvinnare?

En shtetl i Stockholm av Kenneth Hermele är nominerad till Augustpriset i den skönlitterära klassen och det är anledningen till att jag fick den i min hand. I morgon kväll vet vi huruvida den här berättelsen om en judisk familj och deras liv i Sverige vinner priset. Jag har läst med intresse, familjens öde är både intressant och lätt att relatera till men jag har svårt att se just den här boken som vinnare i den skönlitterära klassen. Det är en välskriven biografi och många av familjen Hermeles erfarenheter kan man fundera vidare på, det finns beröringspunkter med dagens flyktingssituation och samhällsklimat. Men är det skönlitteratur? Juryn har klassificerat den som sådan men i min värld är det närmast en fackbok. Anledningen till att jag anser det är att språket och sättet att använda autentiska brev och anteckningar, foton osv inte skiljer sig särdeles mycket från Jens Liljestrands biografi över Vilhelm Moberg.

Hur som, det här är en mycket läsvärd bok om en familj bestående av två väldigt olika föräldrar som båda har en dramatisk familjehistoria. De har båda stora delar av släkten som utplånats av nazisterna och nu sk de bygga ett nytt liv i Sverige. Kärleken binder dem samman men de har olika sätt att hantera sitt liv i det nto landet. Fadern känner stort ansvar för att försörja sin familj och modern har ett behov att leva efter de judiska ortodoxa traditioner som hon själv vuxit upp med. För de två sönerna blir det kluvet, äldste sonen Kenneth förväntas gå in i den importfirma som fadern byggt upp och när han väljer en annan bana och dessutom till viss del överger den judiska traditionen så skakas familjens grundvalar. Den sortens förväntningar på barnen kan man känna igen och relatera till och jag hade gärna läst mer om Kenneths liv som vuxen och förälder själv, om det här hade varit en roman så hade någon av hans barn varit givna karaktärer i den. Man undrar ju hur arvet förs vidare, vad hädar med nästa generation och nästa?