tisdag 26 september 2017

Oppermanns (Lion Feuchtwanger)

Läste den här i somras (stödköpt på Hallmans bokhandel i Uddevalla för övrigt) så jag har inte allt i färskt minne, men med tanke på den stundande NMR-marschen är ju tyvärr denna bok om nazisternas maktövertagande väldigt aktuell. Skriven redan 1933 kan den ses nästan som journalistik då den belyser den pågående förändringen av Tyskland och specifikt judarnas situation. Med tanke på detta är Oppermanns häpnadsväckande klarsynt i sin beskrivning av de smygande förändringarna som kulminerar i ett tidigt koncentrationsläger. Boken är också ett bevis på att det inte går att gömma sig bakom att man inte visste. Man visste redan 1933.

Feuchtwanger använder den högborgerliga judiska familjen Oppermann för att beskriva hur näringsverksamheten (i form av familjens möbelfirma) påverkas av påtvingade samarbeten med ariska firmor för att rädda affärerna. Han beskriver också hur det akademiska livet påverkas av partianslutna lärare som tvingar fram anpassningar av undervisningen till högtravande germansk nationalism och hur de mindre bemedlade som bor grannar med SA-fotfolk får sin vardag förstörd. Och som sagt, som kulmen hamnar en familjemedlem i ett arbetsläger. Som ren litteratur betraktat vill jag minnas att Oppermanns kändes lite språkmässigt tunn, men betraktar man den som journalistik är den extremt drabbande att läsa idag.

/Gästbloggare M

måndag 25 september 2017

den yttersta lyckans ministerium - en kakafoni av röster

Det tog många år innan floden av sorg och rädsla drog sig tillbaka. (...) Gradvis krympte Förtvivlans Fästning till en boning med mer hanterbara proportioner. Det blev ett hem, en plats för förutsägbara och lugnande sorger - ohyggliga, men pålitliga.
Så beskriver hijran Anjum hur hen hanterar det faktum att hon fördrivits från sin självklara plats i gemenskapen bland Delhis transsexuella, hen bosätter sig på en begravningsplats och snart  utvecklar hon en affärsverksamhet, begravningar för alla de som inte hör till. Som muslim och född med både kvinnliga och manliga könsorgan så hör hon själv till gruppen som står utanför samhället och hon blir snart en respekterad person bland de utstötta.

Den andra kvinnan som den här berättelsen kretsar kring är Tilottama, syrisk-kristen journalist som med sin skönhet förtrollar flera av sina manliga klasskamrater på universitetet. Hon gifter sig med en av dem och håller kontakt med de andra och den vänkretsens berättelse handlar mycket om kampen för ett fritt Kashmir.

Vad ska jag nu mer skriva om Den yttersta lyckans ministerium? Att Arundhati Roy presenterar oss en skönlitterär text efter 20 års annat skrivande är smått sensationellt och jag önskar att jag kunde skrika ut här att den här romanen är fantastisk. Det kan jag inte, för mig var delar av den helt fantastiska, språket på meningsnivå helt underbart poetiskt och så vackert, så vackert. Men helheten är så spretig och så kakafonisk att man nästan inte kan se den ljuvliga skogen för alla träd. De många individernas livsöden och utvikningarna kring alla samhällsfrågor som Indien brottas med gör att romanen emellanåt inte lägre fungerar som en roman för mig, jag hade behövt en tydligare sammanhållen handling för att den skulle träffat mig rakt in i hjärtat. Stoffet hade räckt till tre romaner - minst - och det blir emellanåt för mycket av pamflett för min smak. Indien har stora utmaningar med sina klyftor mellan fattiga och rika, i den här romanen skildras också hur nationalism, religion och ras påverkar människors vardag på ett grundläggande plan. 

Jag har läst relativt mycket indisk litteratur genom åren och brukar ofta kommentera den med ord som som myllrande folkliv och vibrerande miljöbeskrivningar och de passar in också på Den yttersta lyckans ministerium. Det myllrar av viktiga samhällsfrågor i den här romanen, rösterna är så många att jag nästan slutade läsa. Det hade varit synd för efter 450 intensiva sidor så är jag trots allt omtumlande innehåll nöjd att jag läste klart. Roy kan som ingen annan på bara några meningar reflektera över komplexa frågor. Är det rädslan för våldet som binder oss samman? 
Normaliteten i vår del av världen är som ett hårdkokt ägg, den vardagliga ytan döljer en fruktansvärd gula av våld i sitt inre. Det är vår ständiga fruktan för detta våld, vårt minna av hur det har verkat i historien och vår fruktan för vilken form det ska ta sig i framtiden, som utgör grunden för de regler som styr hur ett så sammansatt och mångskiftande folk som vårt skall kunna samexistera. 
Man kan hoppas att det finns något annat som skapar ett samhälle som alla kan leva i men just nu så undrar man verkligen hur det är ställt med det. Indien och Sverige är verkligen inte same-same men rädslan för våld är universell.

Såklart ska jag lyssna till Arundhati Roy på mässan. Torsdag kl 14 är det dags!


söndag 24 september 2017

krokas - Elin Olofsson gör det igen!

Krokas är Elin Olofssons fjärde roman och den här gången har hon förlagt sitt berättande till efterkrigstiden. Miljön är den lilla orten Krokom i Jämtland och en dag 1949 stiger den unga tyskan Uli av tåget. Hon reser med lätt bagage, i väskan ligger bara ett vackert nattlinne och en bunt brev. På något vis så vill hon veta mer om den man som hon en gång älskade. Han deserterade från den tyska armén och som som försvunnit, förmodad död.  Spåren leder till Elsa, butiksbiträde på handelsboden i Krokom, och snart blir de två kvinnorna goda vänner. Tiden är på väg att förändras men i den lilla järnvägsorten lever människorna ett traditionellt liv och kvinnorna förväntas vet sin plats. Uli och Elsas vänskap pratas om i samhället och vad gör de egentligen i skogen?

Elin Olofsson har ett sätt att berätta om landsbygdens kvinnor som är oemotståndligt. Oavsett om hon skildrar nutid eller historisk tid så är önskan och längtan efter självständighet och frihet stark. Krokas är också en kärleksroman, den visar på att kärlek kan se ut på flera sätt och att ömheten mellan människor bokstavligen betyder skillnaden mellan liv och död.

Jag tycker mycket om Olofssons lågmälda sätt att skildra människoöden som känns äkta och sanna. Det ska bli spännande att lyssna till henne på bokmässan kommande helg!




lördag 23 september 2017

mellan klan och stat - somalier i Sverige

Jag arbetar med elever med många nationaliteter, till vår stadsdel kommer människor från alla världens hörn. Det är nyanlända från mellanösterns inbördeskrig, familjer från Afghanistan, bosnier och serber vars familjer hittat arbete i Sverige och barn från Afrikas horn, främst Somalia. Den största enskilda gruppen som jag möter just nu är barn som fötts i Somalia, eller i ett flyktingläger eftersom deras föräldrar flytt från Somalia, och som nu kommer till sin pappa eller mamma i Sverige. Som alltid när jag inser att jag inte vet tillräckligt om något så försöker jag ta reda på mer.

Mina möten med barn och föräldrar är oftast innerliga och konstruktiva men så uppstår det situationer där vi inte förstår varandra fullt ut. Efter att ha läst Per Brinkemos bok Mellan klan och stat - somalier i Sverige så har jag fått fler verktyg i min låda för att kunna mötas med barnets bästa i fokus. Om man har levt i många generationer i en muntlig klankultur där familjen, och den utökade familjen är individens skyddsnät så är det inte helt enkelt att komma till vår skriftspråkliga kultur där staten, och den gemensamma överenskommelse det innebär att leva i en stat är en förutsättning för att kunna deltaga fullt ut. Tack A som tipsade mig om den här tunna, lättlästa boken med sitt rika innehåll, den borde vara obligatorisk läsning för alla som möter somaliska familjer i egenskap av "staten". Alla vi i skolan, socialtjänst, arbetsförmedling, sjukvård och försäkringskassa osv har här given fortbildningslitteratur!

åttonde gången gillt!


På torsdag är det åttonde gången som jag besöker bokmässan som bloggare. Första året var det afrikanska författare och illustratörer som lockade och sedan har ambassadörskap, bokcirklande och kulturkolloaktiviteter avlöst varandra. I år skall jag hålla en låg profil och mest smyga runt med mitt presspass och lyssna på kloka människor som har intressanta saker att säga. Och kanske, kanske vill några av er läsa min rapportering? I dagarna passerade bloggens besöksstatistik 800 000 visningar så det betyder att ni ändå är några som kikar in här. Jag ska göra mitt bästa för att skildra min mässa. Mest av allt så blir det bilder på Instagram, där heter jag @ochdagarnagr - följ mig gärna där, också. 




fredag 22 september 2017

jag kommer, gör du?


Så sjukt fort arbetsveckorna går just nu, jag hinner liksom inte med någonting! Knappt har jag fattat att det snart är dags för en av årets finaste långhelger. Jag ligger efter med både planering och läsning, intervjuer och bokcirkel skall förberedas och roligheter som mingel och fika ska bokas in. Och jag vill helst bara vila ...

Nåja, peppen pågår för fullt inne på Kulturkollo och lagom till torsdagsmorgon så kommer jag vara på plats både med huvud och kropp. Det ska bli riktigt mysigt och för min del så är årets mässa extra viktig att delta på. Inte låter jag mig skrämmas, inte låter jag några få förstöra och aldrig lämnar jag arenan öppen för rasister och nazister att härja fritt. Jag ska vara på plats, jag skall ignorera stollarna och jag ska påminna mig om Lottas ord på Kollo idag:

En armé av tanter i mönstrade klänningar och foträta skor kan förändra världen så mycket mer än ett gäng arga unga män med gles hårväxt. Vi får aldrig glömma det.


torsdag 21 september 2017

ljuset bakom ögonen - Tommi Kinnunen

I Ljuset bakom ögonen får vi återse familjen från nordöstra Finland som vi först mötte i Där vägarna möts. Det är efterkrigstid och syskonen Helena och Johannes växer upp med sin mor fotografen och sin far Onni som strävar med att bygga ett hus till sin familj samtidigt som han vantrivs allt mer i familjelivet. Helena är blind sedan födseln och för att hon skall få en utbildning så skickas hon till Helsingfors, livet långt från familjen blir utmanande och musiken blir en tillflyktsort. Huvudkaraktär nummer två i den här romanen är Johannes son Tuomas, han längtar efter att utbilda sig och när han börjar sina studier i ekonomi så får han möjlighet att umgås med sin faster. Hans homosexualitet försöker han dölja för sin familj samtidigt som längtan efter en egen familj är stark. Kanske skulle jag velat att den relationen hade utvecklats mer och tydligare i boken, de båda har mycket gemensamt och det skulle kunnat bli ett starkare tema än vad som blev. 
Den här boken tar mycket fint vid där den tidigare slutade och jag rekommenderar verkligen att man läser dem tillsammans. För att kunna förstå sig på den komplexa familjen och den kultur som byggs upp dem emellan så behöver man nog ha med sig berättelsen om barnmorskan Maria som beger sig ut i obygden, hennes oäkta dotter Lahja som startar fotoateljé och hur familjen förlorar allt under kriget. Det är ingen familj av stora ord men med en stark sammanhållning som manifesteras i sommarhuset vid älven. 


tisdag 19 september 2017

det var bättre förr ...



Tro nu inte att jag har blivit en sån där lärare som bara pratar om att det var bättre förr ... För det var det inte. Inte allt. Men en sak som jag plockat fram ur de allra djupaste gömmorna är bokstavslådor,  ni vet lådor där varje bokstav har ett fack och där versaler står på en sida och gemener på andra sidan kortet. Vokalerna är förstås röda och konsonanterna svarta och de är perfekta när man arbetar med små elever som har svårt med att knäcka koden. Vi jobbar med fonomix och sjustegsmetoden i en blandning, sedan fyller jag på med bilder från Salminens läsebok från 70-talet som vi samtalar om, olika appar som bornholmslek och så de kära gamla lådorna. Läsa och skriva hör ihop och att forma bokstäver för hand med svag motorik tar alldeles för mycket kraft. Då är de här snart 50 år gamla hjälpmedlen fantastiska! 

måndag 18 september 2017

nu börjar uppladdningen

Från och med idag så ägnar vi två hela veckor 
åt bokmässan i Göteborg inne på Kulturkollo.se 

söndag 17 september 2017

en trio med böcker som problematiserar det där med pengar ...



Det senaste året har jag nu läst tre böcker som diskuterar det där med konsumtion, vad det gör för självkänslan att konsumera och hur det känns när man inte kan köpa det man behöver. Läs gärna mina tankar om Tjockdrottningen, Jag har inte råd och Fattigfällan.

Tre olika skildringar, tre helt olika böcker med det gemensamt att de vill få oss att tänka till kring yta, pengar och ekonomi. Och behovet att bli bekräftade. 

Cartlandoskulden tagen - vad gör man inte för ett kryss på en bingobricka?

Så var då min Barbara Cartland-oskuld tagen, vid 50 års ålder. Något för sent i livet kan jag konstatera. På bara några minuters lyssning av del 174 i Barbara Cartlands eviga samling så är jag förflyttad till min mormors tidningshög, då någon gång på sjuttiotalet när jag läste allt jag kom över. I Allas fanns det följetonger som man kunde plöja om man hade en hel tidningshög, och det hade min mormor. Klippdockorna var förstås det bästa men näst bäst var kärleksnovellerna, och det var en bra ingång till vuxenböcker. Tydliga karaktärer, lätt att förstå dramaturgin. Kärlek med förhinder, gärna lite farligt sådär med en adelsdam och en man från folket. Romantik och Månsken och kyssar. Så också i den här boken som utspelar sig i Grekland. Den engelska arvtagerskan Athena reser till Grekland för att gifta sig med en grekisk prins, så möter hon den vackre Orion, rövas bort av en skurk som inte är intresserad av några pengar utan bara vill åt hennes kropp, ond bråd död och återförening med Orion, lycksalighetens himlar, extatiska höjder och en pulserande tomhet. Typ så. Om det kan kvalificera sig in som tandsnusk ändå är tveksamt men nu kryssar jag helt drastiskt den rutan i bingot och känner mig nöjd med att återvända till ordinarie läsning ... 

lördag 16 september 2017

barnböcker från fler hörn än vårt


Idag bjuder Kulturkollo på flera fina intervjuer med tips på barnböcker från Afrika och Asien. Jag kan inte låta bli att slå ett slag för förlaget Hjulet  som med sin stora utgivning av barnböcker gör en fin kulturgärning. Jag har många elever som flyttat hit från Afrikanska länder och särskilt i arbetet med litteratur så är det fint att kunna bjuda böcker från många olika kulturer. 

Mina favoriter är John Kilakas Färsk fisk och Förtrollad frukt! 

jag har inte råd: sorrow nr 5



Läsningen av Jag har inte råd: Sorrow nr 5 av Marcus Stenberg är lite komplicerad för mig, å ena sidan så är Marcus text utlämnande på ett sätt som gör ont i hjärtat och å andra sidan så diskuterar den konsumtionssamhället på ett sätt som är skarpt, intelligent och klarsynt. Djupt personligt och mitt i samtiden på en gång - kan det blir bättre?

Nej, objektivt inte men så är det det faktum att jag, på ett ytligt plan, har känt Marcus i flera år. Jag är en perifer del av den där bokbloggarmaffia som han beskriver som det gäng där han gärna vill hänga och med det sagt så blir boken så personligt drabbande för mig att jag nästan förbiser den välformulerade analysen av samtiden. Vilket är synd för den här berättelsen är mer än bara Marcus, mer än bara storyn om en kille som är drygt trettio och som trots en lång högskoleutbildning har svårt att försörja sig. Han jobbar deltid på en bokhandel och han tar så många konstnärliga uppdrag som han bara kan men pengarna rinner ut lika fort som de kommer in. Ångesten som följeslagare och svårigheten att sälja sig själv på en marknad där alla verkar så lyckade, så framgångsrika.

Marcus text är utformad om en dagbok, den startar med att han krasst inser att han inte har råd. Han har stora ekonomiska problem och tröstshoppar på nätet, finansierar sin samlarvurm med SMS-lån och mår extremt dåligt när han inser att hans beteende har gjort att han hamnat nära kronofogden. Han bestämmer sig för att ta ett köpfritt år och startar en blogg. Bloggens texter har vi kunnat läsa allteftersom och det är bloggen som är stommen i boken, sedan märker jag att en del är modifierat annat är tillagt för att boken skall fungera just som bok. "Du är vad du äger" är en grundläggande tanke som det liksom cirkulerar kring, det är det du kan konsumera som definierar dig och vad blir man för en typ när man inte konsumerar längre? Visst kan man sova naken om man har Chanel no 5 att luta sig på men om det är billigaste tvålen från Överskottslagret?

Jag erkänner villigt att det är oerhört ångestfyllt att skriva en text om den här boken. Jag vill göra boken rättvisa. Den förtjänar en plats i debatten, den tillför något som är svårt att formulera, en uppriktighet bortom sociala mediers vackra fasader och en sårbarhet i önskan om att bli bekräftad som många kan känna igen sig i. En konkret sak som min läsning ledde till var att jag genast avföljde ett antal människor i mitt flöde. Jag är less på att se de skrytsamma uppdateringarna och den vackra ytan, fiskandet efter likes och kommentarer och odlandet av en persona som inte alls stämmer med verkligheten.

Ett konto som jag absolut inte avföljer är Marcus, modiga människa!

fredag 15 september 2017

bokcirkla med oss!

Exakt två veckor kvar tills vår frukostbokcirkel på bokmässan!
Än finns det platser kvar, förlaget bjuder på frukost och författaren
Helena Thorfinn deltar i vårt samtal!
Anmäl dig till info@kulturkollo.se

onsdag 13 september 2017

kulturkollos utmaning uppmuntrar att tipsa om barnböcker bredvid och bortom



För mig är en riktigt bra barnbok en bok där det finns mycket, mycket att samtala om. Den där språket utmanar litegrann och där frågor som barn ibland funderar på finns där som en självklarhet. Jag har genom åren undervisat mycket med hjälp av fina bilderböcker och det finns inget som man inte kan undervisa om med utgångspunkt i en bra bok (nästan ...). Några av mina favoriter genom åren är:








Klickar ni på länkarna så kommer ni till ett inlägg som beskriver lite mer.

PS. Våga pröva bilderböcker på mellanstadiet! 


man booker har gallrat ut till sin korta lista



4 3 2 1 by Paul Auster (US) (Faber & Faber)
History of Wolves by Emily Fridlund (US) (Weidenfeld & Nicolson)
Exit West by Mohsin Hamid (Pakistan-UK) (Hamish Hamilton)
Elmet by Fiona Mozley (UK) (JM Originals)
Lincoln in the Bardo by George Saunders (US) (Bloomsbury Publishing)
Autumn by Ali Smith (UK) (Hamish Hamilton)

Av de som hamnade på Man Bookers korta listan så har jag läst två, Exit West är fantastisk läsning i migrationsdebatten och Vargarnas historia vacker och poetisk med en moralisk twist. Ska jag vara ärlig så är jag inte så sugen på de andra fyra. Paul Austers är en tegelsten och Ali Smith är bra men ofta lite för pretto för mig. Nja, vet inte om jag läser fler av de nominerade. Är det någon av böckerna på den korta listan som lockar er andra? 

måndag 11 september 2017

om getter och får och hemligheter en riktigt varm sommar

Problemet med får och getter är veckans bokbubblarbok och jag tänkte kanske att det skulle kunna vara en bok för mig. Till förstone har den några gemensamma drag med Maggie O'Farrells Sommaren utan regn och det var ju en bok som jag tyckte mycket om. Det utspelar sig i en villaförort, det är sommaren 1976 då hettan nästan driver både folk och fä till vansinne och de båda romanerna inleds med att någon försvinner. Men det som skiljer de båda romanerna åt är att Problemet med får och getter har den tioåriga Gracie som berättarröst. Någonstans där i de magiska tänkandet och det naiva sättet att se på världen förlorar Joanna Cannon mig.

Hela området undrar vad som egentligen hänt med Mrs Creasy och Grace och vännen Tilly bestämmer sig för att rådfråga Gud för att få en ledtråd till vart hon tagit vägen. Gud finns ju överallt och det är väl helt enkelt bara att leta, under tiden de rör sig i grannskapet och observerar både platser och människor så funderar de också på vilka av medmänniskorna som är får eller getter. Vilka av grannarna hör till flocken som faktiskt kommer att hamna i himlen? Är det så enkelt som man tror från början att man bara kan sortera in dem?

Det finns delar av den här romanen som jag tyckte mycket, mycket om och det är oftast små delar av en mening. Tyvärr har jag lyssnat (den engelska inläsningen var riktigt bra!) så jag kan inte bjuda några citat men alla de där vackra vändningars som är minnesvärda i små doser blir alldeles för många. Ordmassorna som väller fram och alla de människor som strömmar förbi är inte i min smak. Det blir ett lågt betyg från mig på torsdagens bokcirkel. Nu ska det bli spännande att se vad de andra tyckte.




söndag 10 september 2017

samtal med vänner - kärleksroman i tiden

Samtal med vänner av den irländska debutanten Sally Rooneys succéroman som jag läte i nästan ett enda svep under gårdagen. Rooney är född 1991 och utbildad på Trinity College, Dublin. När hon i början av boken låter sin huvudperson (och alter-ego?) Frances sätta sig ned i biblioteket och skriva sin inlämningsuppsats så kan jag precis se miljöerna framför mig. Det kändes fint, för annars så inser jag att det här är en roman för en helt annan generation än min.

Francis är en hyperintelligent ung kvinna som studerar litteratur, arbetar på en litterär agentur, uppträder med egna dikter på spoken-word scener och har en före detta flickvän som sin bästa vän och scenkompanjon. När Bobbi och Francis uppträder så blir de kontaktade av en känd fotograf som vill göra ett reportage om dem, snart är de båda unga flickorna hembjudna till Melissa och hennes skådespelarman Nick. Så börjar romanen som utvecklar sig till en stark berättelse om kärlek och beroende, vikten av vänskap och samtidigt friheten att kunna skapa och skriva och det svåra att närma sig vuxenvärlden utan att tappa bort sig på vägen. Det som börjar som en flirt mellan Francis och den mer än 10 år äldre Nick blir snart något mer, något annat och den berusande känslan av förälskelse och begär blandas med tankar av skuld. Han är ju en gift man, och vad tänker egentligen Melissa och Bobbi om allt som händer? Vad har Nick för anledning att bry sig om henne?

Samtal med vänner är den passande titeln på den här tempofyllda romanen, den består till stor del av rappa dialoger som studsar mellan människorna och en hel del av texten är uppbyggd av SMS, chat-konversationer och mejlväxlingar. När man inte kan tala med den man har framför sig så kan man alltid skriva. Tala i telefon gör man bara undantagsvis och med sina föräldrar, typ. Igenkänning på det.

I år kommer ett helt gäng irländska författare till bokmässan - en av dem är Sally Rooney, det ska bli spännande att lyssna till henne där!


lördag 9 september 2017

tjockdrottningen - längtan efter likes

Välkommen till Biggest Looser VIP - programmet där du får följa deltagarnas resa mot ett hälsosammare liv!

Så lät det i veckan när nya omgången drog igång och då landar Moa Herngrens Tjockdrottningen så fantastiskt bra rakt ned i verkligheten. Herngren har sett en del Biggest Looser, det kan man märka i det rasande eleganta (för att travestera ett annat program som jag också ser) sättet som hon gestaltar det speciella livet som uppstår i en så helt bisarr situation som en bantningsåpa är. Varje gång PT:n i BL säger "kämpa gumman" så kommer fnisset farande.

"Hälsoresan" - det vill programledaren Johanna att det nya programmet skall heta. Hon är desperat efter att nytt jobb, hennes livsstil kostar mer än vad hon har råd med och ett program om hälsa är kanske en väg att att bli en av de där eftertraktade mediapersonligheterna? Att arbetsnamnet är "Du är vad du väger" förtränger hon in i det sista, också det faktum att hon själv inte alls var förstavalet som programledare. I alla mallade koncept, oavsett de heter Lyxfällan, Arge Snickaren eller Hela Sverige bakar så är inte programmet bättre än dess deltagare. Det vet redaktören Camilla som är satt att leta fatt på medverkande till den nya såpan. Hon hittar några mediaintresserade personliga tränare som vill promota sina nya träningsböcker och när hon får höra om Annie Ek, en ung kvinna som väger runt 200 kilo så bestämmer hon sig. Henne måste de ha med i programmet som ska spelas in på en herrgård utanför Stockholm. Just den biten hur Camilla nästlar sig in hos den ensamma och folkskygga Annie var den som gjorde allra ondast i mitt hjärta. Herngren är rasande skicklig när hon gestaltar behovet av att bli sedd, behovet av att få bekräftelse på att man duger och har en plats.

Målet är att göra TV som säljer annonser och får spons, så enkelt är det. Så cyniskt är det. Om människor blir exponerade på ett sätt som de aldrig kunde förutse så får de skylla sig själva. Typ.

Längtan efter likes, längtan efter att få den omedelbara bekräftelsen. Behovet av att shoppa en yta som skal och vara bäst på sitt jobb - allt det där kan säkert många identifiera sig med och jag tycker att Herngren har lyckats mycket bra med att problematisera utan att skriva någon på näsan. Dessutom underhåller hon på ett sånt där sätt att man fnissar och sedan skäms lite. Inte har väl jag fördomar mot tjockisar? Inte är väl jag sådär ytlig? Inte köper väl jag en ny kultutantsklänning till mässan för att ha som skal? Inte skriver väl jag på den här bloggen för att få likes?

Eller?


torsdag 7 september 2017

höstbingo!

Spelar lite bingo den här hösten!
Brickan hittar man i gruppen Höstbingo på FB och syftet är 
förstås att läsa en massa bra böcker, tipsa varandra och umgås runt läsningen.
Kul aktivitet, men jag tror inte att det blir en endaste rad för mig ...


onsdag 6 september 2017

våldets historia - jag saknar något!

Våldets historia av Édouard Louis är en så snygg roman så att jag nästan inte läser klart. Jag kan se skicklighet och understundom briljans men också en distans som skrämmer bort mig som läsare. Kliniskt och med en tydlig agenda vill Louis berätta historien som han tycker sig ha berövats. Den då han en julaftonskväll blev våldtagen och nästan mördad. Det är en oerhört dramatisk och traumatisk händelse som han tvingas att berätta om och om igen, för poliser, för vårdpersonal och för sin familj. För varje gång han berättar så blir upplevelsen allt mindre hans egen och i den känslan har han skrivit den här självbiografiska romanen.

Berättarrösten är hans systers och kanske är det så att det bidrar till distansen, författaren låter någon annan berätta om händelsen som så genomgripande förändrade hans liv. En syster som lever kvar i den arbetarklass som författaren lämnat och som lägger sitt erfarenhetsraster ovanpå hans upplevelse. Membranet klass, kön och utbildning lägger sig emellan läsaren och författaren och jag vet inte om jag gillar just det greppet. Hur som så kommer jag inte riktigt nära och det saknar jag. I debuten Göra sig kvitt Eddy Bellegeule var det ynnesten att få följa med in i pojkens huvud som var en av läsupplevelserna och det var fint.

Samtidigt så kan jag förstå Louis behov av att hålla den här romanen med sitt våldsamma innehåll en bit ifrån sig. Han berättade på Louisiana att han egentligen hade börjat skriva på en kärleksroman, men sen kom övergreppet och han var tvungen att byta spår. Jag är nu väldigt nyfiken på hur en kärleksroman skulle te sig i Louis tappning. Analyserande och intellektualiserande á la Lena Andersson? Hoppas den kommer snart för nu önskar jag lite lycka åt författaren och hans alter ego.

Missade ni babel så rekommenderar jag att ni tittar. Inte bara Édouard Louis utan Kjell Westö också!

tisdag 5 september 2017

exit west - Mohsin Hamid

Exit West var en sådan där roman som liksom bara trängde sig före i läskön. Jag blev så glad över att läsa att Mohsin Hamid skulle komma till Stockholm Literature i oktober så jag kunde inte vänta på svensk översättning som väntas i oktober. Engelsk ljudbok blev det och som jag njöt! Fantastisk uppläsare och en berättelse som fångar från första meningen.

Inbördeskriget har kommit till landet och Nadia och Saeed möts av en slump. Två unga människor som finner kärlek i första ögonkastet och som till en början försöker forma sig en framtid i hemlandet. Reglerna som styr människorna i landet blir allt mer omfattande, övervakningsdrönarna hoovrar över staden och snart stängs både vatten och elektricitet av. Endast flykt återstår, de två och Saeeds far behöver ta sig till en säkrare plats. Mannen som vaktar de hemliga dörrarna har bara två biljetter att sälja. Att lämna kvar sin far för att själv få en framtid gör ont i Saeed men han väljer att resa tillsammans med Nadia. Resan i sig blir inte lika strapatsrik som för många flyktingar i verkligheten eftersom Hamids värld är utrustad med dörrar som man går igenom och så är man framme på sin destination, men livet som flykting på den grekiska ön och sedd i London är nog så omtumlande. Kärleken är inte enkel, förutsättningarna för livet tillsammans förändras och inget är sig likt.

Jag var helt enkelt totalt uppslukad av den här romanen - sällan har jag läst en så bra bok om migration. Den landar mitt i min vardag samtidigt som den ställer oss de allra största frågor. De om kärleken, identitet och drömmen om en framtid i fred och frihet.

Har ni missat Mohsin Hamids författarskap så har ni något alldeles extra framför er. Jag har läst och skrivit om Nattsvärmare, Den ovillige fundamentalisten och Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien - läs gärna mina texter och läs Exit West. Det är kanske hans allra bästa hittills!

Hela programmet för Stockholm Literature hittar man här! 

cirkla med oss!


Vår nästa bok i Kulturkollo läser är den aktuella samtidsromanen Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn. Vi pratar om den i vår FB-grupp och som en bonus så får vi chans att livebokcirkla med författaren på bokmässan! Hoppas att många vill läsa, prata och kanske komma till live-bokcirkeln! 



söndag 3 september 2017

kvällens babel - några länkar!

Dagens babel var extra intressant för mig eftersom jag läst tre av de fyra aktuella författarna och just nu funderar jag som bäst på hur jag ska formulera mig kring Édouard Louis Våldets historia. Inlägg kommer här på bloggen, snart. Ska bara tänka lite till först! Göra sig kvitt Eddy Bellegeule  har jag skrivit om om någon vill klicka sig vidare.

Kjell Westös romaner har jag läst alla och min text om Den svavelgula himlen hittar man här, han är ju en favoritfavorit som jag ständigt återkommer till och tipsar om. Han kan skildra människor så levande och barndomskapitlet i den senaste boken är magiskt!

Han Kangs Vegetarianen  läste jag i vintras och hennes författarskap är så säreget att man inte glömmer det i första taget. Hon beskriver en gift kvinna som protesterar på det sätt hon kan, genom att vägra att äta kött.


fåtöljresenären!



Jag tycker ändå att jag är en hyfsat van resenär som sett lite av världen genom åren, med betoning på lite märker jag när jag klickar i de länder jag besökt på en världskarta. Sorgligt få länder utanför Västeuropa. Så är det. Tur då att jag har möjlighet att resa utan att ens lämna mitt hem ...

Kartan som visar de länder från vilka jag läst en eller flera romaner är roligare att titta på. Då börjar det närma sig de flesta faktiskt, några länder i Afrika saknas och några småländer i Oceanien och Mellanamerika/Karibien. Tur för mig, som inte är så äventyrlig av mig, att man kan resa sittandes i sin fåtölj!

Jag samlar mina texter om böcker jag läst i kategorier efter världsdel - det finns närmare 500 inlägg om afrikansk litteratur, likasamma gäller för Asien. Europa, Nordamerika och Norden har sina egna fullmatade kategorier, sedan kommer Oceanien med Sydamerika som sladdis. Är någon sugen på boktips bortom allfarvägen så klicka er fram, eller lägg en kommentar här nedan så ska jag försöka tipsa om något passande! 


behold the dreamers - Imbolo Mbue

Behold the Dreamers av Imbolo Mbue är en strak roman om migration, drömmen om ett bättre liv och vad ett sådant gott liv egentligen består av.

Jag läste halva boken på väg mot Louisiana Lit förra helgen och det var också den programpunkt som inledde min festivaldag. Samtalet handlade en hel del om den amerikanska drömmen, i romanen så flyttar Jende från Kamerun till New York för att försöka skapa en framtid för sin flickvän och deras son. Eter två år har han arbetat ihop pengar nog för att betala brudpris för Neni och han kan skicka efter sin lilla familj. Han lyckas också få ett eftertraktat chaufförsjobb för en hög chef på Lehman Brothers och framtiden ser ljus ut. Neni kan studera, hon vill bli apotekare, och de arbetar hårt för att förverkliga sina drömmar. Samtidigt får de insyn i familjen Edwards, de som på ytan verkar ha ett perfekt liv med en vacker yta är trots alla sina världsliga ting knappast lyckliga.

Så går Lehman Brothers i konkurs och livet förändras i grunden, både det amerikanska samhället som inser att spelet med kapitalet och investeringar inte är svaret. Jende minns hur människor i hans hemstad bedrogs av dubblare som lovade att dubbla sparkapital på en månad bara de fick ta hand om pengarna, nu händer exakt samma sak också i det nya landet. Balansen rubbas mellan den servile Jende och hans arbetsgivare mr Edwards och konkursen leder till förändringar för de båda familjerna.

Vad jag vet så har Behold the Dreamers - Skåda drömmarna - inte ännu någon svensk utgivare. Jag hoppas att den översätts och ges ut, Washington Post menade redan 2016 att det är den enda roman Trump behöver läsa. Inte kunde man väl då i sin vildaste fantasi tro att han nu skulle vara landets president och uppmaningen gäller mer än någonsin, migrationen har sällan beskrivits så komplext som i Mbues roman och ändå så var det inte hennes huvudtema när hon skrev. Hon ville skriva en berättelse om vad som hände människor i olika samhällsklasser när den ekonomiska krisen drabbade ett helt land. Det var delvis hennes egna erfarenheter som låg till grund för det, hon förlorade själv sitt arbete under krisen 2007 och hon kunde observera vad som hände. Det blev till en fin roman som under hela läsningen växte och växte, karaktärerna blev till människor och drömmen om ett gott liv delas av alla.

Jag rekommenderar alla att läsa och kanske, kanske kan vi också få läsa den på svenska? 

lördag 2 september 2017

vi mot er - åter till Björnstad


Fredrik Backmans Vi mot er, den fristående uppföljaren till Björnstad, är en intensiv skildring av drabbande mänskliga relationer i en liten stad. En berättelse om lojalitet, vänskap och kärleken som utmanar allt.
Så lyder säljtexten till Backmans nya bok och visst får man allt det där till livs när man läser Vi mot er.  Efter att ha lyssnat till hans sommarprogram så instämmer jag i han egen analys, han vill berätta historier. Och det är han fenomenal på att göra, han skildrar livet i den lilla staden som är besatt av hockey på ett sätt som gör att man inte kan sluta läsa. Han har ett sätt att spela på våra känslor som är skickligt och när han utmanar normen så ropar jag som läser - jippi! Det här är sådana böcker som med humor och påprickeniakttagelser många i vårt land behöver läsa för att få fler perspektiv i en allt mer svartvit värld. I nästa andetag så muttrar jag nej. Onödigt. För sentimentalt. För uppenbart. På gränsen till nästantröttsamt med alla dramatiska vändningar. Just för mig.

Jag är säker på att den här romanen kommer att få en stor läsekrets, alla som hittade till Ove kommer att älska att läsa både Björnstad och Vi mot er och helt säkert skulle de kunna bli en riktigt bra TV-serie med extra allt. Den skulle jag titta på, helt sikkert! Backman kommer förstås till mässan och där kan man lyssna till honom flera gånger, hans signeringsköer brukar vara massiva!



bokhösten smyger - nej, väller igång!


Förra helgen var det besök på Louisiana Lit (jag bloggade förstås ...) och babelpremiär från samma ställe, i torsdags avslöjades gästerna på Stockholm Lit och idag Lundströms. Bokhösten smyger sig inte på, den väller in! Så gör också mina recensionsexemplar och jag önskar att jag hade kunnat läsa hela dagarna och blogga hela nätterna om det jag läst. Tyvärr har en envis krämpa och mycket arbete så här i skolstart sinkat mig. Håll ut, snart kommer det texter om de dagsaktuella romanerna som ligger på mitt skrivbord och väntar. Ska bara ... 

Lyssande på Lundströms idag och blev riktigt glad över att intervjun med Jonathan Safran Foer fick lov att ta såpass mycket plats. Ibland kan programmen blir snuttiga och härligt då att vila i en och samma intervju. Kanske var det för att jag läst boken Här är jag och skrivit om den i flera omgångar under sommaren som jag uppskattade samtalet så mycket, kanske var det för att jag missade hans besök i Göteborg förra veckan eller så var det helt enkelt för att det var ett varmt, mänskligt och samtidigt intellektuellt utbyte av tankar som man kan ta till sig oavsett. Önskar fler sådana intervjuer!