Kjell Westö berättar om att han väljer att skriva om Helsingfors eftersom det är platsen som han erövrat. Hans föräldrar flyttade till staden och i 20-årsåldern började han ta reda på fakta om hans Helsingfors. Han vill poängtera att han inte är historiker eller etnograf utan romanförfattare. Hans roman blinkar till många andra litterära verk och Brideshead Revisited ligger nära till hands att associera till. Han blinkar också till sina andra romaner och kanske är det sista gången han skriver en roman på det här sättet. Nästa bok skall inte nämna Helsingfors en enda gång utan den utspelar sig i den finska skärgården.
Hur mycket använder han sina egna erfarenheter? Han väljer en jagberättare för att hålla samman berättelsen och han har investerat känslor och engagemang men inte särdeles egna upplevelser. Det blir intensiva texter som ibland blir svårt att hålla den ifrån sig och Westö vill gärna att man också som läsare kunna reflektera. Teman som vänskap, klass, makt och samhällets förändring är centrala. Men också kärlek. Westö menar att det här är det närmsta han kommer till att skriva en kärleksroman.
Han vill också diskutera hur minnet verkar, vad minns man och hur minns man? Är minnet tillförlitligt?
Min text om Den svavelgula himlen finns här på bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!