söndag 20 oktober 2019

augustinomineringar - några gissningar

I dag på sen eftermiddag så avslöjas de nominerade till årets augustpris. Det är alltid lika spännande att se vilka titlar som ska lyftas fram ur det senaste årets utgivning. Jag har kikat igenom min läsning och har några favoriter som jag hoppas på.

I den skönlitterära klassen så skulle det vara fint att få se Osebol av Marit Kapla och Testamente av Nina Wähä. Geniet från Breslau av Lena Einhorn hoppas jag också på och Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård är given. Ska jag nämna ytterligare en kandidat så är kanske Björnkvinnan av Karolina Ramqvist en text som ligger i tiden. (Klicka på titlarna så kommer ni till en längre text om boken.)

I fackklassen så är jag inte alls lika välorienterad. Jag lyssnade på Gunnar Broberg på bokmässan och hans biografi över Linné - Mannen som ordnade naturen tror jag kan vara aktuell, likaså Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf - Jag vill sätta världen i rörelse. Ingen av dem har jag läst men en bok jag har läst som kanske kan räknas som fackbok är Ålevangeliet av Patrik Svensson, den tyckte jag mycket om.

I barn och ungdomsklassen så har jag ännu sämre koll men jag har läst Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson som var mycket fin. Den fina Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg har jag både läst och älskat. Den passar dessutom precis som Folk av Emma och Lisen Adbåge väldigt bra att arbeta med i skolan. De titlarna hoppas jag på.

Ser fram emot kvart i sex ikväll, då ska jag hitta en livestream för att följa kalaset från Södra teatern!

skytten - Jonas Moström



I Skytten av Jonas Moström så möter vi Nathalie Svensson igen. Hon är psykiatriker vid akademiska sjukhuset i Uppsala och hjälper polisen som profilerare. När romanen börjar så befinner sig Nathalie mitt i ett dilemma, hennes mammas lever har stora skador från alkoholmissbruket och hon behöver en transplantation. Den som passar som givare är Nathalie, samtidigt som chansen finns att rädda sin mamma så utsätter hon sig själv för en stor risk. Det är ett svårt beslut och hon pratar igenom allt med sin poliskollega Johan, han är en god lyssnare. När de båda stannar till utanför sjukhuset så blir de vittnen till att transplantationskirurgen Isabella kallblodigt skjuts av maskerade män.

Nathalie och Johan kastas in i utredningen och de försöker att hålla sin relation på vänskapsnivå. Mellan dem finns ett band som stärkts under de fall som de samarbetat om innan, Johan har små barn hemma och han slits mellan familjen och känslorna för Nathalie. Fallet breder snart ut sig och tar all tid, beslutet om att hjälpa sin mamma eller läggs på vänt.

Jonas Moströms deckarserie är en lättlyssnad svensk deckare som passar väldigt bra att ha på när man pysslar med annat, jag lyssnade på boken under tiden som jag städade och röjde igår och det var ett perfekt sällskap. Lagom komplicerad intrig och den aviga Nathalie lär man känna allt mer. Jag ser fram emot att lyssna vidare på nästa del!

fredag 18 oktober 2019

dagens fniss

I mitt klassrum kan de mest fantasifulla ord höras. Idag satt vi och tittade i en bok om hösten och det var igelkottar, svampar och lövträd och ja, ni vet. Höst helt enkelt.

Så fick en av de tandlösa pojkarna syn på en gran i en av skogsbilderna.

- Titta Anna Jo, en ljusgran, ropar pojken och ställer sig upp och dansar och sjunger jingel bells, jingel bells på sån där låtsasengelska som bara sjuåringar kan!




torsdag 17 oktober 2019

nedräkning



Ja, nu är Vädursgatan en nedräkningsplats. Inte bara två fina adventskalendrar ligger och väntar på mig, också är beslutet om att flytta taget. Exakt 12 år efter att vi flyttade in så var det dags. I december får jag nyckeln till mitt nya hem. Allt har sin tid och nu är det dags att skapa mig ett ett eget hem som passar för en ensam person. Så mycket måste rensas ut och en nystart är nödvändig. I söndags tittade jag på en lägenhet, i måndags bjöd jag på den och i tisdags så skrev jag kontrakt. Så snabba ryck är det ... 

Ny adress blir Lunden, och utsikten från balkongen kommer jag nog att kunna leva med :-) 






tisdag 15 oktober 2019

bergens stjärnor - Jojo Moyes

Bergens stjärnor har Jojo Moyes hittat en riktigt intressant verklig historisk händelse som hon spinner sin roman kring och som jag gillar! Det är sent trettiotal i Kentucky och den lilla staden i bergstrakterna styrs med gudsfruktan och med gruvägaren van Cleves strama tyglar. I England bor den unga och hårt hållna Alice tillsammans med sina föräldrar och när herr van Cleve och hans son Bennett dyker upp ända från Kentucky så blir hon våldsamt förälskad. Kanske kan ett giftermål med den stilige amerikanen leda till att Alice får ett annat liv än det i det instängda och syrefattiga barndomshemmet?

Alice och Bennett reser över Atlanten och väl i Kentucky inser Alice att hennes blivande hem visserligen är burget men ack så fyllt av regler. Hon ska dela sitt hushåll med herr van Cleve och den avlidna fru van Cleves samling av porslinsdockor. När en av damerna i den lilla staden berättar att fru president Eleanor Roosevelt har deklamerat att också landsbygden skall ha bibliotek och att det ska startas ett ridande bibliotek som söker upp låntagare för att sprida böcker och läsning, då anmäler sig Alice. Hon som har ridit sedan barnsben vill gärna hjälpa till. Inte ens svärfadern kan neka då det är en kristlig handling att se till att människor lär sig läsa bättre, då kan de också läsa bibeln.

Böckerna kommer från när och fjärran och bibliotekarierna ger sig ut bland människorna i bergen för att locka till läsning, naturen är kärv och de har mycket motstånd att kämpa emot. Människorna i stad och i berg är skeptiska men när det också finns handböcker, recept och annat nyttigt att låna vid sidan av Unga kvinnor och Tom Sawyer så blir bibliotekarierna allt mer accepterade. De kommer med moderna tider, de kommer med möjlighet till utbildning och de kommer med en smula avbrott från det hårda arbetet på farmerna och i gruvan.

Det här var en härlig romantisk historisk roman som påminde mig om ordens kraft, bibliotekens betydelse och om att det också idag är viktigt att predika läsandets lov! 

måndag 14 oktober 2019

en förlorad man - Jane Harper



Jane Harper skriver spänningsromaner som är starkt förankrade i den australiensiska naturen. I Hetta handlade det om det utsatta livet som bonde i outbacken, i Falska vänner  beger sig en grupp människor ut på en överlevnadsvandring och nu i En förlorad man  tar hon med läsaren till öknen. På den ensliga gården i randen av beboeliga trakter bor Cameron med sin fru och döttrar. Några timmar bort bor en av bröderna på en egen gård och minstebroden bor kvar och går som dräng i sitt barndomshem. Kvar där bor också brödernas mor som är änka. Sammanhållningen mellan syskonen är inte särskilt stark, de umgås mest genom arbete med sina boskapsbesättningar och allt som behövs göras när man driver en stor ranch.

Romanen börjar med att Cameron hittas ute i öknen, han har dött på ett plågsamt sätt ute i den heta solen och hans bröder samlas på sin barndomsgård för att försöka hjälpa till. På gården bor, utöver familjen bara ett ungt backpackerpar från England. Ingen passerar gården, ingen besöker den. Vad har egentligen hänt?

Eftersom det här är en deckare så skall jag inte skriva mer om handlingen, det blir en klaustrofobisk känsla där på gården och likt ett kammarspel så är det det psykologiska spelet som är viktigt. Minnen från barndom, händelser  som fortplantar sig mellan generationerna och drömmen om ett annat liv är viktiga i den här berättelsen och som symbol för det finns en tavla som en av farbröderna målat. Det är vid just den farbroderns grav som Cameron hittas, varför just där?

Den detaljerande skildringen av hur skört ett liv är i vildmarken och vad tystnadskultur och enslighet kan göra med en familj är tankar jag tar med mig från den här läsningen.

Jag läste och lyssnade på inläsningen om vart annat. Niklas Engdahls inläsningar passar väldigt bra till den här typen av böcker.

söndag 13 oktober 2019

PS från Paris - Marc Levy



PS från Paris av Marc Levy är en sån där läsupplevelse som kan lysa upp den regnigaste oktoberlördag. Med samma känsla som när man sett en härlig romcom på bio, ni vet när man småler när man går ut från salongen, avslutar jag lyssningen av en roman som utspelar sig i den mest romantiska av städer: Paris! Som alltid i genren är det kärlek med förhinder, dråpliga händelser, några flygplatsscener, förvecklingar och missförstånd och en massa mat.

Mia är den brittiska filmstjärnan vars film snart skall gå upp runt om i världen. I den spelar hon dessutom mot sin äkte make och uppståndelsen och publiciteten väntas bli massiv. Det är bara det att maken i verkliga livet är notoriskt otrogen och Mia har svårt att hålla uppe fasaden av det lyckliga paret. Hon drar till en väninna i Paris som driver en restaurang, där kan hon gömma sig fram till premiären.

I Paris bor sedan åtta år den amerikanske författaren, han lever ett ensamt liv och skrivandet går väl i ärlighetens namn sådär. Hans böcker ges ut men köerna vid signeringarna är inte precis långa. Det han lever på är inkomsterna från försäljningen i Sydkorea, där säljer hans böcker i stora upplagor och han har ett långdistansförhållande med sin koreanska översättare. Vardagen i Paris är dock ensam och för att hjälpa till ordnar han förläggare ett möte som visar sig vara en blinddate.

Ja, ni kan räkna ut vad som händer. Det som var charmigt med den här berättelsen är att det är förvecklingar som man inte riktigt kan förutse och det är riktigt underhållande dialog emellanåt. Jag fnissade och kan absolut se den här romanen omvandlad till just en härlig film. Med en vacker brittisk filmstjärna och en neurotisk amerikansk författare från Kalifornien i huvudrollerna, vad kan gå fel?


lördag 12 oktober 2019

#seaside












Kjell Engmans glaskonst visar just nu i Vattenfalls bergrum i Stenungsund. Unik miljö och lekfull konst. Skynda dit - stänger den 20 oktober! 

fredag 11 oktober 2019

normala människor - Sally Rooney

Normala människor av Sally Rooney är en sån där svår andrabok i ett oerhört hyllat författarskap. Samtal med vänner var debutboken som "alla" talade om och jag instämde inte riktigt i den hyllningskören men nu så är jag med på tåget.

I Normala människor får vi möta Connell och Marianne som bor någonstans nära Galway på västra Irland. Connell är fotbollsstjärnan och arbetargrabben vars mamma arbetar i det stora huset utanför stan, Marianne är den udda flickan som växer upp i huset med sina förmögna föräldrar. I skolan är deras världar lika på så vis att de båda är mycket ambitiösa men också helt olika. Marianne är utsatt av de andra, får sitta ensam i matsalen och ses som en konstig och snobbig pluggis. Connell festar med kompisarna, är populär och de låtsas inte om att de känner varandra men på sätt och vis så har de ju följts åt en stor del av uppväxten. När gymnasietiden närmar sig sitt slut så blir de förälskade, börjar ses i smyg och de upptäcker både kärlek och sina kroppar tillsammans.

Marianne har sin framtid klar för sig, hon skall plugga på Trinity och Connell har, trots fantastiskt fina studieresultat, inte funderat över vad han skall göra. Han hamnar också i Dublin och genom hela romanen ligger kärlek med förhinder som en av berättelsen trådar. En annan är hur klass och förväntningar påverkar ungas möjligheter att skapa sin framtid och så handlar det förstås om det där att bli vuxen. De flyttar från den mindre orten, genom universitetsstudierna ändras förhållandena mellan Connell och Marianne på flera vis, i Dublin är det hon som är den populära, hon som har mängder av bekanta och Connell blir en udda fågel som sitter i kanten av kretsen och observerar.

Det som mest skiljer Rooneys båda romaner åt är i mitt tycke att i Samtal med vänner så förblev jag ganska oengagerad i karaktärerna, de pratade på och jag lyssnade väl under tiden men inte mer. I Normala människor bryr jag mig om Connell och Marianne på ett sätt som gör att jag vill veta vad som händer dem, hur det går för dem. Jag önskar dem allt gott och skulle gärna läsa mer om dem!

torsdag 10 oktober 2019

bomullsängeln - Susanna Alakoski

På bokmässan lyssnade jag till Susanna Alakoski och Kjell Westö och det var ett innerligt och intressant samtal om livet och arbetet i Finland under tidigt 1900-tal. Alakoski berättade att hon hållit på med en roman i mer än tio år och den har gått under namnet finlandsboken. Hon har letat efter dokument, sökt i sin egen släkthistoria och landat i att hon vill gestalta kvinnorna och deras arbete under 1900-talet. Det blev ju ett väldigt tjocke utkast så nu har hon delat upp berättelsen i fyra romaner - Bomullsängeln är den första. Nu har jag läst den.

Hilda växer upp, tidigt 1900-tal,  på en ganska välbeställd gård i Österbotten men när hon blir gravid förskjuts hon och hon hamnar som piga på en annan gård. Där träffar hon Helli och de båda flickorna drömmer om ett annat liv än att mjölka och mocka. Staden Vasa ligger inte allt förlängt borta och där kan man få arbete i bomullsspinnerierna. De två unga kvinnorna bestämmer sig för att resa dit.

- Hilda tror på Gud och Helli tror på fackföreningen, så beskrev Alakoski det i samtalet på mässan och det blir tydligt i romanen att de två kvinnorna är mycket olika. Hilda drömmer sig gärna bort i skvallertidningar från Sverige och Helli arbetar för att de anställda ska få bättre villkor, barnkrubba och kortare arbetsvecka. De båda kvinnornas familjer ställer sig på olika sidor i inbördeskriget och trots påfrestningar så består deras vänskap genom det hårda livet på fabrikerna, äktenskap och barnfödslar. Romanen tar oss som läser med från tidigt 1900-tal fram till femtio-talet och det är tydligt att det är Hildas barn som vi ska få följa i den kommande delen.

Idag gick jag förbi Remfabriken här i Gårda och jag hörde de gamla maskinerna i muséet som var igång. Det är spännande att läsa om hur arbetslivet kunde ha sett ut för alla de kvinnor som arbetade här i kvarteret för mindre än ett sekel sedan. Jag tycker mycket om att besöka historien och det är inte så vanligt att man får följa arbetet såpass noga som man får i den här boken. Jag kan egentligen bara påminna mig att jag läst serien om Bricken på Svartvik som är jämförbar, Vibeke Olsson och Susanna Alakoski lyfter fram en del av historien som vi behöver läsa om. Helt klart är det perspektiv som behövs och arbetet har format generationer av kvinnor och deras möjligheter till ett mer jämnställt samhälle. Jag ser fram emot att läsa vidare i den här serien!

onsdag 9 oktober 2019

måndag 7 oktober 2019

bitterljuva dagar - David Nicholls

David Nicholls är författaren som fick en otrolig succé med sin roman En dag, den blev också till en charmig film och lite svårt har det nog varit att skriva något som kan mäta sig med den. Nu var det dags för ,ig att läsa Bitterljuva dagar. I den får vi lära känna Charlie som är på väg att ta sina O-levels. Hans föräldrar har just separerat, mamma och lillasyster har flyttat och kvar hos pappa blir Charlie. Livet hos pappa är inte enkelt, han är en habil jazzmusiker som gjort konkurs när skivaffärerna de äger går omkull. Snart lämnar pappan inte längre huset och kylskåpet är ständigt tomt. Examensskrivningarna som skall avgöra Charlies framtid går inte särskilt bra och festerna avlöser varandra. Innan resultaten kommer så skall hela sommarlovet gå och eftersom han har sett en tjej, Fran, som han skulle vilja lära känna anmäler Charlie sig till en amatörteateruppsättning. Det är inte det som de coola kompisarna förväntar sig men Charlie vill verkligen komma nära Fran. De ska spela Romeo och Julia och kanske kan Charlie imponera en smula på henne genom ett låtsasintresse för teater?

Lite Shakespeare, rapp dialog, mycket nittiotal och en fin skildring av den allra första kärleken (den som fullständigt kan rädda livet på en människa) gör att man charmas av den här feelgoodaren som har en kille i huvudrollen. Det är Charlie som berättar och man vill ju bara att det ska gå bra för honom. Hans enda betyg är i bild och datakunskap och visst är det bra talanger att ta med sig in i framtiden.

Jag lyssnade på boken och den är fint inläst av Mattias Linderoth.

söndag 6 oktober 2019

berit älskar russin - en perfekt bok för bokstaven E


Usch nej, jag älskar inte russin. Ni som är min ålder och gick på kalas på 70-talet minns ju hur det låg små russinpaket i godispåsen. Och en clementin. När man ville ha godis ... Hur som, den här boken handlar inte alls om russin som man äter utan om en söt liten gose-ekorre som har en nos som liknar ett russin. Berit ska gå på kalas till Aron och i leksaksaffären så ser hon den sötaste av ekorrar, mamma gillar den också och köper den som present. Det är bara det att Berit nog tror att Aron helst skulle vilja ha slajm. Gose-Ekorren vill hon helst behålla själv! 

Jag är riktigt förtjust i den här nya bilderboken som Annica Hedin och Per Gustavsson gjort. I Berit älskar russin  finns en historia som många barn kan relatera till, vem har inte köpt en present som man helst velat ha själv och hur besviken blir man inte när mottagaren inte alls gillar den lika mycket som man själv? Där finns många scener som man kan stanna upp vid och samtala runt med eleverna och texten är tydligt och humoristiskt illustrerad. Jag kommer absolut använda den här boken som högläsningsbok för mina elever som har utmaningar i sin språkutveckling nästa vecka. Bokstaven i årskuse 1 är E och djuret som vi ska lära oss om är ekorren, boken om Berit är perfekt! 

och eken står där än - Sofia Lundberg



Esther har dåligt samvete, hon har skilt sig från sin man och livet som varannanveckas mamma passar henne inte. Hon saknar sin lille son oändligt varje vecka när han är hos sin pappa och särskilt svårt är det på helgen. För att komma ut en stund så går hon långa promenader och favoritstället ligger vid en ek på en äng nära vattnet.

I Och eken står där än av Sofia Lundberg så får vi möta Esther och den gamla damen Rut som hon träffar på sina promenader till eken. En vänskap växer fram och eftersom Ruts ögon är lite svaga så läser Esther hennes brev högt för henne. När Rut en helg inte kommer så blir Esther orolig, vart har hon tagit vägen? Ängen och det gamla huset som ligger nära är en dag till salu och då bestämmer sig Esther för att resa till Italien för att leta rätt på Rut. Med sig har hon hennes brev och dagböcker och några få små ledtrådar. Som att Ruts hus är gult och ligger vid Comosjön.

Det här är en charmig underhållningsroman som handlar om att börja om, leva vidare och gilla läget. Egentligen var det nog lite för mycket feelgood för mig, som lyssning veckan efter bokmässan så funkade det dock väldigt bra. När huvudet är fullt och man vill drömma sig bort en stund, då ska man ta till Och eken står där än.





lördag 5 oktober 2019

höstutflykt - jag drar till Jonsered


Fantastiskt oktoberväder lockar till utflykt och det blev premiärtur till Jonsereds Trädgårdar. Jag stannade och gick en lång promenad  runt Jonsereds fabriker också, där ligger industrialismens vagga med William Gibsons textilfabriker, bland de första i Sverige och järnvägen öppnades redan 1856. Sånt går jag ju igång på. Jag gillar alla de där industrihistoriska platserna och det är kanske inte en slump att jag bor i Gårda och arbetar i Gamlestan. :-) Nära herrgården och de fina trädgårdarna så finns också flera vackra naturreservat att upptäcka. Jag gick bara en kort runda den här dagen men jag ska absolut återkomma, bokskogen i vårskrud måste vara magisk! En av mina arbetskamrater har gått den nyöppnade Gotaleden och bara min höft blir lite bättre så ska jag faktiskt ta mig an den vandringen, etappen mellan Jonsered och Lerum passerar ju precis förbi. Längtar redan! 



flickan med svavelstickorna - på Backateatern


Idag ser jag årets första frost som skimrar på växterna och jag påminns om att jag glömt skriva om en fantastiskt fin upplevelse som jag hade tillsammans med ett gäng 8-åringar, en skicklig tremannaorkester och en grupp alldeles tysta skådespelare. Särskilt tänker jag på en ganska nyanländ pojke som levde sig in i historien på ett sätt som fick mina ögon att tåras, för honom och många av våra språksvaga elever var pantomimen en väldigt fin form att uppleva teater genom. Det var en föreställning som väckte så många känslor och tankar för både stora och små. Som vuxen så ser man den samhällskritiska kommentaren, som barn såg de sagan och en av flickorna i publiken sa igen och igen "I want a happy ending". Så blir det inte för flickan med svavelstickorna som en kall nyårsafton beger sig ut för att sälja sina stickor. Det vet vi.

Förra veckan fick jag alltså förmånen att följa med en av skolans klasser till Backateaterns scen på Lindholmen och se deras uppsättning av H C Andersens Flickan med svavelstickorna. Scenografin är mycket vacker och det känns som att alla teaterns möjligheter används, den svartvita stumfilmskänslan accentueras av orkesterns instrumentering och visst dyker också Charlie Chaplin upp i en scen. Föreställningen följer sagans narrativ relativt nära och att vi hade läst och bearbetat sagans innehåll innan besöket underlättade för våra elevers förståelse. Det finns också en lärarhandledning på nätet som ger förslag på hur man kan arbeta runt besöket, skolteater när det är som bäst. När vi kom hem använde flera av klasserna Georgia Heards modell Heartmaps för att få fatt i sina tankar och känslor. Jag ska fråga lärarna om jag kan få lägga in en bild av deras arbete här.

Återkommer.





torsdag 3 oktober 2019

Lanny - Max Porter

Hur skall jag kunna skriva en text om Lanny av Max Porter?         Det är en bok som är omöjlig att beskriva så det får istället bli några tankar om känslorna läsningen av den väcker. Förvirring kan vara den första känsla man möter. Först av allt så måste man släppa kontrollen och bara flyta med, det är en läsning där man inte kan förstå allt och det är precis så det ska vara. Frustrerande eller förtrollande beroende på vad man förväntar sig. Fascination är känslan som följer efter förvirring. Hur kan Porter förmedla så mycket genom att bara ge oss som läser små fragment av samtal, hur kan man lär känna en engelsk by som varit befolkad under flera hundra år och vad är det som gör att man ser på både natur och människor på ett alldeles nytt vis? Den här boken var nominerad till Bookerpriset och kom inte med till den korta listan. Det tycker jag absolut den borde gjort. Den är alldeles egen i sitt språk, nyskapande i sin form och en fantastisk läsupplevelse! 



tisdag 1 oktober 2019

knäckarbanketten - en fantastisk och småläskig saga!

När jag gick genom fantastikgränd i söndags så satt plötsligt Sara Bergmark Elfgren och Emil Maxén där på några höga pallar och berättade om sin helt nyutkomna saga Knäckarbanketten. Jag hann inte stanna till men jag hann reflektera över att jag inte skrivit om den här härliga, lekfulla och småläskiga sagan ännu. När jag läste den så tänkte jag direkt att den skulle vara en perfekt högläsningsbok för årskurs två eller tre i vår skola. Att den är så rikt illustrerad av Emil Faxén gör att också våra elever med ett svagare språk kan hänga med, bilderna kan man arbeta kring och skratta åt. De är fyllda av detaljer och stöder texten fint. Det här är en text som för andraspråkselever som våra är en utmaning. Perfekt! Vilket ordförråd vi kommer att bygga! Texten är, precis som bilderna, härligt humoristisa, sagans form är nydanande och ändå traditionell och det är just den sortens texter som man letar efter när man skall undervisa. Man kan tänka att Sara Bergmark  Elfgren hade rejält roligt när hon satt och spånade fram huvuddragen i berättelsen om de två hertigarna som är tvillingar.

De bråkar redan från födelsen och när de ärver sin mor så bestämmer de sig att dela upp staden och hertigdömet med en mur. Mitt i muren står slottet och de båda bröderna gör allt för att bräcka varandra, när den ene brodern bestämmer sig för att ordna en bankett som ingen sett maken till så försöker den andre att förstöra. I slottets djurgård arbetar den lille svinaherden och det är han, tillsammans med den yngsta dottern till en av hertigarna, som beger sig ut på vandring för att göra slut på den här fejden en gång för alla. Ja, ni hör. Det är sagans form och med många blinkningar till traditionella sagor, möten med riktigt läskiga varelser och ett gott slut så kan man som vuxen känna igen sig utan att det känns berättat förut. Sensmoralen är tydlig och vägen dit är spännande. Kan man förnya en genre som sagan? Ja, Sara och Emil har lyckats med att göra en bok som både unga och gamla kan skrämmas av, skratta åt och pusta ut när slutet äntligen kommer.

Jag packar ner mitt exemplar i jobbväskan!