onsdag 14 november 2018

en vinter i Paris - en perfekt julbok för en "Hela England bakar" - junkie



Har man börjat med julböcker så är det väl lika bra att man fortsätter, eller hur? Nu hade jag lite tur som av en slump valde en bok som passade mig mer än väl. I Jenny Olivers mysiga En vinter i Paris så närmar sig julen i den lilla byn på engelska landsbygden. Julspelet skall sättas upp och den unga lärarinnan Rachel får en helt oväntad present. Kollegorna och byborna har ordnat så att hon skall tillbringa julhelgen i Paris, och där så ska hon delta i en tävling för att bli en känd konditors assistent. Första impulsen är att svara nej, men så bestämmer hon sig för att våga språnget. Hennes liv står på vänt, sedan hennes mor dog har hon inte riktigt haft någon lust att baka men egentligen är det ju just det som hon älskar.

Hon tar tåget till Paris, möts av en glamorös air b n' b - värdinna, en butter föredetting till kändiskonditor och ett gäng medtävlanden. Ni kan ju tänka er att jag, som fullkomligt knarkar bakprogram, njöt av alla beskrivningarna av bakandet av läckra bakelser, tårtor och macarons. Som det anstår genren så finns det också utrymme för lite romantik med förhinder, snöfall och ett och annat kalas. Dessutom i  Paris, som jag måste resa till snart.

Mysig lyssning för en sån som mig!





tisdag 13 november 2018

Alma och papegojmysteriet

'

Alma och papegojmysteriet av Kristina Collén handlar om Alma. Hon som har två A i sitt namn ett A för ADHD och ett för Autism och är en tjej som helst av allt är hos sin mormor vid havet. Där kan hon vara på vinden och göra det som hon är så bra på, vara detektiv. Hon är så observant och har ett så bra minne att hon är en utmärkt detektiv, det menar mormor i alla fall. När Alma en dag får syn på en stor grön papegoja i ett träd bestämmer hon sig för att försöka mysteriet.

Det här är en lättläst kapitelbok som först och främst är skriven för att ge den som läser ett spännande äventyr men också möjligheter att reflektera över hur Alma använder sina superkrafter för att hjälpa och lösa problem. Jag tänker att den skulle passa att läsa högt i skolan under de tidigare åren och att berättelsen om Alma skulle kunna funka bra som samtalsunderlag för både lärare och föräldrar i mötet med barn. Jag hade gärna sett en illustration till varje kapitel dessutom, då kan man som pedagog använda också bilden som utgångspunkt för att diskutera innehållet. För de elever jag undervisar som speciallärare så är bilden, om den är bra, ett viktigt tillskott för att förstå och kunna koppla innehållet till egna erfarenheter.

En eloge till IDUS förlag som envisas med att ge ut barnböcker som ger fler perspektiv och som ofta berör lite extra.  


måndag 12 november 2018

vaxade juveler och brända hjärtan - ombonat och varmt med svärta

Inte är det väl jul ännu men här kommer årets första julbok. Omslaget signalerar jul och mys, katterna och snön är på plats och stakarna lyser i fönstret. Nu tycker jag kanske inte att Vaxade juveler och brända hjärtan av Ewa Klingberg är riktigt så gullig som omslaget signalerar. I den lilla hyrstugan bor Marika som ganska brådstörtat lämnat sitt liv utomlands och återvänt till sin ungdomstrakt. Hon har fått ett vikariat på Svenska kyrkan i Huskvarna där hon jobbar som som innevaktmästare. Medan hon pysslar med adventsstjärnorna i församlingshemmet så inser hon att det här kommer att vara den första jul hon firat i Sverige på många år. Hennes vuxna dotter som bor på andra sidan jorden har hon ingen kontakt med, ingen käresta och inte heller något hem. Hon bestämmer sig för att köpa två adventsljusstakar och sätta en pepparkaksdeg för att försöka få lite julkänsla. I staden bor också en vandrare på tillfällig genomresa och det är klart att de här två vilsna själarna med rejält bagage i ryggsäcken dras till varandra.

Ewa Klingberg är en sån där författare som skriver mysiga miljöer, det är innegårdarna i Eksjö och gatorna i Huskvarna. Snön faller över kyrkogården och katterna spinner och troligen hade jag tyckte det blev för mycket om inte den historiska delen av romanen hade funnits med.  Marika blir bjuden på julmarknad i Eksjö av vandraren Aaron och på vaxblekarens gård hittar de en skylt som berättar om huset och dess historia.

Parallellt med den nutida berättelsen så får vi då följa Karolina. Det är i slutet av 1800-talet och hennes far har omkommit i en olycka. Hennes mor är sjuk och kan inte driva vaxblekeriet vidare, och allt han har lämnat är skulder och en påse glaskulor. vad ska de användas till? Karolina försöker att få tillstånd att arbeta men det är svårt som ogift kvinna. Hennes syster Sara är en skicklig kokerska och etablerar en lönnkrog för att familjen inte skall hamna på sockenstugan men utvägen för försörjningen är att Karolina gifter sig. Helst då med en äldre man så att hon snart kan bli änka.

Så är man då förflyttad till en annan tid och jag tycker att det är i de historiska delarna som Klingberg har sin riktiga styrka. Hon letar upp och skildrar spännande kvinnoöden och det görs med omsorg om detaljer och jag känner mycket för Karolina. Så småningom binds de båda berättelserna samman och som slutord så måste jag säga att det här var en perfekt bok att lyssna på under den gråaste av dagar i november. Anse julbokssäsongen inledd!

söndag 11 november 2018

20 snabba om hösten (och lite om adventstiden också)

Grattis Enligt O som haft en rekordmånad på sin blogg, det ska firas medelst en enkät! 
Vad väljer du? Tänk snabbt!
höst eller vår? Våren bär med sig ljuset, det underbara. Och fågelkvittret. 
snö eller regn? Gärna snö och sol, det är den bästa sortens vinter. 
glögg eller varm choklad? Glögg i en kaffemugg på kvällen, det är gott det! 
pepparkakor eller lussekatter? Pepparkakor, lätt val! Gillar knäcket och kraset och smaken förstås. 
tv-serie eller film? Just nu är jag mitt i ett 156 avsnitt långt maraton av The Good Wife. 
teater eller musikal? Nynnar väldigt ofta på en eller annan musikallåt. Går dock alldeles för sällan och ser det live.  
deckare eller feelgood? Deckare är något jag återkommer till, de passar ofta mycket bra som ljudbok. 
pocket eller inbunden? Pocketen har ju så jämrans liten text ... så helst e-bok där jag kan förstora. 
e-bok eller ljudbok? Både ock. Jag gillar båda formaten skarpt. 
bokmärke eller hundöra? Varken eller. Jag lämnar böckerna uppslagna upp och ned. 
en i taget eller slalomläsning? Alltid minst tre i taget. 
bibliotek eller bokaffär? Mycket förtjust i bibliotek, det senaste har jag varit en del på Stadsbiblioteket och de har alltid fina program med både författare och musik. Ser fram emot invigningen av det nya Världslitteraturbiblioteket i Gamlestan också. Det invigs i slutet av månaden!
bokblogg eller booktuber? Självklart bloggen. Läser helst, gillar inte långsamheten i videoformatet. 
instagram eller facebook? Gillar båda, de är bra på olika saker. Insta vill jag ha korta ögonblicksbilder och inga långa texter, på FB håller jag kontakt med väldigt många av mina vänner och kan snabbt nå mitt nätverk. 
På spåret eller Så mycket bättre? Inget slår en frågesport men hur ska jag nu kunna svara på musikfrågorna? Familjens musikexpert och filmexpert är ju inte längre här. Tiden med 40 + poäng varje vecka är förbi. 
Lady Gaga eller Barbra Streisand? Kan inte ens välja. 
Ingemar Bergman eller Vilhelm Moberg? Jag är mycket nyfiken på biografin över Vilhelm Moberg. Den ska jag läsa. 
hyacint eller amaryllis? Vit amaryllis till första advent, det är tradition. Det har min mamma, det hade min mormor och det har jag. 
adventsstjärna eller adventsljusstake? Jag gillar båda och mest av allt gillar jag ljusslingan på balkongen som lyser upp så fint! 
julböcker eller julmusik? Några få låtar, lite lagom sådär. Då är det mysigt med julmusik. Inte på köpcentren däremot. Var på IKEA idag och där var det inte ok. 

Photo by Dawid Zawiła on Unsplash

en kort text om en pappa

"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig"
Texten som följer är tidigare publicerad på Kulturkollo, 4 november 2014 skrev jag: 

Bild: Beskuret omslag hämtat hos Schildt & Söderströms förlag

En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig.
Så börjar min favoritbok av Tove Jansson och i den möter vi ett helt fantastiskt porträtt av en pappa som hamnat i en veritabel medelålderskris. Pappan och havet kom 1965 och har en pendang i den vemodiga och sorgliga Sent i november och visst måste jag skriva lite om Tove Janssons värld här på Kulturkollo när det i år är 100-årsjubileum. Vill man resa med till Toves egen ö så har Boktok 73 skrivit så fint om sitt besök där, tillbaka till pappornas pappor: Muminpappan.
Tove Jansson tar i Pappan och havet oss med på en humoristisk och gravt allvarlig resa och låter muminpappan ge sig ut på äventyr. Livet har gått i stå för pappan, han är inte längre riktigt behövd hemma i Mumindalen och han bestämmer sig för att återse sin ungdoms fyr. Där ska han ordna det för familjen och de ska alla få en, med det närmast uttjatade ordet, nystart. Hela familjen inlemmar sig i pappans planer och gör allt för att han ska känna sig både kunnig och viktig men livet på ön längst ute i havsbandet blir inte riktigt vad han tänkt sig.
Min egen pappa blev inte 100 år, inte ens 7o men just det där att känna sig nödvändig, behövd och till nytta, det kan jag känna igen. Han som alltid ville ha något för händer. Muminpappan är drömsk och funderar över fjärran land, på så vis var de olika, men uppfinnarjockar var de båda. Man kan ta en liten mojäng och svetsa på en annan mackapär och så vips har man uppfunnit något alldeles nödvändigt som man inte ens visste att man behövde. Nyfikna och oförvägna var de båda också. Tänka sig  att ta med sin familj i en liten båt för att bo på en fyr utan att fundera på konsekvenserna, för att skapa lite spänning i livet. Det skulle min pappa också kunnat gjort.  Eldandet och experimenterandet å så kikarna, att spana över horisonten, det förenar dem båda. Så är det med papporna i litteraturen och i verkligheten.  Riktigt bra böcker har den förmågan, att alla kan känna igen sig.
Det här är en bok för alla pappor, för alla som har eller haft en pappa, för alla som saknar eller sörjer en pappa. Jag förundras över hur underbara de här böckerna är: kloka och humoristiska, poetiska och rytmiska, klarsynta och med psykologisk skärpa. Lyssna till Tove som läser det första kapitlet och njut! Fortsättningen hittar man hos Yle.



15.10.1985


fars dag idag




lördag 10 november 2018

teodlarens hustru av Dinah Jefferies

Teodlarens hustru av Dinah Jefferies är en svepande roman som utspelar sig på Ceylon med början på 1920-talet. Det är efterkrigstid i Europa och den unga Gwendolyn träffar i London en charmig äldre man, Lawrence, som visar sig driva en teplantage på Ceylon. De gifter sig efter en kort tids uppvaktning och romanen börjar när Gwen stiger av ångbåten. Ett helt nytt liv väntar och när hon förstår att maken inte kommer för att möta henne, makens syster ska bo och leva med dem och att livet på teplantagen blir både ensligt och ensamt så försvinner det romantiska skimret mycket snabbt. I huset råder en strikt hierarki och trots att makarna egentligen har starka känslor för varandra är det en utmaning att leva tillsammans. På plantagen finns det många tecken på att Lawrence inte berättat allt om sitt tidigare liv och Gwen får allt svårare att trivas. 

Det här är en historisk roman som jag har lyssnat på under några dagar och det var väl inte min kopp te riktigt (pun intended) men jag kombinerade läsningen med te från Sri Lanka som jag fått i present av en kollega som besökt landet och jag tänkte på en annan vän som skall resa till landet med sin familj under julen. Man får glimtar av Ceylons historia och det är en kolonial tid som skildras som är både intressant och spännande. Jag störde mig dock på den styltiga översättningen och alla de anglicismer ism smugit sig in. Jag skulle läst på engelska, helt klart. 

torsdag 8 november 2018

totalskada- en omskakande roman



Totalskada av Helena von Zweigbergk är en omskakande och på många sätt tänkvärd relationsroman som jag lyssnade på i inläsning av författaren själv. Hon läser sina böcker så bra och det tillför något alldeles extra till läsupplevelsen. Jag rekommenderar den till alla, särskilt förstås till oss som är 50 + och som genomlevt omtumlande saker i livet men jag tror att de flesta kommer att hitta något att fundera på under läsningen.

För omtumlande blir det trygga och konfliktfria livet för Agneta och Xavier när deras gemensamma hem brinner upp. Tillsammans med huset försvinner familjens tydliga stomme och i askan så måste det medelålders paret omvärdera sin relation. Både till varandra och till de vuxna barnen. Xavier, som flytt från Argentina tillsammans med sin dotter Maria och i Sverige träffat Agneta funderar på huruvida den här katastrofen är är tecknet på att han skall återvända tillbaka till sitt hemland. För Agneta och de två gemensamma döttrarna så blir branden en möjlighet att undersöka familjens värderingar och maktbalans.

Hur skulle man själv hantera att ens hem brann upp? Att alla de där sakerna som byggt ett familjeliv plötsligt inte finns längre? Vad är det som binder en familj till varandra? Vilka påfrestningar tål ett äktenskap egentligen. Är det försent för att bli glad, är livet slut vid 50? Eller vid pensionen eller när? Det undersöks i den här romanen. Hör gärna Helena von Zweigbergk berätta om sin senaste roman i babel - spännande samtal!

måndag 5 november 2018

guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap



Söndagens lyssning blev en bok som jag borde läst till Kulturkollos tema "Vi skriver till varandra". Linda har flera gånger tipsat om filmen som skall vara ett perfekt sällskap en regnig novemberkväll, i brist på film så blev det då ljudbok. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer och Annie Barrows är således en roman som till stor del är uppbyggd av brevväxling. Året är 1946 och i London bor författarinnan och kåsören Juliet Ashton. Hon har under kriget skrivit texter till en dagstidning och nu när kriget äntligen är slut så gör hon en turné för att marknadsföra sin bok. Väl tillbaka i London så får hon ett brev från en man som hittat hennes namn i en bok och snart har de börjat brevväxla. Dawsey Adams är bonde på den lilla ön Guernsey i den engelska kanalen, han berättar om den läsecirkel som de haft under kriget och snart blir Juliet intresserad av både mr Adams och alla de andra medlemmarna i cirkeln. Hon bestämmer sig för att resa dit, till ön som så nyligen varit ockuperad av nazisterna och hon får höra ett antal livsöden. Lite romantik finns det förstås också plats för ...

Det här är en snabbläst och småmysig historisk roman som har en allvarlig underton. Skuggan av det våldsamma och på många sätt grymma kriget ligger som en grundton genom romanen. Glättiga och peppiga brev, en fyrtiotalskäck ton som man kan känna igen från filmer från mitten av seklet kan inte helt skrämma bort krigets fasor. Framtidshopp och en smula kärlek väger förstås upp och allt som allt så är det är en både underhållande och charmig bok. 

söndag 4 november 2018

dagens soundtrack


jag kallade honom Slipsen - en roman

Genom att vara frånvarande hade jag brutit mot lagen som kräver att man är där och att man, när man är där, måste göra något. Måste uppnå något. 
Jag kallade honom slipsen av Milena Michiko Flasar är på sätt och vis en roman om sorg. På en parkbänk i en japansk storstad sitter Taguchi, han är tjugo år och har de två senaste åren hällt sig instäng på sitt rum. Han sörjer sin förlorade barndom som han såg som oskuldens tid, han sörjer ett svek från en vän och han sörjer att två år av han ungdom har förspillts. Livet som hikikomori var ett val, han hamnade i en jobbig situation och valde en utväg som var en återvändsgränd. Ensamheten. På en annan bänk sitter salarymannen Ohara Tetsu, som länge har känt sig som 58. Hans sorg är att hans yrkesliv har tagit slut. De yngre kollegorna har sprungit ifrån honom och hans enda tillgång i livet, möjligheten att arbeta och försörja sin fru finns inte mer. Han som offrat sitt familjeliv för sitt arbete, han som valt ensamhet framför socialt umgänge, vad är han nu värd? Han dyker upp samma tid varje dag, läser sin tidning, äter sin matlåda och låter dagen gå. Allt för att nesan av att ha blivit sparkad skall hållas borta från hans fru.

De båda har byggt upp var sina kulisser som hindrar dem från att leva livet och efter att ha studerat varandra under en lång tid så börjar de samtala med varandra, kanske finns det ett sätt att gå vidare för dem båda?

Jag kallade honom Slipsen är en tunn liten roman med korta texter i jagform. Det gör att man får känslan av att man kommer de två huvudpersonerna mycket nära. De väljer subjektivt ut vad de vill berätta, de reflekterar över sina liv och man flyttar in i deras tankevärld. Det här är en mycket tänkvärd roman om sorg och ensamhet och om livet egentligen har någon mening. Den ställer mig just de frågorna och svaren, de får man själv fundera ut. Ensam är stark är veckans tema på kulturkollo och den här boken passade mycket väl in. Rekommenderas!

Vem hade jag kunnat bli. Vem hade jag varit? Vem kommer jag att vara?   

lördag 3 november 2018

så går en dag

Askgravlunden Östra kyrkogården, Göteborg

sorgen bär fjäderdräkt

repris från onsdag 14 december 2016


sorgen bär fjäderdräkt - sorg skildrad som aldrig förr

I sovrummet på ovanvåningen ligger de två bomullsdoftande pojkarna och sover och i vardagsrummet hör den sörjande pappan någon som envetet väsnas vid dörren. Han öppnar motvilligt, är det ännu en av alla välmenande släktingar, vänner och bekanta som kommer med plastbyttor med mat, tröstande ord och blickar som knappt vågar möta hans?

Nej, in tumlar den asätande, stinkande kråkan. Den som rotar runt i sorgen och som med humor, klokskap, irriterande sanningar och ständigt kraxande lovar att stanna så länge det behövs. I Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter får vi omväxlande höra pappans, pojkarnas och kråkans tankar om det som drabbat den lilla, helt vanliga familjen. Min älskade har dött. Mamma har dött. Huset är tomt och ändå så fullt av minnen och vägen ut ur den där oändliga labyrinten som kallas sorg verkar omöjlig.

“Moving on, as a concept, is for stupid people, because any sensible person knows grief is a long-term project.” 

Ska jag sedan försöka skriva något omdöme om den här helt unika texten så får det bli just att det är en skildring av sorg som inte liknar något annat jag tidigare läst. Så intensivt, så vackert och så totalt utmattande. Alla som någonsin förlorat någon kan säkert känna igen sig och det gäller att sätta på en tunn extra hud när man öppnar den här boken. Den äter sig in i kroppen på ett sätt som inte går att hejda, och har man inte förberett sig så drabbar den så hårt att den lämnar en totalt hudlös. Sorgligt, hoppfullt och oändligt vackert.  

i varje ögonblick är vi fortfarande vid liv


"I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv är inte bara en emotionellt drabbande bok, den är också ett stycke virtuos prosa, språkligt laddad och strukturellt komplex. Att skriva om den privata sorgen är svårt, att samtidigt ta ett stilistiskt helhetsgrepp är svårare – att göra det så bra som Malmquist gjort är inget mindre än en litterär triumf." 
- nominering till Nordiska Rådets Litteraturpris 2016

Jag skrev om I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv i augusti 2015:

Jag tar ett djupt andetag och inser att jag har läst något som inte liknar något annat jag läst. Någonsin. Tom Malmquists självbiografiska roman I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv totalt knockar läsaren, den är ett knytnävsslag rakt i veka livet som gör att man fullständigt tappar andan. Med ett intensivt och tätt språk, rasande och förtvivlat kärleksfullt beskriver Tom hur livet förändras på några korta dagar. För att kunna skriva om den här boken så måste man avslöja handlingen så vill man inte veta den så läs helt enkelt inte vidare i texten.

Tom och Karin har varit ett par i nästan 10 år och de väntar nu sitt första barn. Karin har varit trött under graviditeten och Tom är stressad, han måste skriva klart sin roman så att det nya lilla livet ska kunna få en bra start. En dag känner sig Karin krasslig och tror att det är influensa, hon blir allt sämre och när de kommer in till sjukhus ser läkarna att hon har en akut form av leukemi, nu gäller det att försöka förlösa barnet. Ganska snart inser både Tom och läkarna att Karins liv inte går att rädda.


Så står Tom där, med en liten prematur flicka född i v 33 och en död fru.
Prosatexten börjar på sjukhuset när Karin och Tom just anlänt till akuten och Karin har svåra andningsproblem. Så får jag som läser följa med i den berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan som de första dagarna är. Tom blir far samtidig som han blir änkling. Eller, formellt är de ju inte gifta vilket ställer till det i landet Sverige. Ett spår i romanen är att man får följa Toms helt absurda kamp med all byråkrati kring att formellt bli Livias pappa. Den kampen tycks så väldigt onödig och det gör mig så ledsen att läsa hur okänsligt några av byråkraterna bemöter Tom.  Han är en man som fått hela sin värld slagen sönder och samman, och dessutom dör hans pappa i cancer när Livia är bara några månader. Det här är en oerhört stark läsning och man känner med Tom i all hans frustration, saknad och kärlek till det nya lilla livet han har i sin famn. Han vill bli den pappa som hans egen pappa aldrig var för honom, han vill se sin flicka växa och bli stark och självständig.


I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv.

det här är hjärtat




repris från tisdag 22 december 2015

det här är hjärtat - måste ägas!

Det här är hjärtat - vad kan man använda för ord som gör den här dikten rättvisa? Det är en sorgesång, en kärleksvisa och en protestmarsch. Varför ska du gå och dö innan mig? Hur ska jag kunna leva mitt liv vidare utan dig? Hjärta - slå, slå, slå!

Jag har lyssnat på Bodil Malmsten som själv läser sin dikt om sorgen, och på något vis så berörde det ända in i benmärgen att höra henne läsa. När man följer henne på twitter så förstår man att hon själv är mycket sjuk och på något vis så blir texten om sorgen så ofattbart drabbande. Det här är en text för alla som saknar, alla som älskar eller har älskat. Det är en texta att äga. Gömma. Läsa igen. Älska.

Eftersom jag lyssnade så har jag inga passande citat att välja men var så säkra. Formuleringarna är sylvassa samtidigt som de är så sköra, så sköra.

Textutdraget hittade jag på Finistère.se
Svindeln inför världsalltets 
likgiltighet
Det finns astronauter
som aldrig kommer tillbaka 
från rymden 
Ground control to

Genom de fagra riken på jorden
gå vi till paradis 
som inte finns

Hur gör folk för att leva?
Vid vilken ålder är det för sent

Det finns gamla par 
som dör samtidigt 
Men det är i dödsannonserna
och bara där

fredag 2 november 2018

kulturkollo läser talar om Nuckan


Just nu håller samtalet om Nuckan av Malin Lindroth på inne på Kulturkollo läser. Välkomna dit alla som har lust att haka på!  Jag lyssnade på den i somras och då skrev jag så här:

onsdag 27 juni 2018

nuckan - en text om ofrivillig ensamhet 

Resan har hittills bjudit en hel del oväntad lästid och då passade jag på att läsa Malin Lindroths korta text med den slående och ganska provocerande titeln Nuckan. I korta och närmast essäliknande kapitel så vrider och vänder hon på det där med att vara kvinna och ofrivilligt leva ensam i ett samhälle där tvåsamhet är norm. Ingen särbo, inga ex-partners eller barn får ingå i det liv som Lindroth definierar som nuckans. Däremot ett starkt önskemål om att var värd att älska, vara knullbar och finnas i en annan  människas liv som mer något annat än vän.

Det blir en mycket personlig text, Lindroth utgår från sitt eget liv och sätter sina erfarenheter i en större historisk och samhällskontext. Hon berättar om hur hon som liten flicka drömde och lekte hushåll med barn och man som självklarhet men att det i tonåren blev allt svårare att tro att den skulle bli sann. Särskilt en händelse som hon var med om i USA i sin ungdom återkommer hon till, en äldre kvinna säger åt henne att hon inte behöver oroa sig för att inte veta hur man klär sig och uppför sig på dejt. Hon kommer nämligen inte att bli tillfrågad. Och den historien har upprepat sig i hennes liv, hon har blivit mycket förälskad men har fått nej. Igen och igen. Någonstans här så skaver det hos mig, jag har svårt att hålla med om att alla överallt är så ytliga att man bara ser till utseende, kläder och annat utanverk. I USA på 80-talet kanske, men min upplevelse är inte sådan här i Sverige. Och jag är jämnårig med Lindroth så det är inte en generationsgrej, min upplevelse är att det för det mesta finns någon någonstans som man passar ihop med. Med det sagt så vill jag inte lägga skuld och skam på den som är ofrivilligt ensam, jag tänker bara att kanske man ibland har orimliga krav på kärleken. Det diskuterar Lindroth inte alls, bilden av den romantiska prinsess-kärleken som den enda sortens kärlek och som liksom tränger bort all annan sorts tvåsamhet.

Hon vill med sin bok lyfta fram frågan och diskutera vår syn på ofrivilligt ensamma kvinnors plats i samhället. Hon vill vidga nuckans levnadsutrymme, den ogifta kvinnan måste få ta plats utan att bli skrämmande och provocerande. Hon, liksom alla andra, är värd att tas på allvar. Också efter femtio. 

årets mörkaste helg har ljuspunkter

Morgonens promenad bjöd på mycket vacker installation.
Entrén vid Lisebergs södra. 



torsdag 1 november 2018

vintereld - nominerad till årets bästa kriminalroman



Anders de la Motte fortsätter att underhålla i sin tredje deckare som utspelar sig i nordöstra Skåne men handlingen i Vintereld kom otäckt nära när man som jag bor i Göteborg. Mycket snart förstår man nämligen att huvudpersonen Laura varit med om en brand där ungdomar skadat sig illa. På Gustav Adolfs torg har man minnesstund för alla de omkomna i backabranden och i mina lurar läser jag om en brand på en vinterstängd dansbana som förändrar ungdomarna i bokens liv för evigt. Extra dimension, helt klart.

Romanen börjar alltså med att Laura sitter på en middag i Stockholm tillsammans med sina höjdarvänner, telefonen ringer och hon får besked att hon är enda arvinge till sin faster. Kontakten med henne upphörde abrupt för mer än 20 år sedan när Laura på ett jullov blev skadad i en brand i fasterns stugby men nu har hon så ärvt. Laura bestämmer sig för att köra ner till Skåne för att ordna med försäljning och gå på begravningen och hon måste då konfrontera minnena av härliga lov hos sin faster, vännerna som hon växte upp med och branden.

Vintereld är en spännande svensk deckare som man kan lyssna på eller läsa oberoende av om man läst de tidigare böckerna i serien. Svenska deckarakademin har nominerat den till att bli utsedd till årets bästa kriminalroman och där hör den verkligen hemma. Ganska långsam och med fina miljöer, komplexa karaktärer och en handling som överraskar - så lyder mitt omdöme. Vem som får en gyllene kofot får vi reda på den 25 november, det finns ett gäng bra motståndare helt klart. Det råkar vara så att jag har läst dem alla. Klicka på titeln om ni vill veta vad jag skrev om de andra nominerade:

Anders de la Motte: Vintereld Forum, Ett dödsfall och ett arv leder till en historia många år tillbaka i tiden, då en ung människa dödades i en brand på en dansbana i en skånsk semesterby. Långsamt grävs sanningen fram, med många överraskningar, i en bok med en fängslande miljö- och personskildring.

Carin Gerhardsen: Det som göms i snö Bookmark, Efter Hammarby-sviten överraskar Gerhardsen med en helt annan, ovanlig historia, späckad med överraskningar, där en rattfylla leder till oväntade händelser – inklusive mord. En av årets absolut mest välbyggda intriger och med flera minnesvärda karaktärer.

Stina Jackson: Silvervägen Albert Bonniers Förlag, En mycket välskriven berättelse, fylld av sorg och längtan, av en förbluffande mogen debutant. Utspelas i Norrland, där en far i flera år söker efter sin försvunna dotter, medan en annan ung flicka söker efter ett nytt liv. En otäck historia – med mycket lite våld.

Håkan Nesser: De vänsterhäntas förening Albert Bonniers Förlag, Nesser sammanför sina huvudpersoner Van Veeteren och Barbarotti i en roman som utspelas på flera platser och har rötter långt tillbaka i tiden. Med sitt särpräglade språk håller Nesser spänningen vid liv och ger oss samtidigt en skakande ungdomsskildring.

Anders Roslund: Tre timmar Piratförlaget, Ewert Grens tar sig an ett fall som börjar med två anonyma lik på ett bårhus och som utvecklas till en andlöst spännande och mycket välskriven historia om människosmuggling med fruktansvärda detaljer men också saklig granskning ur olika synvinklar.