torsdag 14 maj 2015

min pappa Ann-Christine - en bok om en förälder som försvann

Temat "bortom normen" fortsätter på kulturkollo. En repris från maj 2014 är på sin plats: 
Föräldrar och föräldraskap. Barndom och vuxenliv, det är ämnen som kommer igen och igen i böckernas värld. Alla har vuxit upp, alla har erfarenheter av hur det är att växa upp och därför är Ester Roxbergs självbiografiska Min pappa Ann-Christine en särskilt gripande läsning.

Kanske såg ni intervjun på Skavlan där Ester och Ann-Christine berättade om hur det blev för dem i deras relation när pappa Åke kom ut och bejakade Ann-Christine? Skavlan var, som mycket ofta, tafflig i sin intervju och pratade om ytliga ting men ett minne har jag från klippet. Hur förtvivlat svårt det var för Ester att förlora sin pappa och vilken sorgeprocess det var att bearbeta en förälder som försvann.

I boken, som Ester läser själv i ljudversionen,  berättar Ester så naket och utlämnande om hur det kan vara att omvärdera det som var självklart och om den svåra uppgiften att bygga upp en ny relation med en i många sätt främmande kvinna. Jag drabbas också av berättelsen om Åkes liv, hur han genom nästan hela livet känt sig obekväm och fel i rollen som man. Han gör allting som syns utåt rätt, han engagerar sig i sitt yrke som präst, han flyttar med familjen till Zimbabwe för att göra gott, han lever i den vackra prästgården med fru och barn och ändå räcker det inte. Det räcker inte att fylla sitt liv med aktiviteter, engagemang för andra och ett perfekt hus. Han är inte ärlig mot sig själv och när barnen är vuxna blir det dags att ta steget ut i det okända. Livet som kvinna blir inte heller enkelt - när nu dessutom Ann-Christine valt att gå ut i massmedia och exponera sitt liv så kan jag tänka att det kräver extrem styrka. Och mod.

Jag tycker det här är en vacker och innerlig skildring av ett ämne som, trots att det är en extremt tillspetsad situation för dem, är universellt. De allra flesta som växer upp växlar blick på sina föräldrar vid något tillfälle i livet. Plötsligt är barndomens naiva, beundrande syn på föräldrarna förvandlat till en vuxen som ser en vuxen. Relationerna behöver byggas på nytt och det kräver ansträngning, för Ester och Ann-Christine blev det en fin bok som jag hoppas många läser. Läs gärna Fågelhuset och Antiloper också. Ester Roxberg är en mycket läsvärd ung svensk författare!

Intervju med Ester och radiointervju med Ann-Christine.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!