söndag 30 juni 2019

trollkarlar förenen eder!



Ja, vad gör då en medelålders tant som sitter i en sommarstuga hela sommaren om inte nappar på det helt färska spelet från Niantic - och jag gillar inte HP särskilt mycket ens. Man (jag) gillar att promenera och jag gillar att samla på saker och lösa uppdrag och ja typ så. Problemet med både Pokemon Go och Harry Potter Wizards Unite är att man behöver komma åt stop/värdshus och gym/fort och ofta behöver man dessutom samarbeta med andra för att komma framåt i spelet. Vad gör man (jag) då. Jo närmaste kluster där jag kan spela (mer än bara gå och fånga och samla diverse) är inne på Pilane skulpturpark. De andra besökarna undrar väl vad man (jag) sysslar med men jag tillbringar en timme eller så med att fylla mina förråd, slåss mot diverse och vinna det jag behöver. Järnåldersgravfältets cirklar, uggleskulpturen och fåren tittar på.










lucy - Jamaica Kincaid



Att försöka skriva om Lucy av Jamaica Kincaid är snudd på omöjligt. Jag hade dessutom lyssnat på den fantastiska bokcirkeln i Lundströms innan jag läste så vad som är deras tankar och vad som är mina är omöjligt att skilja åt. Det var faktiskt att rekommendera att lyssna först och läsa sen, det gav en väldigt fin extra dimension åt läsningen och det blev närmast som om man suttit på en riktigt bra lektion/seminarium innan man läste. Jamaica Kincaid är återkommande i spekulationerna om Nobelpriset och kanske är det hennes tur i år?

I romanen Lucy får läsaren följa en ung västindisk flicka som kommer till en familj i New York för att passa deras barn. Det är 60-tal och romanen utspelar sig under det år som Lucy tillbringar som barnflicka. De otroligt vackra flickorna går i skolan på dagarna och när det blir sommarlov far modern till sommarstället i Vermont för att låta barnen uppleva verklig barndom. Lucy är en observant ung kvinna som drömmer om att kanske blir fotograf eller skriva en bok och det är Lucys blick på världen, henne observationer och hennes utveckling från flicka till kvinna som vi får följa. Har man ännu inte läst Jamaica Kincaid så tycker jag man ska börja med Annie John och sedan läsa Lucy. Så väldigt bra.


Jag kommer att lyssna till den här fantastiska författaren på bokmässan i år. Ses vi?


lördag 29 juni 2019

Khemiri och sommarpratet


Khemiri levererar alltid och hans sommarprat är förstås mycket värt att lyssna på. Han är lysande stilist och dramaturg och han kan både skriva en text, välja musik och sedan få oss att lyssna. Det är snyggt, så snyggt och trots att ha pratar om sina rädslor och visar sig svag så är det just prestationen, programmet som är felfritt, som skapar en hinna mellan mig och hans budskap. Tänk om den mannen skulle ge något halvdant ifrån sig ibland? Något som bara blev ... Tänk! 




repris från fredag 31 augusti 2018

pappaklausulen - Khemiri om papparollen


Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri bär, trots att huvudpersonerna är anonymiserade, med sig en känsla av att vara en starkt personlig text. Vi möter pappan som har en son som han en gång övergivit, sonen som är en pappa och som är orolig och kontrollerande och drömmer om ett annat liv. Varför revisor? Varför inte stand up? Han använder sina nojor för att skjuta upp handlingar och för att bringa ordning åtminstone på något i kaoset som det innebär att leva med småbarn. Just den skildringen, livet med två småbarn är så fantastisk roligt skrivet att man bara smälter, inget förskönande här inte. Snor och bajs och tappade vantar. Alltsamman utspelar sig under några dagar i Stockholm, det är vinter och sonen tycker att pappan skall sköta om sig bättre så att sonen ska slippa oroa sig för pappans hälsa. Pappan tycker att sonen skall sköta sitt eget liv men tar också för givet att han skall serva pappan nu när han är på besök.

Egentligen händer inte särdeles mycket i den här romanen, pappan anländer till landet för sitt vanliga besök hos sonen som är en pappa. Att han sedan skall besöka läkaren, hämta ut sina frikortsmediciner och sköta sin bankärenden verkar vara mycket viktigare än att träffa sin son, sin dotter och de tre barnbarnen. Frågan är om han ens hade återvänt till Sverige var sjätte månad om det inte handlade om att slippa betala skatten i det nya hemlandet. Man kan undra? Så småningom skymtar andra sidor fram hos pappan, minnesbilder från sonens barndom pockar på och de små ögonblicken med barnbarnen är mycket fina. Relationer är inte enkla, särskilt inte när de innefattar svek.

Vilket kontrakt ingår man egentligen när man blir pappa? Sonen, som är en pappa, har lovat sig själv att aldrig överge sina barn men finns där ett särskilt undantag, om man är totalt slut av sömnbrist och less på att vara pappaledig och dessutom blir förföljd av gangstrar när man storhandlar. Kan man då svika sina barn? Kan man, som hans pappa en gång, välja att träffa sina barn när det passar en själv? Som JHK bekräftar i Lundströms bokradio, det kostar på så förfärligt mycket för pappan att säga till sin son, som är en pappa, att han faktiskt älskar honom. De är ju familj, de är ju för evigt sammanbundna. Trots svek, trots dålig kontakt och trots allt.

Jag lyssnade på den här boken i inläsning av Hamadi Khemiri och han läser med en sådan intensitet och nerv att man nästan blir lite utmattad. Troligen bidrar Hamadis röst och frasering till att texten kommer nära det personliga och jag är helt förtrollad av berättelsen om en son, som är en pappa.

fredag 28 juni 2019

rosornas tid är nu!



Trädgårdsföreningen är just nu klädd i sin allra vackraste sommarklänning. Gå dit! 

allas älskare, ingens älskling - Per Hagman

Hur kan jag ha missat att läsa Per Hagman? Tack Hermia för att du Instagrammade häromdagen, nu hittade jag till Allas älskare, ingens älskling. Någonstans hade jag fått för mig att hans böcker vara av det där navelskådande slaget som bara geniförklarade, missförstådda unga lovande manliga författare kan skriva och så var det något helt annat. Generationsroman är ett annat epitet som gjort att att jag hoppat över och visst är det här en generationsroman. Romanen om generationen av en gång unga coola män som går direkt från att vara tonåringar till pensionärer, utan att passera vuxen.

Han är vagabonden som blir allt äldre och människorna på extraknäcken i Marstrand eller i en bar i Göteborg blir allt yngre, vännerna har familj och snart sitter han i ett hörn med en gammal krögare och utbyter skrönor. En krögare som för övrigt var min arbetsgivare i slutet av 80-talet ... Det här är en självbiografisk roman som är fantastiskt fint skriven. Berättaren inbillar sig i det längsta att han står fri från den gängse normen, att han har friheten att välja sin väg, att skratta åt kulturetablissemanget . Sanningen är att hans liv styrs av rastlösheten som ständigt gnager och som betvingas med rutiner. Stamhaken i Nice, krogen på Lampedusa, revolutionen i Tunis ingenstans är lika hemma som den gamla skolan på Slätta där han läser en hög Gresablaat och där hans pappa vill ha middag mellan nyhetssändningarna. Penningen och kronofogden tvingar honom att stanna upp. Vara med i babel och kanske till och med sitta i en panel med Göran Greider. Skam vet.

Jag ska nu läsa resten av Per Hagmans produktion, det skall bli ett nöje!



torsdag 27 juni 2019

favorit i repris : Kring denna kropp

Häromdagen höll Stina Wollter sitt sommarprat och har man inte hört det så är det bara att säga lyssna! Om du poddar så ta med musiken, för den spelar roll i det här pratet som handlar om döden, döden, döden. Och väldigt mycket om livet. För mig, som vårdat i livets slutskede, så var det ett väldigt känslosamt prat. Det väcker tankar om det som blev sagt, och det som inte blev sagt. 


Jag passar på att tipsa om hennes fina bok som finns inläst av henne själv, eller i pocket om man hellre vill läsa i papper. 



repris från tisdag 23 oktober 2018


kring denna kropp - Stina Wollter

Kring denna kropp läser Stina Wollter själv och vilken fin författarinläsning det är. Stina har ju en gedigen radioerfarenhet och att höra henne läsa sina texter är som att lyssna på fina radioreportage. Det är bara musiken som fattas så skulle det kunna vara ett antal mycket välgjorda och intressanta sommarprogram ...

Det är personligt, det är berörande och det är argt. Stina berättar om livet i skuggan av en mycket sjuk syster, en känd pappa och en mamma som ända in i demenser och döden oroar sig över sitt utseende. Upproriskt och helt självklart envisas Stina med att finnas, larma, dansa och njuta i den enda kropp som hon faktiskt har; lyssna på människor, skapa och leva livet på ett sätt som hyllar livet. Hon beskriver hur konst, kropp och kamp format hennes liv och hur hon via Instagram fått en helt egen kanal till människor som hon aldrig någonsin skulle kunnat förutse. 165 000 följare kan ta del av det som man kan se som ett konstprojekt, Instagramkontot är en fantastisk arena som inte upphör att engagera följarna och interaktionen är enorm. Stina Wollters feministiska budskap är tydligt och hon väjer inte för att exponera sina egna erfarenheter av övergrepp och det berör, hennes kapitel som handlar om moderns demens och döende och systerns långa sjukdomstid gör att jag blir mycket sorgsen. Egentligen tror jag att det här är en bok som man ska lyssna på i små portioner, ett kapitel i taget men den var så bra att jag inte kunde hålla mig.

Lyssna på boken, läs boken och lyssna gärna på Stina Wollters medverkan i Lundströms bokradio.  

stugsommar





För att göra en segdragen långbänk lika kort som en pall så har jag nu ett nyrenoverat tak, nya hängrännor och en jämrans massa målningsarbete framför mig. Det här taket, och pannor som skulle skäras till, har jagat oss i flera år och sista gången M var på landet så var han mycket riktigt uppe på taket för att rensa det från mossa inför vintern. Jag kan säga att han skulle varit mycket nöjd med att allt det där nu är gjort. Strålande är ordet. Han skulle inte var lika nöjd med att jag köpt en sittgrupp till altanen, det var i 19 somrar helt onödigt ... Nu står den där och jag ska sitta där och dricka flädersaft och titta på den fantastiska blomsterprakt som rosor och kaprifol bjuder i år. De blomstrar som om det vore det sista de ska göra, torkan förra året skrämde nog upp dem. Berget fullt av kaprifol! 






onsdag 26 juni 2019

säbyleden

Ny dag, nytt naturreservat och ny grusväg.
Säbyleden är en fantastisk vandring! 


big little lies - stora små lögner


Big little lies är en grymt bra tv-serie som just nu går med säsong 2 på HBO och för en gångs skull så tycker jag att filmen/serien är bättre än boken. Jag upplevde boken som väldigt babblig och tröttsam, alldeles för förklarande och lång också men i tv-serien så gestaltas så mycket av spelet mellan de olika kvinnorna, relationerna med männen och händelserna mellan barnen så suveränt med ganska små medel. Mystiken hålls vid liv och visst fattar man, men inte allt. Inte på en gång. Mycket är förstås de grymma skådespelarnas förtjänst. Nicole Kidman sätter oss alla på plats, hon är fantastisk. Reese Witherspoon är perfekt castad i i rollen som Madeline och Alexander Skarsgård. Fruktansvärt bra. 

Boken läste jag 2016 och januari 2017 åkte vi till Kalifornien på den resa som skulle bli lilla familjen sista gemensamma. Vi hade bas i Monterey de sista fyra nätterna och miljöerna i serien är välbekanta. Scenerierna och naturen är så dramatisk och funkar suveränt i serien och är en härlig resa om man tänker sig åka långt. Det väckte minnen att se den här serien, verkligen. Jag är glad över att jag envisas med att blogga om de resor vi gjort/jag gör för att läsa några rader och se foton gör att man minns så levande.








sommarnatt - deckare för de som vill lyssna på något kort



Sommarnatt av Anna Jansson är en kort deckare med Maria Wern  och hennes poliskollegor i huvudrollerna. Miljön är Visby och Stockholmsveckan är på väg att dra igång. Fullt av turister i staden, partydroger flödar och en ung kvinna anmäls försvunnen. I tre fartfyllda delar så får man följa polisernas arbete och den här sortens specialskrivna bok, som ska passa ljudboksformatet och e-boksformatet är perfekt om man vill lyssna när man göra annat samtidigt. Kräver väldigt lite av lyssnaren, underhåller för stunden och funkar utmärkt som alternativ till några timmars slötittande på   Netflix.

Inget som man minns men det är ju inte alltid nödvändigt.

tisdag 25 juni 2019

osebol - Marit Kapla

När två av mina läsgurus tipsar om en bok på samma dag då läser jag. Hur en berättelse om en by i avfolkningsbygd som är så osentimentalt berättad kan göra så att jag sitter och storgråter är svårt att förklara ens för mig som var med om det. Klart troligt så är det det koncentrationen av erfarenheter som väller emot mig, symfonin av röster som alla beskriver sådant som ligger nära mig och min egen barndom och ungdom.

Med ett vackert och utmejslat språk har Kapla gestaltat svensk landsbygd och man känner att berättelserna är äkta. Texterna bygger på intervjuer som hon gjort med de 40 vuxna som fortfarande bodde kvar i hennes uppväxtby för något år sedan. Allt mellan förlusten av byns livsnerv, bron, till vargens vara eller inte vara, ensamhet och kraften som finns att hämta i naturen avhandlas. Bristen på arbete, skola och annan service som försvunnit och hur befolkningen blir allt äldre blir som ett sluttande plan och skillnaden mellan vi och de, stad och landsbygd blir så uppenbar. Minnen av en svunnen tid, tankar om framtiden och samtid blandas och huvudpersonen i den här boken är platsen, byn.  Jag är uppvuxen på landsbygden och åker numer bara till den lilla byn för att gå till kyrkogården. Jag var på liljekonvaljstället i början av juni och plockade en bukett, precis som de flesta år och på något vis så är vilan i de platser man känner väl något särskilt. Trots att jag aldrig skulle vilja bo på landsbygden så känner jag precis igen Kaplas slutord "Bara här ligger horisonten på rätt ställe.".

Tack Fiktiviteter och Tack Bia! Vilken läsning Marit Kaplas Osebol var, trots att jag inte är värmlänning. (Jag undrar föresten om Lyran läst, det här är en bok för dig!)  Marit Kapla läser den själv i ljudboksversionen och hon gör det fantastiskt. Det här är en bok att äga. 

måndag 24 juni 2019

pojken i snön - norsk krimi

Pojken i snön  är den tredje i raden av deckare skrivna av Samuel Björk som jag läser och den här är nog den som lämnat mig mest snopen. Jag tycker slutet kom för hastigt och den uppbyggda spänningen blir mest ett jaha. På så vis.

Med det sagt så är det här en riktigt bra nordisk deckare. Som i många serier så är samspelet mellan poliserna väl så viktigt som själva brottet i sig och Samuel Björk har det perfekta paret i Holger Munch och Mia Krüger. Han gammal, frånskild och något livstrött. Hon ung, singel med särskild begåvning för att tolka bilder och ett missbruk som hon hela tiden försöker hålla sig från.  En iskall höstdag hittas en ung flicka i en avlägset belägen fjällsjö, hon är klädd i full balettmundering och har blivit mördad med ett enda nålstick. Oslopolisen kallas in och de börjar nysta vad som kan ha hänt. När fler offer hittas inser de att de har att göra med en seriemördare. Pressen ökar så att nästa offer kanske kan räddas ...

Det här är en bladvändare av bästa sort och Samuel Björks krimis är utmärkta som sällskap i hängmattan, på verandan eller i båtruffen. Det är lättläst, välskrivet och spännande. Perfekt!



nu är det dags för dagens namn - välkomna till Kollo!

söndag 23 juni 2019

den skrattande hazaren - Kjell Eriksson



Bilden till Den skrattande hazaren av Kjell Eriksson är liten och det kommer den här sommaren signalera att här kommer en kort-kort text som är mer av en minnesanteckning för egen del. Boken dök upp i mitt flöde på Storytel och jag behövde en deckare att ha i lurarna när jag skrapade och målade hus. Den handlar om att i en liten by i Uppland bränns den gamla skolan ner. Skolan har de senaste åren använts som flyktingförläggning och genast börjar spekulationerna i byn. Är det ett hatbrott? Är det människor från bygden som tuttat på? I byn bor Ann Lindell, som lämnat polisen i Uppsala för ett liv på landet, och när man hittar människor inbrända kopplas hennes gamla enhet in. Med sina goda kontakter i byn så blir hon en viktig pusselbit i utredningen. Miljön, den lilla byn som förändrats mycket de senaste åren, är en viktig del va boken och Eriksson skildrar det väl. Misstankar och missnöje gror i takt med att samhällsfunktioner försvinner och högerextrema krafter får fäste samtidigt som motkrafter som solidaritet och hjälpsamhet råder. När byns skola, traditionsbäraren som de flesta som bor i byn har gått i, bränns ned så utmanas byborna. Livet i en by där alla är beroende av alla, och där man ibland bara är tyst eller tittar åt andra hållet för att hålla sämjan känns igen. Det här var en bok i en lång serie men jag tycker att det funkade att lyssna på den ändå. Bra miljöskildring, aktuella samhällsfrågor och en intressant grupp poliser = helt OK svensk deckare.

lördag 22 juni 2019

det är vägen som är mödan värd







Gå genom hagarna till Knöde tröttnar man aldrig på. Idag blåser det rakt in så att vara vid havet blir kallt. Men vägen, den är mödan värd! 

fredag 21 juni 2019

en katts resedagbok - Hiro Arikawa



Alltså jag är ingen kattmänniska. Tanken på att beskriva världen utifrån ett djurs blick och dessutom låta katten reflektera och reagera på människorna runt omkring är bara så långt från min vanliga läsning som bara går att komma. Men nu fanns det en ruta med djur på sommarbingot, boken är nominerad till årets bok och jag har inte läst ngt från Japan ännu i år (jag räknar som vanligt ...) så då blev det En katts resedagbok av Hiro Arikawa. Några timmars lyssning senare så är jag märkbart berörd. Katten Nana och hans husse Satoru beger sig ut på en resa, de lämnar Tokyo för att hitta ett nytt hem till Nana. Under resans gång besöker de personer som betytt mycket för Satoru och man får reda på allt mer om den unge mannens liv och orsaken till resan.

Jag vill inte spolia för den som tänker läsa men texten kom i sista tredjedelen nära mina personliga erfarenheter de senaste åren och därför så blev det också berörande. När Satoru till slut stannar hos sin moster  så har man fått hans hela dramatiska uppväxt berättad för sig och man önskar honom allt gott. Emellanåt stör jag mig enormt på kattskrället men så ser jag hans funktion i berättandet och köper grejen, nästan i alla fall.

Det här är härligt japanskt med fina miljöer och man kan ju inte hejda sig från att tänka på Murkamis alla katter, han använder dem också som magiska djur som är lojala, egensinniga och kloka. Liv och död och funderingar om det återkommer i den här boken som troligen vinner på att läsas med ögonen, det är en bedrägligt enkel och nästan snudd på sentimental text som inte passar att slölyssna på.

Jag förstår att den här boken har blivit älskad av många, särskilt då av kattmänniskor. 

torsdag 20 juni 2019

stilla fest


Sommaren börjar liksom med midsommarhelgen och tårtan i år fick bli våfflor. Nubben hoppade jag över helt. Regnet droppade sakta och promenaden till vattnet var ovanligt fin. Lugnet och tystnaden var nästan andäktig. Nu är jag måhända partisk men jag tycker det är en särskilt vacker väg. Om det hade funnits doft-blogg så hade ni känt kaprifolen och rosorna. Helt enkelt berusande! 





banksey i brunnsparken


Först en härlig fikadejt på Mr Cake och sedan Banksey i den tillfälliga utställningen i galleri Fredsgatan som man når från Brunnsparken. Det är helt klart nödvändigt att ta sig tid att lyssna på curatorn Steve Lazarides filmer som finns i varje rum. Han var Bankseys manager under den tiden då det tog rejäl fart och man märker att Lazarides är vansinnigt stolt över att ha varit en del av Bankseys konstuniversum. Den glädjen lyser igenom i filmerna och han bidrar med den personliga storyn. Nota bene att det inte är Banksey självs story man bjuds utan just Lazarides. Den är också spännande, och han kommenterar bland annat om Bankseys tydliga politiska budskap. Banksey är humanist och sätter människan först, det är därför hans mycket "vänstervridna" budskap går hem hos många, också traditionalister och borgerliga kapitalister. 













verkanseld - slutet på en konspirationstrilogi

Verkanseld  av Louise Boije af Gennäs är den tredje och sista delen i det som kallas motståndstrilogin. Blodlokan och Skendöda heter de två inledande delarna som är absolut nödvändiga att läsa innan man tar upp Verkanseld. För att kunna skriva något om boken så är det nödvändigt att avslöja ett och annat om handlingen. Läs inte vidare om ni vill vara helt ovetande.

Sara är tillbaka i Stockholm, hon har tagit med sig sin lillasyster Lina från Örebro och de föräldralösa flickorna försöker skaffa sig en vardag. Sara får arbete på försvarets högkvarter och snart har in insyn i de allra heligaste ... Som ni hör så är det här inte en vanlig 25-åring från Örebro. Hon rör sig i maktens korridorer och hon har i sin ägo något som en grupp av människor mycket gärna vill ha. Snart blir det helt omöjligt för Sara att veta vem hon kan lita på och hon söker sig tillbaka till platsen där hennes pappa omkom. Hans dokument är politiskt sprängstoff och de allra mest uppsatta i samhället är måltavlan.

"Verkanseld är en militär term för eldgivning från vapen som syftar till att uppnå verkan, det vill säga träffa målet, och därigenom förstöra, skada eller döda fientlig materiel/fienden."

Louise Boije af Gennäs har skrivit en spännande samtidsroman och händelser som den ovissa regeringsbildningen väver hon in i handlingen. Just att inget är säkert och det som är uppenbart är en regisserad fasad, att konspirationerna är legio och att den stora massan faktiskt är förledd av en kapitalistisk intelligentia som styr både politik och ekonomi är tankar som vill stöka runt hos läsaren och hon vill skaka om. Med invävda texter ur kvällstidningar och annat material så vill hon skapa en bild av att det här är en reportagebok. Det är det inte. Det är en spännande roman som emellanåt är övertydlig i allt sitt förklarande. Jag lyssnade på författarinläsningen och den här gången så stör det mig helt enormt med af Gennäs överklass- sociolekt med sin nasala vokaler, sje-ljud och intonation. Jag hade så mycket hellre hört en mer neutral inläsare. Att Sara, småstadstjejen från Örebro, kommer hem till våningen i centrala Stockholm för att vila är bara ett exempel på de ordval som är af Gennäs, där smyger sig in ett antal anglicismer också som verbet gulpa (i betydelsen klunks i sig dryck) och jag tycker språket är slarvigt. Många saker som händer i romanen är så osannolika att man tar det för den underhållning som det är men så återför författaren en till verkligheten genom samtida handling och tidsmarkörer. Det är skickligt gjort, synd bara att klassmarkörerna helt missats. Är Sara en medelklassflicka från Örebro eller en överklasstjej från Östermalm?

Hur som, en spännande trilogi som skall läsas iordning och kanske sammanhållet som en enhet.


tisdag 18 juni 2019

det kommer aldrig vara över för mig - Mhairi McFarlane



Så är då min Mahiri McFarlane-oskuld tagen. Kulturkollokompisarna har tjatat år efter år om att det här är en författare som man bara måste läsa, vi har till och med intervjuat henne på bloggen ...  Då lärde vi oss att man uttalar Mhairi Vääri. Så att man inte gör bort sig och säger fel.

Det kommer aldrig vara över för mig  blev mitt första-val och visst är det charmigt, lättsamt och allmänt bubbligt. Omslaget är rosa och det är liksom en passande färg för den här berättelsen om Georgina som har en rosa fuskpäls, är lite över 30, jobbar på en sunkig italiensk restaurang och som har en pojkvän som inte är särskilt intresserad av ett monogamt förhållande. Hon får sparken och pojkvännen ligger med en annan och det är dags att ta tag i livet. Bli vuxen är något som hennes mamma tjatar om och inte är det enklare av att Georgina hoppade av sin utbildning som 20-åring och ser drömmen om att skriva som en avlägsen plats. På ett extraknäck träffar hon sin ungdomskärlek Lucas och kanske kan det mötet påminna henne om den 19-åring som hon en gång var.

Kvickt, rappt och lika härligt som en brittisk romantisk komedi. Lite för rosa för mig men helt klart mysig läsning! 

Philip Hughes på Charleston



På Vanessa Bells sommarhus som var navet för Bloomsburygruppens sommarliv så finns numer ett fint galleri. Just nu kan man se Philip Hughes fantastiska målningar. Han har två hemvister och båda har anknytning till syskonen Vanessa Bell och Virginia Woolf: St Ives och South Downs. Särskit fint var det att se hans anteckningsböcker som han alltid bär med sig för en första skiss. 




måndag 17 juni 2019

veckans tema är ...


Veckan på kollo ägnas åt Till månen och vidare och jag som snöat in på musik från tidigt 70-tal bjuder förstås på en favorit. 

Kulturkollo läser: bokcirkla med oss!

Visst vill ni sommarläst med oss på Kulturkollo?
Vi läser Virgina Woolfs Mrs Dalloway och Michael Cunninghams Timmarna.
Samtalet broar 12 augusti inne på FB-gruppen Kulturkollo läser.
Välkomna med!