Efter en vindlande busstur genom murgrönetäckt skog anlände vi Palacio de Pena. Som ett sagoslott med tinnar och torn, pastellfärger och kakelplattor i en salig blandning. Väldigt på gränsen till kitsch men vidunderlig utsikt över berg och dal.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNw-XCHd4_zFbRIDWHLS0dXAKv8hNRU5dQ7gPHE4ik4aMeQuTYc1UHBCkmiTsApOw9_SQGBqTO4LLglFf9XiHkvOMHWYRif_InSglNu1MS0qF14xiJzCaThDs1L1J3CGYn7iJPaabOfDPc/s640/blogger-image--2025718739.jpg)
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCJhdDNvR0AadLlGBAiQKvPFyT-AKN8idOI5YtakJHCkI0pxtYRcaVq2VKuaXo1oywMYEkA_zcQXleztBQnZooVdmZDfYDtWaUaVdQ3zeBa57Rl3fXFxbeGW-yzxTVLmMnV66CYvpjy3xq/s400/blogger-image--609220353.jpg)
De två karaktäristiska skorstenarna höre till köket på palatset nere i byn Sintra. Palacio Nacional var väsentligt mer genuint och hade en fantastiskt vacker inredning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!