det brinner på berget - Anita Desai

Om några veckor så är jag på väg till norra Indien och det är verkligen dags att gasa med min indiska läsning. Jag hittade Det brinner på berget av Anita Desai på Storytel och började lyssna. Efter en halvtimma eller så så kändes hela berättelsen märkbart bekant. Så märkbart bekant att jag faktiskt hade läst romanen 1988 när jag pluggade Commonwealth Literature ... Hittade pocketen med frågeställningar, kommentarer och allt i min hylla. Märkbart gulnad och aningen skör men bredvid stod minsann Clear Light of Day och In Custody. Anita Desai har varit en av mina favoritförfattare och nu var det fint att läsa hennes text igen. Eftersom Fire on the Mountain är en kort roman så gav jag den en omläsning. Väl värd!

Nanda Kaul är änkan som dragit sig tillbaka från sociala plikter och omvärldens brus i ett hus i norra Indiens bergstrakter. När hon får ett brev som berättar att hennes barnbarnsbarn Raka ska komma för att tillbringa sommaren hos sin gamlamormor så blir hennes lugna och förutsägbara cirklar rubbade. Det enda som vanligen avbryter änkans rutiner är brevbäraren eller ett besök från hennes väninna Ila Das och nu skall det alltså komma ett litet barn. Med barnets ögon upptäcks naturen runt om det ensligt belägna huset och sakta väcks Nanda Kaul upp ur sitt avtrubbade tillstånd. Världen, naturen och allehanda intryck smyger sig in i hennes liv och den rakryggade Nandas liv förändras först i det lilla och snart också i det stora. 

Anita Desai är en mycket läsvärd indisk författare och hennes romaner är moderna klassiker. Jag tackar särskilt förlaget Bakhåll som gett ut sex av hennes titlar igen. Jag är inte det minsta sponsrad här utan bara genuint glad över att det finns förlag som vågar sig på att de ut den här sortens kvalitetslitteratur. Heja heja!  

att skörda ben - Edwidge Danticat

Att skörda ben av Edwidge Danticat har nyligen kommit i en nyutgåva och tack Tranans förlag för att ni tar er an den här fantastiska författaren och påminner alla oss som hade glömt av hur bra hon är! Det här är en roman som berättar om livet för Amabelle, en haitisk kvinna som när hon var barn hamnade på den dominikanska sidan av ön Hispaniola. När romanen börjar, år 1937, så är Amabelle tjänsteflicka på det sockerrörsplantage där hon vuxit upp närmast sida vid sida med den unga husmodern. Senoran väntar nu sitt första barn och eftersom hennes man är miltär så är kvinnorna ensamma hemma i det stora huset. Amabelle får hjälpa till vid förlossningen och snart får vi som läser veta mer om hennes bakgrund. Hon förlorade sina föräldrar som var kunniga med läkeörter i en drunkningsolycka. Amabelle lever hela sitt liv med en fascination för vatten och en undran om huruvida hon var menad att överleva.

Vi som läser förstår också att det är oroligt i landet, diktatorn som styr med järnhand uppmanar sina militärer att skilja på de som ska få vara i landet och de som ska drivas ut genom att be dem säga persilja. Kan de uttala ordet "rätt" - på det spanska sättet - så är de välkomna. Många av arbetarna på fälten är haitier och talar med en annan dialekt. För att inte bli massakrerade så flyr de tillbaka till Haiti. Så också Amabelle och hennes käresta Sebastien. På vägen kommer de från varandra och resten av sitt liv tänker Amabelle på händelsen och hon har svårt att försona sig med tanken på att han ska ha blivit mördad tillsammans med de tusentals andra arbetarna.

Den stora slakten kallas händelsen i boken, persiljemassakern kan man läsa om i historieböckerna och det här är en mycket vacker roman om saknad, söka sitt hem och hur människor påverkas i livet av att var med om traumatiska händelser. Amabelle är van vid förluster, ändå kan hon inte glömma. Hon har inga kroppar arr sörja men hon har minnen som hon vårdar. De är både smärtsamma och vackra och kanske är det bara vattnet som kan skölja bort, rena och pånyttföda?

Det finns så många andra som skrivit insiktsfullt och väl om den här boken att jag råder alla intresserade att läsa t ex recensionen i DN. Den fick mig att genast börja läsa. Boken finns som e-bok på t ex Storytel för den som vill börja direkt!

mellan djävulen och havet - vi är i Doggerland igen!

Maria Adolfsson fortsätter sin serie om den medelålders polisen Karen i det fiktiva landet Doggerland och del tre heter Mellan djävulen och havet. Till Doggerland har en världsartist kommit för att spela in en ny skiva, Luna har lämnat landet för snart 20 år sedan för en karriär i USA och i all hemlighet skall hon göra come-back. När hon försvinner spårlöst så blir kommissarien Karen Eiken in, hennes inneboende Leo har varit med på inspelningarna och eftersom allt måste skötas mycket diskret för att undkomma pressen så blir det en knepig sits för Karen. Inte blir det enklare när hon märker att Leo är mycket förtjust i Luna, det var väl Karen och Leo som skulle bli ett par?

Karen är dessutom missnöjd med att leta efter en kändis när hon skulle kunna vara med och leta efter en återfallsvåldtäktsman som ger sig på unga kvinnor. Hon är alltså lite allmänt irriterad och också väldigt trött. När det obligatoriska årliga fys-testet närmar sig är Karen orolig, hon är verkligen inte i form. Hur som, det här är en välskriven och spännande deckare i typisk nordisk stil, balansen mellan kriminalfall och privatliv är god och miljöerna är lagom. Liksom lagom av allt kändes det att läsa den här boken och jag är på så måtto lite besviken. Särskilt den första boken i serien fullkomligt knockade mig, i Felsteg så tyckte jag mig läsa något helt nytt i genren. I Mellan djävulen och havet så har det där nyskapande landat i habilt för mig. Det är fortfarande mycket läsvärt, mycket välskrivet men kanske inte lika överraskande.

Om jag kommer att läsa en del fyra? Såklart! 

ett hemligt liv - Set Mattsson

Set Mattson skriver historiska romaner i Malmömiljö, i serien där Douglas Palm är huvudkaraktären så utspelar de sig under femtiotalet. Han är en medelålders poliskommissarie och i Ett hemligt liv  så är det försommar och Palm känner sig ensam. Hans fru sedan 20 år är hos hennes far som är sjuk och livet är, trots fågelsång och en vacker försommar, ovanligt trist. När en man anmäls försvunnen så går Palm in i utredningen med full kraft, snart hittas en annan man död och kanske kan det finnas ett samband? De verkar båda ha kopplingar till försvaret och kanske kan det handla om spioneri?

Set Mattsons styrkor som författare är att han skildrar miljöer och tidsandan på ett sådant sätt att man inser att mitten av femtiotalet på många sätt var en annan tid än vår. Det är säkerligen ett gediget arbete med research bakom texten och den känns på många sätt autentisk, jag gissar att Mattsson tillbringar tid med att läsa tidningar från årtalet han vill skildra. Det uppskattas. Jag läser gärna vidare om Douglas Palm.

delhis vackraste händer - Mikael Bergstrand

På bokmässan i höstas så kom jag i samspråk med Mikael Bergstrand och då kom jag på att jag inte läst han populära serie om den medelålders Göran som mest av en slump hamnar i Delhi. Böckerna har ju också adapterats till en TV- serie (som jag inte heller sett men sett reklam för ...) och jag förstår att serien blev mycket uppskattad. Delhis vackraste händer är en charmig historia om femtiplussaren från Malmö som blir av med jobbet. Hans surfande på Malmö FF s forum, utdragna luncher och upprepade misstag med det tekniska går till slut för långt och jobbet på kommunikationsbyrån blir till en årslön och ett liv som frilans. Han tillbringar dagarna med att tänka på sin ex-fru, äta Ben & Jerrys och vara allmänt grinig. I gubbgänget som ses på den lokala puben finns en kompis som bjuder med honom på en charter till Indien.

Sagt och gjort, Göran hänger med och väl på plats i Delhi vänds hela livet upp och ned. Det här är en berättelse om hur slumpen blandat med modet att våga se möjligheter istället för begränsningar kan förändra hela livet. Jag fnissade högt ett antal gånger, betraktelserna över åldrandet och livet i största allmänhet är väldigt träffsäkra om man som jag befinner mig just i samma ålder som Göran. Att jag ska flyga till Delhi om ett par veckor försämrar ju inte historien.

ubuntu - en filosofi för att leva bättre tillsammans

Välkommen till Kulturkollo där vi idag inleder
temat människor emellan! 

kulturkollo läser Ida Jessen

24 februari startar nästa bokcirkel på Kulturkollo läser. 

Alla välkomna! 

lite död runt ögonen - en omskriven debut

Lite död runt ögonen av David Ärleman har varit en riktig snackis i sociala medier de senaste veckorna. Boken är David debut och den handlar om Bodil som är 6 och går i förskoleklass och pappa Arto som förtvivlat försöker hålla ihop sin lilla familj. När mamma Sofia dog i en överdos för drygt ett år sedan bestämde sig Arto för att lämna sitt eget missbruk och skapa ett hem för dottern. De bor i Sofias lägenhet på Söder och på helgerna så går de. Långt. För att bli trötta och för att hålla sorgen stången. (Just det kan jag identifiera mig så starkt med.)

Det är inte enkelt för Arto att hålla sig ren och när han blir av med jobbet på skolmatsalen så blir det än svårare. Han måste försörja sig, han måste övertyga skolan och soc att han är en kompetent pappa och på något sätt så måste livet gå vidare. Arto är en strulpelle men han är en sådan där karaktär som man verkligen bryr sig om, jag vill vet att det går bra för Arto trots både kriminalitet och droger. Jag vill absolut tro att det går bra för Bodil, hon är en charmerande liten tjej skildrad så på pricken mitt i sexårslivet.

Det här är en roman berättad i ett snabbt tempo, meningarna och kapitlen är korta och det gör att man nästan blir andfådd när man läser. En mycket lovande debut med en egen röst som gör att man vill läsa mer!

kalifat - en serie som utmanar

Just nu kan man se serien Kalifat på SVT. Ikväll sänds del 2 i tablån och jag har hunnit se 5 delar på play. Det här är en serie som landar precis i mitt knä. Jag arbetar med barn och vuxna som flytt från IS grymheter, jag arbetar bland familjer som själva har eller har har släktingar som stridit, jag arbetar på en näraförortsskola i Göteborg där den sociala kontrollen är stark. En del av flickorna bär hijab från första dagen i förskoleklassen samtidigt som samarbetet är mycket gott med alla föräldrar. Familjerna  har många olika trosuppfattningar och i skolan har vi ett gemensamt mål att arbeta tillsammans så att barnen får möjlighet till en god och positiv framtid. Samtidigt så lever eleverna i en verklighet där de kanske bara hör svenska talas i skolan och traditonella könsroller uppmuntras.

Jag känner mig mycket tudelad till serien. Utmanar den eller spär den på fördomar?

Kalifat är en spänningsserie och den rör runt rejält bland frågor som vi i samhället måste diskutera. Den har fem starka och smarta kvinnor i huvudrollen och den visar på ett trovärdigt sätt hur religiös fundamentalism och medföljande hjärntvätt fungerar, samma dag som jag såg det senaste avsnittet så hörde jag om rättegången mot Kristi Brud på P1. Slutna samhällen, slutna grupper med tydliga motståndare som skapar ett tänk med vi och dom med ett löfte om paradiset som bonus är så skrämmande. Frågan är om det i en TV-serie går att skildra all den komplexitet som finns i den här frågan? Det här är en serie som skall utmana, som ska väcka tankar och som jag hoppas diskuteras runt fikabord. Inte svart eller vitt utan i gråskala.

Det är omöjligt att värja sig när man ser serien. Mina tankar går förstås till R från Raqqa, O från Irak, S från Palestina och alla de andra barn som jag arbetar med varje dag. Flickor och pojkar som bär med sig så många erfarenheter som barn inte ska behöva bära. Oavsett religion, oavsett vad deras föräldrar gjort eller inte gjort så är de här. De sitter på mattan i min sal och kämpar med att lära sig att läsa, skriva och göra sig förstådda och vi ska se till att de får förutsättningar att skapa sig ett gott liv.

En riktigt bra roman om religiös fundamentalism är Mohsin Hamids Den ovillige fundamentalisten. Läs den! Se filmen, och se Kalifat!