Vi som läser förstår också att det är oroligt i landet, diktatorn som styr med järnhand uppmanar sina militärer att skilja på de som ska få vara i landet och de som ska drivas ut genom att be dem säga persilja. Kan de uttala ordet "rätt" - på det spanska sättet - så är de välkomna. Många av arbetarna på fälten är haitier och talar med en annan dialekt. För att inte bli massakrerade så flyr de tillbaka till Haiti. Så också Amabelle och hennes käresta Sebastien. På vägen kommer de från varandra och resten av sitt liv tänker Amabelle på händelsen och hon har svårt att försona sig med tanken på att han ska ha blivit mördad tillsammans med de tusentals andra arbetarna.
Den stora slakten kallas händelsen i boken, persiljemassakern kan man läsa om i historieböckerna och det här är en mycket vacker roman om saknad, söka sitt hem och hur människor påverkas i livet av att var med om traumatiska händelser. Amabelle är van vid förluster, ändå kan hon inte glömma. Hon har inga kroppar arr sörja men hon har minnen som hon vårdar. De är både smärtsamma och vackra och kanske är det bara vattnet som kan skölja bort, rena och pånyttföda?
Det finns så många andra som skrivit insiktsfullt och väl om den här boken att jag råder alla intresserade att läsa t ex recensionen i DN. Den fick mig att genast börja läsa. Boken finns som e-bok på t ex Storytel för den som vill börja direkt!
Stort tack för tips, den har jag helt missat!
SvaraRaderaFin läsning, rekommenderas!
Radera