Jamen om du gillade Ålevangeliet så måste du läsa Havsboken! Så sa en bokkompis förra lördagen när vi åt en gofika. Sagt och gjort, Havsboken laddades ned som ljudbok och nu har jag fått följa de två vännernas vedermödor med: konsten att fånga en jättehaj från en gummibåt på ett stort hav genom fyra årstider. Jättehajen som de letar efter är Håkäringen och platsen är Lofoten, Nordnorge. Efter att ha lyssnat på den här boken så undrar jag om jag någonsin kommer att våga paddla på havet igen, med tanke på alla varelser som beskrivs så kan man bli skakig för mindre. Jag tröstar mig med att det havsliv som beskrivs i den här boken (Som är vad, en faktabok eller roman? Förlaget beskriver den som en vetenskaplig essä.) mestadels är det djupa kalla havets liv. Inte den grunda fjorden där jag håller till om somrarna.
Det här är alltså en berättelse om två manliga vänner i medelåldern som fascineras av fiskeberättelserna om den svårfångade Håkäringen. De bestämmer sig för att försöka fånga ett exemplar av jättehajen och det innefattar förberedelser som att hitta ett kadaver efter en ko, utrusta en båt och vänta på det perfekta vädret. De lugna dagarna runt Lofoten är få och förberedelsetiden gör att de två männen har gott om tid att reflektera över livet i havet, människans påverkan på livet i havet, de utmaningar som ett sådant här fiskafänge ställer på fysisk och metal styrka. Den lilla byn på Lofoten dras också med i projektet och hur allt sammans slutar ska jag inte avslöja.
Hon hade rätt min kamrat. Det här var en bok precis i min smak. Den blandar vetenskapliga rön med kulturhistoria, personliga erfarenheter och allt med en närhet till naturen och väderleken. I den fantastiskt fina konstboken Mellan husen av Lars Lerin hittar man de perfekta bilderna för att komma i stämning innan läsningen av Havsboken, där finns den gäckande kontrasten mellan olidlig skönhet, mörkaste mörker och naturens makt över människan. Jag har sett många de ingående akvarellerna i verkligheten och de måste upplevas. De är magiska! Från det mörkaste mörka till det ljusare ljusa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!