Det var Linda på Enligt O som påminde mig om att jag inte skrivit om min läsning av den ungerska författaren Agota Kristofs självbiografiska Analfabeten. Kristof skriver i den här tunna boken om hennes relation till språk. läsande och skrivande, hur hon var tvungen att erövra ett nytt språk när hon flydde till Schweiz. Hon skrev sina texter på det nya språket franska och när jag förra året läste Den stora skrivboken så reflekterade jag över att det faktum att Kristof skriver på ett andraspråk kan vara det som bidrar till att hennes texter är enkla och tydliga. Inte grunda och ytliga men med tankar som är uttryckta på ett rättframt och direkt sätt. Det gör att de här 11 korta kapitlen är snabblästa, kanske läste jag lite för fort och missade en del av innehållet, jag hade gärna sett något längre utläggningar på de olika rubrikerna som ibland kändes skissartade.Identitet och hur det är kopplat till språket är ett mycket spännande och aktuellt ämne, särskilt som jag arbetar med elever med annan än svensk språkbakgrund. Jag hade gärna läst mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!