nickelpojkarna - Colson Whitehead

Colson Whiteheads Den underjordiska järnvägen var en snackis för ett par år sedan och jag var inte helsåld på den fragmentariska berättarformen, nu var de dags att ge Nickelpojkarna en chans. Den handlar om anstalten Nickel, som var en plats där vanartiga pojkar skulle tuktas till lydnad under förespeglingen att den var en yrkesskola. En av pojkarna som hamnar där är Elwood som växer upp i Frenchtown, Florida med sin mormor. Han är strävsam och skötsam och siktar på att studera på college men inför sista året på highschool så placeras han på Nickel. Hans brott var att åka med i en bil och den händelsen förändrar hans liv i ett slag. Hans idealistiska sätt att se på världen fungerar dåligt på den grymma och extremt våldsamma anstalten och i det vita huset utsätts pojkarna för systematisk tortyr.

Whitehead har i sin roman gestaltat verkliga händelser som det finns rester av på det fält runt Nickels huvudbyggnad där man grävt fram fler än 80 skelett efter döda pojkar. Många skadade och lemlästade. Han har också intervjuat människor som uppfostrats där och det är en så förfärlig läsning att man mår fysiskt dåligt. Han förskönar eller förmildrar inget utan berättar sakligt vad de unga pojkarna utsätts för, hur rektor och skolnämnd ser genom fingrarna och hur en prydlig fasad döljer ett rent helvete. Att huset där bestraffningarna genomfördes kallas The White House är liksom symptomatiskt. Elwoods käraste ägodel är en LP-skiva med Martin Luther Kings tal, den lyssnar han på under sin uppväxt och han tror på att det är möjligt för honom att skapa sig en framtid. Den drömmen blev till intet. Den här romanen utspelar sig under 60-talet, nu har det gått mer än 50 år, USA har haft en färgad president och ändå känns mycket av det som Elwood utsätts för orimligt bekant.