ingen stress, inget jäkt - nu ska det läsas en bok

OS-bredvidläsning: Döden och pingvinen

Maj 2013 bokbubblade vi om Döden och Pingvinen av Andrej Kurkov och det kunde vi tacka Linda för. Hennes jakt på läsning från många länder ledde oss till den här helt absurda lilla romanen som i sin ton är ganska ovanlig läsning för mig. Linda pratade om Erlend Loe innan jag ens hade börjat läsa och visst finns där likheter. Ett helt gäng faktiskt!

Tragiskomisk, vänskap in i döden och med skarp samhällskritik inlindad i den allt mer absurda berättelsen som utspelar sig i Ukraina. Viktor är en ung man som drömmer om att bli författare, han skriver i sin ensamhet och har bara sin tama pingvin till sällskap. När han får ett erbjudande om att börja skriva kors, dödsrunor, för en dagstidning i staden så tror han att lyckan vänt. Han ges information om vilka personer han ska skriva om och hans texter blir mycket lyckade, han förnyar genren och betalningen är god. Det är bara ett smärre problem - personerna han skriver om dör under mystiska omständigheter och snart är hans vän också hotad. Han själv, vännens lilla dotter, en kvarterspolis och chefredaktören för tidningen dras med i en katt och råtta-lek som snart nog kan bara ända på ett enda sätt. Med pingvinen och döden.

Snabbläst och både underhållande och smart är min sammanfattning. 

- repris från maj 2013 -

PS. Tack till Stefan som påminde mig...

rea på gång!

Bokrean smyger sig allt närmre och jag har mot mina principer gjort en liten, liten beställning. För det första så tycker jag mest av allt om att gå i boklådor och fynda och rea på nätet är ju lite beige. För det andra så ska jag egentligen hålla igen med bokinköpen och läsa allt det som redan finns hemma i hyllan. Men så plötsligt bara händer det:

- en dansk, en japansk, en schweizisk och en grekisk - 

Upptäckte att det fanns många, många fina romaner på rean hos nätbokhandlarna och jag uppmuntrar alla att köpa något oväntat, något som utmanar och passar i #världsutmaningen2014!

tur man har en full mugg!

Om det skulle vara så att någon bloggis tycker att jag varit osedvanligt osocial det senaste så beror det på nästan två veckors influensa. Mängder av jobb och studier som släpar efter. Man hinner inte vara sjuk, så är det bara. Tur jag har finaste muggen fylld med kaffe.

Notera post-itarna som markerar citatläge. Visst är orange en pigg färg! Och februari en pigg månad. 

tematrio - syskonrelationer

Lyran ber oss om att tipsa om tre bra böcker som har syskonrelationer i centrum och jag gick förstås genast igång. För att inte härma Lyran och dessutom bidra till lite ovanligare läsländer så väljer jag:

Ta hand om min mor som handlar om en syskonskara som samlas eftersom deras mamma spårlöst försvunnit. Sydkorea, en gripande berättelse och en miljö som är spännande att utforska.


Frälsningsarmén av Abdellah Taïa, en marockansk författare som i den här självbiografiska romanen utforskar förälskelsen till sin äldre bror. Spännande tema och spännande språk!

å så en afrikansk novellsamling som avslutning:

Tropiska fiskar heter Doreen Bainganas vackra novellsamling. I den får jag möta tre ugandiska systrar: Patti, Rosa och Christine och i novellglimtar följa dem från barndom till vuxen ålder. 

Klickar man på länkarna så dyker mina reflektioner om böckerna upp.

OS-bredvidläsningstips: fyra ryska klassiker

Lagom till OS i Ryssland fyller Novellix på med en kvartett noveller.
Måhända kan jag räkna novellen som en titel av Dostojevskij i mitt förhastade utmaningslöfte?

vårt gemensamma liv - en radioprisroman

Vårt gemensamma liv - det som började med en himlastormande förälskelse mellan restaurangkillen Ted och reklamaren Cecilia har långsamt förvandlats till ett väloljat maskineri där kuggarna smidigt passar in i vartannat. I takt med att Teds krogimperium växer förminskas Cecilia och trots allt vackrae och större bostäder, trots ekonomisk trygghet så blir livet allt mer robotlikt. Ytan är vacker, barnen är väluppfostrade, maten är superb och alltid tillagad av de bästa råvaror, sexet är mekaniskt och till slut finns inget kvar. Inga vänner, ingen familj, ingen gemenskap. Bara en fantastisk glasveranda med havsutsikt, rentorkade golv, sorterade vikta vantar och marmorbänkar i köket.

Jag gillade Anna Schulzes roman Att ringa Clara (som by the way var den allra första e-bok jag lånade och läste på läsplattan 2011, det har blivit några fler av den varan...) och främst var det de utforskandet av vänskap som jag gillade då. Nu är det äktenskapet och familjelivet som ska dissekeras och av någon anledning blir jag inte lika berörd. Människorna glider undan, de fångar mig inte fullt ut. Kanske är det ett medvetet grepp av författaren? Nåväl det funkar sådär hos mig. Nu vill jag inte låta alltför kritisk, det här var en helt OK relationsroman med termometern stucken rakt in i det "lyckade" livet. Det som jag riktigt uppskattar i den här romanen är formen. Jag gillar att göra nedslag i deras liv, att allt inte berättas utan att jag får fylla i mellanrummen själv.

fågeln som vrider upp världen

"Som ni ser mina vänner är allt på samma gång komplicerat och enkelt". Det kan vara sammanfattningen av Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Ljudet av fågeln i trädgården tränger sig på och påminner om att tiden går. What makes your world tick? Ja, tiden tickar på och plötsligt en dag är inget sig likt längre. Det börjar med att Toru Okada säger upp sig från sitt jobb på en advokatbyrå. Världen kring honom blir mindre och mindre och en dag försvinner hans katt. Kort därpå försvinner hans fru och han börjar reflektera över sitt liv: Vad är det som gör livet värt att leva? Hur ska man egentligen handla när man öppnar en gåva och kartongen är tom? Möten med olika människor och deras berättelser driver T allt längre från det vardagliga livet och när världen tränger sig på klättrar Toru ned i en brunn... "Om man ska gå till botten, ska man gå till den djupaste botten." är rådet han får för att kunna komma tillrätta med sitt liv. Vem eller vad är det som vrider upp din nyckel så att du pickar i dig av livet ett tag till?

Fågeln som vrider upp världen är en vidunderlig roman skriven på ett poetiskt och tydligt språk, fylld med japansk filosofi och kultur. Jag rekommenderar alla att läsa, den berör och smått irriterar samtidigt som den ställer fler frågor än den ger svar. En riktig bladvändare som fascinerar i 749 sidor!

- repris från 2010 -

ny logo?

Bokbutikens nya motiv verkar vara skräddarsytt för vår cirkel.
Eller vad säger ni bokbubblarna?