sju jävligt långa dagar - amerikansk ladlit

Det skulle kunna vara ett filmmanus till en amerikansk storfilm, Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar har alla ingredienser: myllrande excentrisk familj, liv och död, snabba repliker, dråplig situationskomik, highschoolminnen, drömmar som blev eller inte blev och mitt i alltihop berättaren Judd. Judd är 30-någonting, livet har alldeles rasat samman efter att han hittat sin fru i säng med sin chef och nu hör hans äldsta bror av sig.

Deras far har efter flera års sjukdom gått bort och den judiska seden föreskriver en sju dagar lång shiva, en stor bullrig familj ska alltså sitta i 7 dagar i ett och samma rum för att hedra den döde och för Judd blir det Sju jävligt långa dagar. Men efter 7 dåliga år kommer som bekant 7 goda och de där eländiga dagarna blir måhända grunden att bygga något nytt på?


Precis som i Jonathan Troppers förra bok Konsten att tala med en änkling så handlar Sju jävligt långa dagar om det där med sorg, att hantera sin sorg när saker och ting förändras, att hitta vägar att leva vidare fastän man står med en jordgubbscheescake i famnen och tittar på när kärleken i ens liv ligger med den odräglige chefen, att leva vidare när ens far och därvid också ens föräldrahem inte längre finns, att hantera ett blivande barns död. Tunga ämnen i en mycket lättsam förpackning, det som gör Jonathan Tropper unik är hans sätt att skriva om allvarliga ting i en så underhållande form, skrattet och gråten är nära till hands och jag fullkomligt sträckläste.

Invändning nummer 1: för mycket explicit sex.
Invändning nummer 2: en mamma som är för mycket, för mycket av allt. Hos de andra männikorna i boken finns något jag kan tro på men hos mamman?
Invändning nummer 3: det ironiska vacklar på randen till sentimental emellanåt, hallå skridskor på en inomhusrink med highschoolsweethearten? Tivolibesök?

Nåja, randanmärkningar. Vill du ha en stunds smart underhållning i höstmörkret så ska du läsa Jonathan Tropper. Helt klart.