Jag kan bara inte hålla mig från att fortsätta tipsa. I Kulturkollos utmaning om en dröresa i afrika påmindes jag om den här fantastiska boken. reprisen är från januari 2011:
Året är 1974 och mitt på det stora torget i Addis Abeba, högt uppe på sin kolonn, spejar lejonet ut över staden. Det ser en stad och ett land i förändring, kjesaren Haile Sellassie är på väg att förlora sin makt och militärkuppen, som bedrivs i kommunismens namn, på väg att inledas. Snart kommer det etiopiska folket att förstå att det nya styret inte kommer att leda till en bättre framtid utan till ett skräckvälde.
Lejonet var också symbolen för kejsardömet Abessinien, ett av de få länder i Afrika som aldrig varit under kolonial styre och fram till den kommunistiska sk revolutionen pryddes flaggan av det starka och modiga lejonet av Juda. I centrum för romanen Under lejonets blick, skriven av den unga etiopiska författarinnan Maaza Mengiste, finns läkaren Hailu och hans två söner. De väljer alla olika sätt att hantera förändringen och försöker till en början passivt anpassa sig eller protestera mot det samhälle som de ser växa fram med censur, tortyr och massavrättningar. Vi får också följa den fattige grannpojken, som under sönernas uppväxt gått som son i huset, men efter skoltiden inte ser något annat val än att ansluta sig till militären. Efter hand ställs allt på sin spets och de måste var och en göra valet mellan sin egen överlevnad eller sitt samvete. Vilket ansvar har den enskilda människan att förhindra terror och övervåld?
Under lejonets blick är en roman som utspelar sig under några år på sjuttiotalet i Etiopien. På ett både vackert och smärtsamt sätt berättar den en historia som är viktig för alla att ta del av. Precis som i Adichies En Halv Gul Sol vävs en kärleksfull berättelse om en familj samman med fruktansvärda politiska händelser i ett land i upplösning. Adichie skriver om Nigeria, Mengiste om Etiopien och de förmår båda engagera mig. Jag ska villigt erkänna att jag går igång på böcker som gör mig nyfiken på ett lands kultur och historia. Jag läser och lider med huvudpersonerna, blir upprörd över maktmissbruk och vill veta mer. Det är en intressant och fängslande läsning som jag bjuds i Under lejonets blick. Låna och läs, bli berörd och börja googla efter mer kunskap redan idag!
Lejonet var också symbolen för kejsardömet Abessinien, ett av de få länder i Afrika som aldrig varit under kolonial styre och fram till den kommunistiska sk revolutionen pryddes flaggan av det starka och modiga lejonet av Juda. I centrum för romanen Under lejonets blick, skriven av den unga etiopiska författarinnan Maaza Mengiste, finns läkaren Hailu och hans två söner. De väljer alla olika sätt att hantera förändringen och försöker till en början passivt anpassa sig eller protestera mot det samhälle som de ser växa fram med censur, tortyr och massavrättningar. Vi får också följa den fattige grannpojken, som under sönernas uppväxt gått som son i huset, men efter skoltiden inte ser något annat val än att ansluta sig till militären. Efter hand ställs allt på sin spets och de måste var och en göra valet mellan sin egen överlevnad eller sitt samvete. Vilket ansvar har den enskilda människan att förhindra terror och övervåld?
Under lejonets blick är en roman som utspelar sig under några år på sjuttiotalet i Etiopien. På ett både vackert och smärtsamt sätt berättar den en historia som är viktig för alla att ta del av. Precis som i Adichies En Halv Gul Sol vävs en kärleksfull berättelse om en familj samman med fruktansvärda politiska händelser i ett land i upplösning. Adichie skriver om Nigeria, Mengiste om Etiopien och de förmår båda engagera mig. Jag ska villigt erkänna att jag går igång på böcker som gör mig nyfiken på ett lands kultur och historia. Jag läser och lider med huvudpersonerna, blir upprörd över maktmissbruk och vill veta mer. Det är en intressant och fängslande läsning som jag bjuds i Under lejonets blick. Låna och läs, bli berörd och börja googla efter mer kunskap redan idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!