söndag 17 juni 2012

algeriet 5x - klassiker i blindo: Pesten

Under rubriken "Klassiker i blindo" gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt. 


Läsupplevelse:
Var tvungen att Wikipediafuska och kolla om staden Oran existerar i verkligheten och det gör den - Algeriets andra stad. Här bryter böldpest ut, till att börja med kliniskt skildrad av Camus. Läkare Rieux kan bara konstatera sin maktlöshet och göra så gott han kan för att lindra plågorna hos de sjuka. Myndigheterna vägrar till att börja med inse faktum och när de gör det agerar de först tafatt och sedan närmast brutalt för att hindra smittan och hantera de sjuka. Staden sätts i karantän och de instängda blir avskurna från nära och kära, bla Rieux fru. Runt Rieux arbetar en liten krets uppoffrande mot sjukdomen - den duglige tjänstemannen Grand, journalisten Rambert och "hjälten" Tarrou. Hjälten inom citat eftersom Camus tar sig god tid att förklara att det inte är hjältemod utan bara sakernas tillstånd som får just dessa män att axla sina roller.

Stadens förändras med sjukdomen. Från den första sensationen via uppoffring och sammanhållning till hopplöshet och isolering. När sjukdomen till slut ger med sig stegras paradoxalt nog skräcken med faran att dö ännu mer slumpmässigt och meningslöst bland de sista. Berättelsen blir också mindre klinisk och filosofisk och slutar i djup pessimism. Skriven 1947 är det uppenbart från start att det handlar om det nyss avslutade kriget och vad det gjorde med människor. Den slumpmässiga döden, förändringar i beteende, stadens förändringar, hur vissa profiterar på det undantagstillstånd som råder. Gradvis börjar också pesten få symbolisera inte bara en yttre påtvingad faktor som förändrar livet utan också en moralisk smitta bland befolkningen. Jag tappar tråden lite här, men när karantänen upphävs har berättaren så distanserat sig från den firande befolkningen att han får övertala sig själv att det trots allt finns mer gott hos människan än ont. Fan tro't.

Facit:
Wikipedia skriver om krigsallegorin naturligtvis (mer specifikt fransmännen under ockupationen), men ser den bara som en plattform för denna "existensiella klassiker". Man nämner som huvudsakliga teman exil och separation, solidaritet och motstånd samt religion. Symboliken i att staden vänt sig från havet diskuteras (tydligen är hav en återkommande symbol för liv hos Camus). Till skillnad från bloggaren som ser pessimism ser Wikipedia ett starkt ställningstagande för solidaritet och motstånd hos Camus. Där ser man.

Till slut skriver Wikipedia om upplägget att bokens berättare först i slutkapitlet avslöjar sin identitet, allt för att kunna redovisa skeendet objektivt. Jag nämnde aldrig sidoberättelsen om tjänsteman Grands romanförfattande som efter åratal endast resulterat i en tusentals gånger omformulerad första mening. I slutet av boken meddelar han hoppfullt att han återupptagit arbetet, nu med en första mening helt utan adjektiv...

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Plague
/Gästbloggare M

- texten är en repris från 2011 -

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

lördag 16 juni 2012

i brist på riktiga




Nu har fjärilsbusken, syrenbuddlejan, blivit tryggt planterad på landet men blommorna och fjärilarna lyser än så länge med sin frånvaro. Tur då att man har snälla elever som vet att fröken är betuttad i fjärilar. En solcellsdriven gul fjäril huserar numera på min balkong, nu väntar jag bara på solen så ska den flyga i sin bana. Den sitter i fjärilslavendelen så jag hoppas den trivas ;-)

Klotet - utställning på ö

algeriet 5x - kärleken, kriget - en algerisk mosaik


En lämplig titel på Assia Djebars komplexa roman kunde kanske vara Friheten, Kärleken, Kriget. I krig och kärlek är allt tillåtet, gränserna suddas ut, det berusar och förför och i Kärleken, Kriget  vävs två historier samman. Dels får vi via brev från franska officerare följa Frankrikes intagande av Alger och "befrielsen från barbariet" under tidigt 1800-tal där förälskelsen i kriget stinker. Dels får vi följa den unga flickan i 60-talets Algeriet som söker skaffa sig en smula frihet från sin avskurna och slöjbeklädda fångenskap i hemmet genom brevskrivning. Hon har, som en av de första kvinnorna i familjen, fått lära sig att läsa och skriva och det öppnar hennes värld på bekostnad av uteslutning från den kvinnliga gemenskapen.

Som titeln antyder är det en rik mosaik av bilder från ett Algeriet som söker friheten. En sorts komplicerad dröm om frihet, jämlikhet och broderskap som ingen kolonisatör men heller inte en patriarkal religion kan bjuda. Vi får i romanen möta bilder från olika tider som väcker frågan om krig någonsin kan leda till frihet och kärlek? Gårdagens förtryckta blir dagens segrare och morgondagens förtryckare, ett förtryck ersätts av ett annat och vad kan bryta den rundgången? Tanken. Den fria. Ordet. Det fria. 

Ordens makt är stor och definierar minnen och historien. Det blir tydligt i Djebars roman. Jag har tidigare läst Ingenstans i min fars hus och Sultanbrudens skugga av samma författarinna och hennes namn nämns ofta i nobelprissammanhang. Visst vore det dags för en kvinna med rötter i Afrika att få priset. Lyssnar du herr ständige? 

Läs i SvD vad de skriver om Kärleken, Kriget.

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

fredag 15 juni 2012

fängslande bilder på Mimers

Idag öppnade en samlingsutställning av fotografier tagna av den fängslade Johan Persson på hemmaplan i Kungälv. Mimers konsthall ställer ut ett antal dokumentära fotografier som många skildrar den lilla människans utsatthet, tyvärr kom jag precis innan det stängde idag och hann inte titta riktigt ordentligt. Ett återbesök måste planeras in innan den 2 juli. Bilderna kan jag alltså inte säga mycket om efter mitt korta besök men självklart går tankarna till Johan och Martins situation i etiopiskt fängelse. Om man vill stötta Johan och Martin och deras familjer så kan man t ex donera en slant till Reportrar utan gränser. Passa på att se fotoutställningen på Mimers, öppet mån - tors 11 - 19 och fre 11 - 16. Gratis!

White Chocolate Hazelnut Cheesecake


En helt vanlig fredag har dottern bakat och bjuder. Nötter i botten, vit choklad i ostfyllningen och nötter ovanpå. Helt enkelt: Fab!

Receptet har hon hittat i Det bästa från Magnolia Bakery. Kan intyga att det smakar mycket bra!

algeriet 5x - döda dem alla

Jag fortsätter min lilla miniserie med fem inlägg fem dagar i rad som tipsar om litteratur från ett och samma land. Min tanke var att jag skulle dra igång varje fredag och idag är det Algeriets tur. Problemet är att skolavslutningar sinkat min läsning. Lite oseriöst så börjar jag därför serien med en repris. Nya texter kommer måhända redan i morgon. Håll ut!



Som ett torn står titeln till Salim Bachis roman Döda dem alla och den här vackert formgivna boken har gett mig mycket att fundera kring. Vi får följa den arabiske unge mannen som i sin förtvivlan efter älskads förlust väljer det som han själv beskriver som "det västa av allt ont, fundamentalismen, utan vare sig tro eller hopp, utan framtid, bara intighet intighet intighet." San Juan är hans nya katolska namn, likt Johannes i Uppenbarelseboken ska han bevittna hur ondskan ska fördrivas, jordens undergång som följs av ett himmelskt rike för de troende och jag får följa hans sista dygn innan han äntligt utför sitt uppdrag. Det är frantiska och förvirrade timmar där han slits mellan en tro på den gudomliga planen och tvivlet i huruvida ändamålet verkligen helgar medlen och redan på de första sidorna utbrister han: Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Det gäller att tro ända in i döden för "om du inte tror blir allt väldigt enkelt. Det blir ännu ett massmord.". 
Salim Bachi har skrivit en tät, rik och mycket osentimental skildring över hur det kan ha varit att vara en av de piloter som styrde in i tvillingtornen den där dagen då världen förändrades. Jag förstår så mycket att hans roman är full av referenser som jag inte på långt när kan identifiera men som enligt översättaren härrör sig från både Koranen och Bibeln. Delarna som refererar till Hamlet har jag lättare att pussla ihop och där finns mycket, mycket att upptäcka i texten. Det är en tragisk historia som vi får ta del av med bara förlorare och Bachi skildrar med hjälp av citat, koranverser och minnesbilder hur livet kan forma en människa och hur tron och tvivlet ligger mycket nära varandra. För att kunna hantera världen är det enklast om den är svart eller vit, nattens skuggor är nu ändå grå och under hans sista timmar i livet återkommer frågan: men alla oskyldiga offer?

- Döda dem alla, är svaret. Gud kommer ändå att känna igen de sina.

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

torsdag 14 juni 2012

alldeles otroligt galet - det närmar sig 100 000

sidvisningar alltså!

Bloggen har gått från ett tjugotal läsare per dag till sisådär 300. Det känns riktigt kul att så många tittar in här hos mig... Som alltid så blir besöken färre när det närmar sig sommar, det finns annat att göra än att läsa bloggar. Helt klart! Jag läser och skriver gärna när jag har lite mer tid än vanligt så jag kommer oförtrutet att skriva vidare hela sommaren, välkomna hit igen och igen!

PS. Hoppas vi ses på mässan efter sommaren också. En av mina serier på bloggen i sommar blir just inför mässan. Häääng med!

precis vad en fröken vill ha!