fredag 6 juli 2012

indien 5x - The Case of The Man Who Died Laughing

Varsågoda, det är dags att möta Vish Puri! En man i sina bästa år, något fåfäng och med en sällsynt förmåga att lösa brott. The Case of the Man Who Died Laughing är del två i serien om den förträfflige privatdetektiven som bor och lever i Delhi. Tänk er en serie böcker med Poirot eller varför inte Mma Ramotswe förlagd till Indiens huvudstad så har ni genren klar för er. Charmigt, småkvickt med torra underdrifter, myllrande gatuliv, mer eller mindre osannolika karaktärer som är mer karikatyrer än personer och genom brotten diskuteras Indien av idag. Just i den här boken är det vetenskapens förkämpe som mördas under sin dagliga skratträning av gudinnan Kali, misstänkt är den förmögne gurun som tjänar sitt levebröd på att människor söker sig till honom för att få ett lyckligt liv. Vidskeplighet, hokus pokus blandas med traditionella örtmediciner och lycka garanteras i takt med donationernas storlek. Boken igenom diskuterar Tarquin Hall hur ett modernt samhälle kan fungera sida vid sida av det traditionella och han väver skickligt ihop en lättläst, småputtrig mysdeckare.

Det görs på ett ofta fnissigt sätt och jag fastnar gärna i de små händelserna som beskriver samhället runt om, maträtterna han älskar att äta (allt som är kryddstarkt och friterat), fruns lunchklubb som blir rånad och vardagsbesvären med tjänare och medarbetare. Inga konstigheter, jag känner genren väl men det tillför en dimension helt klart med den indiska miljön. Läsvärd underhållning under en eftermiddag i hängmattan.

Tarquin Hall har en blogg där man kan läsa noveller och andra texter från hans vardag i Delhi. På svenska heter dagens boktips  Fallet med mannen som dog skrattande och bok nummer ett i serien heter Fallet med den försvunna tjänstflickan (finns i pocket).

Indien 5x är en serie inlägg med litteratur från Indien i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

torsdag 5 juli 2012

kalaha

Klassisk pose när man spelar det klassiska spelet! Jag förlorar varje gång!

bokmässenedräkning: Hur får man en ko att dyka?


En av de böcker som jag läst många, många gånger för många, många barn är Pannkakstårtan. Urcharmiga bilder fyllda av detaljer, upprepningar blandat med galenskap och dessutom en katt med mössa. Kan inte gå fel! 1985 kom den här barnboksklassikern ut och jag blir förstås sugen på att veta mer om skaparen av den här säregna och fantasifulla världen som är Sven Nordqvists. Tur att det är mässa i höst!


Hur får man en ko att dyka?

fredag 28 sep kl. 14:00 - 14:45
Sven Nordqvist har en alldeles särskild förmåga att skapa en illusion av närhet. Miljöerna blir verkliga platser där det bor människor och djur som läsaren kan besöka som sina vänner. Hur jobbar han fram sina världar? Vad driver honom när han gör en ny Pettsonbok, den första på 11 år? I Sven Nordqvists breda palett ryms också faktaböcker, som genom humor och precision öppnar nya kunskapsdörrar. Kärlek till hantverket och blick för verkligheten gör det möjligt. Var kommer den kärleken ifrån? Och hur får man en ko att gunga och dyka sådär självklart? Lennart Eng, ordförande i föreningen Svenska Tecknare, samtalar med Sven Nordqvist om drivkrafter och inspirationskällor i arbetet.
- bokmässenedräkning är en serie inlägg inför årets bok och biblioteksmässa i Göteborg, alla är taggade med bokmässa 2012, häääääng med på mina förberedelser och så ses vi snart där! - 

bokbubblarkit


Nu så har jag hela kitet klart inför nästa bokbubblarträff. Bara att komma igång! Hur går det för er andra bubblare? Är ni på gång? Måndag den 20 augusti ses vi och bubblar igen!

onsdag 4 juli 2012

född positiv

- Tycker du att det här är bra?
- Ja. Jättebra.
- Meeen, du tycker ju alltid allting är bra.
- Ock?

skulpturparken

Discussion av Tony Cragg

Först åkte vi och tittade på några skulpturer på Pilane. Sedan gjorde vi egna av det som fanns i återvinningskassen.
Två robotar pratar av J



Gemensamma referenser - fika, slänga, leka av Sofia Bäcklund
Hus på hus och batterihållare av T

note to self - julikitet

Cocoa Daisys julikit 

dagar utan hunger - ännu en fransk pärla


Hon ser ut som en isärplockad trombon, en galge från kemtvätten, en TV-antenn efter storm.
Dagar utan hunger av Delphine de Vigan är en ung kvinnas besvärjelseskrift för att ta sig ur ett behov att kontrollera sin kropp, att ta befälet över livet. Hon blir 19 år gammal inlagd på sjukhus, 175 cm lång vägandes 34 kg. Hon har behov att förstå varför, att hitta logiken, att se mönstret men mest av allt behöver hon en fristad.
Hon hade behov av att matas, bäras, omhuldas. Hon behövde det här varma rummet som skyddade henne från världen, skyddade henne från sig själv. 
Det här en stark och insiktsfull berättelse om hur omsorg kan läka, hur mänsklighet kan få människor att vilja leva och vad jag förstår är det här en mycket självbiografisk bok, så mycket att den först gavs ut under pseudonym i Frankrike. Skrivandet och skapandet är den del i läkningsprocessen och det känns som viktig läsning. Många unga hamnar i situationer där krav och prestationsångest leder till behovet att kontrollera sitt ätande, det är de duktiga flickorna som vi ska vaka extra över, de som har koll. Vill ha koll på allt. Kreativitet och skapande och en kravlös tillvaro verkade vara en väg tillbaka till livet den här gången och trots ett tungt ämne som anorexi så är det här en hoppfull läsning.

Det här är den andra boken jag läser av Delphine de Vigan och jag gillar verkligen det jag läser, både dagar utan hunger och  underjordiska timmar är lättlästa romaner med merinnehåll. Lätta att ta till sig och samtidigt ger de smått unika inblickar i huvudpersonens situation på ett sätt som gör att jag lär känna de här kvinnorna. De blir som väninnor som jag bryr mig om och önskar allt gott, precis så ska det vara att läsa bra böcker!

tisdag 3 juli 2012

sjöstjärna



J har fångat en sjöstjärna som gillade musslor bättre än vad krabban gjorde. Insåg just att den femarmade skönheten är ganska okänd för mig. Dags att googla lite!

- Tror du det är en kille eller tjej?
- En tjej förstås. Hon är ju lila.