almedalen har fallit - en väldigt aktuell thriller

Då närmar sig årets Almedalsvecka sitt slut och jag lyssnade igår klart på Erik Lewins rafflande thriller Almedalen har fallit. Vad det gäller språk och litterär kvalitet så kände jag att det fanns mycket att utveckla i den här tempofyllda romanen men vilket scenario han målar upp! Otroligt spännande, raktigenom - läsaren hålls på halster till sista sidorna och hur det slutar ska jag absolut inte avslöja.

Mr Svensson är en sydafrikansk legosoldat som specialiserat sig på att leda terrorattacker. Han har erfarenheter från olika oroshärdar jorden runt och nu har han fått ett uppdrag från en okänd uppdragsgivare. Han ska se till att genomföra ett attentat under almedalsveckan och statsministern och ett antal andra högt uppsatta politiker, lobbyister och näringslivstoppar skall tas som gisslan. Svensson fördereder sig ytterst noggrant, rekryterar en egen armé bland avhoppade svenska poliser, brittiska högerextremister och ungerska elitsoldater.

Hur allt avlöper skall jag som sagt inte avslöja här med man kan konstatera att Lewin siktar och träffar mitt i samtiden. Pricksäkert  beskriver han både politiska resonemang och argument som används i debatten för olika frågor. Det gör författaren riktigt bra, jag känner igen det Sverige han beskriver och det bidrar till att hela grejen blir riktigt otäck. Han tycks också ha god insikt i hur livvaktsarbete, säkerhetspolisens arbete och så vidare vilket gör det än mer trovärdigt.

Vill ni höra vad författaren själv tänker om rimligheten i en likande attack så kan man lyssna på Radio Gotland:

#vänskap

En särskild sorts vänskap är den när man delar ett intresse. Äntligen ses scrappinggänget och väldans mycket har vi att prata om!

inte för att jag är bilintresserad men ...

vissa bilar slår an en sträng direkt till barndomen. Vad sägs om en röd amazon med O-skyltar?
Önskar alla bloggisar en härlig helg med en nostalgitripp!

En mycket välvårdad pärla på ICA-affärens parkering - kolla in däcken med vit rand!

ett fall för Vera - seriestart ikväll

Ett fall för Vera - så heter den nya kriminalserien baserad på en av Ann Cleeves serier. Så här skrev jag om boken i december 2014:

Terminen går in i slutspurten, förkylningarna avlöser varandra och studierna ligger som en våt filt och trycker på det dåliga samvetet. Då är det bara ljudböcker tillsammans med Farmville 2 som orkas. Så är det. I brist på fler Elly Griffiths på Storytel så fick det bli Ann Cleeves Dolda djup. Jag läser att serien om Vera Stanhope, kriminalinspektör i nordöstra England, är på gång som TV-serie och jag kan tänka mig att den kommer att göra sig utmärkt. Udda poliser, dramatiska miljöer och psykologiskt intressanta fall. Min invändning är att det är lite mångordigt, det pratas och förklaras, reds ut och tydligörs. Jag kan uppskatta när händelserna i spänningsromaner är det som driver berättelsen, inte pratandet. Inte full pott för Ann Cleeves för mig men såklart kommer jag att fortsätta att lyssna. Trots att hon var en ny författare för mig så var det som att möta en gammal trogen vän, man vet vad man kan förvänta, man vet vad man faktiskt får. Gott så.

Provläs!

The Ghost Fields - ny Griffiths!

Då var det dags att gotta sig i det välbekanta. Sällan är läsandet så mysigt som när man får återvända till arkeologen Ruth Galloway och hennes extraknäck hos polisen i Norfolk. Del nummer sju heter The Ghost Fields  och kommer på svenska i augusti med titeln De öde fälten och passande nog med tanke på vädret för närvarande så börjar berättelsen mitt i en värmebölja. Ett område nära Ruths bronsåldersgravsutgrävningar skall bebyggas med moderna lägenheter och i schaktarbetet inför byggnationen hittar man ett gammalt flygplan med piloten kvar inuti. Snart kan Ruth konstatera att kroppen har släktskap med en av traktens godsägarfamiljer och hela polisstyrkan med Nelson i täten är genast på plats.

Som vanligt så är det småputtrigt brittiskt och jag kan vila i det trygga och småfnissa åt den torra humorn. De ironiska uttalandena och den fina sammanhållningen i polisgruppen värmer. Ruth och Nelson får liksom aldrig till det och det är en av sakerna som kan störa mig i den här serien. Hur svårt kan det va'? Sedan vet jag inte om just det här kriminalfallet var det som engagerade mig mest, kanske var det för att jag i vintras läste en Peter May där fyndet av ett begravt flygplan också spelade stor roll. Men det spelar ju liksom ingen roll, jag har överseende med det mesta. Det är mysigt, det är mycket brittiskt och det är lättläst. Perfekt serie att läsa i sommarhettan!

yarden - en bok att läsa i Almedalentid

Där ligger den ju - den nya snygga utgåvan med en yttre estetik som flirtar med de klassiska arbetarförfattarnas. Kristian Lundbergs blivande klassiker Yarden som kom 2009 har utökats med ett nyskrivet förord och en scendramatisering gjord av Lundberg själv. För min del så tycker jag att den skönlitterära delen kompletteras mycket fint av av pjäsen och det är både intressant och befriande att få höra andras tankar, andras röster kilas in i den värld som är Lundbergs. För visst är det så att jag läser den här boken som autofiktion. Kristian berättar från första sidan att han är en författare som hamnat i ekonomisk knipa och utan utbildning så hamnar han hos bemanningsföretaget. Han blir timanställd på Yarden där han flyttar och tvättar bilar utomhus året om. Skriver gör han några minuter på morgonen innan jobbet och de små korta texterna bildar en modern arbetarskildring. Han beskriver det monotona och själlösa i arbetet, utsattheten i arbetsvillkor som gör att en anställd kan sparkas i stunden men också solidaritet och hjälpsamhet arbetarna emellan.

I själva romanen är det egentligen bara Kristian själv och något också hans mamma som man får lära känna. Modern med en svår psykisk sjukdom, Kristian som också har psykiska problem och som tidigt självmedicinerar dem med alkohol och droger. Textsnuttarna från barndomen och tonårstiden sveper förbi och fragmenten skapar en bild av en trasig och komplicerad uppväxt som Kristian har beslutat sig för att inte utsätta sin egen son för. Därför måste han arbeta. Sköta sig. Göra rätt för sig.

Politikerveckan i Almedalen pågår för fullt och det handlar om arbete och det handlar om skolan. För en person, alltså jag själv, som har sitt arbetsliv just förlagt till skolan så blir det att en och annan tanke poppar upp. Jag följer debatterna och funderar en sväng till på det där med arbete och hur arbetet skapar både identitet och känsla av sammanhang. Roland Paulsen och Elise Karlsson har båda skrivit uppmärksammade böcker under våren som vill problematisera vår bild av arbete. Väl värt att tänka nytt kring. Snart ska jag börja på ett helt nytt arbete med nya arbetskamrater och nya arbetsuppgifter - för mig så är det både skrämmande och spännande på en och samma gång. Jag är en av de där speciallärarna som ska arbeta med läsa-skriva-räkna i de yngre åldrarna. Det kommer inte vara det minsta svårt att motivera sig för den uppgiften men jag bävar en aning för att ta mig an den monumentala motvind och nedförsbacke som skolan hamnat i.

Vi får se, arbetet är ju faktiskt inte allt. Men ganska mycket.

#upptäckarlust - dagens ord

Idag skriver jag om #upptäckarlust på Kulturkollo - välkommen dit!

vi behöver nya namn - NoViolet Bulawayo

"Se hur de ger sig av i drivor, barnen av detta land, se bara hur de ger sig av i drivor."

Så inleds en av de starkaste texter jag läst på länge om migration och flykt. Kapitel 10 i Vi behöver nya namn är bara en och en halv sida lång och borde vara obligatorisk läsning för alla! Den unga flickan Darling hämtas av sin moster, hon ska lämna kåkstaden Paradiset i Harare och få en framtid i USA och det är det tionde kapitlet som markerar skiljelinjen mellan den fattiga och på sitt sätt sorglösa barndomen med kompisgänget i slummen och tonårslivet i utanförskap och med ständig hemlängtan i Detrångtmishigan.

Vi behöver nya namn är den zimbabwiska författaren NoViolet Bolawayos debutromen och den nominerades till Man Bookerpriset 2013 och jag fick genast när jag började läsa känslan av att det här har jag läst förut, visst var det så. Troligen i tidskriften Karavan - även om jag inte hittar den just nu. Inledningskapitlet har varit publicerat som novell "Hitting Budapest" och också 2011 vunnit The Caine Prize for African Writing. Läs gärna novellen här!

Nu känns det som att jag upprepar mig men jag tycker att det här är en novellsamling, inte en roman. Kapitlen kan utan problem läsas vart och ett för sig och varje kapitel har sitt tydliga tema - kontrasten mellan de mycket rika med frukträdgårdar och de utblottade svältande barnen, biståndsarbetarna som kommer och fotograferar dem som om de vore utställningsobjekt, upproret i samband med ännu ett val som Mugabe vinner, faderns död i aids osv. Det kan tyckas som att Bulawayo har bestämt sig för att kommentera den bild av Afrika som är den som oftast kablas ut över världen och hon gör det med bravur.

Som ni märker så kommer alla mina exempel från den första halvan av boken där Darling bor med sin mamma i Harare, jag fastnade på något sätt mest för de kapitlen. I lekfull form och med massor av humor, med barnets blick på ett samhälle helt i upplösning så blir berättelserna både humoristiska och mycket skarpa kommentarer och jag gillar mycket. I den amerikanska delen är Darling tonåring och fokuset blir lite ett annat - identitet, sexualitet och behovet av att passa in är några teman. Något som återkommer genom hela boken är den underbara frukten guava med sin frön som fastnar på väg genom kroppen. I första kapitlet får jag följa med Darling och hennes gatugäng på guavajakt i den rika stadsdelen, i det sista kapitlet har en besökare från hemlandet smugglat in frukt hemifrån som Darling njuter av. Och som hon vet kommer att ge henne förstoppning.

#läsro

Dagens ord på Kulturkollo är #läsro och jag är på en plats i livet där ganska lite utanför mig själv stör. Inlägget här blir skrivet runt tio och det beror enbart på att jag var absolut tvungen att ligga kvar i sängen och läsa ut den senaste Elly Griffiths. När jag är ledig så är den bästa stunden den mellan jag vaknar och stiger upp. Det kan bli flera timmar av tidningsläsning, bokläsning och ljudbokslyssning innan jag tar mig samman och börjar dagen. Numer när allt ryms i samma apparat så blir inte ens promenaden till brevlådan nödvändig. Underbart enligt mig - waste of time enligt andra.

Hur som - läsro har egentligen lite med omgivningen att göra. Jag kan läsa varsomhelst och när som helst, det enda som skiljer sig är vad jag läser. Det är mycket beroende på vilken ro jag har i kroppen och i knoppen. Om jag har ro i sinnet så läser jag helt andra böcker än om jag har mycket som snurrar. Just idag landade jag i det välbekanta och det är mysigt, annars är sommaren oftast den tid på året då jag vågar mig ut i det obekanta. Det är utmanande och egentligen väldigt mycket mer spännande. 

Oavsett så önskar jag alla en precis lagom avkopplande juli med läsro för den som önskar och äventyr för den som önskar!