fredag 13 september 2013

jerka om en författardröm

Om du skulle skriva en bok, var skulle den i så fall utspela sig?

Så frågar Annika i dagens jerka och jag ska erkänna att jag har egentligen inte alls några planer om att skriva en bok. Men om vore verklighet så har jag många spännande kvinnoöden att skriva om i min släkt. Troligen skulle det bli en roman som sträckte sig över flera generationer kvinnor och där man kan se hur levnadsöden, kultur och traditioner, talanger och svårigheter hakar i och återkommer. Den skulle säkert utspela sig någonstans i Västergötland och vara väl förankrad i myllan, precis som mina släktingar var. Det skulle bli en berättelse om starka kvinnor, hårt arbete i små omständigheter, glädje och sång och om drömmen om något annat. En ganska typisk roman alltså och en sådan som redan är skriven, om man nu blir sugen på att läsa är Josefine Sundströms Vinteräpplen.  Läs gärna den för min bok kommer inte att bli verklighet men fantisera kring en bild kan man alltid göra.  


40 kommentarer:

  1. Och jag som kände att den boken skulle jag vilja läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästan jag också nu när jag skriver om den. Men min talang och uthållighet är för liten. Tyvärr.

      Radera
  2. Det hade varit en intressant bok att läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så mysigt med uppmuntran. Vem vet en gång...

      Radera
  3. Klart att du ska skriva den boken. Och tack för vinken om Vinteräpplen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vinteräpplen är en fining!

      Radera
  4. Gillar verkligen den typen, ska ta till mig tipset om Vinteräpplen! :) Men det låter ju som att du är någonting på spåren!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag har tänkt ganska mycket men tänka skriver ju inga böcker :-) Det skulle kunna vara en fiktiv person som var en blandning mellan människor jag kände. Miljöerna finns och...

      Radera
  5. Har inte heller några planer på att skriva men dina tankar låter intressanta, jag skulle säkert läsa den boken om den blev verklighet :)

    SvaraRadera
  6. I sin egen släkthistoria kan man ofta hitta massor med inspiration.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen, det finns intressanta berättelser nästan överallt. Det gäller bara att stanna upp och lyssna in dem.

      Radera
  7. Det finns så många öden att berätta om och om de vill bli berättade så brukar de bli det :)

    SvaraRadera
  8. Vilken spännande släkt du måste ha :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen inte särskilt spännande, men kvinnors historier är ofta intressanta. Inte min släkt mer än andras, det är spännande att gräva där man står.

      Radera
  9. Jag älskade "Vinteräpplen". Skulle gärna läsa fler, liknande berättelser :)

    SvaraRadera
  10. Ja det är inte fel, måste ta och läsa Vinteräpplen.
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag. Den är fin.

      Radera
  11. Jag tycker att du ska skriva din berättelse. Bilden är fin! Lustigt att vi nu för tiden ska smajla upp oss men då var man så allvarlig vid fotografering.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om detta fotot just så vet jag att det är taget av en ambulerande fotograf som åkte kring på landsbygden och tog porträtt.

      Radera
  12. Alltså ja. Kan du inte skriva din bok ändå? :) Låter väldigt intressant och läsvärt! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan nog inte göra berättelsen rättvisa men tack för uppmuntran. Drömma går ju.

      Radera
  13. Skulle du skriva boken så låter det verkligen som en intressant bok :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för uppmuntran, där finns flera berättelser att nysta i.

      Radera
  14. Tänk, tänk om dom vetat/kunnat fatta när de stog där så allvarliga framför fotografen att det över hundra år senare! skulle fotot visas på en "dator,läggas ut på en blogg" och ge ett sådant gensvar med många kommentarer. Tack Anna för att dom får vara med på din blogg!

    Annika barnbarnsbarnbarn till "hon som sitter ner"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan gå igång på en bild som den, sedan är det ju fantastiskt att det finns idoga och noggranna människor som du som snokar i alla kyrkböcker och samlar ihop en historia. Jag skulle vilja sätta samman alla kvinnorna i en berättelse. Tiden är tjugotal och tidigt trettiotal. Och jag lever nu. Det skulle kunna bli något.

      Radera
  15. Synd att du inte tror det blir av, för ämnet låter verkligen lockande. Och fotografier som detta är ju verkligen guld som inspirationskälla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fotografier och kyrkböcker är skatter, jag minns att Elin Boardy berättade att hennes roman Mot ljuset kom till från ett fotoalbum köpt i en antikaffär.

      Radera
  16. Släkthistorier är fina att läsa. Jag tittar gärna på gamla bilder och fantiserar om hur liven kan ha tett sig för dem. En gammal svartvit bild kan säga så mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen, jag har förstorat upp dem och ansiktena är fina att närstudera.

      Radera
  17. Det skulle absolut kunna bli något, men det är inget som jag skulle klara. Man skulle var en Kerstin Ekman!

    A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, man skulle vara Kerstin Ekman eller Elsie Johansson ;-)

      Radera
  18. Jag skulle nog få skriva om min egen hemtrakt för jag har inte alls tillräckligt med fantasi för att hitta på något eget. Men den bristen på fantasi gör ju att det inte blir någon bok heller... Jag är inte så förtjust i historiska inslag i böcker, men om det är bra berättat, med stor kännedom om miljöer och kultur kan jag uppskatta det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så med böcker, om det är bra gjort så gillar man det ;-)

      Radera
  19. Att inspiration av sin egen släkt är säkert spännande :) Min morfar släktforskar och han har fått fram en hel del spännande saker som egentligen säkert skulle utgöra bra motiv till en bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det finns mängder med berättelser som väntar på att bli nedskrivna. I mitt fall är det en släkting som kollat upp kyrkböcker och det är spännande.

      Radera
  20. Åh, snälla Anna, skriv boken! Du har redan inspirationen och motivationen, nu handlar det om hantverket! Och det är bara att rulla upp ärmarna och sätta igång. Jag ska inte säga att jag har några spännande släktöden att gestalta men jag har kommit i kontakt med några spännande kvinnoöden som jag dels skulle vilja veta mer om och dels skriva en roman om. Kom igen, nu hjälper vi varandra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jomen, visst skulle man sätta sig ned och börja. Tack för din uppmuntran!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!