en egen strand - Aino Trosell

Löftet om en egen strand, att ta några få väl valda tillhörigheter och fly vardagen till ett ställe där man kan ta det lugnt, läsa och tänka en tanke till slut är en dröm för många. Och med den känslan börjar jag läsningen av Aino Trosells nya roman. Lugnt och fint, det jobbiga ska läggas bakom och livet ska äntligt bli paradiset på jorden. Stina Ekblads röst passar osedvanligt bra till inledningen av den här boken och den ljuder fortfarande i min öron flera dagar efter att jag slutat lyssna med den väna sjungande finlandssvenskan vaggar in mig i ett bedrägligt lugn, det är nästan svårt att få ihop det med med de våldsamma urladdningar som beskrivs i Aino Trosells nya roman: En egen strand. 

Hanna och Judit är systrar, de drömmer om att leva ett ursprungligt liv där inga måsten finns, de drömmer om en egen strand på en söderhavsö. De lämnar, slitna och utarbetade, ett mörkt och grått Helsingfors och tänker sig att börja på nytt, starta om, på ett ställe där de kan vara ensamma och där solen alltid skiner. I takt med att resan fortgår får jag som läser reda på allt mer om deras bakgrund, barndom och relation. Det är där någonstans, där systrarna konstnären och socialarbetaren möts i samtal eller tystnad som ska dissekera och rekonstruera dem till helare, inte nödvändigtvis godare människor,som jag inte riktigt är lika intresserad längre. Det blir ett tuggande, ältande och resonerande om hur och vad och varför som inte riktigt passar mig. De gånger när berättelsen riktigt känns levande är äventyren, räddningsaktionerna, stormarna och hotet om att bli krabbmat. Där finns något. 

Aino Trosell kommer till mässan, tre veckor kvar till årets bokfest!