dagens spaning: litteratur i diagnosernas tid

Dagens spaning lyder: Visst har det kommit ett antal skönlitterära böcker det senaste året som ger mer nyanserade bilder av och en röst åt människor som lever med t ex ADHD, ADD eller Aspbergers syndrom?

På sätt och vis började tankarna på det här inlägget med Bron. När vi var i London hade TV-serien premiär där och Saga var överallt på reklamplats. Hon är på många vis ett spännande exempel på hur människor med särbegåvning inom ett område och total brist på begåvning inom andra får en allt mer naturlig plats i både böcker, TV och film.

Nu börjar jag faktiskt med en felaktighet, Aspbergers som diagnos finns inte längre men svårigheterna en människa kan vara i när man har högfungerande autism, som Saga, är ännu förknippade med just de orden. Diskussioner kring diagnoser inom det neuropsykiatriska området är ständigt aktuella - särskilt i skolan och särskilt i samband med ekonomi. Lovar - inget politiskt skolinlägg utan ett om böcker!

En bok som skildrar en kille som likt Saga lyckas använda sin begåvning till att lösa brott är Belinda Bauers senaste Betraktaren. Patrick är patologiskt intresserad av hur kroppar är uppbyggda och när han får börja en utbildning i anatomi upptäcker han snart att det är något som inte stämmer med den avlidne... Spännande och mycket insiktsfullt om en annorlunda ung man.

Jenny Jägerfeld skriver om ungdomar på ett sätt som jag är imponerad av - i höstas var det Jag är ju så jävla easygoing. Joanna ger oss som läser en hisnande resa in i en hjärna som inte kan sortera ett enda intryck utan sina mediciner och den är ett starkt inslag i debatten kring just medicinering av barn och ungdomar. Jag har med egna ögon sett hur hjälpta elever kan bli med rätt inställda doser så min inställning är klar.

Två böcker som handlar om hur det är att se sitt liv genom ett sugrör, rutiner som styr mest hela dagen, mönster finns att upptäcka överallt, sociala kontakter som inte är lätta att ta och hur det mesta kan förklaras helt logiskt om man bara förstår logiken är Sami Saids Väldigt sällan fin och Monomani. På bokmässan i höstas berättade han att många blandar samman den Sami han skapat i böckerna med den verklige Sami och inte är det konstigt. Det är två romaner i jag-form som verkligen ger intryck av att vara byggda på egna erfarenheter.

Samis sommar hör du här!

Hur är det med er andra? Delar ni min uppfattning? Har ni förslag på fler böcker som stöder min spaning?

Edit: Efter ett upprop på FB så har jag fått fler böcker som skildrar livet med NP- relaterade funktionshinder.

Klassikerna The Curious Incident With the Dog in the Nighttime och Här ligger jag och blöder är riktigt bra. Båda har jag läst och de rör sig inom autismspektrat. Ytterligare en roman som jag läst är Extremely Loud & Incredibly Close. Jacobs värld är också på temat, den har jag dock inte läst själv. Min vän Henry och Flickan som dök ned till jordens mitt är ytterligare två romaner som handlar om autism. Vill man lära mer om Tourettes syndrom så är Mr Tourette och jag en bra början. Den är inte skönlitterär dock utan en biografi. Mer åt faktabokshållet är Handbok för psykon som också den utgår från författarens egna erfarenheter.

Dessutom har jag fått två tips på barnböcker 9-12 som handlar om fobier: Dagens katastrofer och Monstren i skogen.

elvakaffe...

Snöstorm utanför fönstret, vårblomma och vårporslin inne. Och semla.
Överlever.

vårens program på litteraturhuset

Kika här!

bokbloggsjerka

Dags för jerka hos Annika igen. 

Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du har sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favoritgenre.

Att tipsa om bra TV-serier det skulle kunna var enkelt, men i min favoritgenre? Alltså, jag gillar att läsa många genrer - alltså får jag tipsa om serier i många olika. Logiskt eller? Hur som, just nu tittar vi på det brittiska spion/nyhetsredaktionsdramat The Hour som jag tycker är både spännande och smart. Snygg och underhållande till max är Mad Men som snart släpper den sjunde och sista omgången, sedan gillar jag Brottet och Borgen också, danskarna kan! Ibland tänker jag tillbaka på Vita Huset ned sina briljanta walk 'n talks som är en verklig favorit i genren. Lite längtar jag till fortsättningen av Sherlock som kommer i februari och fortsättningen på den där hemska serien som utspelade sig i Belfast, med han seriemördaren och Gillan Anderson som polis. Den var ruggig. The Fall heter den. Sambon netflixar och bingewatchar, kanske blir det något mer där i vår också. Ska nu runt och se vad alla andra rekommenderar :-)

PS. Kom på att höstens höjdare faktiskt var Halvbrodern, den norska serien utifrån Saabyes roman. Så, då fick jag med litteraturen också. Skönt!

ny termin - nya anteckningsböcker!

Fina presenter i fantastiska färger - visst behöver man alltid en ny anteckningsbok!

själens osaliga längtan - läsning långt utanför lådan

Viktorianska kyrkogårdar, familjehemligheter, tvillingar, steampunkmode, själavandringar, ett hus med udda hyresgäster och dessutom en amerikansk författarinna som skriver om London. Nja. Lockade sådär, men vad gör man inte för att hålla god sämja i vår bokbubblarcirkel?

Som den praktiska människa som jag är så tänkte jag att det var bäst att bara läsa den snabbt så var det överståndet, sådär som när man ska slita av en vaxremsa ni vet, men jag får erkänna att lite, lite gillade jag Själens osaliga längtan också. Det var inte lidande helt igenom och det var faktiskt till stor del Highgatekyrkogårdens (klicka nu på länken så kommer ni till the real thing) förtjänst. Jag blev fångad av kyrkogården som miljö och människorna som i romanen har bestämt sig för att bevara den, berätta om människornas öden och låta minnen leva genom att hålla guidade turer. Det lilla gänget med Robert som skriver en avhandling om kyrkogården historia i centrum, tycker jag verka ha så mysigt. Nice cup of tea and a biscuit-trevligt. Jag är själv uppvuxen nära en gammal kyrkogård och just den miljön gör att min fantasi går igång, gravstenarna och inskriptionerna triggar igång allehanda tankar. Det får inte vara för mörkt när jag passerar en kyrkogård ska villigt erkännas... Samtidigt ställs den oundvikliga frågan om vad som händer sen. Då efter.

Ramberättelsen i Audrey Niffeneggers roman handlar om att Elspeth dör i cancer och beslutar sig att testamentera sin våning, som ligger granne med kyrkogården, till sin tvillingsysters tvillingdöttrar. De får endast ärva om de lämnar sina föräldrar i Chicago och bosätter sig i London under ett år. I huset bor också Robert, Elpeths unge älskare, och mannen ovanpå med svåra tvång. Just berättelsen om honom tyckte jag också mycket om, det var en både ömsint och ärlig beskrivning av hur handikappande tvångssyndrom kan vara. Det som jag gillar minst i den här romanen är spegeltvillinggrejen - jag blir mest irriterad på de unga omogna flickorna som klär sig likadant och både vill vara samman och inte. Nu skriver jag inte mer om handlingen för det vore att förstöra boken. Det är en snabbläst, hyfsat välskriven roman som jag ändå får erkänna hade sina poänger. Jag kommer inte att läsa mer av författaren och inte se filmen baserad på hennes tidigare roman Tidresenärens hustru men helt OK underhållning för en regnig kväll i januari. Ibland behövs det en bokcirkel för att ta sig utanför lådan.

Den 20 februari ska vi prata om den här i vårt bokbubblargäng - det ska bli kul att höra vad alla tycker!

Smakprova - provsmaka Här!

Hellre en shelfie än en selfie?

Så fyndig rubrik som jag bara önskade att jag hade kommit på! Nu är det den där Helena på Ugglan & Boken som är så fiffig och utlyser en tävling. Fota din bokhylla och vinn en bok om bokhyllor.

Jag vill inte vinna någon bok men det kanske någon annan vill så jag tipsar gärna här, fota min bokhylla däremot. Det vill jag gärna. Varsågoda. Nystädad!

mammy Wata och monstret

Bilderbokstema pågår i klass 4ab och en av böckerna som jag fastnade för är skriven och illustrerad av Veronique Tadjo. Alldeles nyss läste jag hennes roman Långt från min far och Mamy Wata och monstret är en söt liten bilderbok som vill lära oss att allt inte alltid är vad det först verkar. Lättläst text utan att vara banal och underbara färgstarka bilder i ett alldeles eget formspråk piggar upp min dag. Låna och läs!

instruktion för flygrädda

INSTRUKTION FÖR FLYGRÄDDA

För att man ska kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas.

För att man ska kunna flyga
måste man högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer.

För att man ska kunna flyga
måste modet vara något större än rädslan
och en gynnsam vind råda.

- Margareta Ekström, Skärmar (1990) -