Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är en pjäs baserad på Ann Heberleins mycket utlämnande bok om sin egen bipolära sjukdom. Jag läste den förra sommaren och blev mycket tagen av Anns gripande dokument över hur maktlös och vilsen en människa kan känna sig när man lider av psykisk ohälsa. Ibland var det så att jag fick lägga ifrån mig boken några dagar för att få distans, Heberleins språk är nästan kliniskt och beskrivningarna kan kännas smärtsamma. Nu sätter Göteborgs stadsteater upp texten som monolog på Studion och jag vet ännu inte om jag tänker gå och se föreställningen. Spännande, utlämnande, krävande? Premiär i kväll! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!