om sommaren - årstidskvartetten är full

Årets finaste läsning är Karl-Ove Knausgårds vackra och tänkvärda årstidsböcker. Jag har läst dem som de kommit ut och i höstas knockades jag av den underbara dagboken när KOK skriver om sina drömmar och den förväntan han bär till den dotter som är han och fruns kommande lilla sladdis och han funderar på babyns roll i familjen. Sedan följer boken om vintern som är mer som en samling texter, där han beskriver livet om vintern i en liten by på Österlen, naturobservationer och reflektioner om vartannat. Våren handlar om en enda dag i den lilla bebisens liv, det är valborgsmässoafton och modern är på sjukhus, vardagen tränger sig på fadern och naket och osminkat får man följa vardagskaoset som det innebär att ta hand om fyra barn varav en mycket liten baby. Så är det då sommar. I den sista boken har han blandat och kråmat på med det bästa han har.  Det är dagbok, essäliknande texter om skrivande och naturobservationer, samt en rejäl dos personliga minnen. KOK kan i sina stunder bli lite pretto men sedan förlåter man honom i nästa mening, han texter lever på sitt ärliga och precisa tilltal och han sårbarhet som man upplever är genuin och ingen gimmick. 

Igen kan man komma till frågan om hur de här böckerna skall sorteras in, det är fiktion och KOK har precis som tidigare använt sig själv, sin familj och särskilt sin sjuka fru som stoff. Det är gjort med kärlek och med klädsam självdistans. Han är sparsam med barnen och skriver aldrig några namn vilket fiktionaliserar det hela något. Man kan undra om det kan vara dags att skriva något snart som är bortom familjen, bortom det autofiktiva. Det skulle jag gärna läsa. Han skriver ju så jämrans bra, man hör hans röst genom sidorna och både rytm och ton är så Knausgårdsk. Det är lätt att höra norskan genom den svenska översättningen och kanske är det meningen. Leta er också fram till samtalet i Lu dströms bokradio från i våras. Det är fint. (och jag skriver på språng så kan inte länka...)

Läs hela kvartetten om ni missat! Gärna iordning, men att läsa dem på rätt årstid tillför något alldeles extra. Om sommaren skall läsas på sommaren. 

vankelmod och good bye!

Det är något speciellt med engelska semesterorter där solen inte skiner. Doften av fukt och klorin är tryckande under låga grå himlar. Överallt sprider de gröna algerna ur sig och den pittoreska stenstaden  med sina smala gränder  känns vemodigt bedagad. Inhemska semesterfirare envisas med tunna linnen och flip flops och bara tyskarna och nordborna har regnkläder. Nordvästlig stark vind och regn färgar de unga flickornas ben blå och surfarna i sina våtdräkter njuter av fantastiska vågor nedanför de dramatiska klipporna. Stränderna ligger öde med löfte om härliga dagar när solen lyser. Då när glasskioskerna är öppna och parasollerna framme, sanden är så het att man inte kan gå på den. Jag packade två baddräkter och solhatt men inga regnbyxor. Optimistiskt.  

Bye St Ives! 

ingen utomhusläsning idag

den lilla bokhandeln runt hörnet - Jenny Colgan

I mina öron de senaste dagarna har ytterligare en lättsam roman från Jenny Colgan varit. Igår åkte jag buss förbi skylten mot St Michael's Mount https://www.stmichaelsmount.co.uk/plan-your-visit och blev förstås påmind om de charmiga böckerna om det lilla strandbageriet. Lunnefågeln Nick är charmigast av allt ... Nu är Colgan alltså här med en ny serie. Nina är bibliotekarie och blir uppsagd. Biblioteket skall bli upplevelsecenter och böckerna skall köras bort. Nina kan inte slänga böcker så hon tar hem allt fler favoriter men vad ska hon göra med dem? Helst av allt vill hon ju öppna bokhandel, att tipsa om böcker är ju det hon kan. Kanske kan man fixa en ambulerande bokhandel som kör runt till småorter där både bibliotek och affärer stängt? Det är bara ett problem, varubussen som hon har köpt i Skottland får inget parkeringstillstånd i Birmingham. Ska Nina våga lämna allt?

Ja, som ni hör så är det här en typisk feel-good/chick-lit om att våga ta chansen där den kommer. Lite romantik, inredningsporr och en hel del humor kryddat med massor av kärlek till läsning blir till en mysig mix. Sedan gillar jag inte allt med genren, det blir ibland för platt och stereotypt men som lättsam läsning passerar den. Precis som en romantisk film om en ung tjej som prövar lyckan i skotska högländerna skulle göra. 

Och nej, jag kunde inte besöka St Michael's Mount. Det var för krångligt att ta sig till med allmänna bussar. Men visst kan man tänka sig det lilla strandbageriet där i byn! 

titel: Minack - en spektakulär plats också i ösregn

Teater utomhus i ösregn och stark vind var ingen hit. Så vått och så kallt och ljudet blåste bort. Platsen däremot var helt fabulös, så vackert belägen vid vägs ände. 

https://www.minack.com/

Cornish Hot Pot i take away-kasse. Värmde gott! 

Trädgården full med suckulenter var magnifik. 

Leach pottery

Tredje dagen dagsregn och det fick bli en promenad till vägen mot Land's End. Där har Leach Pottery sin tillverkning. Eftersom utställningen på Tate också handlade om just det här krukmakeriet så var det extra spännande att se museet. Bernard Leach var grundaren och han designade både vardagsgods och utställningsobjekt. Länk kommer senare men googla gärna namnet!

I Edmund de Waals bok om porslinets historia så handlar det en hel del om hur lera och krita från Cornwall användes för att göra inhemskt porslin som liknade det åtråvärda kinesiska.  Läs den! Länk till min text om den kommer :-) 

titel: vandring i spöregn och en liten fika

fiktionen och verkligheten

Lyssnar på och läser Jacob's Room och passerar kyrkogården belägen på kullen ovanför Porthmeor Beach. Woolf beskriver kyrkoherden i den lilla stenkyrkan och den igenvuxna kyrkogården där de vita gravstenarna står på svaj. Roman och verklighet. Fin kombo!

gråa skyar och turkost hav

Långt bort i fjärran skymtar fyren. Passar på att läsa Virginia Woolf när regnet öser ned! 

Barbara Hepworth Museum

Annabelle - Lina Bengtsdotter

Annabelle av Lina Bengtsdotter är en riktigt lovande deckardebut som ger läsaren så mycket mer än en kriminalgåta att lösa. I Gullspång bor den unga flickan Annabelle, hon är sjutton och på väg mot vuxenlivet. Hon räknar ned till studenten då hon äntligen skall kunna lämna den lilla instängda håla som hon bor i. Hon pluggar för framtiden och festar hårt med kompisar däremellan och en juninatt kommer hon inte hem. Snart förstår hennes föräldrar att något hänt henne. Den lokala polisen får hjälp av Missing People och specialstyrkan NOA från Stockholm kallas in. Har Annabelle blivit mördad? 

Till Gullspång kommer så kommisarie Charlie Lager, och för henne är det inte lätt att ta sig an just det här fallet. Hon lämnade själv orten som tonåring och har aldrig återvänt. När hon nu tvingas göra det så måste hon också konfrontera sina minnen av en barndom som hon i många år försökt att förtränga. Trots alkohol, tabletter och för mycket hårt arbete har hon inte lyckats glömma och resan tillbaka blir också en resa tillbaka i tiden. Till Lyckebo, med körsbärsskogen, sjön och mamma Betty. 

Lina Bengtsdotter skildrar det lilla samhällets psykologi så förtvivlat väl, det gör ont i mig att läsa. Troligen för att jag på många sätt känner väl igen mig både i Charlies och Annabelles situation, i små samhällen runt om i landet står ungdomarna samlade kring kiosken och tristessen dämpas med alkohol, hierarkierna är tydliga och drömmarna leder alltid, alltid bort. Ibland ger skola och litteratur en utväg men viktigast av allt är att jobba och tjäna pengar så snart som möjligt. I min egen klass 9 var det fler än hälften som slutade att skolan efter nian, det fanns jobb för alla. Jag själv var en av de få som läste en treårig teoretisk linje och tog studenten. Gullspång är i all statistik en av de fattigaste kommunerna i södra Sverige, låg utbildningsnivå, höga ohälsotal och inte oväntat ett stort stöd för SD. En flyktingförläggning skymtar förbi i den här romanen, kanske kan man gissa att det dyker upp fler brott i trakten som behöver förstärkning från Stockholm?

Likt Ninni Schulmanns reporter Magdalena Hansson som återvänder till sin hembygd efter jobb och utbildning i Stockholm kan Charlie Lager i framtiden ta sig an ett antal brott, om det är tänkt att bli en serie vill säga. Hoppas det, jag kommer att läsa nästa del!  

kvällstur i St Ives

Som om att vandra i en trädgård, lavendel och hortensior överallt! Passade på att ta några bilder där den dramatiska naturen skymtar. Hoppas att det här vädret står sig! 

Måsarna hoovrade över mig när jag slog mig ned på strandpromenaden med min kvällsmat. Elderflowerdricka lokalt producerad till. Mums!

Rebecca!

What tolk me so long? Ja, det kan man verkligen fråga sig när det kommer till Daphne du Mauriers klassiker Rebecca. Det är en sån där roman som är så ofta nämnd i olika sammanhang att man nästan till slut inte vet om man läst den eller ej. Jag har lyssnat på den i en fin uppläsning av Emma Fielding,och  som bonus avslutades varje kapitel med en stunds klassisk musik. Mycket bra! Mycket bra är (förstås) romanen också.

Boken börjar med den där välkända meningen som inleder Hitchcockfilmen "Last night I dreamt I went to Manderlay again." Hela romanen är en återblick till det som en gång hänt och det är Mrs Winter som talar. Hon var en gång en ung och oerfaren kvinna som var sällskapsdam till en rik amerikanska och berättelsen börjar på Rivieran. Max de Winter, en välbärgad engelsman änkeman med ett ståtligt hus i Cornwall, uppvaktar ivrigt den unga kvinnan och snart är de gifta. När de anländer till släkthuset så inser hon snart att skuggan av Max Winters förra fru, Rebecca, förmörkar deras gemensamma framtid. Hushållerskan mrs Danvers gör livet svårt för den nya Mrs Winter och snart börjar hon tvivla på både sin egen förmåga att leva upp till rollen och äktenskapets framtid. 

För mig var det här ett perfekt sällskap att ha i lurarna under min resa mot Cornwall. Så välskrivet, inte alls otäckt som jag trodde, och bara en smula gotisk romantik. Alldeles lagom för mig som inte är såld på vildvuxna trädgårdar, stora ödsliga hus, dramatisk kust och nattliga möten .... 

we are going on a seaside holiday

Jag bokade tyst vagn på tåget till Cornwall eftersom jag inte är särskilt pigg på att konversera engelska damer i sex timmar. Tror ni nu att det var tyst i den där vagnen?  Damer och herrar 60 + var på väg till eller från semester. Några hade strandkitet klart, andra skulle vandra och de flesta skulle besöka släktingar. Efter Plymouth plockades 150 extra passagerare upp i det fulla tåget, ett havererat tåg hade släppt sina passagerare på en perrong och då mina vänner blev det rena feststämningen. Knökat med stående överallt, fulla toaletter och allmänt bra stämning. Inte ett gnäll, inte ett klagomål bara fokus på att alla skulle ha det bekvämt och trivas. Att tågresan går genom magsikt vacker natur underlättar förstås. Kunde tyvärr inte fota eftersom tåget var så fullt ...  Det var mitt lilla gnäll :-)

på väg, på väg

Hela dagen idag blir resdag mot Cornwall och St Ives. Med mig som sällskap har jag en klassiker. Vädret verkar tyvärr bli ganska trist men dotteran uppmuntrar med att det blir "a more genuine british experience" på så vis. Regnrocken är packad, extrabatterier på plats så att jag kan både instagramma och blogga. Kika in om ni vill följa min kulturtrip i västerled!

On my way!

min europeiska familj - på jakt efter DNA och en gemensam historia

Det började med ett femtioårskalas. Nja, det började ju egentligen för många år sedan när jag satte fart och digitaliserade en del av min släkts fotografier och med det följde berättelserna om människorna på fotona. Men på femtioårskalaset för en dryg vecka sedan träffade jag på en kvinna som inspirerats av Karin Bojs populärvetenskapliga bok om människans historia och som hade tagit reda på sitt eget DNA och sedan hade hon använt det i släktforskning. I Min europeiska familj  gör vetenskapsjournalisten Bojs just det, hon låter testa både sitt och några släktingars DNA och med hjälp av resultatet skriver hon om sin och mänsklighetens historia. Det allt mer precisa möjligheterna att kartlägga människors DNA har lett till att arkeologer världen över fått helt nya möjligheter att se hur människor flyttat över kontinenter. Forskare kan se hur olika grupper av människor blandats och hur på så vis både levnadssätt, kulturer, konst, uppfinningar, religioner och språk migrerat över världen. Bojs har  sin bok koncentrerat sig på Europa och hon följer tre tydliga gen-linjer bakåt. Hon har i sitt eget DNA funnit spår av de jägare och samlare som följde isranden och de stora bytesdjuren mot norr, den första bondebefolkningen som kom flyttandes från Syrien och Jordanien. Hon hittar också starka indicier på att en förmoder troligt kommit västerifrån, kanske som en slav på ett av vikingarnas plundringståg i Västerled. 

Bojs har gjort en grundlig research, rest över hela Europa och intervjuat kunniga människor på universitet och hembygdsgårdar och hennes genuina nyfikenhet för sitt ämne lyser igenom. Hon vill, med hjälp av modern teknik, lösa gåtan om vem hon är. Varifrån hon kommit. Samtidigt som hon söker sina rötter så finner hon allas våra rötter, genom DNA-teknik kan vi konstatera att vi alla är släkt, att vi alla har samma ursprung. Den lilla grupp människor som en gång utvandrade från Afrikas savanner är allas våra förfäder, och det finns mer som förenar än vad som skiljer oss åt. Hon väjer inte för att diskutera frågan om rasbiologi och hur människor genom tiderna delat upp utifrån raser. Särskilt illa behandlade har minoriteter blivit och i Sverige har samer, judar och romer särskit pekats ut. Men generna säger något annat, vi är alla släktingar och vi har alla en gemensam arvsmassa. Den europeiska familjen har både språk, kultur och gener gemensamt och Bojs är föredömligt pedagogisk när hon berättar om vår gemensamma historia. 

För en historie-nörd som mig är det här en helt perfekt bok. Jag börjar förstås genast googla på DNA-test och funderar på om det vore roligt att pröva. Jag har blivit försäkrad om att de test som finns på marknaden inte kontrollerar genetiska sjukdomar och liknande, det blir alldeles för mycket information med tanke på omständigheterna. Men visst vore det intressant att få fler ledtrådar? När jag reste i Japan så såg jag så många äldre japaner som var väldigt lika min morfar och moster. Tänk om vi har en asiatisk genuppsättning? Helst ska man ju vara fler släktingar som lämnar in så att man kan samköra dem. Optimalt vore förstås att få med mig min kusin J som är släkt med mig på alla håll ... 

Ja, ni ser. Den här släktforsningshistorien verkar ta nya vägar. 

Någon av mina läsare som gjort DNA-test? Berätta om ni har lust!