min europeiska familj - på jakt efter DNA och en gemensam historia

Det började med ett femtioårskalas. Nja, det började ju egentligen för många år sedan när jag satte fart och digitaliserade en del av min släkts fotografier och med det följde berättelserna om människorna på fotona. Men på femtioårskalaset för en dryg vecka sedan träffade jag på en kvinna som inspirerats av Karin Bojs populärvetenskapliga bok om människans historia och som hade tagit reda på sitt eget DNA och sedan hade hon använt det i släktforskning. I Min europeiska familj  gör vetenskapsjournalisten Bojs just det, hon låter testa både sitt och några släktingars DNA och med hjälp av resultatet skriver hon om sin och mänsklighetens historia. Det allt mer precisa möjligheterna att kartlägga människors DNA har lett till att arkeologer världen över fått helt nya möjligheter att se hur människor flyttat över kontinenter. Forskare kan se hur olika grupper av människor blandats och hur på så vis både levnadssätt, kulturer, konst, uppfinningar, religioner och språk migrerat över världen. Bojs har  sin bok koncentrerat sig på Europa och hon följer tre tydliga gen-linjer bakåt. Hon har i sitt eget DNA funnit spår av de jägare och samlare som följde isranden och de stora bytesdjuren mot norr, den första bondebefolkningen som kom flyttandes från Syrien och Jordanien. Hon hittar också starka indicier på att en förmoder troligt kommit västerifrån, kanske som en slav på ett av vikingarnas plundringståg i Västerled. 

Bojs har gjort en grundlig research, rest över hela Europa och intervjuat kunniga människor på universitet och hembygdsgårdar och hennes genuina nyfikenhet för sitt ämne lyser igenom. Hon vill, med hjälp av modern teknik, lösa gåtan om vem hon är. Varifrån hon kommit. Samtidigt som hon söker sina rötter så finner hon allas våra rötter, genom DNA-teknik kan vi konstatera att vi alla är släkt, att vi alla har samma ursprung. Den lilla grupp människor som en gång utvandrade från Afrikas savanner är allas våra förfäder, och det finns mer som förenar än vad som skiljer oss åt. Hon väjer inte för att diskutera frågan om rasbiologi och hur människor genom tiderna delat upp utifrån raser. Särskilt illa behandlade har minoriteter blivit och i Sverige har samer, judar och romer särskit pekats ut. Men generna säger något annat, vi är alla släktingar och vi har alla en gemensam arvsmassa. Den europeiska familjen har både språk, kultur och gener gemensamt och Bojs är föredömligt pedagogisk när hon berättar om vår gemensamma historia. 

För en historie-nörd som mig är det här en helt perfekt bok. Jag börjar förstås genast googla på DNA-test och funderar på om det vore roligt att pröva. Jag har blivit försäkrad om att de test som finns på marknaden inte kontrollerar genetiska sjukdomar och liknande, det blir alldeles för mycket information med tanke på omständigheterna. Men visst vore det intressant att få fler ledtrådar? När jag reste i Japan så såg jag så många äldre japaner som var väldigt lika min morfar och moster. Tänk om vi har en asiatisk genuppsättning? Helst ska man ju vara fler släktingar som lämnar in så att man kan samköra dem. Optimalt vore förstås att få med mig min kusin J som är släkt med mig på alla håll ... 

Ja, ni ser. Den här släktforsningshistorien verkar ta nya vägar. 

Någon av mina läsare som gjort DNA-test? Berätta om ni har lust!