det är bara att fortsätta leva

Minnessida på Fonus

När vi går genom staden över broar och torg
med doft av salt ifrån havet minns vi glädje och sorg.
Och vi minns första gången när änglarna sjöng,
hur vårsolen värmde och vintern var glömd.

Lördagsmorgon är tidningsläsning av våra tre dagstidningars kultursidor, Lundströms bokradio och kaffe på sängen. Sån är rutinen. Sen åker vi till landet och i bilen är det spanarna på P1. Är dottern hemma kan det bli melodikrysset istället ... Vi grejar i trädgården eller går långa rundor i naturen, hänger på altanen, läser och dricker en kopp kaffe i solen. 

I den rutinen ingår inte att man ska läsa dödsannonsen i GP. Inte alls faktiskt. Annars har jag gjort precis det vi brukar den här helgen. Öppnat upp huset. Blåsippor och fågelkvitter mötte mig på ön, spindlarna och dammråttorna som samlats efter drygt fem månader utan besök städades undan och dynorna till solhörnet på trappan är på plats. Kaffet smakade gott och boken var ok. Och blommorna var vita och blå. 

Ikväll är det match, och det påminner om att livet går vidare. Det är bara att fortsätta leva. 

Så gott man kan.