En modern familj av Helga Flatland hade passat så väldigt bra att skriva om förra veckan då vi hade tema syskon inne på Kulturkollo. Det här är nämligen allra mest en roman om de tre vuxna barnens reaktioner på beskedet som de får på den gemensamma storfamiljssemestern till Italien. Deras föräldrar, nyblivna pensionärer, har bestämt sig för att skiljas. På faderns sjuttioårsfest briserar nyheten, efter mer än fyrtio år tillsammans så väljer de att gå skilda vägar och Liv, Ellen och Håkon får sitt fundament rubbat. Vi tänker kanske att vi lever i en tid där familjebegreppet redan är passé och innebörden så uttänjd åt alla håll att människor i en familj närmast är beredda på att det mesta kan hända. De tre vuxna barnen i den här familjen tycker sig vara både moderna och öppna för det mesta men nyheten om föräldrarnas uppbrott skakar på många sätt om deras värld. Det är barnen, som i respektive kapitel, berättar om livet innan och efter den här dagen i Italien och man får följa med dem när de reflekterar och utvärderar sitt eget äktenskap och familjelivet, sin längtan efter att ett barn skall skapa en egen familj och föreställningen om att man bäst av allt lever tillsammans utan några bindande löften alls.
Någonstans handlar den här romanen om att verkligen titta på familjen som den är, och inte vad man skulle vilja att den var. Det är bekvämt att gömma sig i romantiska föreställningar om en underbar gemenskap och band som automatiskt finns bara för att man är familj. Alla relationer kräver att man är intresserad av varandra, lyssnar på vad de andra har att säga och att vågar visa både styrka och svaghet och så småningom så hittar de tre syskonen lite utanför sina förväntade roller. Kanske kan de bygga något som består även om mor och far inte längre lever samman, barndomshemmet säljs, sommarveckorna i stugan ska delas upp och släktmiddagarna på söndagar inte längre är.
Jag tyckte mycket om att läsa Flatlands roman, den är en lättläst och petar och rotar i många av de föreställningar som många delar kring det där som är familj. Jag rekommenderar!
Någonstans handlar den här romanen om att verkligen titta på familjen som den är, och inte vad man skulle vilja att den var. Det är bekvämt att gömma sig i romantiska föreställningar om en underbar gemenskap och band som automatiskt finns bara för att man är familj. Alla relationer kräver att man är intresserad av varandra, lyssnar på vad de andra har att säga och att vågar visa både styrka och svaghet och så småningom så hittar de tre syskonen lite utanför sina förväntade roller. Kanske kan de bygga något som består även om mor och far inte längre lever samman, barndomshemmet säljs, sommarveckorna i stugan ska delas upp och släktmiddagarna på söndagar inte längre är.
Jag tyckte mycket om att läsa Flatlands roman, den är en lättläst och petar och rotar i många av de föreställningar som många delar kring det där som är familj. Jag rekommenderar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!