jag stannar till slutet - Fatemeh Khavari

Jag stannar till slutet av Fatemeh Khavari och Annie Hellquist är en hyperaktuell bok som beskriver rörelsen Ung i Sveriges demonstration till stöd för de ensamkommande afghaner som fått besked om att de skulle sändas tillbaka till landet. I augusti 2017 inleddes en sittstrejk och som talesperson för gruppen valdes Fatemeh Khavari. Det här är hennes version av vad som hände och vi får också höra hennes berättelse om uppväxten som afghansk minoritetsbefolkning i Iran, resan till Sverige och hur hon tänker sig att kampen för att barn och ungdomar skall få möjlighet att leva i trygghet ska fortsätta. Jag blev nyfiken på nuläget för rörelsen och ser att hemsidan inte blivit uppdaterad på länge, kanske har de som engagerade sig för ett år sedan valt andra vägar att påverka.

Khavari har skrivit en bok (tillsammans med Annie Hellquist) och jag är övertygad om att hon kommer att fortsätta göra sin röst hörd i olika sammanhang. Det är bilden av en målmedveten ung kvinna som man ser i den här boken. En kvinna som redan som liten var intresserad av att skriva och rita, det faktum att hon var flicka och afghan i Iran gjorde att hon tillbringade mycket tid hemma. Skolgången var begränsad och som mellanbarn i en stor familj, där pappan försvann utan förklaring när hon var liten, så tillbringade hon mycket tid ensam. När sedan också hennes äldste bror arresterades och försvann så blev situationen för familjen omöjlig, en bror flydde till Sverige och sedan kunde familjen återförenas här. Då var Fatemeh femton och bara några år senare så är hon starkt engagerad för att stoppa deportationerna till ett land som på många sätt är osäkert att leva i.

Hon själv har aldrig bott i Afghanistan, hon har levt sitt liv som flykting först i Iran och nu i Sverige och hennes önskan är att ge rotlösa barn och unga en möjlighet att få landa, få stanna på en plats där de kan gå i skola, arbeta och bygga en framtid. Hennes tro på att det går att förändra, att människor som går tillsammans blir starka och att det finns hopp om vi hjälps åt är okuvlig. Boken slutar med att hon nu vill lära sig engelska, hon vill kunna nå ut med sin röst internationellt och hon jämför sig kaxigt med Malala. Man ska sikta mot stjärnorna så kanske man når månen ... Det gäller bara att inte låta ambitionen ta över så att budskapet glöms bort. Det ska bli spännande att följa Khavari i framtiden, alla som är intresserade av att få höra ytterligare en röst i integrationsdebatten skall absolut läsa hennes bok.

Fatemeh Khavari kommer till Göteborg i september och man kan lyssna till henne bland annat på bokmässan.