för såna som oss

Finns det smarta chicklit/feelgoodromaner som inte automatiskt låter sina karaktärer bli inklämda i unkna könsroller och fantastiska miljöer likt i sagans värld? Där de två huvudpersonerna kanske inte ens får varandra på slutet? Är det möjligt eller är genren så förutbestämd att inget utrymme finns för komplexa relationer och fler jobbiga känslor än ensamhet, svartsjuka och oro för att välja fel bland alla män som står på kö?

Ja absolut! Den svenska feelgoodgenren flyttar sig allt mer från standardmall 1A och jag har blivit underhållen av flera riktiga pärlor under sommaren. Senast lyssnade jag på För såna som oss av Tiina Nevala och Henrik Karlsson och i den möter vi förlagsredaktören Liv och litteraturvetaren Jens. En svettig dag vid Knossos möts de i en vattenkö och när de senare samma kväll stöter på varandra så börjar de prata lite smått. Jens har ett långt förhållande bakom sig och är på släktresa, Liv är på semester med sin partner för att försöka hitta tid till att prata om framtiden. Det blir inte första gången som de oplanerat stöter på varandra under det att vardagarna kommer och går.

I vartannat kapitel får vi lära känna de båda och den här berättelsen rymmer både kärlek och sorg, födelse och död och en riktigt rolig litteraturdebatt. Liv är nämligen redaktör för en chick-lit roman och Jens blir satt på att recensera den i sydsvenskan. Den diskussionen kring vad som är kvalitet och huruvida de som ställer krav på att också underhållningslitteratur skall vara välskriven är snobbar eller ej är verkligen mitt i prick. Bokbloggarna, varav jag är en då, får sig en rejäl släng för att vara allt för okritiska och bara hylla och visst känns resonemanget igen ...

Hur som, det här var en perfekt lyssning för en tågresa. Förutsägbart ibland och överraskande ibland, människor som man faktiskt brydde sig om och så en metanivå där romanens huvudpersoner diskuterar hela genrens styrkor och svagheter. Snygg, smart underhållning!

Tack bloggbohemen som tipsade!