Ljuset som lockar och förbränner nattflyet är den strålande unga kvinnan Mumtaz. Redan vid deras första möte förstår Daru att hans barndomsväns fru har en alldeles särskild lockelse på honom. Ozi och den vackra Mumtaz har just återvänt till Pakistan efter en tid i New York och de blir centralfigurer i det vackra människornas partytillvaro. Samtidigt blir Daru av med sitt jobb på banken och har inte längre råd att betala räkningarna. De två gamla vännerna umgås, men det blir aldrig på lika villkor och en sen kväll prövar Ozi Darus lojalitet ordentligt. När boken börjar slängs vi direkt in i rättegången där Daru anklagas för att ha dödat ett barn.
Man kan tänka sig att det här skulle kunna vara en tung och allvarlig historia men Mohsin Hamid är en snabbtänkt och slagfärdig berättare. Han har skrivit en skarp satir över ett land där människor med pengar skapar sina egna lagar, våld och droger är vardag. Samtidigt så är det en hoppfull berättelse om kärlek som är äkta, lojalitet som stavas med annat än pengar.
Det här var en oväntad läsupplevelse, pocketboken stod där i hyllan och jag vet inte ens när jag köpt den. Jag antar att det var det vackra omslaget som lockade mig, en nattfjäril i svart på en ornamentpräglad blå bakgrund. Så'na omslag plockar jag upp direkt - tur att innehållet var lika bra!
Den första romanen jag läste av Mohsin Hamid var Den ovillige fundamentalisten - spännande och mycket psykologiskt trovärdigt om hur en tillsynes alldeles vanlig, välutbildad ung man bestämmer sig för att bli terrorist. Två pockettips såhär i sommarregnet!
Nu vidare till grannlandet Afghanistan!
Jag har det också lite tunt i Asien och den här lät ju ganska intressant faktiskt :)
SvaraRaderaBåda böckerna är mycket bra, rekommenderas!
Radera