Feelgood, brittisk lite á la Dillon. En familjehemlighet, ett bröllop och en porträttmålande, singel trettiofemåring i huvudrollen. Jag kan inte se att det finns något i den här boken som gör den spännande eller extra läsvärd. Den håller sig tryggt inom genren, lite lagom romantiska förvecklingar i övre medelklassmiljö. Vuxensaga med alla attributen och för mig, ärligt talat ganska trist.
Det ska bli mycket intressant att höra vad mina bubblarkompisar tyckte om den på torsdag. Kanske kan de få mig att se andra sidor hos den här harmlösa underhållningsromanen?
Efter att ha läst Livet efter dig och Projekt Rosie har jag fastnat för feel good för första gången i mitt liv, så jag ska kolla efter den här.
SvaraRaderaTycker jag absolut. Den är söt.
Radera