kulturkollos tema fortsätter med Dränkt

Jag fortsätter min vecka med magi, mystik och metafysik och bjuder en repris från i våras: 

På Massolits förlagsfest i onsdags så hamnade jag bredvid en av förlagets författare och hon undrade om jag läst Dränkt? Det var en bekant till henne som skrivit och nu undrade hon vad jag tyckte. Då hade jag inte läst eftersom boken just hade kommit i min låda, men nu så. Huvudet var överfullt av plugg framåt lördagskvällen och behov av avkoppling var stor. Boken hamnade i min hand och jag medger att jag blev både imponerad och ganska förvirrad. Jag läste den nästan i ett sträck vilket i sig är ett gott betyg. Jag ville verkligen veta vad som skulle hända och jag var nyfiken på hur författaren skulle få ihop alltsamman.

Genren är inte min vanliga läsning, det här är samtid med skräckinslag där nordiska folktroväsen lever med självklarhet bredvid oss vanliga människor. Runt om i Stockholm drunknar människor oförklarligt och Unn, ung kvinna i kariären, har span på en intressant granne. Hon jobbar hårt, lever singelliv och älskar att se på skräckfilm och snart blir det svårt att skilja på fantasi och verklighet. Hennes udda och traumatiska barndom tränger sig på och till slut är det också som läsare svårt att avgöra vad som är vad.

Den osäkerhetskänslan är behållningen i min läsning. Jag vet inte riktigt vad som händer i den verkliga världen och vad som bara utspelar sig inuti någons psyke. Men, men det där med övernaturligt och en granne som heter Bäckström och troll och knytt och ... Dessutom blev jag, som vanligen är mycket skrajsen, inte särskilt rädd alls. Nja. Inte min grej. Nu fick jag mig en utmaning och läste rejält utanför lådan och det tackar jag för. Säkert är det här en bok som många kan uppskatta men den var inte för mig.