mitt sorts fredagsnöje

Klockan närmar sig sju en vacker majkväll och det är dags för Nuruddin Farah på Litteraturhuset. Elise Karlsson är  den som ska samtala med en av Afrikas mest omtalade författare. Nyligen läste jag hans roman Kartor och det är sannerligen komplex litteratur. Farah berättar att han levde i exil när han skrev trilogin som inleddes med Kartor. Han var närmast besatt med tankarna på sitt forma hemland när han skrev och han tror att det var nödvändig förutsättning för att böckerna skulle bli skrivna. Han berättar att han läst mycket i sitt liv och han har inget mot att låna lite här och där när han skriver så länge han inte blir avslöjad ...

Victory will have hundred fathers and defeat is an orphan 

är ordspråket som är centralt för hela trilogin, och det är både pojken och landet som är föräldralöst. Temat med det föräldralösa barnet och blodlinjerna återkommer i hans böcker och han menar att klanerna och iden om att blodet i släktlinjerna på många sätt skapar konflikter i både familjer och ett land. Han menar att bandet mellan en farfar och en pojke är något som är möjligt, farfadern är inte den patriark som styr utan den manliga förebild som kan förmedla visdom till barnet. 

Kartor spelar stor roll i Kartor och han valde temat utifrån det faktum att en korrekt karta av Afrika först fanns på 60-talet och att den kartan hade ritats av europeiska kolonisatörer med en linjal och inte av de grupper av människor som bott i landet. Gränserna på kartan skapar också gränser mellan människorna i romanen som t ex Askar and Misrat. 

En av frågorna som publiken ställer handlar om språk, vilket språk skriver Farah på egentligen? han berättar att när han började skriva så fanns inget somaliskt skriftspråk och han valde då att skriva på engelska som är det språk som han fått sin utbildning på. I början av 70-talet kom det somaliska skriftspråket och när han då började använda det blev han genast förföljd, han tvingades då att skriva på sina andra språk som är italienska, arabiska och engelska. Eftersom han levt stor del av sitt liv i exil så skriver han mestadels på engelska numer men hans modermål är och förblir somaliska vilket är komplicerat. 

Det han har berättat i sina böcker är inte alltid smickrande för landet och ibland kan han också numer få förvara sin rätt att få skriva och säga det som han tycker och tänker. Han menar att det inte är hans uppgift att tolka och undervisa om hans böcker, det är upp till läsaren och alla läsare har olika erfarenheter som de använder som nycklar till texten. Någon kanske har läst Dante, någon annan Vilhelm Moberg och en tredje Koranen. Alla läser han böcker med olika ingångar och förstår han texter på olika sätt. Vilket som är det rätta sättet är upp till läsaren, som författare bjuder man texten och kanske några enstaka ledtrådar men sen är det meningen att texten skall leva sitt eget liv.