effekten av Susan - Hoeg har gjort det igen!

Peter Hoeg har gjort det, skrivit en ny Smilla-roman! Ja, inte för att det är Smilla som är huvudperson i den här boken, det är Susan, men karaktärerna, upplägget och alla de detaljerade naturvetenskapliga resonemangen i Effekten av Susan är liksom i samma härad som i Hoegs succéroman Fröken Smillas känsla för snö. 

Susan är fysiker som lever i Köpenhamn, hon har en alldeles säregen förmåga som gör att alla som kommer henne nära blir fullkomligt uppriktiga. Hennes förmåga förstärks när hon har sin familj i närheten. Maken Peder är en världsberömd kompositör och de två utgör tillsammans en symbios av förnuft och känsla. Vetenskap och intuition har de båda barnen ärvt och när vi kommer in i handlingen så har hela familjen hamnat i trubbel. På en resa till Indien har de, var och en, hamnat i fängelse och när en dansk diplomat erbjuder dem hjälp om de kan bistå honom med att leta upp några dokument. Susan åtar sig utmaningen och snart har hela familjen försatts i fara, bara okonventionella metoder kan rädda dem.

Susan är, liksom Lisbeth Salander, en multibegåvad kvinna helt utan skrupler. Det är bara när något hotar hennes barn som hon tänker efter en extra gång och egentligen har hon bara haft en enda önskan i livet. Hon vill ha ett normalt liv - ett liv där vetskapen om att entropi och kaos är något som gäller slutna system och inte henne. Det här är en roman full av action, spioneri och helt fantastiska tekniska lösningar som ibland biter sig i svansen. Det är så underhållande och Hoeg har förmågan att sätta en karaktär i en mening, vad sägs om det första mötet med diplomaten Torkild Hegn:

Han är en liten och elegant man med stark tro. Det han tror på är vikten av att ha bästa möjliga skräddare och starkast möjliga statsapparat. 

Många extraordinära egenskaper har han utvecklat. Men han har aldrig haft tillfälle att jobba på sin humor. 

Jag har följt Peter Hoegs författarskap i många år nu och något som återkommer i hans romaner är civilisationskritiken, resonemangen om vetenskapens möjligheter och faror och huruvida man ska använda vetenskap till att förinta oss själva? Han vill också diskutera individens ansvar, var går gränsen mellan att använda och missbruka en unik talang? Han har ett sinne för att redovisa för detaljer som ingen annan men ibland hade jag önskat att Peter Hoeg hade gjort som Susans man Peder i den här romanen. Svängt vänster.  Det är Peder och barnens omskrivning för att göra det oväntade, inte följa planen, överraska och välja en okänd rutt.

Välskrivet, skruvat många varv och pepprat med naturvetenskap. Underhållande till max men kanske, kanske lite för mycket same, same.