onsdag 20 juni 2012

Hesslind i min hylla


Jag blir alltid så glad när jag kommer in i en bokaffär och de skyltar med lokala författare, igår på Bokia stod Lars Hesslinds självbiografiska roman Älska mig din jävel och bara väntade på att bli köpt. Hesslind var en av de där författarna med rötterna i arbetarklassen som idogt arbetade för att sprida läsningen bland unga i skolor, han skrev både för unga och för vuxna. Han ledde under många år skrivarskolor och jag har i flera sammanhang läst hans texter i samband med undervisning. Det ska bli spännande att ta sig an hans bok under sommaren - miljön är Sandarna och det är 40 och 50-tal. Det här låter som en bok för mina svärföräldrar och helt säkert för min dotter men först är den min. Bara min.

skrivarstuga fylld med fantasi

Här i detta huset råden en veritabel skrivarstuga just nu, det skrivs romaner, noveller och texter bara för att träna, jag själv bidrar med lokala pedagogiska planeringar och planer för språkutveckling... Inte så kul men nyttigt :-)

Skulle man vara sugen på att få igång sin fantasi så är spelet Story Cubes så roligt! Man slår med ett antal tärningar och så ska man hitta på en historia där alla bilderna finns med. Med små elever kan man slå med två eller tre och vuxna kan förstås utmana sig med alla nio.

Finns också som app! Ladda ned och ge fantasin lite hjälp på traven i sommar.

Hittar men sedan på en riktigt bra historia så kanske det passar att skriva ned den som novell och skicka till ICA-kurirens novelltävling. Temat är väntan, max 10 000 tecken inklusive blanksteg och tävling håller på en bit in i juli. Känner man att det vore kul att få tips i sitt skrivande så kan jag rekommendera ungdomsboken Skriv Om och Om igen. Tidningen Skriva har också en fin sajt med mängder av skrivtips. Kanske finns där fler sajter/böcker/appar om skrivandet som är bra? Tipsa gärna!

tisdag 19 juni 2012

Ann Rosman i Kungälv idag

Det är närmast pinsamt att jag ännu inte läst något av Ann Rosman. Hon bor i och skriver om Marstrand och hennes böcker blandar dåtid och nutid. Som tur är har jag snälla kollegor som lovat att låna mig de tre tidigare böckerna. I den senaste, som jag ska lyssna på under veckan, berättar hon om Carlstens fästnings enda kvinnliga fånge Metta Fock som sitter på fästning på bekännelse, anklagad för giftmord. Just berättelser med invävda verkliga historiska händelser är jag egentligen mycket svag för och jag undrar varför jag ännu inte prövat Rosman. Har man lust att få sin bok signerad av Ann så ska man passa på i Kungälv idag. Bokia mellan 12-14 och därefter Ica Maxi kl 17-18. 

5x - jag utmanar er!

Nu har jag kört två rundor med 5 inlägg 5 dagar i rad med fokus på ett visst land. Det var riktigt kul och nästa land blir Afghanistan. Kanske finns det fler bloggare därute som har lust att sätta fart med 5 gånger något? 5 inlägg  5 dagar i rad med ett tema? Hääääng på!

algeriet 5x - missa inte Nina!

Kommen till det sista inlägget från Algeriet så vill jag förstås också gärna tipsa om en ung författare. Som vanligt hittar man en bra sammanställning hos Macondo och valet faller på Nina Bouraoui.

pojkflickan - en uppväxtskildring mitt emellan två världar


Varje morgon kontrollerar jag min identitet. Jag har fyra problem. 
Fransyska? Algeriska? Flicka? Pojke?
I sin tunna men mycket välfyllda roman Pojkflickan utforskar Nina Bourari det där med känna sig född med en kluven identitet. Hon beskriver på ett närmast febrig sätt hur det kan kännas att inte vara hemma varken i Algeriet eller i Frankrike och att inte känna sig bekväm i den kropp man fötts med. I Algeriet är Yasmina sin fars dotter, hon har sin algeriska fars styrka och uppfostras till sin franska mors avbild. Yasmina känner sig tvingad att rättfärdiga sig, förklara sig, hon känner att hon bär på en hemlighet och lever ett dubbelliv. Bara med sin vän Amine kan hon känna riktig tillhörighet, han är också en av dem som står utanför.

På besök hos den stora släkten vid den franska atlantkusten heter hon Nina. Där känner hon sig inte heller del av, hon hör familjen viskande ifrågasätta hennes mammas val av make och hur kriget påverkar sättet att se på araber, genom sin hudfärg, sitt liv i Algeriet är hon annorlunda. Trots lugnet och kärleken från mormor i den franska sommaridyllen så finns där en kyla.
Men det är inte havet. Och det är inte vinden. Jag fryser av ensamhet. Och av obehag.
Längtan blir stor efter att bli bekräftad och att självklart höra till. Lösningen för henne blir att anpassa sig men inte utan att betala ett pris:
Jag anpassar mig till allt. Mycket snart. Det är som en galenskap, denna anpassningsförmåga. Det är flera liv på en och samma gång. Det är en mängd små svek.
Nina Bouraoui beskriver i sin till synes delvis självbiografiska roman med hjälp av en hetsig ordmassa hur hennes uppväxt kväver henne och hur det utlöser skrivandet. Hon beskriver det som: Min hemlighet. Att skriva. Att rädda mig från världen. och det är känslan jag som läsare får, Bouraoui skriver för att överleva. Hon skriver för att utforska och bemästra livet och hennes texter ger mig lust att läsa mer. Jag viker ibland ett litet hundöra i boken på ställen som jag vill återkomma till och i den här romanen är var och varannan sida viken, inte snyggt, men tecken på en text som berörde mig och intresserade. De korta meningarna gav texten en slags korthuggen ton som ibland provocerade mig men allt som oftast lockade mig att vilja läsa vidare och visst kan jag identifera mig i hennes tankar om det där att aldrig känna sig riktigt hemma. Så kan det kännas även om man vuxit upp i ett enda land och sett ut ungefär som alla andra. Människans strävan att känna sig hel, som ett. I Ninas liv krävdes att att hon reste till ett helt annat land, träffade en annan värld. Så kan det säkert vara för många.

- repris från oktober 2011 -

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

måndag 18 juni 2012

nu har jag bestämt mig...



För presentkortet jag fick på skolavslutningen ska jag köpa dansk samtidsroman. Jag har gillat Min mosters migrän, slukat serien som avslutades med Drottningoffret och när Hanne-Vibeke själv säger att det här är det bästa hon någonsin skrivit och dessutom kommer till bokmässan i höst. Då kan jag inte låta bli! Bokia nästa!

PS. Finns där någon som läst?

med en ängels tålamod


Ibland värmer en gåva alldeles extra mycket. Den handgjorda tovade ängelen har jag fått från en familj som tack för terminens arbete och det trots att jag då inte alltid har en ängels tålamod. Vi jobbar tillsammans, vi hjälps åt. Det värmer ett lärarhjärta :-)

algeriet 5x - vad dagen är natten skyldig

I Vad dagen är natten skyldig är det Younes som berättar sin historia. Hela livet är han klämd mellan det arabiska och det franska, mellan kolonialismen och nationalister, mellan sitt ursprung och sitt levda liv. Jag får läsa om hur hans far helt utblottad tar med sig sin lilla familj från jordbruket in till Orans förstäder. I förtvivlan överger han släktens jord för att söka lyckan och mötet med staden blir omtumlande. Younes beskriver det han ser som
En ockrafärgad, brännhet snårskog, dammig och stinkande, ympas vid stadsmuren som en elakartad svulst.
Det var inget fel på folk i allmänhet. Armodet hade inte lyckats fördärva deras sinnen, bekymren hade inte utplånat deras hygglighet. De behöll sin tro på omvärlden, och det skänkte dem oändligt tålamod.
Han ser hur fadern kämpar för att behålla någon slags värdighet och hans mor söker ständigt kämpa mot fattigdom.
Hon hade stil och grace, och när hon skyndade nedför sluttningen hann olyckan inte ifatt henne fast den hängde vid klänningsfållen som ett koppel hundar.
För att kunna ge sin son en framtid lämnar fadern honom hos en äldre bror som är apotekare och gift med en fransyska. Nu får Younes namnet Jonas, de flyttar till den mycket europeiskt orienterade lilla staden och Jonas får vänner i skolan som är fransmän, judar, berber och araber. Han träffar också flickan Émile som blir hans livs kärlek. Jonas är närmast berusad av alla möjligheter som utbildning och välbärgade vänner ger man han känner hela tiden skuld för familjen som blev kvar i slummen. Både modern och fadern försvinner utan spår.
Pappas försvinnande hade fastnat i halsen på mig. Jag kunde varken svälja ner eller hosta upp det. Han hade sina principer men hade man förlorat ansiktet så var det ingen mening med att försöka rädda det övriga.
Allteftersom Jonas växer upp blir orättvisorna i samhället allt tydligare. Han känner sig som en förrädare och försöker bidra på de sätt han förmår till att stödja frihetskampen men han har också en lojalitet med sina vänner att tänka på, det är en svår balans. Livet krackelerar allt mer och när hans vän gifter sig med Émile tappar Jonas fotfästet. Han reser tillbaka till sin barndoms slum.
Hur hade jag kunnat klara mig utan den här delen av mig själv? Jag borde ha kommit hit med jämna mellanrum för att täta mina sprickor och skapa min egna övertygelser. Nu när Rio Salado inte talade till mig i samma ordalag, vilket språk skulle jag välja? Jonas eller Younes? Hade jag varit tolererad, integrerad, tämjd?
Som exemplen på text som jag valt visar så är det här en bok med ett alldeles eget, alldeles fantastiskt bildspråk. Jag skulle kunna välja ut passager från varenda sida och dela med er. Så underbart är det! Metaforerna är många och ändå tynger de inte på något sätt ned, texten flyter och berättelsen vindlar fram precis lagom fort. Jag får följa med genom Algeriets historia från 1930 till 1960 och lyssna till många olika röster, men tydligast av alla är förstås Younas. Han är berättaren och han får representera hur komplext det kan vara det där med identitet och lojalitet.

Yasmina Khadra är en pseudonym för Mohammed Moulesshoul, militär född i Algeriet och numer bosatt i Frankrike och han predikar humanism och demokrati. Pesudonymen valde han för att hedra sin dotter och alla algeriska kvinnor och han har en aktiv hemsida http://www.yasmina-khadra.com/. Jag har tidigare läst Efter attentatet som utforskar den muslimska fundamentalism som kan förleda till terrorbrott. Sirenerna i Bagdad har jag kvar att läsa, den ser jag fram emot!

PS. Bara ett litet citat till: En kväll tassade vintern ut på tå för att lämna plats åt våren.

Algeriet 5x är en serie inlägg med litteratur från Algeriet i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

söndag 17 juni 2012

dubbelseende?

Jag måste tycka att den här boken är riktigt intressant eftersom jag lånar den på biblioteket samtidigt som jag har den hemma i hyllan. Antingen det eller så ser jag dubbelt såhär på söndagen!