tisdag 26 juni 2012

imorgon kör vi - bokmässenedräkning




- bokmässenedräkning är en serie inlägg inför årets bok och biblioteksmässa i Göteborg, alla är taggade med bokmässa 2012, häääääng med på mina förberedelser och så ses vi snart där! - 

jo nesbö sommarvärd idag

Snart är klockan strax innan ett och jag ska bänka mig för att lyssna till Sommar med den norske författaren Jo Nesbö. Jag gillar hans deckare med antihjälten Harry Hole i huvudrollen och jag gillar hans roliga barnserie om Doktor Proktor. Intelligent prutthumor för pojkar i sisådär 8 - 9 årsålder, fenomenala högläsningsböcker!Lyssna: Sommar & Vinter i P1

Om man nu skulle missa Sommarprogrammen i direktsändning så har jag hittat till den praktiska appen Sveriges Radio Play där jag kan lyssna precis när jag vill. Praktiskt!

själakistan

Själakistan är den tredje boken om kommisarie Karin Adler och som alltid utspelar sig Ann Rosmans böcker på den lilla ön Marstrand långt ut i väster. Det har hållts medeltida lajv på ön och vid offerstenen ligger en kvinna utan huvud. I en trädgård nere i trästaden sitter ett huvud uppspetat på en påle. Huset kallas häxans hus, finns där någon sanning bakom namnet? Snart kan brottet kopplas till en stegling utanför Trollhättan, Karin och hennes team förstår att de är en välplanerad massmördare på spåren.

Ann Rosman skriver lättläst underhållning med historisk touch, det märks att hon är mycket intresserad av gångna tider, människors livsöden och hur händelser i historien påverkar många generationer framåt. Häxprocesserna på Västkusten som startade just i Marstrand är en mörk del av vår historia som inte får glömmas bort. I det arbetet är Rosmans roman ett spännande och viktigt inlägg, som deckare känns karaktärerna ganska förutsägbara och stöpta i mall. Det är snällt och barnvänligt, jag skulle lätt kunna ge hennes böcker till en läsglad och historieintresserad mellanstadieelev. Om man köper genren så är det här härlig sommarläsning, allmänbildande och med lite lagom spänning som krydda.

Tack kollega G som lånade mig boken.

måndag 25 juni 2012

moment 22 - ungdomsbibel för en viss gästbloggare?

Tack för bilden som kommer från bloggen Lilla Solberga!

vatten, vatten, vattenfärg

Vad passar bättre en dag när monsterregnen (löpsedlarnas uppfattning) slår till än att se en utställning som heter Vatten?
The messenger, Bill Viola
Det är Bill Viola som ställer ut videokonst på Akvarellmuseet i Skärhamn och först av allt hamnar jag på en dokumentärfilm om konstnären. Tur var nog det för videokonst är inte vardag för mig, dessutom lyssnade jag till en kunnig introduktion av CO Ewers. Tack vare det kunde jag ta till mig en del av konstverken, en del skriver jag för det här var tålamodskrävande konst. Långsamma sekvenser med vatten och människor som förenande element och en del av filmerna tyckte jag var rent klaustrofobiska. Jag fick drunkningskänslor helt enkelt.

Flora Danica, Mikael Kvium
Betydligt lättare var det att ta till sig utställningen Luft & Ljus som består av museets permanenta samlingar och som finns i den helt nyligen invigda utbyggnaden. Med 16 meter i takhöjd fanns där verkligen rymd och det var en lättnad att komma från de mörka videorummen ut i den kyrklika salen. Urvalet denna sommar består bland annat av Mikael Kviums porträttsamling Flora Danica som får mig att småle varje gång jag ser dem och Eva Vilnes bilder av kvinnor fångade i skugglandskap.

Över mörka vatten, Eva Vilne

mot Asien - Pakistan första stopp

När jag tittar på min världskarta över årets läsning är där fattigt från Asien. Helt klart nödvändigt att råda bot på, tar mig först till Pakistan och läser Mohsin Hamids humoristiska beskrivning av livet i den snabba filen i Lahore. Nattsvärmare, där finns två sorters människor, de som har luftkonditionering och de som får svettas och det gäller till varje pris att hålla sig i den coola, svala, rika klassen. Eller kanske inte till vilket pris som helst?

Ljuset som lockar och förbränner nattflyet är den strålande unga kvinnan Mumtaz. Redan vid deras första möte förstår Daru att hans barndomsväns fru har en alldeles särskild lockelse på honom. Ozi och den vackra Mumtaz har just återvänt till Pakistan efter en tid i New York och de blir centralfigurer i det vackra människornas partytillvaro. Samtidigt blir Daru av med sitt jobb på banken och har inte längre råd att betala räkningarna. De två gamla vännerna umgås, men det blir aldrig på lika villkor och en sen kväll prövar Ozi Darus lojalitet ordentligt. När boken börjar slängs vi direkt in i rättegången där Daru anklagas för att ha dödat ett barn.

Man kan tänka sig att det här skulle kunna vara en tung och allvarlig historia men Mohsin Hamid är en snabbtänkt och slagfärdig berättare. Han har skrivit en skarp satir över ett land där människor med pengar skapar sina egna lagar, våld och droger är vardag. Samtidigt så är det en hoppfull berättelse om kärlek som är äkta, lojalitet som stavas med annat än pengar.

Det här var en oväntad läsupplevelse, pocketboken stod där i hyllan och jag vet inte ens när jag köpt den. Jag antar att det var det vackra omslaget som lockade mig, en nattfjäril i svart på en ornamentpräglad blå bakgrund. Så'na omslag plockar jag upp direkt - tur att innehållet var lika bra!
Den första romanen jag läste av Mohsin Hamid var Den ovillige fundamentalisten - spännande och mycket psykologiskt trovärdigt om hur en tillsynes alldeles vanlig, välutbildad ung man bestämmer sig för att bli terrorist. Två pockettips såhär i sommarregnet!

Nu vidare till grannlandet Afghanistan!

söndag 24 juni 2012

jordgubbscheesecake

Midsommartider är jordgubbstider och den här helgen blev det en frusen jordgubbscheesecake. Egentligen skall den serveras med drivor av färska jordgubbar med de åt vi upp igår. Tårtan smakar gott utan också :-)

Smält 75 g smör och blanda med 12 stycken smulade digestivekex. Tryck till en botten i en form med löstagbar kant. Mixa 300g jordgubbar med 1 1/2 dl strösocker och 1 tsk vaniljsocker till en slät puré. Lös upp 3 gelatinblad i kallt vatten i 5 minuter, smält dem sedan i 1 msk vatten. Rör ned i jordgubbspurén. Vispa 3 dl grädde och blanda i 200 g philadephiaost och blanda ned jordgubbsmixen. Häll i allt i formen och frys under ett par timmar. Ta fram formen minst en halvtimma innan servering och bjud massor av färska jordgubbar till.

Smaskens!

rummykub



Regnet droppar ihärdigt och sällskapsspelet för dagen heter Rummikub. IRL eller på nätet - det gäller att ha sifferminnet med sig, taktiken klar och vara uppmärksam...

Kapitalismen avklädd - Moment 22, kapitel 24

Jag läser just Catch-22 av Joseph Heller, något av en gästbloggarbibel som det vore respektlöst att ens försöka "recensera" i sin helhet, det hade bara urartat till osammanhängande hype. Kapitel 24 slog mig dock som så briljant, profetiskt och högaktuellt att det bör avhandlas separat i en bokbloggarexperimentell enkapitelanalys.

Bakgrunden till kapitel 24 är att Yossarian, en amerikansk bombflygare stationerad någonstans vid Medelhavet under andra världskriget, efter att en ung besättningsmedlem har dött i hans armar under ett uppdrag över Frankrike, har fått nog, tagit av sig uniformen för gott och bevittnar begravningen av sin vän på avstånd, sittandes naken i ett träd. Kapitel 24 handlar dock i första hand om Milo Minderbinder, en ung driftig mässofficer som byggt upp ett handelsimperium i det krigshärjade Europa men som nu har affärsmässiga problem och kommer till Yossarian för hjälp. Kapitlet, vars titel kort och gott är "Milo" består av en första halva där Milos hyperkonsekventa kapitalistiska agerande får absurda konsekvenser och en andra halva där han, sittande bredvid den nakne Yossarian, gör en ömklig men stolt reträtt från sin ideologi när hans ekonomiska intressen står på spel. Boken skrevs 1955, men kapitel 24 borde ha skrivits 2012 som en direkt satir över privata krigsföretag i Irak och bankkrisen och ni har nu tre alternativ: köp och läs hela boken, spring ned till närmaste Pocket Shop och tjuvläs kapitel 24 eller fortsätt läs Gästbloggarns påvra sammanfattning av de nitton briljanta sidorna.

M&M Enterprises (M&M står för Milo & Minderbinder) geniala affärsidé är att med av amerikanska krigsmakten lånade plan handla med varor på diverse svartabörsmarknader på ett vinstgivande sätt för att sedan leverera fantastiska råvaror till de mässer som ingår i och drivs av "syndikatet", i vilket alla - inte bara Milo Minderbinder - sägs ha en andel, oklart hur. I kapitel 24 dras upplägget till sin spets, när det visar sig att M&M nu omfattar även tyska flygvapnet. Man handlar bland annat med korv från Köln och när fyra Luftwaffeplan landar med en leverans på den amerikanska flygbasen blir Milo ärligt förvånad och förbannad när basens ledning har invändningar och vill beslagta planen.

Is this Russia? [...] Confiscate? [...] Since when is it the policy of the American government to confiscate the private property of its citizens? Shame on you! [...] Those planes belongs to the syndicate, and everybody has a share. Confiscate?  How can you possibly confiscate your own private property? Confiscate, indeed! I've never heard anything so depraved in my whole life.

M&M, som naturligtvis av ideologiska skäl vägrar att göra affärer med ryssarna, expanderar sedan fullt logiskt sina affärer till att sälja tjänster även i den direkta krigföringen. Lika logiskt säljer man dessa tjänster till båda de krigförande sidorna (eventuellt överträffar fortfarande dikten verkligheten just på denna punkt, men det beror i så fall bara på att verkligheten ännu inte separerat affärer och nationalism fullt ut). M&M gör först en lysande affär genom att sälja underrättelser om att ett tyskt bombmål är oförsvarat till amerikanerna och sedan sälja underrättelser om att amerikanerna planerar att bomba detta mål till tyskarna. Senare är man även rent operativa då Milo Minderbinder själv i flygledartornet låter syndikatets amerikanska plan lyfta för att omgående börja bomba den egna basen på uppdrag av tyskarna.

Här någonstans har Heller bottnat absurdometern (och 1955 var krig på privat entreprenad ännu mer absurt än idag) och väljer att ge Milo problem. Milo har med en sällsynt affärsmässig felbedömning valt att köpa upp hela den egyptiska bomullsskörden och det väller nu in osäljbar bomull till syndikatet - den lilla del han lyckas sälja säljs med förlust och köps genast upp av egyptiska bomullshandlare som säljer tillbaka den till Milo för det högre priset. Han kommer till Yossarian i trädet för att prova idén att sälja chokladdragerad bomull som mat till soldaterna, en idé som Yossarian underkänner. Milo i trädet, nu ett offer för sin omhuldade kapitalism, gör ett ynkligt intryck där han vill att alla delägarna nu skall göra sitt för att rädda syndikatet.

I just can't watch it, he cried turning away in anguish.

För ett ögonblick tror man att Milo menar begravningen som Yossarian följer på avstånd, innan han fortsätter:

I just can't sit here and watch while those mess halls let my syndicate die. [...] If they had any loyalty, they would buy my cotton till it hurts so that they can keep right on buying my cotton till it hurts them some more.

När Yossarian frågar varför han inte säljer bomullen till amerikanska staten med hjälp av mutor börjar Milo sin ideologiska reträtt, genom att han omformulerar Yossarians bondfångarråd blir de kompatibla med Milos kompromisslösa ideologiska grund.

It's a matter of principle. [...] The government has no business in business , and I would be the last person in the world to ever try to involve the government in a business of mine. But the business of government is business. [...] And the government does have the responsibility of buying all the Egyptian cotton I've got that no one else wants so that I can make a profit, doesn't it? [...] Bribery is against the law [...]. But it's not against the law to make a profit, is it? So it can't be against the law for me to bribe someone in order to make a fair profit, can it? 

Efter att ha slagit fast att a strong Egyptian cotton speculating economy means a much stronger America, klättrar Milo mödosamt ned från trädet. När han ångrar sig och klättrar upp igen tror man för ett ögonblick att han skall säga något medkännande till den nakne och sörjande Yossarian, men det visar sig att kapitalismen förkroppsligad av Milo Minderbinder är noggrann med detaljer snarare än medkännande.

I wished you'd put your uniform on instead of going around naked that way. [...] You might start a trend and then I'll never get rid of all this goldarned cotton.


/Gästbloggare M