lördag 7 september 2013

suger ut det sista av sommaren

sista svängen...

Sista svängen med båt innan upptagning, Finnkampen på TV och rönnbärsklasarna mogna. Vemodet slår till, tur att man kan leka lite med InstaFrame. Rolig app!

författarfrukost med Lena Sundström idag


Klockan 10 idag ordnar ABF en författarfrukost där Lena Sundström berättar om sin nya bok Spår. 
Gästbloggar'n har läst och skrivit om den här  och missar man Lena den här helgen så kommer 
hon till mässan om några veckor:
  • Sverige och rättsosäkerheten

    Datum & tid: torsdag 26 sep kl. 11:00 - 11:45
    Arrangör: Natur & Kultur
    Kod: To1100.5
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    I samma anda som Gellert Tamas Lasermannen har Lena Sundström skrivit den dokumentära thrillern Spår, som handlar om historien bakom avvisningen av egyptensvenskarna. Jens Mikkelsen och Katia Wagner, författare till De förlorade barnen, har mött några av flera hundra ensamkommande flyktingbarn som har försvunnit i Sverige. Alla tre skriver avslöjande och spännande om nutida rättsskandaler i en globaliserad värld och om gripande människoöden. Vilket ansvar har Sverige för de utsatta barn och vuxna som söker skydd här? Blundar Sverige för mänskliga rättigheter?
    Moderator: Björn Linnell, senior advisor på Natur & Kultur.
  • Dokumentärthriller om en av de största politiska skandalerna i Sverige

    Datum & tid: torsdag 26 sep kl. 13:00 - 13:30
    Plats: Litteraturscenen, A01:60
    Arrangör: Författarcentrum och Sveriges författarförbund
    Språk: Svenska
    Kod: Sc08299
    Scenprogram, ingår i entrébiljetten.
  • Nutida rättsskandaler i en globaliserad värld

    Datum & tid: torsdag 26 sep kl. 16:40 - 17:00
    Plats: Internationella Torgets Scen, H-hallen
    Arrangör: Natur och Kultur
    Kod: Mo08700
    Scenprogram, Monterprogram
    Om Egyptenavvisningarna år 2001 och de hundratals flyktingbarn som försvunnit spårlöst i Sverige.

fredag 6 september 2013

plötsligt händer det - 5 miljoner i min hand!

Eller kanske inte. Fantisera går ju! Annika uppmanar oss i veckans jerka att göra just det, hur skulle det vara om man faktiskt plötsligt hade fem miljoner till övers?

Inte alls så enkelt att svara på. Mitt svar blir dessvärre varken spännande eller särdeles upphetsande. Mest bra vardag.

För mig handlar det mesta just nu om att hitta ett yrke som jag vill arbeta med tills pensionen. Något som känns meningsfullt och där jag kan bidra. Gärna med min passion för läsning och böcker som byggsten, jag har jobbat länge i skolans värld och när jag läste igår om litteraturpedagogen som uppmanar att ge personal läsvårdsbidrag likväl som friskvårdsbidrag så smålog jag. Hoppas att min utbildning, som startar på måndag (jippi), kan hjälpa till att hitta fram till ett yrke där jag kan få uppmuntra och inspirera till läsning. Gärna med IT som verktyg.

Men, pengarna då? Jo. Jag skulle gärna vilja jobba lite mindre och studera och läsa lite mer. 5 miljoner räcker till deltidsstudier livet ut. En liten resa till en storstad ett par gånger per år ska det nog kunna räcka till också :-) New York eller San Fransisco vore inte fel!

en egen strand - Aino Trosell



Löftet om en egen strand, att ta några få väl valda tillhörigheter och fly vardagen till ett ställe där man kan ta det lugnt, läsa och tänka en tanke till slut är en dröm för många. Och med den känslan börjar jag läsningen av Aino Trosells nya roman. Lugnt och fint, det jobbiga ska läggas bakom och livet ska äntligt bli paradiset på jorden. Stina Ekblads röst passar osedvanligt bra till inledningen av den här boken och den ljuder fortfarande i min öron flera dagar efter att jag slutat lyssna med den väna sjungande finlandssvenskan vaggar in mig i ett bedrägligt lugn, det är nästan svårt att få ihop det med med de våldsamma urladdningar som beskrivs i Aino Trosells nya roman: En egen strand. 

Hanna och Judit är systrar, de drömmer om att leva ett ursprungligt liv där inga måsten finns, de drömmer om en egen strand på en söderhavsö. De lämnar, slitna och utarbetade, ett mörkt och grått Helsingfors och tänker sig att börja på nytt, starta om, på ett ställe där de kan vara ensamma och där solen alltid skiner. I takt med att resan fortgår får jag som läser reda på allt mer om deras bakgrund, barndom och relation. Det är där någonstans, där systrarna konstnären och socialarbetaren möts i samtal eller tystnad som ska dissekera och rekonstruera dem till helare, inte nödvändigtvis godare människor,som jag inte riktigt är lika intresserad längre. Det blir ett tuggande, ältande och resonerande om hur och vad och varför som inte riktigt passar mig. De gånger när berättelsen riktigt känns levande är äventyren, räddningsaktionerna, stormarna och hotet om att bli krabbmat. Där finns något. 

Aino Trosell kommer till mässan, tre veckor kvar till årets bokfest!


torsdag 5 september 2013

egenmäktigt förfarande - en kärleksroman?

De fruktansvärda glappen mellan tanke och ord, vilja och uttryck, verklighet och overklighet, samt det som växer i dessa glapp, är vad den här berättelsen handlar om.

Ingenting är enkelt, ingenting är lätt när kärleken blir till besatthet. Kärleken blir till ett energiförbrukande slukhål där själva iden om kärleken blir viktigare än känslorna i sig.

Men förälskelsen är total, även totalitär. Den omfattar allt man gör och tänker, därav dess skövlande kraft.

Egenmäktigt förfarande är Lena Anderssons femte roman och huvudrollen har Ester Nilsson, poet, essäist och filosof. Vid arton års ålder insåg hon att livet ytterst går ut på att förjaga tristessen och när hon nu är trettioett så har livet ändå gått i stå. En vårdag får hon ett uppdrag, hon ska hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask och när hon lär känna hans verk, läser om honom och slutligen träffar honom så är hon fullständigt förlorad. Förälskelse eller beroende, besatthet eller bara ett sätt att bli bekräftad. De bygger upp en relation där:

Ingen av dem var riktigt intresserad av henne men båda var intresserade av honom.

Den som vill minst är alltid starkast i en relation, vilket i den här berättelsen är han. Det utvecklar sig till en slags terrorbalans med önskan om att bli älskad, sedd och åtrådd som krigsbyte och där finns en skevhet mellan vinnaren och förloraren. Ester hanterar sina frustrationer med löpträning och just den detaljen tycker jag är uttjatad, tror att det är den fjärde romanen på kort tid där kvinnor tar till maraton för att kontrollera något i sina liv. Med en filosof och en konstnär som huvudkaraktärer så bäddar Lena Andersson annars för en resonerande roman där de existentiella frågorna får ta rejält med plats och hon gör det med meningar som kräver att jag funderar på innehållet, stannar upp, ord som man kan känna igen sig i och återkomma till. Många gånger. 

Lena om sin roman kan man lyssna till i Lundströms bokradio och samtalet mellan henne och Philip Teir på mässan ska jag inte missa!
  • Dissekerar kärlek i vår samtid

    Datum & tid: fredag 27 sep kl. 13:00 - 13:45
    Arrangör: Natur & Kultur och Norstedts
    Kod: Fr1300.2
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Både Lena Andersson (Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek) och Philip Teir (Vinterkriget – en äktenskapsroman) har skrivit romaner om relationer och besatthet. De utspelar sig i nutid i Stockholm respektive Helsingfors. Huvudpersonerna kastas mellan hopp och förtvivlan. Oförnuft och känsla tar överhanden, total maktlöshet och eufori blandas. I essäboken Min frihet diskuterar Björn Larsson kärleken kontra friheten. Han tar sitt eget liv som exempel på att friheten är en ständig erövring och att den måste ingå kompromisser med kärleken. Varför skriver dessa författare om kärlek just nu?
    Moderator: Björn Linnell, senior advisor på Natur & Kultur.
  • Kärlek, makt, vanmakt

    Datum & tid: fredag 27 sep kl. 15:30 - 16:00
    Plats: Litteraturscenen, A01:60
    Arrangör: Författarcentrum och Sveriges författarförbund
    Språk: Svenska
    Kod: Sc08324
    Scenprogram, ingår i entrébiljetten.
  • Är det ens en kärleksroman?

  • Datum & tid: lördag 28 sep kl. 10:30 - 10:50
    Arrangör: Natur & Kultur
    Kod: Lö1030.2
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Lena Andersson och Sami Said är båda aktuella med romaner om kärlek. Sami Saids Monomani är ett enda långt brev (kärleksbrev?) till Sara. Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande handlar om den korta relationen och att inte kunna släppa greppet. För visst är det kärleksromaner?
    Moderator: Björn Linnell, senior advisor Natur & Kultur.

onsdag 4 september 2013

nybubblat!


Ser ni snygga ut?

Självklart är vi snygga när vi bokbubblar! Bubblade var ordet om serieversionen av Svindlande höjder och vi var väl inte särdeles positiva någon. Jag själv som nästan aldrig sågar, sågade rejält. Vi konstaterade att vår skara, med bara svensk- och engelsklärare just denna kväll, inte var målgruppen för den här boken. Handlingen var svår att följa i det stympade formatet, ingen av karaktärerna var sådan att man ville engagera sig i dem och den känslomässiga bergochdalbana som sidorna bjöd kändes bara lite för mycket. Vi pratade om den skulle passa för de elever som vi möter och var skeptiska. Estetiken och dramatiken känns för överdriven också för en tonåring, men vad vet vi? Som alternativ till att läsa klassikern så kanske? För de elever som behöver visuellt stöd så kan bilderna hjälpa till men nja...

I den romantiska genren hör det ju till att det ska vara åska, hagel och drivis, caperna och håret ska blåsa i vinden och det ska vara mörk, ond bråd död men vi undrade om det verkligen måste innehålla karaktärer som är så helt oälskansvärda? Labila, bortskämda psykopater? Vi jämförde med Jane Eyre och tyckte nog att det i den boken fanns människor att sympatisera med. Kommer man sedan till Jane Austen (som visserligen var tidigare än Bronte men ändå) så finns där en espri och en humor som totalt saknas i den här boken. De tar sig själva helt enkelt alldeles för mycket på allvar de här karaktärerna och hur någon kan kalla det här en romantisk bok överhuvudtaget kan man undra. Alla attributen för romantik finns där förutom just kärleken.

Såklart pratade vi om mycket annat också, bokmässan om några veckor, ungdomsböcker, filmer och skola. En smula skola och en smula bebis. Bra bubbel med andra ord!

Nästa gång ses vi den 2 oktober och till dess läser vi Bjärbo och Lindbäcks ungdomsbok Vi måste sluta ses på det här sättet. Sen är det Doktor Glas den 11 oktober och Kim Thuy den 22. Trevlig höst ahead!


Tematrio: Gästbloggarns tegelstenstrio

Det senaste ett och ett halvt året har jag, snart, läst tre livsförändrande tegelstenar. Eftersom jag är lite pretto och elitist kan jag inte utesluta att den kulturella coolheten påverkat min läsupplevelse, men de tre angloamerikanska klassikerna, tillika tegelstenarna, Moby Dick, Ulysses och den hittills av Gästbloggarn obesjungna Gravity´s Rainbow har faktiskt expanderat mina sinnen, fördjupat min själ och gjort mig till en inte bättre men mer komplex människa. Det finns en tidsmässig symmetri här, med ett sextiotal år mellan var och en av böckerna, vilket är lite vackert och får mig att längta efter ytterligare ett paradigmskiftande epos inom något decennium. Efter Moby Dicks oväntat humoristiska existensialism, för det är det väl, via modernismen i Ulysses till den hysteriska realismen hos Pynchon (ja, jag har googlat den senare) kommer, ja vadå? Det blir i alla fall inte ironi eller webinfluerade formexperiment är mitt tips.

Förutom att de är tjocka och en rejäl utmaning att ta sig igenom, vad förenar då dessa tre verk? Det finns en massa referenser, kulturella och vetenskapliga, som jag upplevde som sekundära, inte minst för den uppenbara satir med vilken samtliga tre författare presenterar sin lärdhet. Ishmaels pseudointellektualitet och banala iakttagelser, det utstuderade kapitelschemat med läsanvisningar till Ulysses eller de icke-kausala pavlovianska beroendena mellan V2-nedslagen i London och Slothropes kärleksliv är samtliga en drift med hur inte särskilt långt vi kommit i vår förståelse av oss själva. Istället är det de svindlande vackra beskrivningarna av mänsklighet som sådan som slår undan benen på läsaren. Alla de här böckerna har jag vid tillfällen velat lägga undan för att några sidor senare sitta med, nästan, tårar i ögonen när man sveps med igen. Det är inte något så lättfångat som igenkänning utan man är hos någon annan och förstår. Skall jag dra till med något så är det detta: kanske finns trots allt de kulturella referenserna där av en anledning mer än att roa. Alla tre håller i ena handen upp vad vi tror att vi är och i den andra vad vi är. Vi.

/Gästbloggare M

tisdag 3 september 2013

en säng som blev en matta som blev en...

En härlig ny säng på landet genererade en värdecheck på det stora blågula möbelvaruhuset, den användes till en ny vacker matta i Lund. De fem kronor som blev över räckte till en praktisk kasse. 

Helt logiskt - en säng som blev en matta som blev en kasse. :-)