måndag 16 september 2013

vart är vi på väg?

Biljett bokad, nu är det bara att vänta...

litteraturhuset öppnar snart i Göteborg!

I samband med mässan slår litteraturhuset upp sina portar, spännande program väntar. Kolla in!
Redan andra oktober är det dags för Bodil Malmsten och Jessica Schiefauer, sedan följer klassikerserie med kaka (Ulysseus översättare t ex), Kim Thùy, Valle Wigers och realesefest för Granta! Härlig höst ahead!

vi måste sluta ses på det här sättet - en bok med två författare


Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck har en bok ihop, processen fram till födelsen av Vi måste sluta ses på det här sättet har vi alla kunnat följa på bloggen, och det har varit riktigt spännande. Skrivarvåndor, miljöer och praktiska beslut har förevisats inför öppen ridå. Kul grepp! När jag sedan skulle läsa boken blev jag nästa lite orolig, hur skulle det här experimentet funka? Två olika berättarröster, två olika författare och en handling. För mig funkade handlingen - gymnasietjej träffar kille på krogen och inser sedan att han jobbar på skolan där hon själv går, hur ska den ekvationen gå ihop och kan de ens ses igen? Greppet med två personer som i var sina kapitel a la David Levithan eller John Green, där de berättar ur sin synvinkel tycker jag funkar också men nu kommer men:

Jag tycker att Hanna och Jens-kapitlen är alldeles för lika i språk och ton. Det hade funnits en poäng i att skriva dem mer olika än de är. Jens är en 24-årig småbarnspappa, Hanna är 18 och drömmer om studenten och Paris,  för mig så kunde skillnaden i tankar och språk varit tydligare. Nu är det här en helt OK ungdomsbok för mig men inte det där lilla extra. Säkert tycker andra annorlunda och också det kan man följa i sociala medier. #slutases är taggen på twitter. Självklart kommer författarna till mässan också - kolla in deras program:

  • Crossover – när vandrar ungdomsboken över till vuxenhyllan?

    Datum & tid: fredag 27 sep kl. 10:00 - 10:45
    Arrangör: Bonnier Carlsen, Gilla Böcker och Lilla Piratförlaget
    Kod: Fr1000.8
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Hur kommer det sig att ungdomsböcker har blivit så populära, också bland vuxna? Och vad betyder egentligen begrepp som ung vuxen och crossover? Jenny Jägerfeld (Jag är ju så jävla easy going), Lisa Bjärbo (Vi måste sluta ses på det här sättet), Magnus Nordin (Avgrundens änglar) och David Wiberg (Dagboksanteckningar från ett källarhål) pratar om fenomenet utifrån sina författarskap och aktuella böcker tillsammans med Yukiko Duke, redaktör Vi Läser.
  • Skriva tillsammans för unga

    Datum & tid: fredag 27 sep kl. 11:30 - 11:50
    Plats: C03:02
    Arrangör: Kulturrådet
    Kod: Mo08673
    Monterprogram, ingår i entrébiljetten.
    Författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck har skrivit en bok tillsammans.
  • Dubbelt så roligt, dubbelt så bra?

    Datum & tid: fredag 27 sep kl. 16:30 - 16:50
    Arrangör: Gilla Böcker
    Kod: Fr1630.4
    Seminarium, seminariekort erfordras.
    Hur skriver man en bok tillsammans med någon? Vem gör vad? Vi måste sluta ses på det här sättet är en kärleksroman för unga vuxna där Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck skildrar varsin huvudperson i vartannat kapitel.

söndag 15 september 2013

på babel ikväll:

Boken skriver jag om HÄR!

kyrkovalet är dagens snackis

Kyrkovalet diskuteras på sociala medier och alla uppmanas att gå och göra sin röst hörd. Som i alla demokratiska sammanhang så är det klart att man ska vara med och bestämma, om man är medlem förstås. Eftersom jag bott i en kvinnoprästfientlig församling (St Pauli) och flyttade till ytterligare en (Johanneberg) så har jag aktivt valt att gå ur kyrkan. För mig blir det alltså inget röstande just idag, men i princip så...

Den vackra kyrkan hittar man inne i dockan vid Lindholmspiren. Så skimrande i septembersolen!

Det vi kan stå för - Breiviks försvarare försvarar sig

Geir Lippestad valdes ut av Breivik eftersom Lippestad agerat försvarsadvokat i ett uppmärksammat fall med nynazistiska kopplingar tio år innan Utöya. I Det vi kan stå för följer vi Geir från det han seglar in i Oslofjorden precis när bomben exploderar tills dess att rättegången är över och man kan summera vad Breivik eventuellt uppnådde med sin terroristgärning. En yrvaken Lippestads första reaktion är att tacka nej när polisen ringer och vill att han skall infinna sig för att förhören skall kunna startas. Hans fru övertalar honom dock och någon timme senare lyssnar han till en oberörd Breiviks detaljerade redogörelser. Ett problem han omgående ställs för är hur pressen skall hanteras. En strategi läggs upp där "värdegrunden" redogörs för - det norska samhällets rättssäkerhet. Geir etablerar även ett sätt att kommunicera där han kan förmedla Breiviks tankegångar men samtidigt själv distansera sig från dem. Sedan följer berättelsen om hur teamet byggs upp runt Lippestad, Breiviks vilja att få rättegången att bli hans politiska arena och Breiviks val mellan att vilja dömas som tillräknelig eller inte tillräknelig. Lite glimtar av Lippestad som familjefader får vi också.

Ett problem författaren själv nämner är hans tystnadsplikt och även om jag är förvånad att den medger att man över huvud taget skriver en sådan här bok lägger den hämsko på berättelsen. Att Breivik förblir en icke-personlighet kan dock till minst lika stora delar bero på att Lippestad är en icke-skribent. Om inte det vore nog så är han tråkig och självgod också (författaren alltså, Lippestad som person är säkert hyvens). Största drivkraften verkar vara att förklara varför han åtog sig det för gemene man moraliskt tveksamma uppdraget att försvara en massmördare och det behovet kan man ha respekt för. Här vävs det dock ihop med högtravande (och till förbannelse upprepade) hyllningar av det norska samhällets rättstänkande (den där värdegrunden ni vet). Lippestad är överdrivet noggrann med att betona hur hela Norge stod upp under denna kris på sin gemensamma värdegrund och man undrar lite varför detta är så viktigt för honom. Resonemanget gränsar till någon sorts inverterad Breiviklogik där alla måste tycka likadant. Min teori (som stärks av att små ointressanta misstag i Lippestads arbete också överförklaras) är att allt egentligen är ett försvarstal och kanske måste man ha levt under detta år i landet med den gemensamma värdegrunden för att förstå det kontroversiella i att Breivik hade en offentlig försvarare. Och vem försvarar försvararen?

/Gästbloggare M

Läs mer i DN.

lördag 14 september 2013

nästa stopp: Tyskland!

Lyrans jordenruntresa fortsätter med ett stopp i Tyskland. Bjuder en repris från februari 2013:
Ännu en berättelse om judarnas situation i Tyskland under kriget. Kan det verkligen vara något? Är nu inte det mesta berättat, det mesta sagt?

Nej, nu är det väl en gång så att det kan inte bli för många skildringar av en av mänsklighetens grymmaste handlingar, Adams arv av Astrid Rosenfeld tillför dessutom något nytt, något som jag inte läst förut.

Boken och berättelsen börjar vid tiden för murens fall. Eddy växer upp med sin mamma och hans trygghet är mormor som bor i den stora lägenheten i Berlin, uppe på vinden har morfar isolerat sig, krigsskadad. När morfar dör gifter sig modern med en vagabond och ett kringflackande liv utan skolgång blir vardag för Eddy. Han blir en gatsmart kille som klarar sig i alla lägen och ständigt blir han påmind om hans likhet med sin mormorsbror Adam.

Eddys mormor dör och, i den tillstängda vindsvåningen i lägenheten i Berlin ligger ett manuskript märkt Adams arv. Adam var en judisk pojke som växer  upp i Berlin, med sin vackra mormor och en krigsskadad morfar på vinden,  han träffar som mycket ung en flicka, Anna, de förälskar sig och sedan bryter kriget ut. De kommer från varandra och Adam tillbringar resten av sitt liv med att söka efter och försöka rädda Anna. Eddy läser de handskrivna sidorna och bestämmer sig för att leta rätt på Anna, kanske har hon mot alla odds överlevt utrensningarna?

Det lite ovanliga i den här berättelsen är hur tyskarna beskrivs. De nazistiska höjdarna blir antingen urklipp på en vägg eller mänskliga, familjen har en nära vän som blir SS-major och hans lojala omsorg om Adam och hans mormor är nästan självutplånande. Lojalitet är ett tema och den kolsvarta humorn, galghumorn med snabba repliker och absurda situationer ett sätt att hantera den sorgliga berättelsen men det som stannar i mitt minne är ändå kärlekshistorien. Den mellan Adam och Anna som inte ens hann börja innan den tog slut och som blev Adams öde. De två tiderna speglas snyggt i varandra och tydligt är att generationerna har mycket gemensamt, kanske hade Rosenfeld kunnat hoppa över slutet. Det behövdes inte, jag var alldeles nöjd ändå.

En annan roman som jag läst det senaste året och som också gav mig nya perspektiv på Tysklands historia är I skuggan av min bror av Uwe Timm.

Andra som skrivit om Adams arv är: SvD, Mimmimarie och Fru E.

höstens första tävling!

Nu har det hänt igen! Jag har fått ett recex av en bok som jag inte hade tålamod att vänta in utan läste innan det dök upp i min låda. Ayana Mathis debutbok skrev jag om häromdagen och det är en fin, men vemodig, roman om livet för den färgade kvinnan Hattie och hennes barn. Börjar sisådär i tjugotalet och slutar nästan i  nutid. Hatties Liv heter alltså den helt olästa boken som jag nu lottar ut och för att vara med så vill jag att du kommenterar här i bloggen. Skriv vem du är och hur jag kan nå dig, vill du ha större chans att vinna så kan du tipsa om tävlingen på FB eller på din blogg. För varje tips får du en extralott! Du är välkommen att tävla fram till kl 24 den nittonde september. Vinnaren kommer här på bloggen den tjugonde.

Välkomna att pröva lyckan!

Tävlingen nu avslutad. 

fredag 13 september 2013