korta listan här - Man Booker 2019

14 oktober får vi reda på vem som vunnit The Booker Prize 2019 och häromdagen tillkännagavs den korta listan över nominerade. 

Margaret Atwood (Canada), The Testaments (Vintage, Chatto & Windus)

Lucy Ellmann (USA/UK), Ducks, Newburyport (Galley Beggar Press)

Bernardine Evaristo (UK), Girl, Woman, Other (Hamish Hamilton)

Chigozie Obioma (Nigeria), An Orchestra of Minorities (Little Brown)

Salman Rushdie (UK/India), Quichotte (Jonathan Cape)

Elif Shafak (UK/Turkey), 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World (Viking)

Den enda boken jag läst hittills är Elif Shafaks och mina tankar om 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World.  I min hylla står Minoritetsorkestern som absolut måste bli läst innan oktober. Har ni andra läst några av de nominerade? 

nio främlingar - Liane Moriarty

Jag fortsätter min läsning inför bokmässan och en av författarna som jag ska äta frukost med där är Liane Moriarty. Hennes böcker är älskade av många och bearbetningen av Big Little Lies till TV är både en kritiker- och tittarsuccé. Relationer, hemligheter och lögner är återkommande teman i hennes böcker och miljöerna/karaktärerna är ofta ur den australiensiska medelklassen. Jag har läst det mesta som kommit på svenska och ofta tyckt att böckerna varit lite långa och ganska pratiga. Nu var det dags för Nio främlingar. 

Kärleksromansförfattarinnan Frances är på väg till en tiodagars kur på ett hälsohem, livet är en blandning av värmevallningar, refuseringar och en sprucken kärlekshistoria. I stort behov av att börja om skriver hon in sig på det exklusiva hemmet som lovar total transformation. Väl där möter hon ytterligare åtta gäster och de visas runt i den lyxiga anläggningen som drivs av Masha, en medelålders kvinna som en gång startade verksamheten eftersom hon själv behövde en radikal förändring i livet. Mashas metoder är okonventionella och snart förstår gruppen att det gäller att hjälpas åt, alla gästerna kommer med olika bagage och det är dynamiken i gruppen som är det intressanta i den här romanen. Alla gästerna söker förändring i livet och svaret på ett lyckligt liv kanske inte är rikedom, framgång, beundran eller en snygg kropp? 

Jag blev positivt överraskad över den här boken, den diskuterar aktuella ämnen som yta, sociala medier, önskan om snabba lösningar på svårigheter i livet på ett både underhållande och humoristiskt sätt. Jag ser fram emot fredag på mässan!

Late in the Day - Sent på dagen

Om ett par veckor släpps Tessa Hadleys roman Late in the Day på svenska med titeln Sent på dagen. Eftersom jag ska lyssna på Hadley på bokmässan så ville jag absolut hinna med att läsa innan, det fick alltså bli ljudbok på engelska.

Romanen om de två medelålders paren Alex och Christine, Lydia och Zach är en formidabel läsning/lyssning och med tanke på att det är Amanda Svensson som översatt den till svenska så kan man känna sig trygg med att den blir lika bra i svensk tappning. Vi får alltså möta två gifta övremedelklasspar boende i London som känt varandra ända sedan ungdomen. Precis i början av romanen dör Zach och Lydia blir helt upplöst, vem är hon utan sin make? Kan hon ens överleva? Vännerna stöttar och hjälper, de båda parens döttrar stöttar varandra och Lydia flyttar in  hos Alex och Christine för att få sörja. Den oväntade händelsen, dödsfallet, skulle kunna vara ett kitt som binder dem än mer vid varandra men ett dödsfall leder ofta till reflektioner kring det som varit, och det som ska komma. Så också i det här fallet. Ärlighet och trohet sätts på prov och i all sin stillsamhet så får jag som läser mig en egen tankeställare.

Människorna i den här romanen är förnuftiga och gör det som förväntas men när de inser att de faktiskt är dödliga så kan de inte undvika att ställa sig frågorna som de undvikit under stor del av sina vuxna liv. Det här är en roman om åldrande och om sorg, liksom en roman om det sociala spel som vänner, liksom man och hustru, spelar för att det är enklast så.

Språket är sparsmakat och precist, genomförandet är felfritt. En jä**a bra roman helt enkelt.

Tessa Hadley medverkar på flera av mässans programpunkter. 

oktoberbarn - Linda Boström Knausgård

När Linda Boström Knausgård släpper en bok så vill jag genast läsa, hennes språk är så precist och texterna ofta nära, sköra och hudlösa. Så också i Oktoberbarn.

Det här är en roman om en författare som sjunker allt djupare in i depressioner och som under flera omgångar tvångsvårdas inom psykiatrin. I fabriken får hon elchocksbehandlingar, hon är helt i vårdens våld och kan inte protestera mot behandlingarna som hon upplever förändrar hennes minnen, hennes förmåga att hitta språket och hennes personlighet. För att inte tappa bort sig själv helt så skriver hon ner fragment av minnen från sin barndom, ungdom, äktenskap och skilsmässa och de fladdrar förbi i texten. Det här är en text som jag upplever som en blandning mellan frustration över maktlösheten och ett desperat försök att rädda det som räddas kan.

Djupt berörande blir läsningen och Linda Boström Knausgårds text som bär tydliga autofiktiva drag blir ju inte mindre intressant när man kan korsläsa den med hennes ex-makes texter. Karl-Ove Knausgårds årstidskvartett (jag fullkomligt älskade Om våren) utspelar sig under samma tid och det blir två sidor av samma skeenden  som man får följa. Mycket intressant, det visar på att det aldrig finns bara en enda berättelse, det finns två, det finns många. Varken K-O K eller L B-K kastar dynga på varandra utan de observerar och reflekterar och ställer oss som läser frågor. Vad innebär det att lova varandra att leva i nöd och lust? Hur hanterar man livet och logistiken när man är en familj med fyra barn och en av föräldrarna är mycket sjuk (och för den delen inte har körkort trots att man bor på landsbygden)? När en i ett äktenskap är sjuk så måste beslut ändå tas, kan man det? Hur länge är det rimligt att kämpa tillsammans när kärleken och lusten tagit slut? Barnen är oftast hållna utanför i romanerna och det visar på en respekt för dem som jag uppskattar. Man önskar dem liksom bara allt gott.

Jag hoppas att L B-K är såpass kry att hon kan komma till mässan. Då ska jag lyssna! 

fröken Island - Audur Ava Ólafsdóttir

Året är 1963 och Hekla är en vacker ung kvinna som längtar efter att skriva. Döpt som hon är efter en vulkan så önskar hon inget heller än att hennes innersta eld skall få ta form i texter som får sprida sig över jorden. Hon lämnar sin far, fårbonden som varje dag noterar dagens väder i en anteckningsbok, och tar sin skrivmaskin med till Reykjavik. Hon får bo hon sin vän, Jón John som har en symaskin i sin garderob. Han drömmer om att få designa kläder och träffa en man att älska, hon drömmer om att få sina texter publicerade, han måste gå till sjöss för att fånga val och hon måste försörja sig som servitris. Varför tackar hon inte bara ja till erbjudandet om att få bli fröken Island? Med hennes utseende så är det en säker väg till utlandet, till berömmelsen. Hekla vill annat, hon vill mer men det är inte enkelt att ta sig fram som kvinnlig författare. 

Audur Ava Ólafsdóttir har med sin härliga roman skrivit en bedrägligt lättläst berättelse om Hekla som hoppas och tror på ett annat liv än att vara mor eller fru. Hon önskar sig något annat än väninnan Íseys liv, det där barnen och familjen är det viktigaste. Ólafsdóttirs styrka är att skriva mycket lättillgängligt om stora och viktiga frågor och hon gör det med humor och stuns i berättandet. Jag kan inget annat än fnissa åt Heklas poetpojkvän som mest sitter på café och som blir helt kastrerad när han inser att Hekla skriver och att hon redan blivit publicerad. Jag är också mycket förtjust i faderns korta betraktelser över väder och vind och hans fascination för vulkaner. Det är inte ofta jag tycker att en bok borde varit lite längre, men det tänker jag här. Jag hade velat veta lite mer, jag hade velat lära känna många av karaktärerna lite bättre. På lördagen på mässan ska Audur samtala med Elin Olofsson och Dörte Hansen under rubriken När gammalt möter nytt. Helt säkert skall jag lyssna! 

tema Sydkorea på mässan - några lästips

Varje år har bokmässan fokus på något geografiskt område och i år är det dags för Sydkorea. En av författarna som jag ser mycket fram emot att lyssna till är Han Kang. Jag håller på att läsa Den vita boken och har tidigare skrivit om Vegetarianen och Levande och döda  här på bloggen. Sommarens läsning var Pachinko av Min Jin Lee och de söta allåldersfablerna om hönan som drömde om att flyga och hunden som vågade drömma är fin läsning. Ytterligare ett boktips är Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin som jag läste 2013.

Ikväll ska vi ses i bokbubblarna och kanske får jag fler boktips - vi har tema Sydkorea på månadens läsning. Återkommer i saken!  

transit - Rachel Cusk

Transit av Rachel Cusk är mitt första möte med den kanadensiska/brittiska författaren som under våren var mycket omskriven. Eftersom jag skulle lyssna till henne på Louisiana Literature i helgen så bestämde jag mig för att läsa men läsningen gick trögt. Det fick bli att lyssna istället, den brittiska inläsningen var dessvärre inläst med onödigt mycket inlevelse så jag störde mig en hel del på de olika dialekterna ... Inte alls konstigt att förlaget valt att spela in den just så för i Transit är det möten med många olika sorters människor som formar författaren Fayes vardag i London. Hon har lämnat in man och sitt hem i South Downs (hej, hej vackra natur!) och köper ett renoveringsobjekt på en bra adress i London. För henne och baronen blir det nya livet i storstaden som om att de träder in i en film och Faye observerar och återger det hon hör, ser och upplever i den bok hon skriver. Det här är alltså en roman om en författare som skriver en roman och dessutom om en författare som inte känner sig som hemma någonstans. Det nya huset är ännu inte ett hem och kvarteren där hon måste fördriva dagen när huset renoveras skapar möten med människor som är angelägna att berätta sin historia. Faye lyssnar, Faye skriver och Faye som utsätts för olika prövningar står stoiskt mitt i storstadsvimlet och funderar över hur hennes framtida liv skall gestalta sig.

Jag hoppas att de andra delarna i trilogin läses in på svenska, det ser jag fram emot!

två samtal på Louisiana Lit

Första samtalet vi hörde var mellan Rachel Cusk och Lisa Halliday. Det blev lite haltande och trevande, mycket på grund av moderatorn Tonny Vorm som inte hade förmågan att knyta samman de två medverkande. Jag läser just nu Rachel Cusk och får återkomma med några ord kring Transit. Lisa Hallidays debutroman heter Asymmetri  och kommer på svenska i september.

Samtal nummer två var mellan Elif Shafak och Daud Aron Ahmed, Roxanne Gay hade lämnat återbud och därmed blev det inte så mycket till samtal utan mer en arena för Shafak där hon kunde berätta om sitt skrivande som går hand i hand med aktivism. Hon har en stor följarskara på twitter och hennes budskap var att predika humanism. Oavsett religion, sexualitet eller hudfärg så är det gemensamma målet frihet, jämlikhet och demokrati. Hennes senaste roman My Last 10 Minutes and 38 Seconds in This Strange World  läste jag i somras och den rekommenderas verkligen. Lite kan den jämföras med Arundathi Roys Den yttersta lyckan ministerium, de har båda huvudkaraktärer som lever i kanten av samhället och i båda spelar en kyrkogård stor roll. Shafak berättade att hon fått idén till boken när hon besökte en kyrkogård i Istanbul där de ligger som inte hör hemma riktigt någonstans, transpersoner, flyktingar och sexarbetare. Jag hoppas att flera av Shafaks böcker översätts till svenska för jag är övertygad om att många skulle uppskatta.

Kringle - med vaniljkräm och mandel. De kan sina wienerbörd de där danskarna :-) 

Pipilotti Rist på Louisiana

Bäst på hela lördagens tur till Danmark var helt klart Pipilotti Rists utställning Open my Glade. Den är den bästa jag sett på museet någonsin. Att komma in i Rists universum är som att vara Alice och stiga ned i underlandet, det är verklige men ändå inte och man befinner sig mellan dröm och vakenhet. En stor sal var möblerad med sängar så att man skulle kunna ligga ner och se takprojektionerna, en annan sal var hängd med en ljusinstallation som skull få en att känna att man befann sig mitt i en pixlad bild och när man sedan kom till det skumma, gigantiska vardagsrummet med prylar som för mig blev skrämmande så blev utställningen perfekt. Åk dit om ni har möjlighet, 22 september plockas allt ner och det är klart värt att åka extra!

Som åskådare var världen ibland i miniatyr och ibland gigantisk. 

Rists utställning fortsatte i parken där linor med använda och lysande underkläder modell större hängde lite var stans.