de öde fälten - Griffiths nu på svenska

Idag är det recensionsdag för Elly Griffiths sjunde del om Ruth Galloway. Jag skrev om den i början av juli. Repris:

Då var det dags att gotta sig i det välbekanta. Sällan är läsandet så mysigt som när man får återvända till arkeologen Ruth Galloway och hennes extraknäck hos polisen i Norfolk. Del nummer sju heter The Ghost Fields  och kommer på svenska i augusti med titeln De öde fälten och passande nog med tanke på vädret för närvarande så börjar berättelsen mitt i en värmebölja. Ett område nära Ruths bronsåldersgravsutgrävningar skall bebyggas med moderna lägenheter och i schaktarbetet inför byggnationen hittar man ett gammalt flygplan med piloten kvar inuti. Snart kan Ruth konstatera att kroppen har släktskap med en av traktens godsägarfamiljer och hela polisstyrkan med Nelson i täten är genast på plats.

Som vanligt så är det småputtrigt brittiskt och jag kan vila i det trygga och småfnissa åt den torra humorn. De ironiska uttalandena och den fina sammanhållningen i polisgruppen värmer. Ruth och Nelson får liksom aldrig till det och det är en av sakerna som kan störa mig i den här serien. Hur svårt kan det va'? Sedan vet jag inte om just det här kriminalfallet var det som engagerade mig mest, kanske var det för att jag i vintras läste en Peter May där fyndet av ett begravt flygplan också spelade stor roll. Men det spelar ju liksom ingen roll, jag har överseende med det mesta. Det är mysigt, det är mycket brittiskt och det är lättläst. Perfekt serie att läsa i sommarhettan!