Kanske att det vore lite fler överraskningsmoment, med en berättarteknik som väver i korta stycken från dåtid så får man kanske lite för tydliga ledtrådar för att jag ska vara nöjd. Dessutom tycker jag att vardagslivet med Anders och Karin är ganska småtrist att följa, det förhållandet tillförde inget till serien om man frågar mig. Inte ens när ex-frun dyker upp blir det intressant. Jag har nu lyssnat på alla delarna i serien som ljudböcker och jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan välja Katarina Ewerlöf som uppläsare, hennes suckande och smaskande blir man ju tokig på. Trots det så kommer jag säkert att lyssna också på nästa del, att träffa Anders Knutas är som att träffa en gammal kompis som man gillar att snacka med någon gång per år. Oftare blir tröttsamt men en semesterträff är riktigt mysig.
Jungstedt kan ju delvis leva högt på miljöerna som hon skildrar, i den här boken förekommer teatern i klosterruinen i Roma och det är en av platserna som jag gärna skulle vilja besöka, både Anna Jansson och Mari Jungstedt gör att jag blir sugen på att resa till Gotland. Tänk den som kunde åka till Crimetime!
Har inte kommit till den här delen än, låg hopplöst efter i serien från början och precis som du skriver så räcker ett besök varje år... Crimetime ska jag besöka någon gång. Jag älskar Gotland :)
SvaraRaderaJag jobbar ju i skolans värld och då ligger Crimetime så dumt i tid. Tyvärr.
Radera