en shtetl i Stockholm - Augustprisvinnare?

En shtetl i Stockholm av Kenneth Hermele är nominerad till Augustpriset i den skönlitterära klassen och det är anledningen till att jag fick den i min hand. I morgon kväll vet vi huruvida den här berättelsen om en judisk familj och deras liv i Sverige vinner priset. Jag har läst med intresse, familjens öde är både intressant och lätt att relatera till men jag har svårt att se just den här boken som vinnare i den skönlitterära klassen. Det är en välskriven biografi och många av familjen Hermeles erfarenheter kan man fundera vidare på, det finns beröringspunkter med dagens flyktingssituation och samhällsklimat. Men är det skönlitteratur? Juryn har klassificerat den som sådan men i min värld är det närmast en fackbok. Anledningen till att jag anser det är att språket och sättet att använda autentiska brev och anteckningar, foton osv inte skiljer sig särdeles mycket från Jens Liljestrands biografi över Vilhelm Moberg.

Hur som, det här är en mycket läsvärd bok om en familj bestående av två väldigt olika föräldrar som båda har en dramatisk familjehistoria. De har båda stora delar av släkten som utplånats av nazisterna och nu sk de bygga ett nytt liv i Sverige. Kärleken binder dem samman men de har olika sätt att hantera sitt liv i det nto landet. Fadern känner stort ansvar för att försörja sin familj och modern har ett behov att leva efter de judiska ortodoxa traditioner som hon själv vuxit upp med. För de två sönerna blir det kluvet, äldste sonen Kenneth förväntas gå in i den importfirma som fadern byggt upp och när han väljer en annan bana och dessutom till viss del överger den judiska traditionen så skakas familjens grundvalar. Den sortens förväntningar på barnen kan man känna igen och relatera till och jag hade gärna läst mer om Kenneths liv som vuxen och förälder själv, om det här hade varit en roman så hade någon av hans barn varit givna karaktärer i den. Man undrar ju hur arvet förs vidare, vad hädar med nästa generation och nästa?