Den glimtar fram vid besöken hos mormodern i staden men Tara är så hjärntvättad att hon i det längsta håller fast vid faderns tankar om att det mesta i omvärlden är socialistisk propaganda och djävulens verk. Modern samlar örter och praktiserar alternativmedicin och gör små försök till att blidka fadern så att barnen skall kunna få en utbildning men hon vet sin plats och utmanar inte. När Tara som tonåring börjar längta efter kunskap så krävs det att hon bryter sig loss från sin far för att kunna gå i skolan. Han försvagas under samma tid av en otäck olycka och det är ett av temana i romanen, hur utsatta de som ställer sig utanför det gemensamma blir. Ensam är inte stark och trots att fadern har preppat i åratal inför domedagen så kan familjen inte överleva ensamma uppe på berget. För ett gott liv krävs samarbete med andra, en ekonomi som fungerar och en stat med medborgare som hjälps åt med viktiga funktioner.
Ett annat tema är bildningens makt. Tara får en mycket bristande utbildning i hemmet men hon tar sig fram med en envishet som är outtröttlig och med hjälp av människor som ser hennes potential. Hon får (behöver) lära sig alltifrån vem Martin Luther King var till omfattningen av förintelsen, sociala koder och hur man klär sig och för sig i den akademiska världen. Pennan på omslaget är en bra symbolisk bild för kraften i utbildning och Tara skriver nu sin självbiografiska bok från en akademisk position på de finaste universiteten.
Att läsa Tara Westover är å ena sidan att kika in i en värld som man inte trodde möjlig och som känns mycket långt från Sverige. Å andra sidan så kan jag som är uppvuxen på svenska landsbygden känna igen mig i mycket. Föraktet för bildning, motviljan mot en stat som lägger sig i och dit man ska betala skatt, det sociala arvet som går genom generationer och ett missnöje som tar sig uttryck i röstande på SD - i USA har de konservativa nationalisterna Trump och här har vi Jimmy. Same same?
Läs och fundera, läs och reflektera. Det här vore en perfekt bokcirkelbok, det finns mycket att samtala om!
Jag har läst, och gillat, och tänker som du: perfekt bokcirkelbok. (och vi ska diskutera den i min bokcirkel i augusti, jag är glad för det!)
SvaraRaderaMen det här är jag tvungen att kommentera: inte förrän du skrev det såg jag att det är en penna på omslaget! Jag har hela tiden sett berget vid Bucks Peak...! Men nu när du visade mig pennan fick jag en sån där aha-upplevelse som med sådana där bilder typ gamla kvinnan/unga kvinnan. Klart det är en penna! Att jag inte kunde se den?