Idag träffades bokbubblarna för att prata om Min älskade älskling av Gabriel Tallent. Boken är en fantastisk skriven coming of age-berättelse som är så ovanligt rå och otäck att man nästan kisar med ögonen halva läsningen. Vi pratade om hur det första kapitlet knockade oss och att det var så väldigt svårt att ge boken ett starkt betyg eftersom det var så svårt förhålla sig till innehållet i boken. Smutsigt, våldsamt, utsatta människor och geniala miljögestaltningar. Skolan är ventilen och de vuxna som finns i skolan väljer att titta bort. Att inte se.
Den fjortonåriga Turtles väg ut från den kontrollerade och hjärntvättade livet tillsammans med sin far är skolan och naturen. Hon vandrar i skogen och hon träffar några pojkar, pojkarna öppnar ännu en glipa ut mot världen, ut ur misären. Frågan är om Turtle vågar ta den utvägen och hur hennes far hanterar att hon inte lägre skulle vara hans älskade älskling.
Den lätta handens språk gör att den här otroligt otäcka berättelsen blir extra läskig att läsa och man kan dra paralleller till t ex Vargarnas historia och Mitt namn är Lucy Barton som vi bubblat om tidigare. I dem är det också unga flickor som växer upp i dysfunktionella familjer och också Kåda har vi läst och bubblat. Det verkar som vi ofta väljer den här sortens utmanande uppväxtskildringar. Jag själv tänkte på Tara Westovers Allt jag fått lära mig och man hoppas att barn i Sverige inte behöver växa upp i det emot som skildras i alla dem. Samtidigt läser vi i tidningen om 5 barn som suttit inlåsta i Ystad utan skolgång och kontakt med omvärlden.
Vi gav boken blandade betyg. Mitt var 4 (av 5) och jag tyckte den var en mycket spännande läsning, inte lättsamt och muntert men bra. Vi åt också chokladfrukost på Skårs gård. Det kan rekommenderas!
Den fjortonåriga Turtles väg ut från den kontrollerade och hjärntvättade livet tillsammans med sin far är skolan och naturen. Hon vandrar i skogen och hon träffar några pojkar, pojkarna öppnar ännu en glipa ut mot världen, ut ur misären. Frågan är om Turtle vågar ta den utvägen och hur hennes far hanterar att hon inte lägre skulle vara hans älskade älskling.
Den lätta handens språk gör att den här otroligt otäcka berättelsen blir extra läskig att läsa och man kan dra paralleller till t ex Vargarnas historia och Mitt namn är Lucy Barton som vi bubblat om tidigare. I dem är det också unga flickor som växer upp i dysfunktionella familjer och också Kåda har vi läst och bubblat. Det verkar som vi ofta väljer den här sortens utmanande uppväxtskildringar. Jag själv tänkte på Tara Westovers Allt jag fått lära mig och man hoppas att barn i Sverige inte behöver växa upp i det emot som skildras i alla dem. Samtidigt läser vi i tidningen om 5 barn som suttit inlåsta i Ystad utan skolgång och kontakt med omvärlden.
Vi gav boken blandade betyg. Mitt var 4 (av 5) och jag tyckte den var en mycket spännande läsning, inte lättsamt och muntert men bra. Vi åt också chokladfrukost på Skårs gård. Det kan rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!