Igår läste jag
Dödssynden av Maria Grund och det är en riktigt spännande berättelse med två kvinnliga poliser i huvudrollen. De har båda sin egna utmaningar och deras privatliv vävs snyggt in i den ganska skitiga och råa handlingen. Ännu en deckare som utspelar sig på Gotland, finns det ens utrymme för det? Jodå, det här är ett Visby och ett Gotland som inte skildrats förut. Det är väldigt lite rosor och kullersten i den här berättelsen och egentligen så har boken alla förutsättningar för att bli en favorit hos mig.
Men. Så var det det där med hantverket. Jag har helt tröttnat på deckare som in i absurdum beskriver precis varje miljö och person i ord. Den första meningen sätter tonen och adjektiven och adverben staplas, karaktärerna introduceras genomgående med en beskrivning av sitt utseende och jag tänker så synd på en riktigt spännande idé och en genomtänkt intrig. Ris och ros till en debutant som jag hoppas fortsätter skriva kriminalromaner för där finns något unikt som jag gärna vill läsa mer av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!