ganska nära sanningen - Anna Ahlund

Ganska nära sanningen av Anna Ahlund passar bra att skriva om idag när det är valborgsmässoafton. I de stora studentstäderna Lund och Uppsala så är just det firandet en av årets höjdpunkter och Ahlunds roman är miljön ett estetiskt gymnasium i just Uppsala. Till studentstaden kommer Nico flyttande från Vansbro, det hen först av allt gör är att färga håret rosa och köpa ett par docs och så ska hen då bo hos sin faster. Redan första dagen på den nya skolan så träffar hen Beata och deras vänskap blir så där intensiv som vänskap bara kan bli när man är typ 16.

Allt eftersom terminen (och romanen) går så lär vi känna Nico och jag tycker att den här ungdomsboken har sin styrka i att det är en skildring av ungdomarnas vardag där plugg, fest, vänskap och kärlek får plats utan att det blir mega-dramatiskt. Nico utforskar sin könsidentitet och den förvirrande förälskelsen som drabbar är så fint skildrad. Anna Ahlund är skicklig på att skriva om den där tiden då barndomen absolut är förbi men vuxenlivet fortfarande känns främmande, hon gör det också med en stor portion humor och det är väldigt lätt att tycka om både Nico och Beata. De har dessutom kärleken till Beatles gemensamt och Ahlund bygger sin struktur på beatlesstrofer men jag hade inte alls en beatleslåt i huvudet under läsningen. För mig så var det The Velvet Underground & Nico med I'll be your mirror som blir boken soundtrack.

Nu ska boken vidare till läsare i högstadiet. Det här är en bok för dem!